Något ska man ju göra

Detta gäller tiden utanför jobb/uppdrag:

Det blir helt klart ännu mindre av roligheter som inkluderar andra personer framöver. Så vad kan man och ska jag då försöka roa mig med framöver för att inte bli sittande och dumglo i mobilen?

Ingen rangordning.

Faktiskt läsa böckerna på att-läsa högen jag har hemma. Den är stor nog för att räcka någon månad, krasst sett. Ibland vill jag dock blanda in någon ny bok och då gör jag väl det.

Laga kläder som behöver lagas. Just nu är det flest en fråga om slappa knappar. Lagade jeans i början av hösten. Bra syssla samtidigt som långa, digitala möten.

Göra väldigt snygga julkort/miniöverraskning till mina åtta utländska brevkompisar. Kommer ingå bland annat te (förutom att jag inte gör det verkar ju alla andra uppskatta sånt) och reflex i form av snöstjärna). Det ligger högt på min topplista att få roliga försändelser. Varje sådant brev är som en överraskning. Min bild är också att andra blir väldigt roliga när de får något skoj i brevlådan, för det händer så sällan numer.

På samma tema ska jag kolla vilka som fyller år i närtid så att de i alla fall får fina kort.

Jag ska absolut spela julsånger på min blockflöjt. Kanske nöta in någon svårare också? Detta är verksamhet som verkligen lämpar sig bäst för att vara ensam.

Sortera alla lådor av underkläder och strumpor. Ni vet att ni behöver ibland. Men ni måste inte vika Marie Kondo-style om ni inte vill. Fast det blir bättre. Det blir det.

Gå igenom smink. Vässa pennor, tvätta penslar, tvätta sminkväskor osv. Är saker för gamla? Bör något kompletteras?

Dito på hela toalettskåpet. Det är bra läge att göra många ansiktsmasker nu.

Promenera mera. Faktiskt blir jag ju lite bättre i humöret av det. Med något i öronen förstås. SRs utbud är grunden. Nu behöver jag ju inte ens känns ett uns dåligt samvete för att jag inte är inne på gymmet. För det ska man inte. Det är en insats att låta bli!

Under våren sorterade jag alla mina kamerabilder som ligger på en hårddisk. Jag tog bort all skit som ingen blir glad av. Allt är nu sorterat på år och månad. Till och med 2008 finns allt jag vill ha utskicket och i album. Det har gått 12 år sedan dess. Det finns en del att skriva ut och klistra in även om jag inte precis nött ut kameran sedan dess. Mobilbilder har jag ett lite annat system för.

Jag ska ringa min mormor oftare.

Har en idé om en slags frukt/grönt-utmaning för mig själv. Sikta på att få i mig tio olika grönt i veckan för det inser jag att jag nog inte gör. Vet inte om tio är rätt siffra. Den kan vara för hög eller låg. Den måste vara tillräckligt hög för att jag ändå måste planera lite för detta.

Jag har lite såna grejer jag prickar av varje vecka att de blir gjorda ett visst antal gånger (det är lätt att skjuta på dem annars, i alla fall för mig). Till exempel smörja fötterna och tandtråda. Till de grejer jag redan har ska jag addera några till med syfta att hålla hälsan någorlunda bättre. Till exempel att faktiskt säkerställa att jag dricker ett stort glas vatten om dagen. Känner mig så väldigt duktig när jag få kryssa av saker.

Fundera över om och i så fall hur jag bör skaffa någon växtbelysning. Växterna är ungefär lika uppåt som genomsnittsmänniskan nu.

Laga tre nya maträtter jag aldrig gjort förut. Baka tre nya kaksorter. Innan nyår.

Göra ett antal små temaalbum av olika minnesgrejer jag har. Bland annat från sommarens ridning, men också av foton/vykort mm som jag hade på mitt kylskåp innan jag flyttade.

Tillverka julklapparna till mina kompisar. Vi är fyra stycken som i många år tillverkat julklapparna till varandra. En utmaning för fantasin och hantverket. Tänkandet är klart, görandet är kvar. Men det är ju många år kvar, så jag kan väl egentligen bara fortsätta med klapparna för 2021 och 2022 så ligger jag bra till. Det har redan funnits tillräckligt med tid att fundera på andra julklappar så jag är NÄSTAN redan klar med resten av de mer konventionella grejerna. Mest syskonbarn att försöka göra glada.

Sätta upp saker som ska sitta på väggarna i den här bostaden där vi nu bott i snart fyra månader. Det är inte precis klart.

Låt mig höra era idéer på olika bra projekt som använder tiden väl och gör att vi kommer ut bättre efter den här skiten? Skiten är pandemin. Det är väl tydligt för alla?

Bra information om läget i Afghanistan

sakDe senaste dagarna har oskylda människor dött i terrordåd i Europa. Min övertygelse är att så gott som alla människor upplever detta som hemska, vidriga dåd som inte har någon plats i vår tid.

I sociala medier verkar det vara gott om folk dock som tror att det inte är så, som efterlyser reaktioner från politiker om att fördöma dåden. Det är ofta gjort, de har bara missat … Eller snarare vill få det att framstå som att någon inte bryr sig. En agenda helt enkelt.

Utanför Europa pågår också dessa bestialiska handlingar. Att de sker i ett av världens farligaste länder, Afghanistan förvånar kanske ingen. Men i förrgår dödades runt tjugo personer och ungefär lika många skadades på universitetet i Kabul. Några dagar innan hade fler studenter dödats i staden i ett liknande dåd.

Väldigt få har bett om fördömanden av de här handlingarna.

Jag är ingen expert på Afghanistan alls. Jag följer nyhetsrapporteringen på sociala medier och ser att det sker saker ständigt. Många civila dör. Minns ni i våras när en förlossningsavdelning attackerades och många bäbisar lämnades utan sina mammor?

Jag är också medlem i SAK, Svenska Afghanistankommittén och får deras utmärkta tidning ett par gånger om året. I senaste numret läser jag om enligt ett lagändringsförslag ska så kallade oskuldstester kräva både domstolsbeslut och den anklagades medgivande, inte bara domstolsbeslut. Att ha sex utanför äktenskapet är straffbart i Afghanistan. Vansinne ändå. Jag utgår från att det är kvinnor som ska kontrolleras. Eftersom några tror att det är görligt. Eller gäller det också män? Blir penis blårutig efter ett ligg där?

Jag läser att 4000 familjer drabbats svårt av översvämningar.

Jag läser att i landet har byggts 13000 nya skolor men det behövs minst 7000 till. Skälet är en befolkningsökning och återvändande flyktingar.

Men det skrivs också om en massa bra saker. Hur mödravården utvecklas, hur kunskap om preventivmedel sprids, hur människors liv förändrats efter att de fått en protes och en notis om att aloe veran som odlas i landet tog två månader att bli klart för skörd.

En mycket bra tidning.

Det finns guld kvar

Den här helgen har mest bestått av promenader och romantiska komedier på Netflix. Sådan är jag.

När solen är framme är det sannerligen ljuvligt.

1 november däremot kom med det allra gråaste väder dagen kunde uppbringa. Så kan det också vara.

trädet

Annars har jag denna söndagskväll ett informationsmöte att lyssna på via skärm och under tiden har jag innan jag skrev detta klippt upp nästan tomma brukar med glitterlim för att plocka ut det med pensel och måla på diverse ställen. Typiskt viktigt.

När det bara rullar …

I går sade jag till en kompis att nu känns det som helst vanlig snurr i alla verksamheter igen, om än på andra sätt. Antalet möten på en dag kan verkligen maximeras, eftersom så många är digitala och därför behövs ingen restid. En annan kommenterade också det och sade att visst går det snabbt att koppla i och ur mötestjänster, men går det lika snabbt att koppla om hjärnan? Det känns som att jag har nött hål i mötestjänsterna.

Eftersom det mitt i all annan verksamhet också är stegtävling (kan som bekant kombineras med somliga telefonmöten) så måste jag ut och traska också. Jag siktar inte på att vinna men förstås ska jag ta de där 10 000 stegen, och det brukar ju bli lite mer än så. Hoppar av cykeln lite tidigare för att gå sista biten och sånt där. Cykel förresten, vad jag älskar den ändå. Så snabb och smidig och enkel på alla sätt.

Så den här extremt fulhöstiga tiden insups ordentligt. Det är den tiden efter snygghösten det. Löven och svamparna har blivit en degig mix! Också det har sin charm!

trädet

Förra veckan var mitt utskott ett par dagar i Stockholm och gjorde sådana arbetsuppgifter som är bra när man möts. Jag hann träffa två kära vänner på kvällen (hemma, på avstånd). Jag passade på att göra ett antikroppstest och hade inga sådana för covid. Alls. Det var inte oväntat men ändå dumt.

Jag har dragit igång ytterligare en digital studiecirkel, Socialdemokraternas medlemsutbildning. Jättekul! Två träffar har vi haft hittills.

I går provade jag ett nytt träningspass, eller ”klass” som träningsmänniskorna kallar det. För röven specifikt. Det var bra. I dag tvivlar jag inte på att jag har en om jag säger så.

I lördags var jag och en vän på en fantastisk utställning. Kvinna som virkat av personer i naturlig storlek. Folk gör så mycket roligt och skickligt. Blev glad av att titta på hantverket.

Någon liten vigsel har det varit, och det blir fler i helgen.

Det att vara mitt livs första städdag där vi bor nu i helgen.

I kväll har Socialdemokraterna i Gävle avslutat sin första digitala seminarievecka med det sista av fyra korta digitala seminarium. Det har varit angelägna ämnen om till exempel friskolesystemets påverkan på jämlikheten och den viktiga facklig/politiska samverkan i tider av otrygga anställningar.

Detta var ett snuttifierat inlägg om både det ena och det andra. Så att ni vet att jag tänker och existerar och gör.

 

Hundar och guld

Två roliga saker av helt skilda karaktärer som hänt på slutet, av pyttestorlek men ändå.

En rådde jag inte för. Satt och jobbade med datorn. En jättegullig hund var runt mig, och rotade lite med nosen på tangenbordet. Plötsligt förändrades allt på skärmen. Jag fick alltså ringa riksdagens helpdesk och förklara läget. Det visade sig att hunden ställt in låt som hette läsplatteläge eller något. Och det var för mig helt omöjligt att jobba med det. Men det ordnade sig. Kompetens helpdesk.

En var en aktiv grej. I flytten omsorteras ju saker. I den röran hittade jag en gammal förlovningsring. Skickade den till ett sånt uppköpsställe för guld. Den vägde väl inte så herrans mycket, men några dagar senare räckte summan till att (faktiskt exakt) betala en middag jag bjöd en vän på. Mycket bra byte.

Vad lär vi oss? Hundar är roliga, sälj gammalt guld!

Du kan inte tänka en ny tanke själv

I går lyssnade jag på en ekonomipod. Då säger de detta enkla självklara som jag bara aldrig tänkt på. Att man inte kan tänka en ny tanke själv. Det betyder inte att man inte kan komma på nya saker, men det gör man utifrån nya intryck från andra håll, när man fogar dessa samman.

Och tänker du lite på det inser du att det är sant. Med det så blir det ju ännu viktigare att låta sig påverkas på olika sätt, värdera detta och eventuellt komma till nya insikter.

Tur att det finns bra och lättillgängligt utbud (även om det live är lite mindre just nu).

I går var jag och en kompis på den här föreläsningen som tog avstamp i hennes bok Herrarna satte oss hit, och efter att ha hört henne berätta om den inser jag att det är bara att läsa den.

torsdag1

På morgonpromenaden lyssnade jag på senaste avsnittet av P3 Historia, som jag hyser nästintill obegränsad kärlek till. Sokrates denna gång. Något mer rafflande an filosofin jag läste på gymnasiet, utan att veta precis vad som stod i den läroplanen.

trsdag2

I veckan var jag på en miniguidning av nya bygget på gamla Läkerolområdet som en partivän i ansvarig nämnd höll i. Väldigt spännande också. Så kul att se hur nya områden växer fram. Ett hur har kommit väldigt långt.

torsag4

I morse såg jag att en bekants senaste bok är på gång och har skickat efter den direkt från henne. Jag tror den kommer att vara helt grym. Särskilt utifrån mitt nyvunna intresse för historiska personer, tack vare just P3 Historia. Där Anna Carlstedt själv medverkat också!

renassansrebeller

Hoppas du också har bra möjligheter att få tänka nya tankar.

Mona Sahlins bok

monabok1

(Naglarna är skitiga pga avlägsnat maskrosor och det har absolut inget med MP att göra.)

Jag köpte den här boken i torsdags. Läste ut den på två kvällar. Återkommer till den i tankarna eftersom jag också ser andra på sociala medier som delar att de läst den och ser hur andra kommenterar.

Bara av de kommentarerna är det lätt att förstå att ”folk” egentligen inte är så intresserade av vad som är ”sanningen” om Mona Sahlin. Det finns de som helt enkelt går igång på att snacka ner henne. Att ”folk” inte är varsamma ens med fakta eller tror sig se konspirationer där det inte finns några är alltid fascinerande. Det kanske är slött, de kanske menar illa, de kanske inte förstår bättre?

Bara i dag har jag sett en person som hånfullt kommenterade att Mona säkert hade en spökskrivare till boken. Om man tittat på boken står det klart och tydligt ”I samarbete med Henrik Johnsson” på framsidan.

Eller personen som undrade varför hon skrev det här omtalade löneintyget själv när hon var minister. Intyget är en sak, men minister hade hon inte varit på tio år då. Spelar det roll? Ja, eftersom det bärande argumentet handlade om vad ministrar skulle göra eller inte.

Det sista är intressant, eftersom vi som tycker politik är viktigt och är någorlunda insatta också har koll på personer och poster och vad den posten innebär. Andra inte alls, men tror att de har koll? Jag sätter frågetecknet för jag vet inte. De agerar ofta så i alla fall. Bombsäkert.

”Presskonferensen gick fort. Jag sa vad jag ville ha sagt och sedan bubblade Baylan lite om att ”Sahlin har gjort väldigt mycket gott för partiet …” och sådant där lite töntigt som måste sägas där och då.”

Den meningen har jag skickat runt till lite vänner. För hur många gånger säger politiska företrädare i olika typer av situationer fullt av klyschor? Opersonliga grejer. Förväntade grejer. Förutsägbara grejer. Eller som Mona säger då, töntiga grejer. Det är jättetöntigt. Stora delar av det där lull-lullet är så töntigt.

Jag ska säga vad jag tycker är supertöntigt i sammanhang där jag befinner mig. En minister talar. Ofta utmärkt. Ibland inte. Oavsett så ska samtliga femton som sedan begär ordet för andra viktiga grejer också nogsamt inleda med att omständligt tacka för en fin dragning. Jag vet inte varför? Det har gått timmar av mitt liv som aldrig kommit tillbaka, på det jag uppfattar är i sammanhanget helt onödigt. Särskilt när dragningen inte var särskilt varken fyllig, tydlig eller pedagogisk. Likförbannat är det en sån bra dragning. Tack för den.

Ni kanske undrar vad det har med boken att göra? Vad tar jag mig för friheter här. Jag associerar, som det kallas. Lev med det.

För den som lyssnat på Monas sommarprogram så skulle jag säga att det är en sammanfattning av boken. Delar är lika. Är man ingen läsande person men ändå är nyfiken på essensen av innehållet, så går det lika bra att lyssna på sommarpratet.

Hon skriver i boken både om formen på partiet (samarbeten, arbetssätt mm) och om olika politiska frågor. Ibland sammanfaller det.

Väldigt mycket håller jag med om, annat inte. Det hon betonade om flyktingpolitiken i sommarpratet återkommer och att något gått förlorat i det humanistiska där jag förväntat mig mer av retorik och handling är ingen nyhet. För min del var jag inte ens särskilt engagerad i flyktingfrågor innan 2015. Sedan har S blivit sämre där, tycker jag. Andra tycker bättre. Grattis till er. Men jag är inte förloraren, det är människor på flykt som är det.

Samtidigt så talas om integrationen, att vi har misslyckats. Jag vet aldrig riktigt precis vad som avses, men jag är helt för att alla som kan jobba ska jobba. Det är självklart för mig. Man ska göra rätt för sig. Man ska erbjudas olika chanser att göra det och man ska ta dom. Skolan behöver mer och rätt resurser för att fånga upp varenda liten elev, så att de klarar skolan och där ett leverne som inte bidrar i samhällsbygget (kriminalitet tänker jag alltså på då) är ointressant, eftersom andra val är reella att göra för alla. Vi skulle ha byggt fler bostäder, måste bygga fler bostäder så att alla kan bo okej. Enkla grejer. Vi har inte levererat. Det är inte flyktingarnas fel. Och problemen som uppstår när det inte finns bostäder, god skola till alla och bra bostäder ger alla problem, inte bara flyktingarna. Också alldeles infödda urvikingar.

Jag tycker Monas beskrivning av hur media arbetade och hur de skrev är en bra beskrivning för alla som inte själv varit föremål för medias frågor någon gång i sitt liv. För alla som tror att rubriker och bildsättning eller ens texten ger hela storyn. Som inte förstår att saker vrids på eller undanhålls eller kallas något för att öka uppmärksamhet, klick och intäkter.

Det är ledsamt att den typen av journalistik är så populär. Det finns så oerhört mycket bra journalistik som går under radarn, men som är så givande.

Lite ironiskt därför när jag precis har läst ut boken och sedan ser Expressen se ut så här i tidningsstället i helgen. Det fanns också värre på stor gul löpsedel. Det där med att saker aldrig tar slut. Ni som läst boken förstår också vad Expressen lite knasigt försöker göra här på framsidan. Det blir varv på varv på varv.

monabok2

Kommer ni ihåg när Mona Sahlin berättade att hon fick en massa råd av partiet om hur hon skulle se ut och hur hon skulle vara när hon var i hetluften. Och hur hon tyckte att det inte riktigt funkade.

Jag vet inte, men jag tror det där har accelererat. Det finns något väldigt ängsligt över mitt parti många gånger. Vi riksdagsledamöter kan inte göra intervjuer i riksmedia hur vi vill. Det ska först godkännas och helst ska någon pressperson eller annan också berätta vad jag ska säga. De vill veta innan för att kunna hantera om jag säger något som blir galet. Ofta vill de inte att man ska prata alls. Överlåta till ministrar eller talespersoner. I lokal media är vi friare. På sätt och vis förstår jag att man vill ha lite kontroll, men det signalerar också att man egentligen inte har någon större tillit till riksdagsledamöter. Det finns mycket att säga men jag avstår eftersom … det är känsligt. Vissa har större utrymme än andra till sånt om jag säger så.

Jag känner inte Mona. Vi har förstås träffats flera gånger, under den kortare tid jag satt i riksdagen och i andra sammanhang. Senast var när hon talade i Gävle på 1 maj för fem år sedan. Vi var väldigt glada över att ha henne här. Jag tycker om hennes sällskap. Hon är stillsamt rolig. Jag tycker hon är tuff. Hon är väldigt vanlig, hon är just inte tillgjord.

Hon verkar aldrig ha låtit det bita, alla tips om hur man bör vara. Bra. För de där tipsen verkar ändå inte hjälpa. Representanter blir stelare och en sämre version av sig själva bara när någon strateg varit framme. Utslätat.

Mona är inte utslätad. Att hon skriver den här boken tyder väl på det.

Sedan kan man förstås fundera över det här med ordningssamhet generellt. Där kan vi enkelt konstatera en sak, folk är väldigt olika ordningssamma. Det gäller politiker också. Det finns de som aldrig vet var de ska vara och vilken tid. Som aldrig har förberett sig och lånar någon annans papper. Det betyder inte per automatik att de är dåliga politiker men skulle behöva en assistent. Ni förstår. Det finns en skala. Min bild, och ni får rätta mig om jag har fel, är att människor utan ordning på sig tror att det är ett normalläge. Att det inte finns något de kan göra för att förändra sig. För då hade de väl gjort det? Enligt mig gör det att de inte är mottagliga för feedback om detta. Kanske har det varit så för Mona? Att hon alltid tänkt att det löser sig på något sätt. För det brukar det ju också göra för icke ordningssamma personer. (Eftersom någon annan brukar lösa det åt som oftast. Ja, du läser in bitterhet här eftersom jag förstår är en av de som löser det.)

För mig var den här boken klart värd sin tid. Uppenbarligen, eftersom jag också lägger en massa tid på att skriva om den. Är man politiskt intresserad, och av socialdemokraterna i synnerhet så är det här väl måste-läsning ändå.

Vi kommer säkert för alltid att träta om innehållet. Andra har någon annan bild eller åsikt och så vidare. Det är helt okej.

Jag hoppas Mona Sahlin mår väldigt bra. Hon ska veta att vi är många som vet vad hon har gjort för så många och vi gillar det. I det är hon en stor föregångare och förebild. Hon är INTE slätstruken och anpassad och det skulle vi behöva mer av i dag.

 

Lördag i regn

Kul det är när klockan ringer och du vet att du ska promenera en halvtimme i regn till dagens möte.

Den del av Socialdemokraterna Gävleborgs distriktskongress i digitalform. Vi tre riksdagsledamöter gjorde en insats genom att tala om jämlikhetsutredningen, en fråga som verkligen engagerar. Varför är det så att utbildningsnivå och inkomst avgör hur frisk du ska vara och hur länge du ska leva?

Sedan lite gym, lite läsa och lite fika med kompis.

Ganska slapp lördag faktiskt. Eller kanske snarare en bra mix.

röttträd