Torsdag med regn och åska

ADK_0001

Att det är regn och åska när jag vaknar gör mig ingenting. Det matchar mitt mood ganska bra måste jag säga. Noterar framme i Stockholm att människor trots paraplyer inte gärna lämnar en tunnelbaneuppgång för att det regnar. Varför har man då paraply med sig?

I går kväll lagade jag mat. Den blev ätbar och allt. Men det mest märkliga var att jag absolut har förvandlats till min mamma. På ett fat hade jag lagt upp lite skurna grönsaksbitar. Precis så har intaget av grönsaker sett ut under min uppväxt. Tomatklyftor dagen efter som liksom torkat in på fatet ingår. Jag åt upp alla gurkor så jag skulle slippa detta fenomen.

IMG_5884

Nu sitter jag i kammaren och lyssnar på CUs debatt om ”Åtgärder mot handel med hyreskontrakt.” Denna följs av ”Fler tillval för hyresgäster”.

Är lite glad för att jag har bokat biljetter till en teater jag gärna vill se.

Har en massa problem med ögonen på olika sätt. Hoppas hinna uppsöka optiker när jag kommer hem till Gävle i kväll. Trött på en vårtermin av ögon som kliar och linser som krånglar. Att det varit så sedan jag övergick till kedjans egna linser är kanske inte så populärt, men ändock sant.

vi-ar-inte-sadana-som-i-slutet-far-varandra

I går läste jag ut den här boken, som jag både skickat efter från adlibris och lånat bilden från. Sandberg har skrivit en bok där hon lyckas uttrycka sig på ett sådant sätt att jag känner igen mig i allt. Alla de där knäppa grejerna man tänker, som andra författare ofta förskönar och förfinar. Eller så tänker de bara förskönat vad vet jag. Den är klipsk och snabb och sjukt jobbig. Stärker min teori om att kärlek är en utmaning. Läs Vi är inte sådana som i slutet får varandra.

Nu har jag övergått till Totalskada av Helena von Zweigbergk. Den känns exakt lika deppig. Hon är också vansinnigt bra på att fånga den spända stämning som går att ta på men samtidigt inte identifiera i relationer. Beundrar henne enormt för det. Även om det gör ont att läsa.

Debatt – Elin Lundgren (S): ”Övergrepp på barnet begås varje gång en ny person får tillgång till bilderna”

Texten nedan är en debattartikel jag hade publicerad förra veckan.

Mittmedia har under en period granskat fenomenet att vuxna begår sexuella övergrepp på barn och rättsprocesserna efter det. I lagen kallas det barnpornografibrott. Jag anser att det begreppet leder tanken fel. Det handlar om övergrepp på barn som filmas och fotas i olika situationer. Bevismaterial på barn som utsätts sexuellt. Det är inte alls som att barnen på något sätt har sex, vilket till och med tidningens mening; ”barn som har sex med vuxna, men även med djur” uttryckte. Lyckligtvis ändrades skrivningen sedan.

Att detta förekommer beror på att det finns en efterfrågan. Fanns det inga människor som ville begå sexuella övergrepp på barn skulle det inte vara ett problem. Efterfrågan används också av aktörer som producerar och tillhandahåller material mot betalning. Cynisk människohandel.

För mig är det viktigt att minnas att när bilder sprids över nätet så försvinner de inte. Övergreppet begås varje gång en ny person får tillgång till bilderna och det förstår förstås också de drabbade barnen som kommer att få leva hela sina liv med den vetskapen. Att drabbade identifieras och kan erbjudas hjälp är därför väldigt viktigt.

Mittmedias tidningsartiklar beskriver på ett bra sätt hur lagen med bland annat datalagringsdirektivets underkännande inte på bästa sätt kan bidra till att polisen får fast i de kriminella. Precis som justitieminister Morgan Johansson berättat om har regeringen snabbutrett datalagringslagen och kommer att lägga fram ett förslag som bland annat innebär att man lättare ska kunna spåra IP-adresser. Frågan om hur vi lagmässigt kan försvåra för och straffa de som utför dessa handlingar mot barn är ytterst prioriterad för oss socialdemokrater. Jag är också glad att se att det finns en bred samsyn hos alla riksdagens partier. Sedan regeringen tillträdde 2014 har mer resurser satsats på polisen, med bland annat utbyggt it-center och vi har upprättat en handlingsplan till skydd för barn mot människohandel, exploatering och sexuella övergrepp med 23 åtgärder för att förebygga, öka kompetens och stärka effektiviteten i arbetet mot övergrepp mot barn.

I de senaste årens debatt om behovet av en starkare polis är det ofta ”synliga poliser” som lyfts fram. Jag har också påtalat vikten av att det finns polisanställda som sitter vid skärmar och gör det arbete som leder fram till att utsatta barn kan få skydd, stöd och upprättelse då deras förövare åker fast. Det är viktigt att tänka på när vi diskuterar kriminalitet. Allt är inte synligt på de omtalade gatorna och torgen.

För dig som har barn är det viktigt att du för ett samtal med dem utifrån något bra material på området. Om rätten till sin egen kropp och att vara aktsam i sina kontakter med vuxna. På nätet förstås men också annars.

ECPAT, en barnrättsorganisation som arbetar mot sexuell exploatering av barn, driver ECPAT Hotline sedan många år tillbaka, i samarbete med polisen. Dit kan du som vill tipsa om misstänkt barnsexhandel, övergreppsbilder på barn, grooming, barnsexturism eller människohandel/köp av sexuell handling av barn vända dig. Du hittar dit på www.ecpathotline.se. Tveka aldrig att anmäla det du ser eller vet.

ECPAT var också först i Europa med att förra året ingå samarbete med Canadian Centre for Child Protection och Project Arachnid – webcrawlern som går igenom nätet för att hitta och ta bort övergreppsmaterial på barn. Arachnid är en webcrawler som söker upp och kontrollerar bilder på nätet. Omkring 80 000 bilder/filmer i månaden identifieras och de som ansvarar för servrarna där materialet finns underrättas.

I detta nu sitter många vuxna och i realtid får barn och unga att begå övergrepp på sig själva. Jag är glad att Mittmedia hjälper till med att lyfta den här oerhört viktiga frågan. Jag hoppas att alla vill bidra på det sätt de kan i arbetet mot övergrepp på barn.

Elin Lundgren

Riksdagsledamot (S) och ledamot i ECPAT Sveriges styrelse

Nationaldag och kärlek

I dag är det nationaldagen.

Scannade Facebook i morse och någon för mig okänd person hade valt att dela/repetera ett inlägg jag skrivit för två år sedan. Det var klokt skrivet av mig. Och gäller än i dag. Fetar ett mycket relevant stycke.

Sverige.
Vi som är födda här har fått skattefinansierad sjukvård sedan innan födseln, tolv års gratis skolgång om vi velat och så gratis undervisning på universitet om vi känt för det. Lite beroende på hur gamla vi hunnit bli förstås. Naturen är fantastisk och någon tänker på att det inte ska bullra i våra bostäder. Det är noga med vatten och avlopp och kontroll av det vi äter, allt för vår hälsa. Ett pass som gör att vi är välkomna i nästan hela världen. Möjlighet till semester. Som kvinna har du alla rättigheter, i alla fall på papperet. Det mesta blir hela tiden ännu bättre.
Jag har fått allt detta, som andra innan mig slagits för. Det är väldigt svårt att förstå de som hävdar att allt är skit och dessutom använder sitt missnöje till att göra ner andra på olika sätt.
Jag väljer att bidra med det jag kan. För ett ännu bättre Sverige och en bättre värld.
”Folkets längtan efter frihet kan under långa loppet inte slås ner. Den kommer att leva och segra till sist.” -Palme
(Sverige kan bli ännu bättre på jämlikhet och välfärd. Vi ska uppmontera, inte nedmontera.)

I går avrundade jag dagen med en vigsel, innan jag hade ett kvällsmöte med ordförandena i samarbetarpartierna här i Gävle. Väldigt trevligt.

Den här dagen började jag med ytterligare en vigsel. Det är alltid en bra känsla efteråt. Ser fram emot lördag då jag ska vara gäst på bröllop. Som omväxling.

IMG_5572

 

Ett par dagar i Paris

paris

Första långhelgen var jag i Paris. Ni som känner mig vet att jag inte främst åker dit för att titta på turistiska saker utan av helt andra skäl. Men när man väl är där så måste man ju hitta på saker!

Jag och Daniel åkte tillsammans för att träffa vår vän! Här sitter vi på en flodbåt som passerar Eiffel.

Vi besökte Versailles en dag! Det var det maffigaste jag varit med om. Ett sådant otroligt överdåd, både ute och inne.

Min roligaste reflektion, spegelsalens golv i Versailles låter exakt likadant som spegelsalen i Gävles. I övrigt står sig Gävle lite slätt vid jämförelse.

Varmt var det också. Väldigt varmt. Påminns om hur obehagligt det är. Innerligt obehagligt. Skönt komma till Sverige och lite svalare igen.

Men fint att träffa M.

I dag är det världsmiljödagen!

stekel

Den här gigantiska rackaren fick jag rädda ut i morse. Största jag haft inne. Nu är den ute och lycklig hoppas jag. Obs! Helt normalstort glas. Fatta så stor!

Dagen till ära har jag skrivit detta:

Purrhavre, sydpipistrell, sommargylling, storfjällig skoläst, mulmknäppare, klubbfibbla.

Du kanske inte visste att arterna fanns? Men det gör de, även om de är rödlistade av Naturvårdsverket. Vart femte år görs en inventering och rödlistning av hotade arter i Sverige, senast 2015.

Världsmiljödagen instiftades 1972 efter FN:s miljövårdskonferens i Stocksholm. Det är i dag den 5 juni och det är ett utmärkt datum att uppmärksamma miljöfrågor på.

Klimatet är den fråga som får mest utrymme i debatten, men vi ska inte glömma bort andra problem. Giftiga ämnen i naturen, hur plaster och partiklar påverkar i våra skogar och vatten. Hur avlopp, jordbruk, industrier och vägtrafik leder till övergödning. Hur skogsskövling, eller skogsstyckning (tex genom vägbygge) försvårar livsmiljön för många arter.

Vi är helt beroende av den biologiska mångfalden. Förutom att varje art som utrotas inte längre finns till för sin egen skull, riskerar ekosystem att rubbas. Konsekvenserna av det är svårt att överblicka. Insekter eller svampar som vi knappt ser är sådant vi inte ägnar någon större tankekraft åt, men i naturen spelar de en stor roll. Ekosystem kan rubbas när en art försvunnit, men också när arter införs. Det senare, invasiva arter, ställer till problem för den ursprungliga floran och faunan. Den vackra lupinen till exempel är vi många som uppskattar men den trycker undan andra arter.

Ett exempel på ekosystemtjänst är att vi människor är helt beroende av bin och andra pollinerare för att grödorna ska växa. En tredjedel av alla vilda bi- och humlearter är i dag rödlistade.

Den mat som vi äter, byggnadsmaterial vi vill ha mm produceras av system och komplexa nät av arter som agerar tillsammans uppgraderar grundämnen till näringsämnen. Utan en mångfald av arter fungerar det inte. Just nu pågår en av de största artutrotningarna i planetens historia. Om vi fortsätter i samma takt riskerar vi att mängden vilda ryggradsdjur minskar med två tredjedelar redan till 2020, jämfört med 1970 visar Living Planet Report 2018.

Sverige ska vara ett föregångsland och den socialdemokratiskt ledda regeringen är på. Det här är ett arbete som måste prioriteras för vår överlevnads skull och då duger det inte att skära ner 25% på Naturvårdsverket, som M och KD gjorde i den höstbudget som röstades fram med stöd av Sverigedemokraterna. Visst kan det tyckas hopplöst, men tex Naturvårdsverket visar att mycket kan göras. Investeringar i naturreservat och skyddade skogsområden är exempel på investeringar för biologisk mångfald.

Under förra mandatperioden satsade därför regeringen 4,3 miljarder kronor för att öka skyddet för biologisk mångfald och naturskogar, samt inrätta fler marina reservat. Vi avsätter även resurser för underhåll av naturreservat. I vårt län har till exempel Oranas naturresrvat i Gävle fått 500 000 för skötsel, stängsling, stubbfräsning och översyn av en färja. Ängar har restaurerats och används nu för bete. Mellanljusnans naturreservat i Ljusdal bildades 2015 och omfattar 1 041 hektar. En stor satsning på friluftslivet gjordes året därpå. Och det är viktigt. Enligt senaste rapporten är 800 arter i Gävleborg rödlistade.

Det finns förstås så oerhört mycket mer vi måste göra och en bra sak är att du kan göra något i dag. Bygg ett bihotell, sätt ut en bivattnare, spar delar av gräsmattan blomstrande, köp ekologisk mat som minskar användningen av bekämpningsmedel.

Ha en fin världsmiljödag!

”Extinction is forever. Endangered means we still have time”.

I förmiddags innan jag skulle vidare till Stockholm träffade jag en journalist på en av lokaltidningarna.

Han hade mejlat mig och en moderat riksdagsledamot en artikel om en klimatforskare. ”X har ett reportage med den mycket välmeriterade klimatforskaren Lennart Bengtsson. Han ger en ganska alternativ bild till hur allvarlig situationen är just nu, angående vårt klimat, samt hur Sveriges påverkan ser ut.

Jag skulle vilja att ni läser artikeln här under och så kan jag sedan ringa er och ställa frågor på hur ni dels ser på vad han säger och hur er bild är av situationen kring klimatet.”.

Och jag läste artikeln. Resonerade om den med en vän. Konstaterade översiktligt att den absolut gick emot den absolut största andelen forskare som annars pratar om klimatfrågorna, och att den går på tvärs med en del av de vanliga rubrikerna och till och med internationella överenskommelser.

Googlade sedan Bengtsson. Läste äldre och nyare texter av och om honom. Konstaterade att han är välmeriterad absolut. Konstaterar också att han kallar andra forskare för ”forskare”. För mig är det att ställa sig lite ovan andra, men det kanske inte hör till saken. Såg också att han ifrågasatte varför vi ska vara så duktiga i Sverige när frågan inte uppfattas som så stor i andra länder som han tyckte. Funderade lite på det och satte det i relation till Resumés artikel om Löwengrip och flyg.

”– Den här diskussionen kring miljöfrågan och flyg är en väldigt svensk fråga, den är inte speciellt global, så de bolag vi träffar behöver verkligen få kommunicera och hitta sin nya generation som flyger, säger Isabella Löwengrip till Breakit.”

Hur som helst hade jag skrivit till journalisten att jag inte riktigt förstod nyhetsvärdet men att det fick ju han bedöma. Visste alltså helt enkelt inte riktigt vad som är poängen med den här intervjun och det återstår väl att se om/när det blir en artikel.

Jag började klent, när han helt enkelt ville att jag skulle säga vad i artikeln jag särskilt vände mig emot. Tog hans papper och missade att artikeln började efter hans planerade frågor, och när jag snabbskummade pekade jag på hans kommande fråga om det där med att andra länder inte verkar bry sig, och drog sambandet ovan med Löwengrip. Stackars journalisten som fick påpeka ”det där är mina frågor”. Så kan det gå. Det var mest en rolig bisak. Även om jag kände mig som en korkskalle där och då, men så går det när jag hade läst innan och rört ihop i huvudet olika som var samma så att säga.

Därefter fann jag mig alltså i en situation jag inte riktigt tänk att jag skulle vara i. Upplevde att jag förväntades kunna bemöta de exakta påståendena Bengtsson har och försvara världens rätt samlade forskarkår. Jag kan inte de exakta siffrorna och procenttalen, då jag inte jobbar med frågan dagligen. Så det blev något svamligt om smältande isar och sjunkande Söderhavsöar. Vilka öar då? Kunde jag inte namnet på, men mejlade artikel efteråt som beskrev detta. Fick svaret att det handlade om naturlig havshöjning. Vilket inte var vad de som uttalat sig i frågan trodde.

Jag höll i alla fall linjen om att ingen kan se in i framtiden, att det är sant att många i Sverige kanske inte känner av att man drabbas av detta dagligen, att det rullar på, så det är svårt att veta både exakt vilka konsekvenserna blir och precis när de ska hända. Jag kunde inte svara på varför sådant man förutspått på 70- eller 90-talet ännu inte hade hänt. Jag kände helt enkelt att jag som politiker fick stå till svars för sådant som inte är mitt område att svara på. Jag kunde inte heller exakt redogöra för HUR vi skulle genomföra omställningen. För jag vet inte heller det. Men jag pekade på transporterna och vad vi äter som stora och viktiga delar. Jag fick frågan om det inte kommer att kosta, jo.

Jag fick också frågor om bensinuppror och ungefär om det är rättvist att folk på landet ska behöva betala för en omställning fast vi bor i ett land med växtlighet som också knyter upp väldigt mycket koldioxid så att v liksom på totalen gör vårt.

Jag vidhöll att frågan är global, att Sverige ska göra så mycket vi kan och att jag, i likhet med vad många ledarskribenter skrivit bra om, tänker att bensinupproret handlar om många saker som boende på landsbygden är upprörda över. Men jag kommer ju från landsbygden, jag vet väl hur det kan vara att bo där. Att man behöver och vill ha bil. Precis som många i stan. Kände mig som värsta miljöpartisten när jag fick förklara att bilen inte är problemet, utan drivmedel. Och att omställning kan subventioneras om man vill det.

Jag pratade också om att klimatförändringar gör att arter kan försvinna och att ekosystem kan rubbas, men helt oöverblickbara konsekvenser för oss.

Jag fick också frågan om hur jag egentligen skaffar kunskap om den här frågan. Kanske borde frågan ha kommit till mig som politiker innan, men ingen har frågat det innan. Jag svarade att jag i grunden har en lärarurbildning inom detta område, att jag går på seminarium och läser. Och naturligtvis på specifik fråga läser mycket media.

Jag skriver inte det här för att jag tycker att journalisten ställde konstiga frågor, det vill jag betona. Men jag hade nog bara inte -korkat möjligen- tänkt att jag så ingående skulle sitta där och ensamt ha lösningarna på klimatkrisen rätts å detaljerat helst och att jag skulle göra det i kontexten av en forskare som tycker att vi kan chilla lite i de här frågorna. Även om han själv 2009 (tack google) sade att det inte fanns någon anledning att vänta med att ställa om samhället. Han verkar vara av en något annan åsikt nu.

Jag var också väldigt tydlig med att jag inte vet hur andra länder förhåller sig till frågan jämfört med Sverige. Om det är så att vi överdriver här. Ingen aning faktiskt.

Och jag tycker heller inte det är märkligt att ett barn är den som driver frågan hårdast i världen. Det är väl snarast ett underbetyg till vuxenvärlden om det är något.

Det kändes NÄSTAN som om jag skulle få berätta varför det inte är sant detta med chemtrails. På den nivån.

Nu vet jag ju inte vad vinklingen kommer att bli, men jag ville skriva det här för att säga att det kändes så oerhört märkligt i mig att plötsligt finna mig i en situation där jag förväntades bemöta och komma med en massa lösningar, vilket jag inte uppfattat från början. Då hade jag lagt natten på inläsning, eftersom jag jobbat med frågor om rättsväsendet och nu med bostads- och familjepolitik närmast …

Jag var till och med så tagen (sinne för drama hos mig genom att säga så) att jag kontaktade min forskare (som jag var i utbyte med) och som nu är boss på Kew Gardens och undrade vad han ansåg om detta och delgav min känsla.

Gällande det internationella engagemanget:  ”Vad gäller varför inte andra länder bryr sig så mycket som Sverige är det nonsens. Här i UK pratas bara om det t.ex.”

När jag gick från intervjun var jag lite sådär ”men tänk om allt är en överdrift-känsla”. Blev sedan arg för att jag hamnade där. Min forskare (jag gillar att kalla honom så): ”Problemet är det som ibland beskrivs som ’långsamt våld’ – något som händer gradvist och det är svårt att peka ut en enda konkret händelse av betydelse. Till skillnad från t.ex. ’11e september’-attentatet. Klimatförändringar (och förlusten av biologisk mångfald) sker gradvist. Hans argument håller dock inte. Det är en stor mängd forskare och forskningsresultat som stödjer Greta Thunbergs krav på omedelbara förändringar. Jag håller med dem och det är inte ett politiskt budskap som han skyller på (i t.ex. hans wikipedia-sida) utan ett evidensbaserat resultat.”

Han delade också ett citat han fått höra i dag: ”Extinction is forever. Endangered means we still have time”.”

Det blev en lång och bitvis rörig text som jag halv ett på natten inte har ork att korra eller pilla med.

Bara konstaterar: Jag fick i dag göra något jag aldrig hade trott att jag skulle behöva göra, få gå i försvar för att vidta åtgärder för att försöka hejda klimatförändringar utifrån den ökande växthuseffekten. Vad lustigt.