Författararkiv: Elin

Min mormor

Nu har vi levt ett år utan mormor. Ändå var hon är alldeles nyss. Jag hörde hennes röst i dag när jag grinade. Hon tyckte jag skulle göra något roligare.

Jag vet mycket väl att när en människa får nästan 90 år är det fantastiskt. Sista månaderna, men i förhållande till resten av livet nästan ingen tid alls, var hon väldigt krasslig. Men inte huvudet, så hon var med oss.

Jag märker att hon alltid kommer att vara med mig. Det känns tryggt.

Ett gäng i familjen var på graven i dag med blommor. Femåringen hade gjort ett fint hjärta och särskilt satt vingar på det så det skulle flyga upp till Gamma. Mormor hade älskar idén.

Jag saknar henne så. Men är också glad för att jag fick ha henne så väldigt länge. Och för att hon råkade vara den bästa mormor jag kunde önska mig. Extra allt.

Söndag

Det är innan klockan tio. Jag har ändå varit uppe ett tag för jag är i Stockholm på möte. Sov på hotell med för mjuk kudde. Blev sen kväll. Inte för skojs skull, utan för att jag passade på att göra mycket plugg när jag ändå satt på ett hotellrum med proffsigt skrivbord.

Det har varit en relativt upptagen vecka med jobb, möten, plugg och också två hängkvällar med kompisar. Hittills också två gravt försenade tågresor mellan Stockholm och Gävle. Får se hur det går hemåt senare i dag. Är inte hoppfull.

Som varje år känns det glädjande att ljuset märks! Kylan är fine, mörkret är trist!

Lördag med partiet

Ofta när det är politiska grejer på helgerna så börjar de rätt tidigt. Ur mitt perspektiv. Men när starten är kockan elva nere på stan är det helt okej!

Var nästan vaken när jag tumlade ut. Så här på eftermiddagen och med drygt en timme kvar av mötet är jag rätt nöjd. Trevliga kamrater, vettiga och framåtsyftande diskussioner.

Också morgondagen är i partiets tjänst fast på ett helt annat sätt då jag ska hålla digital utbildning.

En politikhelg med något annan krydda också

Lördag var studiekonferens med S och ABF.

Söndag var ett par timmar med politiker från alla samarbetspartierna som styr Gävle. Vi blev ganska många och ett gäng nya ansikten för mig. Roligt!

Vad gjorde jag mer? I fredags åkte vi hemhem och firade ett syskonbarn som fyllde nio. Hon hade också kompiskalas så det var livat! I lördags kväll lade jag fyra timmar på att sortera men främst stryka alla saker i min garderob. Då känner jag verkligen att jag är på banan igen.

Som ”inspiration” lyssnade jag på en podd jag lyssnar på ibland när jag känner mig psykiskt stabil och orkar. Säker stil med två priviligierade kvinnor som tycker att allt är så härligt hela tiden. Precis allt är härligt! Det finns inga gränser för vad de älskar. Skärp. Skor. Kjolar. ÄLSKAR HÄRLIGT! Nu är de sponsrade av en apotekskedja också och en av dom tycker det är underbart att surfa i timtal där på allt fantastiskt det apoteket har på sin hemsida. Säkert. Vad ger det mig att lyssna? Inget. Bara en insikt om vad andra lyssnar på. Tänk om alla lyssnar på det här ironiskt, som jag. Har de tagit det i beaktande? Vet inte. Men det roade mig och triggade mig under strykningen. Att höra om deras sprängfyllda garderober så att de måste bygga fler. Samtidigt som de uppmanar oss att handla hållbart osv. Inte leva exemplet direkt. Gömma sig bakom tips att orka sy i knappar så man kan använda plagget längre?

I kväll gick jag och A på bio. Det blev A man called Otto. Tyckte det var en jättebra version. Väldigt bra skådespelare, inte överdriven. Se den! Gott med popcorn. Eller popchorn som Harriet brukar säga. (Harriet är en syskonunge).

Jag brukar ju ha lite adminsöndag av vana innan jag gör kväller. När jag satt i riksdagen kunde det bli massivt. Nu får jag ju i princip inga mejl så det är lite lättare.

Men jag har ändå skickat några. Både relaterat till jobb och parti. Och förberett veckans studier genom att göra utskrifter av artiklar.

I morgon är det hel politikdag igen, liksom på onsdag! Däremellan undervisar jag kidsen och pluggar! Kanske tränar lite.

Hoppas er helg var bra, puss hej.

Borgerliga vigslar i Gävle

Bilderna är tagna i april 2022 när jag vigde mina vänner Lars-Erik och Daniel. Fotona är tagna av Maria G Nilsson.

Jag är borgerlig vigselförrättare med förordnande av Länsstyrelsen och verkar i Gävle kommun. På din länsstyrelses hemsida kan du säkert hitta alla som har ett förordnande hos dig. Här är sidan för Gävleborg. Jag har dock rätt att utföra vigslar i hela Sverige.

På kommunens hemsida kan man läsa lite om borgerlig vigsel. Där kan man se vilka förrättare som tar emot förfrågningar. Då kan man se att det är en skillnad mot länsstyrelsens lista, och det beror bland annat på att alla inte har så mycket tid att lägga på vigslar och därför gör några få.

Av oss som finns på Gävles sida viger vi olika mycket. Allt beroende på hur mycket tid vi har för tillfället. Sedan jag fick mitt förordnande 2007 har jag haft runt 20-50 vigslar per år. Främst sommartid då efterfrågan är som störst. En vigselförrättare gör uppdraget på sin fritid, dvs vid sidan av sin vanliga sysselsättning. Det betyder att det inte finns nåt schema med lediga tider och vi sitter inte på stadshuset och väntar, vi har inte ett kontor där. Inte heller att jag kan se när de andra förrättarna kan. Vissa perioder är det tjockt med annat och då kan jag inte åta mig någon vigsel alls.

Förrättare lägger upp sin ”standardvigsel” lite olika. Jag brukar säga några ord om äktenskapet, läsa en dikt och sedan delen där paret förväntas säga ja och eventuellt ringbyte och kyss följer och sedan signering av vigselbok och överräckande av vigselintyg. Det tar inte många minuter.

Men! Det finurliga är att i överenskommelse med förrättaren brukar man kunna ändra lite som man tycker. Ska någon nära sjunga/spela något? Musik kan spelas från lämplig musikanläggning. Paret kan säga några ord till varandra. Någon annan kan säga något till paret. Jag kan läsa en text som särskilt önskas osv. De idéerna får i så fall komma från paret.

Platsen är i grunden stadshuset och Enneska salongen. För den som är tveksam till det brukar jag säga att det är ett väldigt vackert rum med ”gammal” inredning. Be gärna i receptionen att få titta om du är tveksam.

Givetvis får de som vill ta med gäster. Uppåt ett femtiotal är inga problem.

Efter själva akten är det ingen stress. Många önskar att ta bilder och det finns det tid för. Jag hjälper gärna till att ta bilder på paret och deras gäster tillsammans om de önskar det.

Någon gång har paret önskat att möblera om och dekorera rummet och det kanske kvällen innan vigseln. Det är tyvärr inte möjligt att göra så. Rummet avbokas för 30 minuter eller en timme (när det är många gäster). Det betyder att om någon fixar i ordning en kväll och vigseln inte är förrän vid lunch dagen efter kanske andra vigslar ska förrättas innan och de är inte alls sugen på att någon annan satt sin prägel på rummet.

Så här ser Enneska ut efter renovering 20/21. Jag har tagit bilderna på ett icke-professionellt sätt.

nyaenneksa1
nyaenneska 2

När det finns tid och möjlighet viger vi på andra önskade ställen. I en trädgård, ett vardagsrum, på en veranda eller en brygga.

Om en eller båda inte talar svenska MÅSTE det anges vid bokningen. Engelska tror jag alla förrättare klarar, men behövs annat språk måste paret själva ordna med professionell tolkning. Jag har tyvärr varit med om att paret med gäster dyker upp och har glömt att meddela detta. Då blir det problem. Mest troligt kan vigseln inte genomföras.

Vittnen till vigseln behövs också. Två stycken. De ska kunna identifiera sig med någon form av legitimation. Minst 18 år ska de vara. Det kan vara vänner eller släktingar. Ibland när vigseln ska ske i största hemlighet vill inte paret ta med någon alls, utan vill att jag ska fixa det. Det innebär merjobb för mig och binder upp mina vänner, och i ärlighetens namn börjar de bli lite mätta på vigslar.  Är det vardag i stadshuset kan ibland någon av de som jobbar där ställa upp men också de har ju andra arbetsuppgifter. Men enklast och bäst är ALLTID att paret ordnar med vittnen själv. Vittnena ska också förstå vad som sägs på vigseln.

I Gävle kostar det 500 kronor att viga sig. Det betalas med swish i stadshusets reception eller över nätet enligt instruktion på kommunens hemsida. Kvitto/betalning  på papper eller skärm ska visas upp för förrättaren.

Om vigseln är på stadshuset möter jag upp par och gäster angiven tid på stadshusets innergård (alltså åt ån till). Förväxla inte stadshuset med rådhuset. Är det en tid när receptionen i stadshuset är öppen så går ni in där och väntar. Kom inte för sent! Har noterat att flera glömmer att ta höjd för att hitta en parkering. Försening kan göra att jag måste gå och kanske inte kan viga er när ni inte kommer på den överenskomna tiden. Påminn också eventuella gäster om att de måste vara i tid. Jag avskyr att vänta och ibland finns inte ens möjligheten.

Sedan går vi upp (eller åker hiss för de som önskar, inga problem för rullstolsburna eller barnvagnar alltså) till festvåningen. Kapprum och toaletter finns så alla hinner fixa sig innan vigseln.

Tillsammans tittar vi på papperen från Skatteverket plus kvitto och vittnens legitimationer med par och vittnen innan vi sätter igång. Jag ger tydliga instruktioner på plats om hur man ska stå och vad som ska hända.

Eftersom jag inte har någon bil så ber jag alltid de som ska gifta sig att ordna med min skjuts till ställen som inte är i stadshuset. Det har aldrig varit något problem. Ibland hämtar de själva, ibland en morbror och ibland är det taxi. Vigselförrättare har annars alltid rätt att ta ut kostnad som uppstår vid resa från brudparet.

Hur ni som gifter er ska vara klädda på vigseln bestämmer ni själva. Det är lika festligt i vardagskläder som i finkläder. Några har blommor med sig, andra inte.

Ring eller ringar är frivilligt. Det gör man som man själv vill med. Jag frågar också om paret vill ha en kyss på slutet. De flesta vill, men inte alla.

Det vanligaste scenariot är att jag får ett mejl eller telefonsamtal med en förfrågan om att förrätta en vigsel. Är det ett speciellt datum och tid vet jag direkt om jag kan eller inte. Sånt brukar jag kunna svara ganska säkert på ungefär två månader innan.

Har ni ett särskilt tillfälle så meddela det direkt. Det är lite för vanligt med: ”Hej, vi skulle vilja gifta oss under sommaren. Kan du?” och så svarar jag med några tillfällen jag kan erbjuda och får tillbaka ”Fast vi tänkte oss en tisdag”. Jag kan inte gärna veta det från start så mejla direkt om era önskemål på tydligast sätt så vi slipper onödigt merjobb.

Är tidpunkten för vigseln mindre viktig så brukar vi prata/skriva tills vi hittar en tid där vi gemensamt kan. Om det inte går så rekommenderar jag att ta kontakt med annan vigselförrättare.

Om det är ganska snart ni vill gifta er, rekommenderar jag er att ta kontakt först när ni faktiskt fått hindersprövningen färdig från Skatteverket. Det har hänt fler än en gång att vi fått ställa in i sista sekund för att den inte har hunnit blir klar. Jag har för tight schema för att hålla tider för vigslar ”om hindersprövningen hinner komma”.

Vi viger alla veckodagar och tider, om vi kan! Kom ihåg att det här gör vi på vår fritid. Så en torsdagskväll klockan 20 kan gå jättebra. Det betyder också, tyvärr, att vi kanske inte är lika taggade på att viga på nyårsafton eller midsommarafton som de som vill gifta sig är. Önskar respekt för det.

Efter att ha vigt par i många år nu, så har jag noterat att det blir vanligare att par vill ”hålla alla dörrar öppna” vad gäller både tider och val av vigselförrättare. Jag har hållit tider som avbokats sent. Jag har avbrutit julledigheter för att åka hem och viga och fått SMS på tåget: ”Vi valde en annan förrättare i sista stund.” Det är inte roligt eftersom min tid är viktig för mig. Ibland skickar jag erbjudande på tid och får inte svar på länge. Då bokar jag tiden på annat och när jag två veckor senare får besked om att de vill ha den blir de besvikna när jag inte längre kan. Ibland hör jag av mig efter lång tid och frågar och får svaret ”Förlåt vi glömde återkoppla att vi valde annat”.  Vi kan bättre än så!

Ibland, när vigseln är lite större med många gäster och många moment, träffar jag paret innan för att gå igenom upplägget. Men nästan alltid räcker kontakten innan på telefon eller mejl alldeles utmärkt.

Jag får ibland frågan om jag viger par av samma kön. Självklart gör jag det. Alla som får ett förordnande i dag måste göra det. Men för mig är det givet att alla kärlekspar ska få vigas under lika premisser. Det är olyckligt att det är en frågeställning som ens ska behöva existera.

Förfrågningarna till mig kan komma ett år (eller mer) innan tänkt vigseldatum. Jag kan tyvärr inte svara så långt innan. Min jobbsituation gör det omöjligt. Jag brukar rekommendera att återkomma tidigast tre månader innan, även om också det är lite långt innan. Snittet när folk hör av sig är ungefär en månad innan. Men några ringer och berättar att papperen är klara och de vill viga sig så fort som möjligt, Gärna i morgon. Går det så går det!

Att viga par är ett stort förtroendeuppdrag och är alltid väldigt roligt. Alla är glada och alla är fina!

Jag gör inga anspråk på att det här var en heltäckande genomgång. Fråga om du undrar något mer.

Hermanson är en stjärna

Troligen har Hermanson aldrig skrivit något dåligt.

Hennes böcker handlar om ganska olika saker. Det de har gemensamt är att de är välskrivna men lättillgängliga. Fyndiga skulle jag säga. Överraskande och fantasieggande.

Hon skildrar också stämningar och relationer på ett precist sätt.

Den stora utställningen är en kul tanke om varför Einsteins föreläsning i Sverige faktiskt blev sen. Och om en egensinnig Åsa. Och en ung kvinna som vill bestämma själv.

Musselstranden är mer av ett relationsdrama med en twist kan man säga.

Det är bara att läsa.

På banan igen efter jul?

Frågetecknet är för att jag just nu känner att mitt huvud är en krossad julkula. Utan att ha ont i det.

I morse gick jag upp tidigare än på länge, det vill säga klockan åtta, för att vi klockan tio skulle se en biofilm i 4D och då måste man åka åt Uppsala till. Var det värt det? Jodå. Det är också bra att jag börjar vrida tillbaka dygnet för efter hand jag blivit mer uppvilad har nätterna blivit senare och senare. Alltså trött pga få timmars sömn.

Med tre dagars framförhållning har jag nu skickat in en studieuppgift. Alltså trött pga omfattande tankeverksamhet.

Det betyder att sista dagen på jullovet, i morgon, blir helt lös och ledig. På måndag skickas dock tentan i en annan kurs ut så då är det anspänning igen.

Men jag är nöjd och glad efter att just ha fått se konfettin dansa när jag skickade in (programmet funkar så hejigt) och ska vara nöjd med det i kväll. Nu tänkte jag vara i mer vågrätt läge med en skönlitterär bok och inte någon jag sätter små cerise lappar i.

I går hade jag diverse samtal kring det nya politiska uppdraget i samhällsbyggnadsnämnden också. Det känns roligt.

Dugligheten

Inser att få saker får mig att känna mig så duglig när jag åtgärdar något som gör att något funkar fint att använda igen.

Som när jag i går fixade till ett duschdraperi med symaskinen eller i dag sydde i en bh där byglarna var på väg bortåt Schweiz.

Samma känsla som varje gång jag fixar mina skor med smörj och sådär. Eller för all del lämnar in dem för att de ska få groomas på det sätt jag inte klarar själv! I morgon får jag hämta ut par som ska ha fått nytt liv!

Fixa saker!

Årets två första böcker

En läste jag ut 02.30 på årets första dag efter att ha rumlat hem från grannen. Den andra alldeles nyss.

Om resten av årets böcker kommer göra mig lika glad åt läsningen blir det nog bra.

Kerstin Ekmans namn är alltid nära. Hon har ju skrivit böcker i en evighet men särskilt många har jag inte läst. Den här bar hon mycket intervjuad om när den släpptes, kanske fick den mycket uppmärksamhet för att den handlar om en lätt infekterad fråga. Jag började lyssna på en inläsning Sveriges Radio hade men innan jag kommit någon vidare vart var den borta. Så nu blev det dags. Det är en fin skildring. Hade gärna läst en egen bok om frun, verkar vara en redig kvinna. Blir trött på machostämningen mellan männen, att det är jägare spelar mindre roll för den är likadan där den finns. Kärleken till hundarna.

Erlend Loe är en favorit. När jag hade läst klart den ganska tunna boken undrade jag om jag ändå inte läst den här förut. Om det är så gör det ingenting för tiden är inte slösad. Det roligaste med den här är inte den, för Loe vanliga, skruvade historien som ändå ter sig rimlig när man läser. Det roligaste är hur han driver med poesi-genren. Och med författare som fenomen.

Bara Elin-grejer

De här första lediga dagarna på året (så är det att vara lärare!) finns tid att göra sådant som får mig att slappna av.

Det är sådant som har med saker i mitt pysselrum att göra. Pennor, glitterlim, tejp, vykortssamling, mönsterpapper, små lådor och allt i liknande kategorier. Det ska gås igenom. Det ska sorteras lite. Det ska användas. Tränar på att inte tänka att små pappersjuveler ska sparas. Till vad? De ska ju skapa glädje för någon. I ett album eller till någon som jag skickas något piffigt.

Det är sannerligen inget måste att hålla på köpa grejer för att pynta. Det går att göra väldigt enkelt och med saker man kan ha hemma. Här har jag använt använda frimärken för att pynta vanliga skrivpapper för att bli någorlunda piffigt brevpapper som i detta nu är på väg mot Lettland.

Det är härligt med det lite långsamma. Lägga tid på saker. Ett SMS eller Messenger-meddelande är förstås alltid uppskattat men samma sak som något fysiskt blir det aldrig. Skönt att ha den här tiden de här dagarna.