Kategoriarkiv: Riksdagen

Ingen mer kandidatur till riksdagen

Jag kandiderar inte till ytterligare en mandatperiod i riksdagen efter valet 2022.
Just nu pågår nomineringsprocessen för (bland annat) riksdagsledamöter till nästa mandatperiod.
Att vara riksdagsledamot är ett av de finaste uppdrag du kan få förtroende att ha. Jag gör mitt bästa för att förvalta det och kommer att göra det mandatperioden ut. Självklart.
Med därefter vill jag göra någonting annat. Vad vet jag inte ännu och det blir jättespännande att se.
Jag har funderat mycket och insett att det enklaste vore att fortsätta. För att det är kul, meningsfullt och jag ”vet vad jag får”. Men jag vill vara modig också. Våga titta på nya ställen där jag får vara med och bidra.
Min avsikt är att fortsätta med politik också efter 2022 men i annan form. Fortsätta jobba för jämlikhet, bra skola, en grön värld och att djur vi håller i människans tjänst ska ha det bra.
Den sammanlagda tiden jag gick i grundskolan och gymnasiet var tolv år. Då var det en evighet. Jag relaterar det till att för mig är tre mandatperioder lagom. Jag vill ha större möjlighet att träffa familj och vänner. De har fått stå tillbaka de här åren, för det är ett tufft uppdrag.
Till eventuell media som läser: Det här är så odramatiskt det kan vara. Det föreligger inga som helst konflikter eller komplikationer i övrigt. Jag vill bara inte växa fast på stolen.

Inlägg i kammaren i dag. Vårdnad och månggifte

Namnlös

I dag debatterade jag två ärenden i kammaren. ”Förbud mot erkännande av utländska månggiften” och ”Ett stärkt barnrättsperspektiv i vårdnadstvister”. Båda sådant som jag hoppas och tror ska göra det bättre för kvinnor och barn.

Så här såg mina manus ut. Det blev inte prick så men det är inte det viktiga.

Anförande Månggifte

När regeringens proposition i den här frågan om månggifte landade hos oss för en tid sedan blev det en hel del uppmärksamhet i media. Min bild var att oppositionen tog tillfället i akt att använda en lite laddad fråga för att skaka igång debatten. På ett lite oärligt sätt.

I ett samhälle där många enbart läser en rubrik så går det förstås hem. Det vet de debattörer som gav sig ut i den här frågan.

Det var lätt att få intrycket av att regeringen egentligen inte alls är emot månggiften, utan gör allt de kan för att öppna upp för olika ventiler och undantag.

Det är helt fel.

Regeringen har alltså efter att ha utrett frågan månggiften i Sverige lagt propositionen ”Förbud mot erkännande av utländska månggiften”.

För det är så den heter och det är det regeringen vill göra.

Tidigare har månggiften där någon part haft en koppling till Sverige inte accepterats här. Med den här lagstiftningen så utökas det till att omfatta personer som saknar koppling till Sverige.

Lyssnar man på somliga debattörer kan man få intrycket att det här är ett jätteproblem i Sverige och för Sverige.

Men för oss handlar det här om de kvinnor som lever i månggiftessituationer där det finns stor risk för ojämställdhet. Det finns tydliga internationella riktlinjer om att månggifte ska bekämpas, eftersom det befäster ojämställda strukturer.

I Sverige och i princip över hela världen handlar det om att män har rätten att ha flera fruar. Nästan aldrig det omvända. Minns jag rätt från utredningen kunde det förekomma i Tibet att kvinnor kunde vara gift med två män som var bröder, efter att den ene mannen förlorat sin fru.

Annars, bara män med flera fruar. Så ser strukturerna ut.

Men för att ha proportionerna klara för sig: Det finns ungefär 150 män som är registrerade som att de är gifta med flera kvinnor i Sverige. Av dem är det ungefär 40 som faktiskt har fler än en fru här.

Så i antal handlar det inte om många, men för den som drabbas spelar det ju ingen roll hur många fler det finns.

Därför är jag väldigt glad över att vi i dag är framme vid att besluta om det här.

Enkelt säger förslaget att inga äktenskap som är månggiften kommer att erkännas i Sverige.

Den lösningen har valts framför att först erkänna dom för att sedan upplösa dom, av olika kloka skäl som framgår i propositionen.

Det gör också att lagen på det sättet fungerar på samma sätt som annan äktenskapslagstiftning gällande äktenskap vi inte erkänner, som till exempel äktenskap med barn.

Det som det då föreligger en oenighet om är egentligen ”HUR ska vi reglera att det inte uppkommer situationer där den svagare parten drabbas orimligt hårt av att äktenskapet inte erkänns”.

Det finns inga konkreta exempel man kan lyfta och det är själva poängen, att sådana situationer kan vara mycket svåra att förutse, och det är därför den möjligheten måste finnas.

Regeringen har också där valt att reglera det här på samma sätt som man gjort i motsvarande lagstiftningar. Med att ha en så kallad ventil med undantag från erkännandeförbudet vid synnerliga skäl.

Andra partier vill felaktigt få det till det jag nämnde inledningsvis.  Att regeringen egentligen inte vill förbjuda det här. Det är trams och det är vilseledande.

Att ge ett tidigare äktenskap följdverkningar för att skydda en svagare part, kan bara göras i den eventuellt uppkomna situationen och följdverkningarna. De kommer inte att räknas som gifta.

Även andra partier vill att det ska vara möjligt att i vissa förmodligen väldigt sällsynta fall behöva reglera kanske ekonomiska efterverkningar. Men dom vill se en annan teknisk lösning för det i lagstiftningen.

Och det kan man vilja, men som jag ser det vill vi samma sak, men har olika lösningar på vägen dit.

Jag gissar att det kommer att utkristallisera sig i kommande anföranden.

En viktig sak att påpeka är att detta inte på något sätt kommer att påverka hur barn har tillgång till sina föräldrar. Att fastställa faderskap med eller utan äktenskap är ingen svårighet i dag. Räknades man som far till ett barn i ett annat land kommer man också att göra det i Sverige.

Tack

 

Anförande vårdnad

I dag debatterar vi ”Ett stärkt barnrättsperspektiv i vårdnadstvister.”

Den här är viktig för många och gör ont för många. Vi ser att antalet vårdnadstvister ökar och vi vet att det är förenat med mycket smärta för alla inblandade. Det har jag en stor respekt för. Att lyssna till människor som berättar om hur det är att vara i tvister om sina barn lämnar ingen oberörd. Att lyssna till barn som berättar om hur föräldrar bråkar är ännu värre.

Det här är bland det svåraste i politiken. Att stifta lagar om det rent mellanmänskliga, det som går så djupt i oss.

Förslagen baserar sig på utredningen ”Se barnet!” som hade i uppgift att utvärdera 2006 års vårdnadsreform men också lägga fram förslag på förbättringar och det med fokus på barnets rätt.

Så här är alltså fokuset på just barnen, barnens rättigheter och hur de ska kunna må bra.

Jag har mött flera olika organisationer och andra instanser som jobbar med perspektiv på den här frågan och företräder lite olika intressen. Jag har också träffat familjerätter i flera kommuner. Alla vi politiker har lyssnat på olika forskare på området.

Väldigt summariskt är bilden jag fått: Det är mycket sannolikt att i dom fall det pågår en stark konflikt mellan föräldrar som aldrig tenderar att ta slut -finns också andra problem. Psykisk ohälsa, med missbruk, ekonomiska problem, våld, en historik att själv ha föräldrar som bråkat om samma sak. Det försvårar hela situationen.

Flera som jobbar på familjerätterna påpekar att många av dom här föräldrarna har en livssituation som skulle behöva ett helhetsgrepp men att det sättet att arbeta inte riktigt finns i dag.

Det förvånar inte. Så ser det ut på många områden där människor far illa. Det beror sällan på en enda orsak som är lätt att åtgärda. Problem är ofta komplexa och vi saknar redskap för helheten. Där har vi politiker en stor läxa att göra när det gäller vårt arbete.

Men här handlar det främst om barn. Vad ska vi göra för att stärka barnets rätt att få en bra tillvaro. Inte hur vi bemöter föräldrarnas önskemål, för de är i sammanhanget sekundära.

Jag hör att det finns en stor klyfta i åsikterna om i vilken mån barn ska få säga sin mening. Jag har i arbetet med det här stött på personer som på fullt allvar inte tycker att barn kan ha någon uppfattning om hur deras tillvaro ska se ut, för att de är för unga för att förstå sitt eget bästa och det har exemplifierats med så stora barn som tolvåringar. Det har gjort mig mycket konfunderad över hur de personerna ser på barn.

Det finns gott om sammanhang när barn behöver vägledas. Tänder ska borstas och vantar är bra när man fryser. Godis är en kass frukost.

Men att tro att barn inte vet hur de mår och vad och vilka som får dem att må bra när det handlar om frågor om umgänge med vuxna är att se barn mer som en sak än som en individ.

Barn har rätt till båda sina föräldrar säger vi. Det stämmer. Om barnet vill det. Men det finns barn som på goda grunder inte är ett dugg sugna att umgås med den ena föräldern för att de känner att de inte mår bra av det.

Det finns föräldrar som verkligen gör allt de kan för att peppa till häng med den andra föräldern inför dennes vecka eller helg. Men ser att barnet är gråtigt och skakigt när det närmar sig. Kanske låser in sig. Jobbigt läge.

Barn ska få chansen att berätta om vad de vill. OM de vill. Vill de inte, så behöver de inte.

Barnen ska också få prata om det UTAN vårdnadshavares samtycke och UTAN att den är närvarande. De har också rätt att få information om vad som händer.

Ibland kommer det upp i debatten att föräldrar skulle påverka sina barn åt ett eller annat håll. Så är det förmodligen i olika grad eftersom alla vuxna runt ett barn påverkar barnet. Att då låta barnet få tala fritt utan att ha vårdnadshavare nära blir grundläggande.

Nu heter det att ”förmågan att samarbeta”, när det kommer till föräldrarna.

Det vi nu föreslår är att domstolen istället ska fästa avseende särskilt vid ”föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar.” Det är en viktig förskjutning som också är tänkt att vara mindre konfliktdrivande.

För att föräldrar ska få gå till domstol måste de först ha deltagit i ett sk ”informationssamtal”. Det är nämligen så att det har visat sig att många saknar kunskap om de här processerna, vilka möjligheter som finns och konsekvenser för barn när föräldrarna träter i domstol. Det är därför mycket troligt att fler föräldrar än idag kan hitta lösningar för barnet utan att gå till domstol om de får det klart för sig.

En viktig sak, eftersom tid går långsammare i barns liv, är att det införs en lagstadgad tidsgräns på fyra månader för utredningarna.

Det införs också nya kompetenskrav för medlare och ett stärkt sekretesskydd för uppgifter som lämnas till en medlare för att skapa förutsättningar för fler lyckade medlingsuppdrag. På så sätt kan fler samförståndslösningar nås, och det är förstås det vi eftersträvar.

Jag vill också säga något om barn som far illa. Forskning visar att i starka konflikter om barn förekommer ofta våld. Det är känt. I min kommun Gävle gjordes en sådan kartläggning för kanske 15 år sedan och den visade att i pågående vårdnadskonflikt var det vanligare att det förekommit våld än att det inte gjort det.

Regeringen säger i propositionen att det finns mer att göra för dem som utsätts för våld i nära relationer och särskilt för barn som utsätts för eller bevittnar våldet.

Ett barn har rätt att inte bli utsatt för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling.

En utredare får i uppdrag att jobba fram ändringar som säkerställer att ett barn som har utsatts för våld av en förälder inte mot sin vilja måste träffa den föräldern.

Och så kommer det alltid att vara med de här frågorna. Det kommer alltid att behöva vridas ytterligare i systemet när vi får mer kunskap eller när samhällets syn på frågorna ändrar sig.

NU tar vi det här steget. Att ytterligare sätta barnets behov i centrum.

Det är jag stolt över.

Tack

Hur förbereder jag mig för en kortare radiointervju?

Det beror förstås på förutsättningarna. De kan se väldigt olika ut. Ibland ringer radion (det är oftast lokalradio) och det är bråttom, samma dag. Men ibland ligger de långt framme i planeringen, som inför dagens intervju. Det är lätt att förstå att en händelsestyrd verksamheter jobbar på både kort och lång sikt.  I dag hade de det viktiga temat sjukersättningar, som färre och färre får i Gävleborg. Inte för att vi blir friskare, utan för att regelverket stramats åt. efter de förändringar som gjordes av den Alliansstyrda regeringen.

Eftersom det här inte var någon akut rapportering kunde radion förbereda alla medverkande väl och jag kunde få hela deras körschema med de frågor jag skulle få specificerade innan.

Jag tar kontakt med min valkretsombudsman Sanna, och hon går vidare med andra kontakter för att få ett bra underlag som vi kan jobba med. Mest hon faktiskt. Det innebär kontakter med ministerns personal samt ledamöternas valkretsstöd.

Igår hade vi ett fråga/svar-upplägg som hon hjälpt mig med. Så har vi ett litet digitalt möte där vi går igenom allting. Ändrar och lägger till. Funderar på vad jag ska försöka trycka på.

Manuset är ganska detaljerat skrivet och vi pitchar lite utifrån det. Det är inte meningen att det ska vara något att LÄSA från.

Vi vet också att en reporter kan få feeling och göra om planeringen och frågorna så det får jag mentalt ta höjd för. Det är förstås helt okej. Motsatsen till det här är när journalister ringer och vill ha svar på saker NU, och då är det också bara att leverera.

I det här fallet visste de att jag inte jobbar med frågan på daglig basis, då jag har andra ansvarsområden i riksdagen, men jag ville förstås väldigt gärna vara med då trygghetssystemen är något vi ofta har uppe, har motionerat om osv. Jag erbjöd en vidare kontakt med en sosse i rätt utskott när frågan kom, men lokalt är viktigare.

Det känns också viktigt att ta alla frågor på allvar då när det ges möjlighet, förbereda mig väl.

Efter mötet med Sanna skriver jag ut papperen. Kollade lite på dom igen igår kväll.

I dag på förmiddagen går jag igenom med rödpenna, markerar det som jag ser som mina ”punkter” och det som är viktigast. Gör några anteckningar vid sidan av.

I dag hade jag möjlighet att ta en promenad efter lunchen, tack för underbart vårväder, och då testkör jag lite högt där jag går, hur det kan låta och bli.

Timmen innan tittar jag inget på papperen utan tänker att nu får det bara sjunka in. Viktigast är ändå inte manus utan att vara lyhörd för frågorna.

I dag hade de gjort en viktig intervju med en kvinna som haft sjukersättning en stor del av sitt arbetsliv, och nu klarar sig ekonomiskt tack vare att hon är gift. Väldigt dåligt ur alla aspekter alltså. Och jag fick komma in direkt efter den och kommentera på det.

Så här såg mina dokument jag hade bredvid mig ut och som jag slängde något öga på. En del missade jag, men jag visste också att tiden var pressad och jag skulle försöka vara kort och kärnfull. Och i kärnfull ingår att en del inte kommer med som bekant. Om jag gjorde rätt prioriteringar, vet inte.

manus1 manus2

manus3

Efter medverkan i direktsänt funderar jag över insatsen, bollar den gärna med någon som har lyssnat. Var man dålig, medel eller bra. Det kan vara olika. I dag kändes det helt okej. De ståndpunkter och åsikter jag tycker är viktiga blev sagda. Socialdemokraterna behöver inte skämmas över min insats (bottom line).

Finns det gånger de hade kunnat göra det? Absolut.

Men de viktigaste intervjuerna är kanske inte de som redan gjorts, utan de som kommer!

 

Två nätter i Stockholm

riksdagstal

Min miljöpartistiske vän Emma tog bilden i går.

Civilutskottet hade fyra olika debatter varav jag höll anföranden i två. Inga vilda debatter kan man väl säga, men viktiga. Jag hade familjerätten och om ett utskottsinitiativ om att se över resegarantilagen.

Det är en vanlig klassisk uppgift för en ledamot men jag medger gärna att när det var så länge sedan sist så pirrade det lite nervöst. Men inte på något dåligt sätt.

Annars har det varit de vanliga mötena som är på en vecka, med skillnaden att jag tagit dom från huvudstaden. Fotade nya pressbilder, så det finns uppdaterade på en något knubbigare och mer långhårig person. Efter ett år med hemarbete och nära kylskåpet. Intervjuades av en som håller på med en avhandling om etik och moral hos riksdagsledamöter. Voteringar!

I går lade jag också 90 minuter på att debattera i ett kommentarsfält under en SVT-artikel om Stefan Löfvens uttalanden om demokrati, relaterat till val av olika samarbetspartier. Det är 90 minuter av livet som aldrig kommer tillbaka. Så många män med diffusa profilbilder och felstavningar som vill prata om precis allt annat än det artikeln handlar om. Helst mig och min eventuella frånvaro av all kompetens. Vilket sammanfattas i frasen: Har du tappat din hjärna? Där någonstans tänkte jag att nu räcker det. Det där bubblade på med oändligt många notiser på Facebook när jag vaknade. Som en evighetsmaskin verkade jag ha uppfunnit.

I kväll är jag hemma igen och efter tre minuter innanför dörren kopplade jag upp mig på S-kvinnors diskussioner om ett nytt politiskt program. Alltid händer det något!

 

 

Det var länge sedan

Det var onekligen ett tag sedan jag kunde säga att jag hade en sen kväll i Stockholm, i mitt lånade boende där.

Men nu ska jag vara här, med syfte att debattera i morgon och vara en av de 55 som ska votera den här veckan.

Jag har alltså varit här nere två gånger det senaste året, så det är lite ovant. Men jag gissar att i morgon på kontoret och i kammaren kommer det att rulla på fint.

Nu har jag suttit här och fixat med manuset till mina anföranden och andra förberedelser för debatten. Återstår det viktiga att välja kläder!

Hoppas innerligt att slippa vakna i arla morgonstund av tömningen av tomglas, som brukar vara här i Gamla stan. Kanske mindre av den varan med kortare öppettider på krogen.

Senaste anförandet i riksdagens talarstol

 

Det var debatten om familjerätt som jag var ner till Stockholm och hade för någon vecka sedan.

Här har vi gjort en kort film som fångar lite essensen i den.

Vad gäller frågor om barn så ligger de till stor del på socialutskottet, vissa delar som tex frågor om adoption och vårdnad ligger hos civilutskottet.

Fredagskänslan!

cirkelbok

Har just kommit hem efter att tillsammans med ombudsmannen cirkulerat runt i stan för att dela ut lite böcker till en studiecirkel. Det har gått troll i leveransen av böckerna. Beställdes via stort företag innan påsk. Som sedan inte kunde leverera. Störigt. Sedan kunde ABF det istället, men det gick inte fullt så fort som de lovat så det har blivit lite ryckig start på cirklarna om man säger så. Men nu!

Nu känns livet på den fronten som att det ljusnat. Håller i en skriftlig som är igång och en via skärmtjänst som börjar på torsdag.

Innan dess var jag fyra timmar på skolan och jobbade. Höll en lektion om ljud bland annat. Önskar eleverna som ska ha prov på det nästa vecka ett stort lycka till. Vet ni varför människan (och typ många andra) har två öron? Det är inte för att man ska lyssna dubbel så mycket som man pratar som det brukar sägas.

Jag bad eleverna exempel på ljud de gillar. Det var till exempel fiol, hundskall, musik, skratt, bubbelplast, regn och havet.

Ljud de inte gillar är skrik, tjat, nycklar som skrapar, gaffel mot tallrik, när folk knäcker kroppsdelar och när det ritas hårt med tuschpenna.

I går var det roligt, att över digital plattform svara på frågor från en gymnasieklass i Gävle om hur riksdagsuppdraget ser ut. Alltid så många bra frågor. Men en var jättesvår: Berätta EXAKT vad är det jag gör.

Jag berättade inte att jag just nu agerar ”Lagledare med tekniskt ansvar” för den stegtävling vi har i sosse-riksdagsgruppen som drog igång i förrgår. Jag lagleder då min grupp i mitt utskott. Har sagt att ingen får borsta tänderna stillastående. Igår plöjde jag kajerna upp och ner under kvällen för att säkra ett gäng steg. Tänker att om jag gör minst de 10 000 som appen satt upp som mål varje dag är det lugnt och jag har gjort min del. Triggas väldigt lite av att vinna, men är också lojal och låtsas tycka det är en kul grej.

I helgen skulle jag ha träffat mina bästisar. De har den dåliga smaken att inte bo nära, vilket betyder att det inte går. Så kan det vara. Istället ska jag bland annat läsa igenom boken på bilden ordentligt. Och plocka steg då. Förstås. Lojalitetssteg.

Hoppas ni får en bra helg!bv

 

Det är mycket sånt här

92978761_10158406768978474_3909772814755823616_n

Där jag är verksam  så har man nu kommit igång väldigt bra med digitala lösningar, ibland också telefonmöten. Det rullar på bra! Så klart är det inte optimalt för alla typer av samtal, men för många möten funkar det väldigt bra.

I kväll har jag tillsammans med några kamrater testkört ett mötesredskap som är nytt för mig för att kunna rulla igång lite studiecirklar. Det gick halvbra säger jag. Halvbra. Med potential om man ändå ska vara positiv.

Många timmar med lurar och skärm blev det i dag. Ibland när det är av karaktären att jag mest ska lyssna och ta in information, kan jag göra något enkelt samtidigt. I dag testade jag akvarell för första gången sedan gymnasiet ungefär. Alstren ser ut som något gjord av någon på lågstadiet dock. Men det gör inget.

Hoppas det går bra för er med digitala möten.

Ljuset

IMG_3904 (002)

I november tänker jag alltid: ”I februari kommer jag att märka skillnad”.

Och det stämmer ju. Den här tog jag genom ett fönster utanför kammaren i Stockholm runt halv fem i onsdags.

Det är många möten!

IMG_3865 (002)

Väldigt ofta är det mötestätt. I lördags hade vi arbetarekommunens sk ”årsmötesdag” där många av våra S-föreningar samordnat sitt årsmöte. Det underlättar för de som är medlemmar i flera liksom roligt att träffas många! Dessutom hade vi klämt in arbetarekommunstyrelsen å morgonkvisten innan det (EN LÖRDAG!) så jag hade efter lunch avklarat fyra möten. Mycket effektivt. Efter det gick jag hem och sov bort hela eftermiddagen innan roligt umgänge. Gjorde inte många knop söndagen heller. Det är bra, för nu är det här veckan igång.

I måndags åkte jag och Patrik till Ovanåker. Vi besökte tillsammans med lokala politiker företaget Permia som inreder fjällstugor, ett arbetsmarknadsprojekt, ett nybygge av ett äldreboende och rust av en skola. Så hade vi ett politikfik innan vi styrde hemåt.

I går hade vi möte med civilutskottet, jag träffade en gymnasieklass, några S-kvinnor samtalade med utbildningsministern (se bild), gruppmöte med riksdagsgruppen och hela kvällen var vi hos LRF. Mycket viktiga diskussioner om landsbygdens förutsättningar. HÄR kan du läsa om förslag som de har. För något år sedan när jag var på liknande informationskväll fick jag stå och vänta medan min ”specialmat” hämtades. Så var det inte nu. All mat, med eller utan kött, fanns framställt och allt presenterades av kocken. Likvärdigt. Så vettigt och modernt!

I morse började jag med att åka till Ecpat där jag vet med på ett möte med ett gäng av våra medlemsorganisationer. Roligt! Viktigt! Därefter direkt till departementet och samtal med minister med utskottsgruppen. I detta nu sitter vi i kammaren då vårt utskott har debatter. Det är ”En utvecklad översiktsplanering” och ” Hyresrätt m.m.”. Inte mitt ansvarsområde så jag lyssnar och supportar kompisarna,