Jobba med två debattartiklar
Förmöte inför utskottet.
Långt utskottsmöte med besök från Ekobrottsmyndigheten.
Snabb lunch med matlåda
Bänkmöte
Förbereda radiointervju
Tala i telefonen med researcher för TV-program
Radiogig om schimpansen Linda
Gruppmöte med riksdagsgruppen
Räknar med att lämna huset klockan 18 för middag.
I dag var det kommunfullmäktigemåndag. Kan det vara så att debatten om debattklimat slog igenom i dag? Jag hoppas det. Det kändes bra ur det perspektivet.
Vi slutade redan runt klockan två, så jag passade på att ha möte med en arbetsgrupp och därefter intervjuades jag av en person som går en ledarutbildning.
Nu är jag hemma och har mejlat ikapp, och det börjar bli dags att röra lite på mig!
Rubriken är en skärmdump från en artikel i Arbetarbladet i går. Allt står där.
Bilden är från GD och är tagen av Gun Wigh. Bilden illustrerar en mycket slapp mediehantering av Furuviksparken i frågan jag ska skriva om.
Världens schimpanser är hotade. Schimpanser lever i västra och centrala Afrika. WWF redogör för de fyra olika underarter som finns. Tro inte att dessa aldrig möts i naturen. Det gör de där det är möjligt. De olika arterna förökar sig med varandra varför någon slags strikt artåtskillnad egentligen är fånig för människan att upprätthålla, om inte aporna själva är intresserade av det.
I Europa finns schimpanser endast i fångenskap i djurparker. Jag vet inte om de också återfinns i några laboratorium i vår världsdel, andra apor gör.
Enkel bakgrund: i Furuviksparken bor en liten schimpansflock. Aporna har varit mycket goda ambassadörer för Furuvik, för Gävle och för sina hotade, vilda artfränder. Där bor Santino, hanen som planerade stenattacker på besökarna och det blir en nyhet att han är ”smart”. Men det är inte Santino jag tänker skriva om, utan om Linda.
Så här skriver Furuvik om Linda (i länken också om hennes flock):
”Född 1984 i Liberia. Linda är tyvärr vildfångad och hennes föräldrar är illegalt skjutna. Hon räddades av en svensk familj bosatt i Liberia vid ca 6 månaders ålder.,
Linda är en viktig hona i gruppen och hon har blivit både Mandas och lilla Selmas fostermor. Linda är lite listig och lurig, men även en mycket klok schimpans som genast tog sig an lilla Manda när hon kom till flocken.”
Linda är en av alla schimpanser som tvingats se sin familj dödas. Ett trauma för en apa, likväl som för en människa. Mer information HÄR. Linda har sedan transporterats över världen för att till slut komma till Furuvik.
En individ som haft ett ruffigt liv, som har tagit hand om andra små schimpanser och som nu borde få en lugn tillvaro, även om den innehåller att roa människor utifrån sitt boende på en djurpark, vara en så kallad ”attraktion”.
Furuvik hade som idé att Linda ska få egna barn och lät därför införliva en lämplig kärlekskandidat av samma underart. Eftersom vi människor fått för oss att den där ”renrasigheten” är så viktig också för djurparksdjur, i vad som kallas bevarandeprojekt. Därför kom Tjobbe till Furuvik.
Så här skriver Furuvik om Tjobbe:
”Tjobbe tillhör den hotade arten västlig schimpans och artkoordinatorerna vill därför att han matchas mot honor av samma art. Genom att ta emot Tjobbe finns det goda förutsättningar för att öka reproduktionen och på så vis tar också Furuviksparken ett stort ansvar inom den Europeiska djurparksorganisationen EAZA´s bevarandeprogram. Den bästa miljöberikningen för en grupp schimpanser i en djurpark är att få en egen avkomma och därför fyller Tjobbes flytt flera viktiga funktioner.”
Men det har inte fungerat. Det har inte blivit några nya schimpansbarn. Linda verkar inte kompatibel med Tjobbe. Ni vet hur det kan vara när någon ska para ihop en med en kille man inte gillar. Det går åt pipan.
Kanske kan Linda inte ens få barn. Av ålder eller av andra skäl. Det kan man inte så noga veta och det finns nog inget bra sätt att ta reda på det heller.
Därför vill nu Furuvik skicka iväg Linda (och kanske ytterligare en apa) till en annan djurpark, samtidigt som nya apor ska komma till Furuvik i stället. Allt för att få igång bättre avel i parken, som en del i det stora artbevarandearbetet i Europa.
Summerat: Schimpansen Linda har haft ett tufft liv. Hon jobbar i dag i en park där hon har dragit in en del pengar, samtidigt som hon fostrat yngre apor. Hon får inga egna barn. Parken får inga schimpansungar och tror att det är det folket vill ha för att betala inträde till parken. Förmodligen inte taget ur luften, vi älskar att se djurungar. För att få större lönsamhet ska Linda bytas ut mot andra apor. Ingen hänsyn tas till att det helt enkelt är riktigt taskigt att flytta en apa med Lindas bakgrund.
Jag vill att det ska finnas schimpanser i vår värld. Jag vill att de ska leva fritt. Jag vill att schimpanser ska finnas där de ska vara, i Afrika. Det artbevarandearbete som sysslas med i Europa spelar mindre roll för de viltlevande aporna. Ingen roll kan man säga. Det förekommer, så vitt jag kunnat ta reda på, aldrig att schimpanser från Europa återförs till Afrika. Motbevisa mig gärna.
I Afrika finns många apor som bor omhändertagna och hjälpta utifrån att de till exempel varit med om samma trauma som Linda, föräldrarna dödats. De aporna står i kö för att komma ut i det fria på ett bra sätt. Låt oss lösa tjuvjakten, låt oss få ut de aporna igen. Lösningen för schimpanserna som art är inte europeiska artbevarandeprogram där en apa som Linda ska få sitt enskilda liv ställt på ända gång på gång.
Ett enskilt djur, en enskild individ som Linda, betyder ingenting när de kommersiella krafterna pratar. Jag blir illa berörd när det kamoufleras i prat om artbevarande.
Djurparker är omodernt. Ja, det är fascinerande att se djuren. Ja, de fyller en funktion i att berätta om vilka fantastiska varelser som finns i världen. Men vi människor måste lära oss att djuren har sin plats i världen, utan att vi måste ha sett dem matas på zoo först. Vi får åka till djuren eller helt enkelt se dem på film. De finns för sin egen skull, inte för vår att underhållas av. Nog betyder det något att Santino ville kasta sten på besökarna i parken …
Det gäller också Linda. Hon är värd att få leva sitt liv där hon nu har hittat trygghet. Det är i Furuvik med sina vänner. Allt annat är cyniskt, vilka argument som än framförs.
Torsdag till fredag träffades vi i vårt samarbete med större arbetarekommuner i norr. Platsen var den här gången Östersund och det var riktigt bra. Vi talade en hel del om kommunikation och kampanjarbete. Lika svårt som viktigt.
Jag hade med mig Maria som är politisk sekreterare och Carina som är ombudsman. Det snöade!
I går presenterade regeringen den jämställdhetspolitiska skrivelsen ”Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid” samt en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Det känns riktigt bra. Läs mer HÄR.
I natt tittade jag på SVT Plays Talkshow med Parisa Amiri. Del 4 av 9 som kallades #Stockholmssyndromet. Mitt skäl var att jag ville se liveakten med Kitok, som visade sig vara allra sist i programmet. Men nu kollade jag på allt.
I programmet medverkade debattören/musikern Behrang Miri. Han påstår, som om det vore en sanning, att när politiker från valkretsarna utanför huvudstaden kommer in i riksdagen så tappar de kontakten och liksom sugs upp av Stockholm, så därför kan de aldrig ta strid för hela landet.
Ett okunnigt påstående. Ja, kanske finns en och annan. Det finns några få som låtsas bo i en valkrets utanför Stockholm men i praktiken har sitt boende och sitt liv i huvudstaden, och mest besöker valkretsen slumpmässigt. De är inte många.
Man tro att Miri vet exakt vad han pratar om när han uttrycker sig så säkert. Det gör han inte.
De allra flesta är precis som jag. Man gör sitt uppdrag i Stockholm två till tre nätter i veckan. Det är så klart en del åkande i landet eller till och med världen för vissa. Men resten av tiden gäller valkretsen hemma. Man bor där. Familjen, vännerna, nätverken. Man tar strid för de frågor som är viktiga just där man bor. Internet i partiet och annars.
Jag får i så många sammanhang döda diverse olika fördomar om ”vem som är politiker” och ”vad de gör egentligen”.
För övrigt: Jag tyckte verkligen om diskussionen med Jonsson och Märak, om bilden av var man egentligen ska bo. Vad som bygger och underblåser den. Kände peppen, efter att nyligen ha laddat ner Hemnet-appen för att hålla koll efter litet, praktiskt hus i Hälsingland till mig. Jag är supernöjd med Gävle och kommer att bo där länge än, men lyckan den finns på annat ställe för mig.
I dag har Esabelle Dingizian, tredje vice talman, besökt Gävleborg. Då inbjuds riksdagsledamöter att följa med. Jag missade dock kvällens middag på slottet då jag prioriterade möte med fullmäktigegruppen då.
Vi har varit med henne på en fullproppad dag som visar så mycket av det som händer i länet. Sandvik, Högbo Bruk, Högskolan, Swedish Steel Yachts AB och Helges.
Sandviks forskning om nya material med helt nya möjligheter som är avgörande för att minska energiförbrukning till exempel. Vi fick provköra vätgasbil också!
Högbo bruk med allt vad de erbjuder av verksamheter, avkoppling, god mat och kretsloppstänkande. Tomater i växthus till exempel.
Högskolan. Visste ni att Högskolan i Gävle var den enda högskola i landet som hade fler som skrev högskoleprovet den här hösten än förra. Hoppas det betyder att fler i Gävleborg blivit sugna på att studera!
SSY, stålbåtar. Lättare, tåligare, energisnålare. Håll ögonen öppna. Samarbetar också med Sandvik.
Helges. Massor av fantastiskt verksamhet för barn och unga i Andersberg, Gävle.
I helgen är jag på kurs på IOGT-NTO-rörelseägda folkhögskolan Tollare. Direkt från Prag och hit. Mycket roligt. Tollare är alldeles extra snygg i snö och solsken förresten, precis som det mesta.
Här har jag de senaste tjugo åren lär mig det mesta av allt jag kan (skolan är bra men inget är som föreningslivet), kanske hånglat lite och framförallt varit med och fattat beslut om saker i UNF. Blandad och viktig kompott.
Jag har valt pass utifrån sådant som intresserar mig. På bilden längst ner är jag med några som pratat om hur se skapar sin verksamhet i IOGT-NTO och det är mycket glädjande att IOGT-NTO i dag är ännu bättre än när jag blev medlem i rörelsen för snart 25 år sedan.
I dag är det många människor som tidigare haft missbruksproblem som hittat ett sammanhang hos oss, liksom människor som är nya i Sverige och också behöver en plattform. Det blir en kreativ mix av människor som vill ha gemenskap, som vill jobba med internationella frågor, med demokratifrågor eller politisk påverkan. Olikheterna är styrkan.
Kollade, IOGT-NTO 21 Gävle där jag är ny ordförande bildades alltså 1880. Det har hänt en del genom åren. I dag är det Arkivens dag också. Kanske dags för mig att gå igenom gamla protokoll och läsa om all verksamhet som varit i Gävle genom åren. Vi snackar mycket!