Måndagarna kör över mig som en traktor. Så på kvällningen framför Aktuellt, nöjd över att jag till och med orkade handla efter jobbet, ska jag sammanfatta helgen.
I fredags efter jobbet skulle jag sova lite mysigt en stund tänkte jag. Det gjorde mig trött, seg och konstig så det var en usel idé.
Det blev roligare när jag mötte upp en vän och vi åt middag tillsammans innan vi tittade på Sabatons konsertfilm på bio. Det var väldigt bra såklart. Musiken och alla tuffa eldsprut.
Åkte hem till Norrala över lördagen och bollade runt på ungar. Jag och Liz tog förstås en promenad.
Kom hem rätt sent men var uppe ett tag med lite pyssel. Upp i söndagsottan (ja, jag överdriver lite) för att gå på studiekonferens med partiet/ABF. När morgonförbannelsen gått över var det okej.
Sedan hem och prokastinera studierna och vänta på helgens ände!
Jag fick en fråga i går vad jag saknade med riksdagen. Jag svarade helt ärligt ingenting. Det här är lite komplicerat fast ändå enkelt. De tolv åren jag lade där var spännande, intressanta, meningsfulla och roliga. Under tiden orkade jag nog inte riktigt ta in hur jobbigt somliga saker också var. I veckan ska jag ner på ett besök. För 1,5 år sedan var jag ner några timmar och satt i fiket en stund och hejade på gamla vänner. Nu blir det ungefär lika. Det ledde till att jag i natt drömde sådana här mardrömmar som är riksdagsrelaterade. Den här gången gick det ut på att jag hade glömt en debatt och skulle ta den på volley. Det hände aldrig någonsin. Men nu får det mig att vakna med hjärtklappning.
I söndags orkade jag ändå se mer än en timme av partiledardebatten!
K-Rautas skyltar har monterats ned. Som en stillsam påminnelse om att allt har sin begränsade tid. Detsamma gäller årets löv, som inte hållit ut lika länge som den här butiken, men nu färgas sprakande innan de ger upp. Helt enligt plan!
I går kom jag hem vid två från jobbet. Satt ute och läste. Började städa. Sorterade upp lite skåp och någon garderob. Tvättade två maskiner. Satte mig och ordnade med skrivgrejer och skrev brev. Dammsög hela skiten. Lyssnade på poddar samtidigt. Skrev med vänner. Tänkte: Nu är det nog dags att sova. Då var klockan 20.30. Så då fick jag se Lost in translation och äta chips. Sov tio timmar. Solen sken och jag fixade lite med några få kvadratmeter trädgård jag måste ta hand om. Läste lite till. Mötte vänner på stan och deltog i Palestinademonstraton som åskådare. Åt med några efteråt. Nu har jag, 27 timmar innan deadline, skickat in en skoluppgift. Känner mig som ett proffs. Jag jobbar vidare med good enough, och så var det. Har Bränn alla mina brev på i bakgrunden. Jag har svårt att plugga om inget vid sidan av suger bort lite uppmärksamhet. Det blir bättre fokus då. Alla har sitt sätt!
I kväll är nog också kvällen då jag äntligen läser färdigt boken om Axel von Fersen. Blir mer och mer fascinerad av karln. Måste akta mig så jag inte börjar resa i hans spår. Det blir nämligen lite väl mycket resande och jag antar att jag då också måste lära mig franska och jag vet inte om jag klarar det.
Nu är årets Pridesäsong över för mig men frågorna lever varje dag.
I år har jag deltagit i Prideparaden i Boden, Riga, Sundsvall, Hudiksvall, Gävle, Söderhamn och senast i Umeå i helgen som gick.
Det finns så många märkliga synpunkter på Prideparader. Så många rädda människor. Men också så många fantastiska människor som är där. Som går. Som förstår vad kampen handlar om och alla är en del av den på sitt sätt.
Med tanke på somliga valresultat och andra stämningar runt om i världen blir det här viktigare och viktigare. Eller, det har alltid varit viktigt.
I höst fortsätter jag med magisterprogrammet i pedagogik som började i våras. Det är på halvtid och jag läser det på Dalarnas högskola.
Ibland undrar jag varför. Samtidigt, det jag pluggat efter riksdagen har känts både meningsfullt och kul. Samhällsgeografi, genusvetenskap och juridik har det blivit. Och början på det här programmet då. Jag är nöjd.
Kanske kan jag plocka 600 poäng då. Då får man vara nöjd på ett liv tänker jag. I dag är första föreläsningen på nästa kurs. Hoppas det blir kul.
En sak man kanske inte tror om mig är att jag inte gjort särskilt många power points i mitt liv. Så mycket som jag pratat för folk kanske man tror att jag trollar fram sådana på löpande band. Dock har jag varit urless på verktyget utifrån hur jag sett andra använda det så jag har mest avstått. Med det inte sagt att det inte är praktiskt.
Därför sitter jag nu här en onsdag kväll glad och nöjd över att ha förberett en sån bra lektion i morgon till mina nya elever, som absolut inkluderar en PP. Om de olika NO-ämnena. Vi ska också hoppa på tomma läskburkar. Det blir kul!
I morgon är elevernas tredje dag i skolan och det är en fin grej att vara igång igen.
Sommaren. Jag hade behövt haft mer sovmorgon. Jag hade behövt mer natur. Mer läsning. Som i alla lägen. Man får det man får! Och jag är ändå nöjd med det som blev.
Däremot är jag förbannad över att det är mörkt klockan nio och nu är det ett snabbt sluttande plan. Det vet jag för jag har upplevt höstar förut.
Gävle Pride i lördags. Det var en riktigt fin tillställning.
Onsdag är min jobblediga dag, så i dag har det blivit lite politik och möte med brf-styrelsen. Häromkvällen hade vi en middag för att säga hejdå till en vän som flyttar till Bryssel. Det har spelats föjt. Det har sprungits långsamt. Tittat på Love is blind. Bokats in tider. Rensat förråd åt en kompis. Sånt.
Nu skräcken. Vara trött och inse att jag tidigare plockade ur sängkläderna …
Den 19 juni jobbade jag sista dagen för vårterminen. Det är skönt också för den som blir glad av sitt jobb varje dag. Extra glad var jag över att alla nior vi släppte från min grupp kommer in på gymnasiet! Jag hade på mig en fantastiskt fin och ny kjol på mig den dagen. Den har jag köpt från Lille Lo, som du kan hitta på hemsida och insta om du är trött på kedjekläder och tänker att en bra kjol får vara bättre än tre-fyra kassa, sett till kostnad. Det var också bra att vara lite festlig för efter arbetsdagens slut var jag inbjuden till ett mingel hos avgående landshövding Bill på slottet. Det var goda chips och en underbar drink och roliga tal och sen bra mat med trevligt sällskap. Roligt träffa många jag inte träffat på ett tag, t ex fd kollegor från riksdagen men också duktiga personer från näringsliv och ideell sektor. Bra ordnat allt. Kjolen gillade festligheterna!
Det första jag gjorde för att inleda sommaren var att dagen efter åka till Sörmland och Ullie och Flisan. Vi fikade på Taxinge slott, köpte second hand-sneakers och gjorde en massa ridning. Tre omgångar på kort tid. Kulmen var förstås de ganska många timmarna på midsommarnatten, där det börjat ljusna när vi kommer tillbaka till stallet vid halv tre på morgonkvisten.
Jag var så glad över att träffa Queenie igen. Hon var nog också glad men hon är aldrig sådär översvallande! Första kvällen hängde jag med stora, trygga Aiden, och jag ser själv hur glada mina ögon blev av det. Hade inte ridit på ett år! Det känns dumt men det är så det har varit. Nu är det med ordning på rid-torpet så att säga.
Eftersom det var midsommar åt vi också traditionsenligt pizza vid en sjö innan vi gav oss ut i natten.
Jag har varit på gymmet men mest har jag sprungit. Det sista har faktiskt gått oväntat bra, så lite stolt är jag.
Tog med en vän på förhandsvisning av filmen ”Sommartider” som handlar om Gyllene tiders tidiga historia. Den var både rolig och underhållande så jag rekommenderar. Annars kulturellt har jag plöjt lite svenska deckare igen. Det var ett tag sedan.
Jag har mer eller mindre planerat träffat många vänner! Vi har ätit luncher och fikat och grillat och allt möjligt. Här är från en grillkväll med Markus. Jag är glad så länge jag får till efterrätten. Och det fick jag! Här har jag lånat Markus brillor så jag ska vara mer hårdrock, eftersom jag lyssnar på hårdrock nu. Just det är en lite egen historia men har i princip inte lyssnat på annat än Sabaton på lovet. Jag var så cool så just i dag har jag köpt ett eget par med den looken minus spegelglas.
Jag har varit länge i Norrala och träffat släkt och vänner och familj. Vi firade Skog 700 år med en rolig medeltidsdag och passade på att hälsa på släktingars gravar. Syskonungarna är outstanding allihopa. Här symboliserade av två som jag tittar på korna med och en som jag handlade glass med. Det här med glassbil är verkligen toppen. Också hängt med djuren förstås. Lena är en ganska klängig katt hon.
Nu har jag precis kommit hem efter ett hårt dygn i Sundsvall där jag var med en kompis och deltog i Prideparaden i dag, vilket var en väldigt lyckad tillställning. Vi var ut och käkade och drack drinkar i går och Sundsvall har levererat på alla plan. Så glad över detta.
I morgon är den dag jag ska ta tag i jobbiga saker som ligger över mig, av administrativ karaktär. Hoppas det kommer bli bra!
Den allmänna sommaren vi har runt oss är underbar. Just nu lite regnig. Det gör mig ingenting.
Det var en helvetesmånad. Det var så många saker som bara vällde över mig. Det var en sådan proppfull kalender. Jag var riktigt sjuk några dagar. Jag åkte hit och dit, inte när jag var sjuk. Det var många och långa möten. Det var nationella prov. Det var valarbete. Det var panik kring de egna studierna. Det var mycket ledsenhet och det var mycket skratt också.
Det var maj 2024. Det bara blev så.
Nu är det juni. Några saker har redan blivit bättre. En del bleknar. Saker färdigställs. Bockas av. Sommarlovet är närmare.
Kan inte med ord beskriva hur bra den här långhelgen som just passerade var. Verkade vara exakt vad jag behövde.
Människor. Djur. Natur. Varje tågtimme var värd det när jag först åkte norrut och söderut.
Mindre än en månad tills mina fantastiska elever går på sommarlov. Det är vad jag kallar upplopp. I morgon nationella prov i matte. Jag är laddad. De är laddade.
I dag hade vi också styrelsemöte med S i Gävle. Gillar då att möteslokalen ligger ett hus från jobbet så lätt att växla mellan.
Jag håller i vårspringningen för att vara fräsch hela upploppet (who am I kidding?)
I kväll laddar jag för morgondagens seminarium om Ellen Key samt Siljanskolan. Sliter på i lagom takt med genusuppsatsen. Har prokastinerat lite väl mycket. Magiskt brukar det lösa sig i slutändan (dvs jag löser det magiskt).
Obs! Det här är mitt talarmanus. Delar är därför skrivet på talspråk. Jag brukar göra så.
Första maj. Den internationella arbetarrörelsens dag. Vad förväntar man sig av ett förstamajtal?
När jag gör ett hopkok av alla jag hört är det de vanliga slagorden. Frihet. Jämlikhet. Solidaritet. Demokrati. Lite slängar mot de politiska motståndarna förstås.
Så först tänkte jag, kanske ska jag säga nåt helt annat. Lyfta nåt smalt men viktigt.
Men jag ångrade mig. Det är första maj! Det är ju just den dan som vi ska prata om jämlikhet. Det är då vi vill känna att vi inte är ensamma om att vilja forma ett samhälle som vilar på solidarisk och jämlik grund. Ett samhälle där alla människor ryms och allas förmågor tas tillvara. Där alla får den hjälp de vill ha och där alla vill bidra efter förmåga.
Ja, jag säger saker med flit som ur ursossiga. För att det är det ursossiga jag vill åt. Det är det ursossiga som många efterfrågar.
Men när dom saknar det, tror dom att dom kan hitta lösningen nån annanstans. Det stämmer inte. Vill man ha mer sossigt måste man rösta sossigt. Minns det när ni ska lägga er röst till EU-parlamentet när valet är den 9 juni. I det här talet ska jag ta upp tre sossiga grejer.
Tidigare i år kom Oxfams rapport som sa att de fem rikaste männens förmögenheter har mer än fördubblats till summan av 9 tusen miljarder kronor. Detta sedan 2020. På bara några år.
Samtidigt som denna exklusiva grupp av superrika växer, kämpar nästan 5 miljarder människor, 60 procent av världens befolkning, för att klara sin försämrade ekonomi.
I Sverige vet vi att ensamstående föräldrar nu börjar ta av barnens sparpengar för att klara de löpande utgifterna. Och ta dyra lån för att klara matkostnaderna.
Det är en antijämlikhet som breder ut sig. Samtidigt är skatter det fulaste som moderater vet. Det är obegripligt.
Världens rikaste man är Elon Musk. Just nu kämpar IF Metall mot Musk företag Tesla. Det är ett blankt nej till att teckna kollektivavtal. Elon Musk. Världens rikaste man. Säger nej.
Kollektivavtalet ska ses som ett golv för villkoren, inte ett tak. Hur många företagare har vi inte hört säga som skäl till att de inte vill teckna kollektivavtal, att de har så mycket bättre villkor? I så fall borde det inte finnas några hinder … Men det är förstås för att en anställning utan kollektivavtal gör att man kan behandla arbetare mer som man vill.
Men världens rikaste man, han vill inte att anställda i hans företag ska garanteras goda rättigheter på arbetsmarknaden.
Att vara världens rikaste men inte acceptera hur svenska arbetsmarknad är tänkt att fungera. Girighet är en dödssynd, och Elon Musk kan absolut få personifiera den. Allt stöd till IF Metall.
Och gällande arbetsmarknad vill jag prata om en arbetstidsförkortning. Digitalisering och robotisering som jag är en stor vän av, behöver komma oss alla tillgodo. Om vi blir bättre på att utnyttja tekniken måste vi väl få utväxling i självaste livet?!
Att få mer fritid, mer sovmorgon, mer tid att läsa böcker och gå på upptäcksfärd med barn i naturen och spana in fåglar. Vi vet att många människor i dag upplever en stor stress när de försöker få ihop livet, och någon timme färre på jobbet skulle ge stor skillnad i livskvalitet för de flesta.
Men vi måste jobba, vi har inte råd med annat? De flesta som säger det är inte personer som själva är de som tar hand om äldre, som undervisar i skolan eller tar emot nyfödda. Det är oftast personer vars ekonomi inte raseras om deras barn blir sjuka, för de kan jobba hemifrån och lätt styra sin arbetstid. Ingen som jobbar i hemtjänsten kan någonsin arbeta hemifrån.
Jag är alltså helt för alla tekniska framsteg. Men också för att dom framgångarna måste fördelas jämlikt. Inte bara vissa ska kunna dra nytta av det, och ett sätt är alltså arbetstidsförkortning.
Nej sa man också vill varje veckas nya semester. Med manmenar jag moderaterna. Nej till 40-timmarsvecka. Nej till a-kassa. Nej till sjukförsäkring. Det var också helt omöjligt. Tills det inte var det.
Jag vill som sista grej lyfta en fråga som ligger mig nära. Efter min tid i riksdagen har jag valt att återgå till min profession som högstadielärare. Världens bästa jobb. Jag undervisar i så kallad särskilt undervisningsgrupp för unga som har olika NPFer som orsakar trubbel i vardagen, tex autism och ADHD. Jag ser hur en del unga och deras vuxna har oerhört ansträngda situationer. Barnets behov av en skolgång som funkar för dom är något som många vuxna verkligen får kämpa för. Det är turer till HAB och BUP och diverse utredningar. Det tar tid. Det finns begränsad sorts stöd och hjälp att få. En del familjer har riktigt riktigt kämpigt och det sliter på familjerna.
En del föräldrar kan inte arbeta för att dom hela tiden måste vara en back up för sina barn.
Det är helt klart att skolor måste bli mycket bättre på att möta alla barns behov. För en del är det att vara en cirkel som ska in i en kvadrat där hela vuxenvärlden signalerar ”snälla var lite mer kvadrat så blir allt så mycket enklare”. Men en cirkel kan aldrig bli en kvadrat. 90 gradiga vinklar blir inte rundade utan att man våldför sig på dom.
För detta behövs resurser. Jag har svårt att se att kommuner själva kommer att kunna finansiera det som behövs för att anpassa skolan efter eleverna istället för tvärtom. Då behöver vi en regering som vill göra stora satsningar på välfärden. Det är inte hållbart att tro att alla kommuner kan lösa detta på egen hand. Därför behöver Sverige och Ockelbo självklart en socialdemokratisk regering så snabbt det går.
Med det vill jag tacka för mig och önska oss alla mer sossigheter!
