Kategoriarkiv: Störande

Ilskan

I går lackade Peter Hultqvist ur och visade genuin ilska i en debatt med Åkesson i Aktuellt. På sätt och vis befriande! För det var långt ifrån hur vi vanligen tränas i att bete oss. men så blev det liksom äkta också.

Gällande den debatten annars så är mina reflektioner om Åkesson följande:

a) Han fortsätter låtsas som att han inte förstår hur uttryck om grisar används och vad de står för. Och får heller ingen fråga om just det.

b) Han säger att Hultqvist bara är orolig för att bli av med sin roll som försvarsminister. Det var nästan lika töntigt som a). Ja, det finns människor som identifierar sig med sitt politiska uppdrag och har svårt att släppa det. Jag har ALDRIG uppfattat Peter Hultqvist som en sådan. Han håller ideologin främst, hur vi bygger ett gott inkluderande tryggt samhälle för alla. Han har en ministerpost nu. Det är inte det viktiga för honom. Löjligt påstående.

Så jag tillät mig att bli arg också i dag. I skrift. I en grupp på nätet där vi resonerade om privatekonomi apropå Lyxfällan. Jag hade skrivit en kommentar om bilar, att jag inte kan förstå detta med att en specifik bil kan vara så viktig för någon och att jag inte kan identifiera mig med att ha så starka känslor för en sådan att man vägrar sälja den fast det skulle förbättra livet.

I en annan tråd under detta berättade jag en grej om kreditgivningsbolag och att jag i mitt politiska uppdrag ibland träffar representanter för dom.

Givetvis är det en man som vill hugga på detta. Han har sett att jag är politiker. Han har sett att jag själv säger att jag inte förstår detta med bilarnas viktighet. På det drar han slutsatsen att jag har empatiska problem lite mer sådär generellt. Och misstänkliggör överlag min förmåga att ”känna med människor”. För att jag är en ”typisk politiker”.

Jag svarade helt ogenomtänkt därför:

Jag har varit politiskt förtroendevald ganska länge. Lika länge har främst män tagit sig rätten att utifrån det prata om min person utifrån minst lilla. Sprida grava osanningar om mig. Gjort vad de kunnat för att få mig att framstå som en genuint dålig person. För jag är ju ändå en offentlig person …
Att tro att du på ett seriöst sätt kan göra en god och pricksäker analys av vem jag är utifrån några meningar som du hakat upp dig på där jag dessutom håller med om jag fattar att en blind fläck är en blind fläck är just en blind fläck. Det går att skoja om. Men inte du. Du ska direkt trycka till mig. Med ett leende.
Hur ska några vilja ha politiska uppdrag när man ska behöva ta skit hela tiden. Har inga problem när folk vill diskutera den politik jag driver. De politiska ställningstaganden jag står för. Men det här, att ta sig rätten att gegga med vem jag är baserat på nada. Det är nåt galet med det. Obehagligt.
Tycker du att jag är hård i det? Kanske. Men du är inte den enda. Du är bara en av alla som tror att du vet något om mig. Hade du menat väl, hade du verkligen undrat om vad jag tycker om något. Eller hur jag känner för människor med sjavig privatekonomi och hur jag jobbar med insolvensfrågor, då hade ett PM eller mejl varit något. Nu vill du smutskasta mig. Och tycker du har rätten. Fult.

 

Men det är precis så jag känner. Och jag orkar faktiskt inte alltid stryka medhårs fast det förväntas av mig FÖR JAG ÄR JU POLITIKER.

 

Om grisar

Peter Hultqvist skriver en krönika. Han använder ”Hur mycket man än sminkar en gris så är det en gris”. Ett väletablerat uttryck i Sverige. Som faktiskt inte har ett dugg med grisar att göra. Hade kunnat vara djuret ”ödla” eller djuret ”katt” som användes, men enligt gammal god svensk kultur är det gris.

Plötsligt är högerextrema sidor fyllda av rubriker på temat att ”Peter Hultqvist kallar SD-väljare för grisar”. För tydligen förstår inte svenska högerextrema sidor ett vanligt svenskt uttryck. JO-anmält är det också.

Det finns alltså två alternativ här. Högerextrema sidor fultolkar och hittar på. Högerextrema sidor känner inte till hur svenska språket används. Vilket tror du på?

Han använde också ”Den som försöker rida på tigerns rygg hamnar lätt i hans mage”. Vad jag uppfattat är ingen förbannad på det. Förstår man ett uttryck men inte ett annat?

Finns det ett begrepp för det fenomenet? En sak är i alla fallsäker, läroboken ”Uttryck, liknelser, metaforer osv” skulle behövas nu för den som inte behärskar detta.

Det känns så ovärdigt att jag nu i kommentarsfält ska behöva förklara för svenskfödda vuxna personer hur gravt de missuppfattat finesser i svenska språket. Fast det har de ju inte! Enligt sig själva.

Peter har skrivit en utmärkt replik på haveriet.

elingris

(Jag gillar grisar jättemycket.)

Myten om ”oskulden” som blöder måste dö

Det ska inte finnas en enda anledning för en kvinna att behöva bevisa huruvida hon har haft sex med någon annan eller inte. Inte på sin bröllopsdag eller någon annan dag eller natt.

För kvinnor, precis som män, gör precis som de vill med sin sexualitet.

Trots det fick vi rapporterat i veckan om klinikerna i Sverige som genomför operationer för att ”få det att verka som att kvinnan är oskuld och blöda på bröllopsnatten”.

Ingen annan än kvinnan har något att göra med hennes tidigare sexuella erfarenheter innan en ny relation/äktenskap.

Tron på att det går att påvisa detta genom blod eller inte blod vid samlag är helt ovetenskapligt. Det är bara en myt att alla personer med slida som inte haft penetrerande sex tidigare blöder när de har det. Det är INTE sant. Allt bygger på trams.

Hur kan seriöst sjukvårdsutbildade vilja lägga sina viktiga kunskaper  på att upprätthålla den myten genom att erbjuda dessa tjänster?

Kulturer, traditioner. En del älskar jag. Den här är helt åt helvete.

Jag har skickat en skriftlig fråga om detta till Lena Hallengren, ansvarig minister.

 

Otäcka rysningar av digitalt strul

Garderar mig först genom att säga att jag VET att digitalt strul inte är det absolut värsta en människa kan råka ut för.

Men av sådant som är ofarligt är det väl ändå bland det absolut värsta.

En av mina mejladresser verkar strula, får inga mejl från den längre. Vilket är jobbigt för det är kommun-adressen jag kommunicerar med giftassugna medborgare på. Någon dag efter att jag inser att jag nog måste lösa något får jag felmeddelanden när jag försöker gå in på den.

Sista som hände på arbetsdagen igår var alltså en timme i telefon med en superbra person på IT-supporten. Verkligen superbra och duktig.

Men där sitter jag och ska ”pga nytt system” autenticera, ladda ner appar, läsa av QR-koder, minnas apple-ID och andra lösenord. Allt i en jättejobbig sörja.

Men vi reder ut det. När jag då väl kommer in i mejlboxen för att se vad som hänt, har jag alltså i torsdags fått ett mejl om att min mejl ska sluta fungera med noll dagars varsel. Och varför det var så kunde IT-killen inte hjälpa mig med, men hänvisade vidare. Och under fredagskvällen (för jag mejlade förstås direkt, lätt uppröd) fick jag flera svar från flera olika engagerade personer så det kommer att lösa sig absolut.

Men det där gör att jag grinar inombords. Min tid att vara människa vill jag verkligen inte lägga på  … lösenord. Appar jag skiter i. QR-koder. Support. Jag vill inte. Jag får ett enormt stresspåslag.

Men tack för all hjälp! Och förlåt till bröllopssugna varav någon redan hunnit skicka ett upprört mejl. Kan förstå. Men det är ju extra frustrerande när det inte riktigt var mitt fel.

Starlet från 70-talet tipsar dig som är tjock

I en Starlet från början av 70-talet så har jag nu tagit del av tips som jag absolut inte vill undanhålla.

När jag läser det här så påminns jag om den åldersgrupp som var målgrupp för den här tidningen. Dvs min mamma och de kvinnor som är lite äldre. Hur jag under hela min uppväxt hört om ”bantning”, bantningsklubbar osv. Hur den åldern på kvinnor så gärna vill kommentera ens kropp på olika sätt. En klassiker är ”Oj, vad fin du blivit” om man tappat i vikt. Om man gjort det för att man inte orkat äta för att man varit olycklig är skitsamma (ja, det hände i höstas). Jag orkar inte med det. Och tycker också lite synd om dom för man fattar ju att det blir så när det var så här.

Låt en smal flicka ta plats i dig!

IMG_8231 (002) IMG_8232 (002)

Coronahundar är de nya sommarkatterna

Jag kommer att säga precis vad jag tycker nu. Människor som skaffar djur men inte har tänkt igenom sin situation nu och många år framåt är inte smarta. Det är inte människorna det är synd om när ”de tyvärr måste lämna bort katten/hunden nu när vi ska få en bäbis” eller vad det nu handlar om. Det är djuren. Det är alltid djuren i fokus för de har inte valt att bli skickade fram och tillbaka mellan olika situationer och sätt att leva.

Det varnades för detta redan i början av pandemin när olika djurhem berättade att intresset för att adoptera ett djur ökade. Att de hoppas att människor förstår att katten troligen lever längre än vad pandemin håller i sig.

Svenska kennelklubbens text är talande. Ärligt, varför tänker ni inte? Varför tänker ni bara på er själva, just nu, och skiter egentligen i djurens situation?

”Det ligger i partiets DNA”.

Det förekommer att det pratas om vad som finns i partiers DNA. Det görs när man vill peka på DNA som det som är den bas partiet vilar på, sådant man inte förhandlar med och som är statiskt.

Det blir helt knäppt eftersom DNA inte är en statisk struktur. DNA ändras ständigt, mer eller mindre märkbart. Organismer som har sexuell förökning tex har det just för att hitta nya kombinationer. Det är gynnsamt för arten.

Och slumpar av förändringar i växelverkan med miljön ledar över längre tid till nya arter.

Ni vet, allt liv har samma ursprung. Men en del har blivit giraffer och en del har blivit skogsvioler eller svampdjur. Eftersom DNA ändras.

Därför kan man inte referera till partiers DNA som något oföränderligt för DNA inte är det.

/Naturvetaren

#teamgreta

 

Alla ni (främst män) som hånar Greta och har olika konspirationsteorier om vad/vem som ligger bakom hennes ”bravader”, känner ni inga ungdomar?

För om ni gjorde det skulle ni veta att väldigt många ungdomar har ett starkt driv, ett starkt engagemang och starka viljor. De är pålästa kring frågor som intresserar dem och kompetenta att ta reda på hur de ska sprida sina åsikter.

Jag har sett det så ofta i min roll som högstadielärare. Jag har sett det i föreningslivet. Jag ser det som politiker. Klart lysande unga stjärnor med en bergfast övertygelse för hur man förbättrar världen

Jag har inga frågor kring Greta och hennes engagemang. Det är rent, självklart och osjälviskt. Jag backar henne varje dag.

Jag är mer förvånad över att så många vuxna kan göra så lite. Ärligt talat.

Det är inget ekosystem det här med migration

På nyheterna klockan nio i går kväll.

När moderaten Billström pratar om ”balans i systemet” apropå asylsökande är det som att han försöker luras att det finns ett ultimat mått, en ”balans”, på hur många människor som kan få fly hit.

Det gör det inte. Det går inte alla att likna detta vid något system i balans, tex ett ekosystem.

Vi ska bygga, vi ska utbilda, vi ska leva tillsammans. För att det går.

Det är svårt med kärleken

sveland

Och vad menar jag med det? Det är väl generellt en massa saker när man levt lite. Men det är ju skönt att inte vara ensam om att tycka fenomenet är svårt. Och intressant. Hittade den här på typ halvahalvahalva reapriset och det var ett tag sedan jag läste ettan men det spelar ingen roll för tvåan. Bra inspiration på temat men också lite deppigt på något sätt.

När man är 40 (inväntar 50) så har man ju sett et par separationer. Och även om det är så lyckligt i detta land att man får separera/flytta isär/sklija sig precis så mycket som man vill och det är kanske det bästa som kan hända är det ändå så svidigt och skavigt. Ibland blir jag inte så förvånad av diverse skäl. Ibland blir jag jätteförvånad.

Försöker trösta mig med motsatsen. Att ibland blir jag förvånad att somliga relationer håller.