Kategoriarkiv: Bara Elins dagar

Den bästa kakan

kakanis

Varje jul i väldigt många år har jag av mormor fått en kaka. Som hon gör i avlång form. Ibland har jag ätit upp hela på två dagar (som frukost, lunch, middag). Ibland har jag frusit in halva och ätit upp den andra halvan som gottis på den vecka.

Efter att ha fått receptet och noggranna tips av mormorn har jag provbakat i en hålform (dvs annorlunda). Jag kunde förstås inte låta den ligga till sig några dagar, som man ska, utan åt redan efter mindre än 24 timmar. Jag skulle säga: Det kan bli något.

Men jag hoppas få en kaka i många år till!

Ett brev! Från Frankrike!

tisdag2tisdag3

I går var det incoming från Frankrike. Det är så fint att veta att världen är full av kvinnor som liksom jag älskar att skicka glad post. Kan vara lite ledsen också, men ni fattar. Och småpresenter skickas med, anpassade efter mig. Så här kommer hästgrejer! Oklart vad jag ska göra med dem sedan, men de kan passa till lite allt möjligt. Det är bara det att jag blir så glad när jag knyter upp snöret och där är en massa överraskningar.

Förstås också väldigt givande att ha utbyte om vardagsliv och tankar med personer från andra delar av världen. Andra perspektiv.

Två recepttips från mig

tisdag1

Det första är receptet på det ni ser här ovan. Grönkålspizza med färskost, getost och granatäpple. Var i Hembaktas julnummer (som jag alltid köper) och det var helt lovely. Receptet finns hos Allt om mat.

Den andra gör sig inte lika snyggt på bild, men är en gryta med jordnötssmör och grönkål som Coop hade i sin tidning för något år sedan. Är klen för både jordnötter och grönkål så provade. Har gjort den många gånger sedan dess. En omgång räcker länge, och jasminris är bästa valet till men anything goes. Ha verkligen jordnötter uppepå!

Onlineträningen

När jag inte går till gymmet och det är jul är det lite svårt för mig att få det att kännas som hälsosamt flow. Så jag signade i mitten av december in på ett onlineprogram där tre pass ska göras fem gånger på fem veckor. Hemma. Gummiband ingår.

Det går bra, jag ligger i fast! Det tar en dryg halvtimme varje gång. Efter första passet hade jag enorm träningsvärk. Av sorten, det är besvärligt att sänka sig ner på toan. Nu är det funkis.

En bra metod. Det mesta kan ju digitaliseras. Tyvärr inte att någon annan gör rörelserna åt en.

Lördagsgodis

Mitt nyårslöfte är att jag ska äta lördagsgodis. I perioder har jag långa godisstopp, det brukar gå bra. Men nu kände jag inte för det. Sådan oerhört väldig tur att det bara gick en enda dag av det nya året innan det var lördag igen!

Så jag får fortsätta äta ur chokladasken jag köpte till nyår. Obs! Köpte Anthon Berg. Mycket nöjd. Godare saker i den än den klassiska lådan i två lager, som kommer i tre versioner. Varje gång (förra julen?) som den kom fram häpnade jag över hur få goda sorter det finns. Helt klart inte värt. Men min fd PT av alla tipsade mig om att vänta tills det är rea och då köpa två, och bara äta det goda. Hon är klok hon.

Jag vill också  berätta att jag på nyår lagade mitt livs första crème brûlée, och det med gott resultat. Tog en extra äggula och ett högt vattenbad i ugnen där de fick stå länge. Jag är väldigt stolt. Tills nästa år kanske jag ska lära mig stava namnet på den utan att kolla också.

Högg en flaska alkoholbefriat bubbel på ICA. Det funkade finfint.

Nu är det 2021. Det är fortfarande lika grått ute. Och det som faller från snön blir kladd. Men några minuter ljusare blir det varje dag!

Överväger att köpa någon slags växtlampa.

creme

2020

Ni som är från Gävle vet, det kan inte komma någon snö innan Gävleborna börjar prata om 1998. 1998 skilde verkligen ut sig.

2020 är för världen lika inristat som 1998 är för Gävlebor.

Jag har tänkt att jag ska skriva ett speciellt inlägg om pandemin, men jag har velat att det ska passera lite tid, att inte skriva mitt i. För det är känsliga grejer. Nu är vaccineringen igång och vi kan ana ett ljus i tunneln. Första vaccineringsdagen kom doser till Söderhamn och både min väns mamma och min farfar fick spruta. Det känns bra.

Jag vet att många har mått väldigt dåligt av det som drabbat oss. Mitt perspektiv i det är ett lyx-må-dåligt. Mina närmaste har klarat sig (än så länge). Det är ingen självklarhet precis.

Eftersom jag varit ”fast” mycket hemma har jag i perioder känt mig väldigt ensam och nedstämd. Tur att sommaren var lite av ett andningshål för oss, annars vet jag inte hur det gått med hösten.

Se nedan för slapp sommarlook vid havet. En del ridet blev det, men inte alls så mycket som var tänkt under året. Med favorithästen Queenie på bild.

sommar SommarQ sommartudd

Jag har gått och gått och gått. Många av mina möten har passat sig väl att ha i lurarna on the go. Jag har med andra ord kunnat ta vara på årets årstidsväxlingar. Från alla vårblommor till allt vintergrått som ätit oss i veckor den senaste tiden.

IMG_5206 (002)

Jag har suttit vid mitt köksbord, vid mitt skrivbord. Uppkopplad i diverse olika program och det har gått väldigt bra för oss, när vi hämtade oss efter första chocken att ställa om. Är så imponerad av min äldre partivänner som visat att de absolut hänger med i utvecklingen!bv

Det har blivit tid över på ett sätt jag inte upplevt på hur länge som helst. Eftersom jag åkt ytterst få gånger till Stockholm och knappt någon annanstans heller har tid frigjorts.

Jag har använt den till två saker primärt. Att flytta ihop med Andreas. Först i min lägenhet och sedan köpte vi ett radhus. En kvarts promenad från där jag bodde innan. Det har krävt allt möjligt i form av planering och praktiskt arbete. Påmindes igenom om varför det är så drygt att flytta. Nu känns det mycket bättre. Allt är inte i ordning fem månader senare, men det mesta.

Den andra är att jag på riktigt återupptagit mitt intresse att skriva brev. För hand. Jag har under året fått ett antal nya brevvänner i olika delar av världen och det berikar mig på väldigt många sätt. Är bra för min engelska också. varit spännande att höra deras olika perspektiv på pandemin. Tillkommer en vana att buda på frimärken på Tradera. Inte helt sunt.

brevet

Riksdagsarbetet har förstås pågått enligt vad ni läst om på andra ställen. 55 personer röstar. Men vi sliter på med debatter på olika sätt, liksom möten med människor och organisationer fast digitalt. Alla utskott har varit digitala. I våras var det speciellt när vi skrev våra anföranden, och skickade till en närvarande kompis som höll dem. Men det har gått, och gått bra! Över förväntan skulle jag säga.

Jag har i min roll som studieorganisatör i arbetarekommunen också hållit ett gäng studiecirklar på olika digitala sätt och det har gett mig mycket. Ett roligt uppdrag och något att fylla trista, mörka höstkvällar med.

Alldeles häromdagen fyllde min mamma 60 år! Hon var rätt nöjd med att situationen inte krävde några större åthävor för hennes del. Sådan är hon.

Vi var uppe i skogen och grillade bland annat, med familjen. Också en bild på henne med hennes barnbarn, dvs mitt syskonbarn. Så himla gulliga när de bakar.

mammi1 mammi2

Mer synd om Andreas som också fyllde jämt för mindre än en månad sedan. Han hade velat ha ett baluns med go i. Men det gick ju inte. Det blir fler möjligheter får vi trösta oss med, om vi lever.

Jag trodde jag skulle läsa väldigt många fler böcker än jag har gjort. 45 har jag uppskrivna sista dagen på året och jag tror inte ”Klubben” kommer hinna bli utläst i dag. Jag vet inte varför det blivit så få, har varit för rastlös och gått istället. Lyssnat på poddar. Om privatekonomi. Om scrapbooking. Om hållbarhet. Om historia.

Sju biofilmer. Ett slags bottenrekost. Av naturliga skäl. ”Unga kvinnor” tror jag var den jag gillade bäst.

38 vigslar jag förrättat och jag hoppas innerligt att de kommer leva lyckligt! Ett fantastiskt fint uppdrag. I år är det många vigslar som stått ut på lite olika sätt.

Årets lilla glädjepiller för förstås den här som kom till oss i januari. Lilly. Med guldpäls (eller kartongfärgad). Och som alltid med guldhamstrar, ett guldhjärta.

Lillies

Gott nytt år till er alla. Ni är alla bäst!

Svartvitt liv

Förra veckan, på första advent, nådde ett nätt litet snötäcke oss. Det var fint och stämningsskapande. Det är helt dött nu.

Nu erbjuds vi ett grådis, men man ska vara glad om man får något.

svartvitt1 svartvitt2 svartvitt3

Något ska man ju göra

Detta gäller tiden utanför jobb/uppdrag:

Det blir helt klart ännu mindre av roligheter som inkluderar andra personer framöver. Så vad kan man och ska jag då försöka roa mig med framöver för att inte bli sittande och dumglo i mobilen?

Ingen rangordning.

Faktiskt läsa böckerna på att-läsa högen jag har hemma. Den är stor nog för att räcka någon månad, krasst sett. Ibland vill jag dock blanda in någon ny bok och då gör jag väl det.

Laga kläder som behöver lagas. Just nu är det flest en fråga om slappa knappar. Lagade jeans i början av hösten. Bra syssla samtidigt som långa, digitala möten.

Göra väldigt snygga julkort/miniöverraskning till mina åtta utländska brevkompisar. Kommer ingå bland annat te (förutom att jag inte gör det verkar ju alla andra uppskatta sånt) och reflex i form av snöstjärna). Det ligger högt på min topplista att få roliga försändelser. Varje sådant brev är som en överraskning. Min bild är också att andra blir väldigt roliga när de får något skoj i brevlådan, för det händer så sällan numer.

På samma tema ska jag kolla vilka som fyller år i närtid så att de i alla fall får fina kort.

Jag ska absolut spela julsånger på min blockflöjt. Kanske nöta in någon svårare också? Detta är verksamhet som verkligen lämpar sig bäst för att vara ensam.

Sortera alla lådor av underkläder och strumpor. Ni vet att ni behöver ibland. Men ni måste inte vika Marie Kondo-style om ni inte vill. Fast det blir bättre. Det blir det.

Gå igenom smink. Vässa pennor, tvätta penslar, tvätta sminkväskor osv. Är saker för gamla? Bör något kompletteras?

Dito på hela toalettskåpet. Det är bra läge att göra många ansiktsmasker nu.

Promenera mera. Faktiskt blir jag ju lite bättre i humöret av det. Med något i öronen förstås. SRs utbud är grunden. Nu behöver jag ju inte ens känns ett uns dåligt samvete för att jag inte är inne på gymmet. För det ska man inte. Det är en insats att låta bli!

Under våren sorterade jag alla mina kamerabilder som ligger på en hårddisk. Jag tog bort all skit som ingen blir glad av. Allt är nu sorterat på år och månad. Till och med 2008 finns allt jag vill ha utskicket och i album. Det har gått 12 år sedan dess. Det finns en del att skriva ut och klistra in även om jag inte precis nött ut kameran sedan dess. Mobilbilder har jag ett lite annat system för.

Jag ska ringa min mormor oftare.

Har en idé om en slags frukt/grönt-utmaning för mig själv. Sikta på att få i mig tio olika grönt i veckan för det inser jag att jag nog inte gör. Vet inte om tio är rätt siffra. Den kan vara för hög eller låg. Den måste vara tillräckligt hög för att jag ändå måste planera lite för detta.

Jag har lite såna grejer jag prickar av varje vecka att de blir gjorda ett visst antal gånger (det är lätt att skjuta på dem annars, i alla fall för mig). Till exempel smörja fötterna och tandtråda. Till de grejer jag redan har ska jag addera några till med syfta att hålla hälsan någorlunda bättre. Till exempel att faktiskt säkerställa att jag dricker ett stort glas vatten om dagen. Känner mig så väldigt duktig när jag få kryssa av saker.

Fundera över om och i så fall hur jag bör skaffa någon växtbelysning. Växterna är ungefär lika uppåt som genomsnittsmänniskan nu.

Laga tre nya maträtter jag aldrig gjort förut. Baka tre nya kaksorter. Innan nyår.

Göra ett antal små temaalbum av olika minnesgrejer jag har. Bland annat från sommarens ridning, men också av foton/vykort mm som jag hade på mitt kylskåp innan jag flyttade.

Tillverka julklapparna till mina kompisar. Vi är fyra stycken som i många år tillverkat julklapparna till varandra. En utmaning för fantasin och hantverket. Tänkandet är klart, görandet är kvar. Men det är ju många år kvar, så jag kan väl egentligen bara fortsätta med klapparna för 2021 och 2022 så ligger jag bra till. Det har redan funnits tillräckligt med tid att fundera på andra julklappar så jag är NÄSTAN redan klar med resten av de mer konventionella grejerna. Mest syskonbarn att försöka göra glada.

Sätta upp saker som ska sitta på väggarna i den här bostaden där vi nu bott i snart fyra månader. Det är inte precis klart.

Låt mig höra era idéer på olika bra projekt som använder tiden väl och gör att vi kommer ut bättre efter den här skiten? Skiten är pandemin. Det är väl tydligt för alla?

Bra information om läget i Afghanistan

sakDe senaste dagarna har oskylda människor dött i terrordåd i Europa. Min övertygelse är att så gott som alla människor upplever detta som hemska, vidriga dåd som inte har någon plats i vår tid.

I sociala medier verkar det vara gott om folk dock som tror att det inte är så, som efterlyser reaktioner från politiker om att fördöma dåden. Det är ofta gjort, de har bara missat … Eller snarare vill få det att framstå som att någon inte bryr sig. En agenda helt enkelt.

Utanför Europa pågår också dessa bestialiska handlingar. Att de sker i ett av världens farligaste länder, Afghanistan förvånar kanske ingen. Men i förrgår dödades runt tjugo personer och ungefär lika många skadades på universitetet i Kabul. Några dagar innan hade fler studenter dödats i staden i ett liknande dåd.

Väldigt få har bett om fördömanden av de här handlingarna.

Jag är ingen expert på Afghanistan alls. Jag följer nyhetsrapporteringen på sociala medier och ser att det sker saker ständigt. Många civila dör. Minns ni i våras när en förlossningsavdelning attackerades och många bäbisar lämnades utan sina mammor?

Jag är också medlem i SAK, Svenska Afghanistankommittén och får deras utmärkta tidning ett par gånger om året. I senaste numret läser jag om enligt ett lagändringsförslag ska så kallade oskuldstester kräva både domstolsbeslut och den anklagades medgivande, inte bara domstolsbeslut. Att ha sex utanför äktenskapet är straffbart i Afghanistan. Vansinne ändå. Jag utgår från att det är kvinnor som ska kontrolleras. Eftersom några tror att det är görligt. Eller gäller det också män? Blir penis blårutig efter ett ligg där?

Jag läser att 4000 familjer drabbats svårt av översvämningar.

Jag läser att i landet har byggts 13000 nya skolor men det behövs minst 7000 till. Skälet är en befolkningsökning och återvändande flyktingar.

Men det skrivs också om en massa bra saker. Hur mödravården utvecklas, hur kunskap om preventivmedel sprids, hur människors liv förändrats efter att de fått en protes och en notis om att aloe veran som odlas i landet tog två månader att bli klart för skörd.

En mycket bra tidning.