Lite sen på bloggbollen men riksdagen är öppnad

Och det är ju gamla nyheter för det var för en vecka sedan.

Men vet ni ungdomar, tiden bara rusar. Det känns inte som att jag egentligen hinner med nåt alls så att jag vill skriva lite om det så här en vecka senare är inget kontigt.

Det är en högtidlig dag. Kollegorna har med sig någon de gillar. Respektive eller släkt eller vän. Alla är fina. Alla påminns om allvaret med att vara lagstiftare. Några, som jag, förstår inte varför kungen är där. Tänker att i en demokrati kan vi bättre än att ärva titlar.

Jag hade med mig Andreas och vi var på Humanisternas högtidsstund och där talades väl om mänskliga rättigheter liksom fantastisk sång av Rickard Söderberg. Blev lite tagen av honom.

öpnande öppnande

Så nu är det igång. Än så länge lite ryckigt i verksamheten då det är ojämnt med utskott och voteringar och det som annars ringar in verksamheten.

Just i dag åkte jag tidigt och har varit på kontoret, träffar minister Shekarabi för att tala om konsumentfrågor, varit på polisens nationella insynsråd, en stund på gruppmötet och så träffat en AK-ordförande från en annan kommun innan jag nu sitter på tåget hem.

I morgon är det insynsråd för polisen i region Mitt, besök tillsammans med minister Ygeman i Gävle samt öppet möte där han talar om budgeten. Det är öppet och alla är välkomna. Scandic klockan 17.

Wallström är kul!

För några dagar sedan nåddes vi av informationen om att utrikesminister Wallström vill lämna uppdraget vidare för att få mer tid med sin familj. Jag har all respekt för det. Att ha varit i hetluften så länge i så många olika roller tär säkert. Hennes familj förtjänar att få ha henne mer.

Margot Wallström har gjort mycket och kommer säkert spela en roll i vårt parti en lång tid framåt, så som många tidigare ministrar gör. Det ser jag fram emot.

Jag vill också säga att jag uppskattar Margots humor. Jag brukar ofta upplysa om att många politiker är så mycket roligare än vad som skildras i media. Helt enkelt för att man inte är i media och för fram saker för att vara rolig.

Så förutom det självklara är det viktigt för mig att framhålla just att hon är rolig.

Det blir svängigt på tisdag när regeringsförklaringen kommer och Löfven ska berätta om nya ministrar. Två ska sluta som vi vet. Fler överraskningar kan finnas. Antar ett det just ni sitter ett litet antal personer och undrar om de gjort det rätta när de tackat ja till att bli minister eller få en ny ministerpost. Det har de säkert!

Här är en bild från i maj när Margot besökte Gävle. Under lunchen pratade vi bland annat om ett gemensamt intresse, litteratur.

margot

Studiebesök i grannlandet

finland

Tillsammans med kollegor från civilutskottet besökte vi Helsingfors, Finland, i början av veckan ett par dagar.
Här en bild tillsammans med ambassadör Anders Ahnlid, sexa från höger. Vi höll hus på ambassaden och de hjälpte oss med programmet.

Vi träffade representanter för olika organisationer och myndigheter för att resonera om utskottets olika ansvarsområden. Måndagen hade fokus på konsumentpolitik och familjerättsfrågor.
Bland annat intressant om medling som metod då föräldrar tvistar om saker runt barn efter en separation. De hålls av en domare och en psykolog och är väldigt framgångsrika. Det spar samhället mycket pengar som tvister i domstol kostar. Men jag tänker främst på barnen. Ju förr deras föräldrar kan sluta bråka desto bättre. För föräldrarna också.

Åkte färja dit och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med det. Förutom att jag slapp gå upp i ottan för att flyga som jag också är lite rädd för, så fick jag både sovmorgon, en trevlig överresa och en god middag. Så jag har personlighetsutvecklats och hatar inte längre färjor sådär genuint. Men jag var på hytten klockan 21 och sedan lämnade jag den inte förrän tolv timmar senare.

Massor av kalas

födelsedagen

Den här veckan blev det ett väldigt kalasande. Som om inte förra helgen var nog!

I onsdags var min födelsedag och då kom jag så påpassligt hem från Finland (blir separat inlägg) och fick äta på Pinchos och träffa vänner. Innan det hann jag till Länsmuseet för premiären av utställningen Vi lever -foton. Markus tog den här bilden på mig vid graffitiväggen utanför. Så ser jag´ut när jag är 41 alltså. Och just därför tog vi några fler, för jag ser inte ut som headern på bloggen längre. Det börjar bli en gammal bild nu. Så endera dagen ändrar jag.

I fredags hade jag ett gäng kompisar över på fika på kvällen. Mycket trevligt tycker jag! Roligt att baka saker till dem.

I dag har ett barn fyllt sju år och det var en massa kalas också.

Inte så mycket vardag alltså.

Fast ändå. Nu har kylan kommit och krukväxterna har flyttat in från balkongen. Och det är söndag och jag har suttit någon timme med det jag brukar göra om söndagarna. Kollat viktiga mejl och tider inför veckan. Få ihop schemat. Ta tag i lösa trådar.

Det blev bara mat och kalas

tåta

Jag tror aldrig jag lagt så mycket tid vid spisen som jag gjorde igår för matlagning. Det behöver inte betyda att du tycker att det är mycket, men mycket för mig.

På förmiddagen lagade jag matpaj, efterrättspaj och förberedde för blinier och gjorde kakor till besöket av mamma, Bertil och Harriet. Jag fick jättefina födelsedagspresenter (i förskott) och hängde nöjt upp min nya ljusslinga på balkongen efteråt. Bott i tio år och tänkt på det i tio år. Nästan ALLA ANDRA på mitt område har någon och det känns ju lite utsatt. Syskonungen testade Stenebergsparken. Mest gillade hon rutschbana! Men det gillade hon VERKLIGEN.

Chillar lite mör och matt i soffan efter besöket. Då bestäms det att en syster med man och fyra barn ska komma förbi om någon timme.

Upp på benen igen. Steker pannkakor och gör spagetti och färssås. Och en kladdkaka.

Tillkommer kärleken med bonustjej. Och de har med sig en fantastisk prinsesstårta när de kommer! Blev rätt bra efterrättsbuffé men tyckte syrrans familj åt lite för lite.

Allt var jättekul men jag var liksom överkörd efteråt. Redan klockan 23 tyckte jag det var sent att vara uppe, och det händer nästan aldrig.

I dag på förmiddagen har jag ätit två gigantiska tårtbitar. Störigt gott. Bilden visar min frukost. Bästa frukosten.

Hej Filip!

I torsdags träffade jag Filip Horvath Nyman. En av Ungdomens Nykterhetsförbunds nyvalda förbundsordföranden. Ohämmat och oombett strösslde jag med gamla anekdoter och visdomar från UNF ”på min tid” (jag satt i förbundsstyrelsen 97-03).

Filip berättade att de är ett gäng vassa förbundsstyrelseledamöter med stor kunskap och driv i frågor om alkohol- och narkotikapolitik. De kommer att fortsatt driva frågan om alkoholreklamen som flödar och förföriskt vill locka oss att tro att livet blir lite bättre med berusning. Fast egentligen vill alkoholföretagen tjäna pengar på oss.

De kommer också att ta ett grepp kring den allt högljuddare diskussionen om legalisering av narkotika. Det ser jag verkligen fram emot.

Varför? Ju fler som slipper hamna i risk- eller missbruk desto bättre. För de själva, deras anhöriga och samhället.

lippie

Det är inget ekosystem det här med migration

På nyheterna klockan nio i går kväll.

När moderaten Billström pratar om ”balans i systemet” apropå asylsökande är det som att han försöker luras att det finns ett ultimat mått, en ”balans”, på hur många människor som kan få fly hit.

Det gör det inte. Det går inte alla att likna detta vid något system i balans, tex ett ekosystem.

Vi ska bygga, vi ska utbilda, vi ska leva tillsammans. För att det går.

Magiska lockar

 Min frisör är en kvinna med magiska egenskaper.

I dag har hon gjort lockar i mitt hår med bara händerna. Hon säger jag kan göra det själv men jag tvivlar.

69247418_10157653433693474_6813741250307424256_n

Den här veckan har innehållit vigslar, gruppmöte, möte med utredningen om att avskaffa månggiften, Ecpat-styrelse, AK-styrelse, möte med S-kvinnor, läsa godnattsaga, möte om bygge hos Svenskt näringsliv, solnedgångspromenad, kompishäng och lite annat.

Det har varit en bra vecka. Nu siktar vi på en bra helg allihopa. Oavsett om vi är lediga eller ska jobba lite. Jag ska göra båda.

Förresten blommar min melonplanta. Kul!

69627949_10157653582063474_3899945684769439744_n

Resonemang om kriminaliteten

Den här veckan har två unga kvinnor skjutits ihjäl i Sverige utifrån den information jag fått i nyhetsmedia.

En i Malmö i förrgår och en i Vällingby i natt.

Jag tror att så gott som alla delar känslan av ilska, ledsenhet, frustration och annat.

Det är inte det jag tänkte skriva om. Inte heller mer specifikt om spekulationer kring respektive brott för jag har för lite bakgrundsfakta för att kunna göra det med gott samvete.

Självklart läser jag och följer med i debatten och i vissa kommentarsfält (avstår värsta sörjan).

Jag kan konstatera en sak. För den person som vill åsamka en annan skada så är det nästan alltid fullt möjligt. För att vi inte är ständigt övervakade med vakter omkring oss.

Vårt system bygger på att man inte ska vilja begå kriminella handlingar.

Det finns olika teorier om vad som driver på kriminaliteten (stora klyftor i ett samhälle till exempel). Man kan också se vilka som är mest brottsaktiva (unga män).

Exempelvis har vi ett samhälle som tyvärr har inbyggt i sig att man är någon om man har tillgång till vissa statusgrejer. Fina bostäder, bilar, resor, vissa kläder och annat. Det är inget konstigt om många människor har den drivkraften. En del har ärvt pengarna och har det så att säga gratis. Andra väljer att jobba till sig cashen. Ännu andra skiter i det. Och så finns det de som gärna vill ha det, men inte ser att de har någon väg dit mer än den kriminella. Och väljer det.

Det är ingen ursäkt för något. Det är en delförklaring.

Så om man till exempel hade en skolgång som inte fungerade, om man inte fått tillräckligt med kunskaper för att klara att driva ett företag eller få ett jobb men ändå vill ha allt det där flashiga? Vad kan hända då?

Hårdare straff kräver många. Och det kan i vissa fall vara helt rätt. Straffskalor har släpat efter och hänger inte med i hur vi ser på vissa brott i dag. Av en händelse läste jag och min mormor om avrättningar i Hälsingland på 1700-talet. Tidelag kunde man dödas för. Vi tycker i dag att det är lika avskyvärd men få skulle nog förorda dödsstraff. Som ett exempel.

När samhället utvecklas tillkommer också nya brottstyper, nya sätt att förgripa sig på andra som inte tidigare existerat. Kartan ritas om helt enkelt. Straffets funktion kan också vara olika, om vi ser på till exempel ett fängelsestraff. Man kan se det som att det ska vara ett rent straff för den intagne för något den gjort, man kan också tänka sig en behandling i anstalt för att försöka komma tillrätta med problemen för att efter avslutat straff kunna leva ett annat liv. Man kan se det som något som ska vara avskräckande för andra. Men se på länder med dödsstraff, USA till exempel, har det hjälpt dem att komma tillrätta med brottsligheten? Inte va.

Om det där med straff skrev ett gäng professorer på DN tidigare. Förutom lite annat lyfter de också en ekonomisk aspekt: En fängelseplats i Sverige kostar drygt en miljon kronor per år. Dessa pengar kan användas till andra alternativ med bättre brottsförebyggande effekt.

Att jag lyfter den betyder att jag tycker att ett resonemang om andra typer av straff än inlåsning (fotboja kanske) är en vettig lösning i de fall det kan passa. Inte att jag inte tycker att man ska hålla farliga människor inlåsta, för det tycker jag. Men att man begått en kriminell handling betyder inte rent generellt att man är en allmänfarlig person. Fortkörning är ett lagbrott, som jag tror rätt många ägnar sig åt då och då. Sällan jag hör röster (med rätta) om att de ska låsas in.

Jag tycker, precis som många andra, inte om hur en del politiker den här veckan tagit till stora ord för att verka vara den mest tuffa. Jag tycker inte heller om de som felaktigt påstår att det här är en enskild politikers fel att någon dött. Även om jag kan och vill problematisera om strukturer, så är det den som utför den kriminell handling som är ansvarig för sitt beteende. Ingen annan.

Att motverka brottslighet är inget man gör över en natt. Och det finns heller ingen universallösning. Om någon faktiskt visste hur man skulle göra så hade det redan varit gjort och lyckat. Men man vet att en del saker fungerar och man kan se saker som skulle behöva göras.

Här är ett utdrag ur en text från UNICEF: ”Utbildning är den viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap bland barn och unga. Goda prestationer i skolan och utbildning efter grundskolan är viktiga skyddsfaktorer för barn i utsatta livssituationer (9). En fungerande skolgång minskar riskerna för framtida ohälsa, missbruk, självskadehandlingar, kriminalitet och problem med självförsörjning. Ändå visar UNICEFs rapport Buildning the future från 2017, att Sverige utvecklas i en negativ riktning när det gäller tillgången till en likvärdig och jämlik skola (10).”

Observera det fetade. En välfungerande skolgång behövs! Här finns mycket att säga, och skolan förtjänar ett eget inlägg ochär inte fokus här, men låt oss konstatera det. Att personer som går ut i livet med avklarad gymnasieexamen till exempel och därmed rätt mycket kunskaper i bagaget har rätt goda förutsättningar att skapa sig ett bra liv. Det ska vi erbjuda alla! Där ska vi satsa resurser. Skolan är den bäst förebyggande verksamhet vi har och alla lärare är också brottsförebyggare. Så hänger saker ihop. Det bekymrar mig att vi sviker så många elever i dag.

Det är förstås bara ett, om än ett stort, exempel på hur man delvis kan mota kriminaliteten.

Att vi har en god kriminalvård är också viktigt. Det vill säga i andra änden av skalan. Så här skriver Kriminalvården: ”Allt färre av de klienter som lämnar Kriminalvården återfaller i brott som ger fängelse eller frivård.” HÄR kan du läsa mer om det. Det är viktigt att veta. Att saker blir bättre.

Men det finns också flera andra sätt och det är INTE bara ”satsa pengar på polisen” som jag menar, även om det förstås är viktigt och görs.

Frågorna är så mycket mer komplexa och när det kommer upp vill jag hänvisa till den skrivelse som Anders Thornberg skickade till regeringen i november 2018. Där föreslår uppdrag till Kriminalvården, Skatteverket, Tullverket, Migrationsverket, Brottsförebyggande rådet, kommuner och landsting och privata aktörer. Liksom förslag på lagändringar inom olika områden.

Han skriver till exempel om psykiatrin. Varför? För att polisen ser att människor som mår dåligt har en risk att inte fungera så bra i samhället.

Jag har själv många funderingar kring både brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete. Det är bland annat därför som jag arbetar politiskt. Jag önskar att fler ville göra det.

Ett arbete mot kriminalitet är mångfacetterat, tar tid och kan se olika ut i olika tider och på olika ställen. Det finns inga enkla lösningar, då hade vi redan sett dem. Men arbetet ska rulla och det gör det, vad många än vill göra gällande. Och glöm inte, en satsad krona på skolan är också den en satsad krona på brottsförebyggande.

För övrigt mördas ungefär 20 kvinnor varje år av en man de har eller har haft en nära relation till. Ett femtiotal människor dör i arbetsplatsolyckor. Jag skriver inte det för att förminska annan problematik, utan för att påminna om att de vars död når de svartaste rubrikerna är de som anses ”sticka ut”. Andra offer faller under radarn. Viktigt att tänka på när vi pratar om trygghet.

För övrigt tänker jag på alla anhöriga och ser fram emot när gärningsmännen får sina straff.