Kategoriarkiv: Uncategorized

Återfunnen liten vän

IMG_5114 (002)

Ju äldre jag blir desto mer är jag säker på att det mesta jag ”tappat bort” kommer åter. I går hittade jag till exempel ett örhänge jag vet att jag tappat hemma för kanske sex månader sedan under sängen (men hur dammsuger du människa?!?! Mind your own städning). De här trevliga trävännerna jag köpt i Japan har varit tre länge. Så länge att jag tänkt att de kanske var tre. Men i dag dök apan upp. Ett kärt återseende.

Stärk gränsen

DET ÄR NOG NU.
Sverige har passerat många gränser vad gäller ojämlikhet och klassklyftor. Det är oanständigt och orimligt att några kan sko sig på andra, tjäna enorma summor pengar och dessutom inte göra sin plikt och betala den skatt som är riktig. De pengarna behövs till samhällsbygget. Till skolan, vården och till progressiv fördelningspolitik för ett jämlikare samhälle, där människor får må bra och är fria att utvecklas som de önskar. Ett jämlikare samhälle är ett tryggare, starkare samhälle med mer innovation, bättre ekonomi och mindre ohälsa. För alla som lever i det.

Ta tillbaka pengarna till välfärden där de hör hemma. Stärk gränsen mot skattesmitare!

89384609_10158251986818474_2531624663960780800_n

Är livet en chokladask?

Riksdagsuppdraget

Mitt förtroendeuppdrag som jag ägnar så mycket vaken tid åt är fantastiskt. Att få arbeta för det jag tror på tillsammans med andra. Oftast är vi överens. Inte alltid.

Hela året har varit politiskt udda, men vi strävar på kan man säga.

Migrationsfrågorna är fortfarande ett område där jag tycker att retoriken och en del annat från en del i mitt parti är helt snett. Fortfarande. Det är en sorg. För människorna som drabbas förstås.

Mest utspelar sig vardagen i själsdödande mötesrum. Men inte alltid.Det här är smakprov på hur olika uppdraget kan se ut.

Jag och S-kompisar på byggarbetsplats. Jag sätter upp valaffischer till EP-valet med ombudsmannen. Hela utskottet besöker Finland i september. Tågåkande. Detta eviga. Never ending.

bild2bild6bild18

bild1

Träningen

Jag har, med undantag för kortare perioder, varit riktigt duktig med mina motionstillfällen. Årets mål var 150 motionstillfällen. Allt från dödsträning på gym till långa promenader. Jag klarade det. Med råge. Så väldigt nöjd med det. Tyvärr är det med motion som med tandborstning. Aldrig blir man klar! Det bara kommer igen!

idag1

Mina systerungar

Det är roligt att ha syskonbarn. Ett SMS kom i våras. Den näst yngsta undrade saker. Jag läste på. Vi hade ett intressant samtal. En skock av dem kom och hälsade på mig i somras och vi hängde i parken. De största har långt mkt större fötter än jag nu för tiden. Såklart gör vi en del annat också. Kommer aldrig glömma när den grävlingsnyfikna nästan cyklade in i grillen vid midsommar.      bild16 bilen

Det yngsta är i full färd med att lära sig saker som är bra när man bor på landet. Om traktorer till exempel.

bild19

Som de flesta barn i Sverige har hon så oförstörda fötter och när de sover är det så lätt att fundera över vad de ska behöva göra. Men just eftersom hon är född i Sverige tror jag det kommer att gå bra. Hoppas jag. Här syns samma påslakan som jag hade när jag var liten.

bild14

Mer familj

Jag är inte med min familj så mycket som jag skulle vilja. Av massor av olika skäl. Men förstås händer det.

I somras badade vi. Mormor följde med till stugan. Och jag fikade hemma hos henne.

bild12bild11bild17

Paris

Jag var i Frankrike tre gånger. För att hälsa på min människa. I juni var Daniel också med och vi stod i världens kö. Den hade fler rader än vad som syns på bilden. Till Versailles. Det var det värt trots alla timmar. Också i Frankrike protesteras det mot våld i nära relationer.

bild7bild21idag4idag5

Fin värld

Jag promenerar rätt mycket. Både runt i Gävle och förstås när jag är i Norrala. Det är så mycket som är fint i världen.

bild20bild3bild13

idag10idag8idag6

idag7Hästarna

Hästarna som förgyller livet. Och vännerna med hästarna. Den här bilden är när vi är mitt ute i skogen, i ingenstans, och försöker orientera oss för att ta oss till hambergerrestaurangens drive in med hästarna. Vilket lyckades. Nu kan vi vägen och behöver inte bli fast mitt i skogen fler gånger. Queenie. Denna älskade pärla.

bild15bild8

En lämplig uppmaning på det som jag fixade utifrån ett citat i boken Kvinnokungen.

bild4

Växtkompisar

Nu i slutet på året är mina krukväxter deppiga och jag har vuxet och moget skiljts från en del av dem som vägrar samarbeta. Men jag ska inte glömma att det funnits tider då de varit magnifika.

bild9

idag3

Vänner

Peppiga vänner kan man inte få nog av. Som här, när jag meddelar att jag äntligen köpt en allergimedicin för ögonen.

bild5

I februari var vi till exempel några tjejer som var på Femfest. Det var så bra och ledde till att jag nu kan Min stora sorgs alla låtar utantill och det är jag stolt över.

idag2

Saker första gången

I år var första gången som jag träffade Sally, syrrans hund. Ni ser ju själva vilken goding hon är. Det var också första gången jag blödde rejält med näsblod, och jag tänkte stillsamt att efter 40 går det verkligen utför. Det var också första gången jag höll ihop en ceremoni när en person har dött. En bekant frågade och det var en stor ära, och hennes koncept var mycket bra. Lättsamt. En hyllning till det som varit även om sorgen var och är stor.

idag9

Hjärtat

Livet och kärleken. Hjärtat har fått sig en rejäl prövning. Och i prövningen visar det sig (som vanligt) att vännerna alltid är där. Alltid. Lyssnar tills öronen ramlar av. Som en vägg bakom mig. Nu verkar det ordna upp sig. Liv Strömqvists bok har varit en tröst kan man säga.

bild22

Årets prestation, fast det gick bra, var när jag i början på sommaren helt slutade dricka den bruna läskeblask som jag varit rätt beroende av. Jag ba: Pep*i M*x bestämmer inte över mig! Och så gjorde den inte det. Det finns en fördel med att bara sitta i enklare beroenden.

Det var det. 2020 kan komma.

I slutet av annandagen

Jag måste ha varit uttråkad förut för i kväll känner jag igen känslan.

Jag har promenerat massor i skogen, träffat någon vän, hängt med rolig familj, hund och djur. Läst. Slösurfat. Kollat på TV. Nu är gränsen nästan nådd för vad jag klarar utan mina saker hemma.

Men det är vackert. På julaftonskvällen kom snön. Ett lagom tunt täcke. Gjorde allt vitt och vackert. Lite mer strösslande av sol hade varit toppen också men man kan inte få allt.

Jag har dock fått mycket knäck. Nöjd över det.

I dag har mamma fyllt år. 59. Det har vi firat med bland annat pastasallad!

IMG_2243 (002)

Marie Fredriksson

Jag blev väldigt tagen av beskedet om att vi förlorat Marie Fredriksson. Det är jag inte ensam om. Vilken älskad artist.

Mammas kassettband snurrade friskt på 80-talet och på så sätt sjöng hon si gin i mitt hjärta för evigt.

Jag gillar särskilt: Sparvöga, Efter stormen, Ännu doftar kärlek, The look och It must have been love.

Jag och Johan

Det här är jag och Johan Widén som var talman i andra kammaren 1914-1917. Hans porträtt hänger i civilutskottets sammanträdesrum.

Det är några månader sen jag lade upp sånt här ”jag använder gulligt filter på mig och stora personer på porträtt”. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är så kul! Länsmuseet är för övrigt en guldgruva för sånt men riksdagen funkar också.

Men var lugn. Jag gör seriösa saker också.

78929520_10157970061188474_3337953625019252736_n