Kladdkaka och huslig lördag

Det är lördag kväll. Jag blev oerhört sugen på kladdkaka. Använder samma recept som är typ enda receptet i världen jag kan utantill. Det hette typ ”Annas chokladkaka” i tidningen land för kanske 25 år sedan.

Det är trösten för att jag trots upprepade tappra försök omöjligt får lysrören jag köpte till badrumstaket på plats. Vilket skitsystem. Jag vet dessutom att jag klarat av det förut men inte längre tydligen.

Så när jag ändå fick fylla i felanmälan på det fyllde jag i sex saker till till hyresvärden. Bland annat dragiga fönster och problem med badkarsknoppen.

Vill också gärna berätta att jag före lunch hade rengjort allt med spisen inklusive bakom och det äckliga fläktfiltret. Ättiksprit och bikarbonat ftw! Lyssnade på dokumentären om Dragon Gate samtidigt. Fint.

Jag har handlat också. Och läst vidare i Hungerspelen-trilogin.

I går gjorde jag en av de pinsammaste vurporna någonsin vid tåget. Jag menar någonsin. Förmodligen till medtrafikanternas både förskräckelse och stora nöje. Kände mig helskinnad. Två timmar efter episoden not so much. Sträckte hela högerbenet tydligen. Bestämde mig för att jag då slipper träna i dag. Inget ont osv …

Vad har jag ägnat halva februari åt?

Fredag! Halva februari har gott! vad har jag ägnat dessa två veckor åt?

Jag och kommunalrådet i Gävle, Åsa Wiklund Lång, har gjort två gemensamma besök hos  företag i Gävle.

Hos Inresol där vi träffade Danny Walsh och fick höra om deras innovationer på energiområdet. Hur vi ska stilla våra behov av energi i framtiden, utan att tära på klimat, är en avgörande fråga och den jobbar de med att hitta lösningar på. Hoppas få se Inresols namn överallt!

Hos Card Group träffade vi Peter Hallström, Josefina Hallström och Carolina Winterliv. De distribuerar olika sorters uppvaktningskort till 45 länder runt om i världen och de designas i Gävle. Ett gigantiskt lager!

Den här uppdateringen med följande bild lade de upp efter vårt besök.

card gr card group

 

En eftermiddag träffade jag ordförande för X-cons i Gävle, Andreas Ericsson. Vi pratade om deras relativt nyuppstartade verksamhet i Gävle. De gjorde till exempel en fin insats med att vakta bocken i december. Än viktigare var samtalen om människors förutsättningar i livet och vad fler chanser betyder. Alltid inspirerande att träffa människor som drivs av sin tro på att göra något bättre i samhället, och det genom ett engagemang i en viktig förening.

Jag har träffat en klass från Wendelsbergs folkhögskola som var på besök i riksdagen. Extra kul eftersom jag kände en av lärarna sedan många år tillbaka. Vi kramade varandra och hans elever häpnade, för han är inte en sån som kramas. Jag sa att det gör inte jag heller. Sådan vänskap är fin.

Riksdagens nykterhetsgrupp har hållit årsmöte. För sent enligt stadgarna men helt okej enligt medlemmarna. Livet. Mest tid ägnade vi åt att omvärldsspana narkotikapolitik.

Vi har haft möte med S-kommunfullmäktigegruppen. Vi pratade om kommande ärenden på måndagens kommunfullmäktige och resonerade om de interpellationer och motioner som bland annat jag lämnat in för att vi ska ha vettiga saker att göra under våren. Vi är ett gäng S-kvinnor som kikat på S-kvinnors politiska program fastslaget i somras, och bestämt vad som är kommunala frågor och alltså bör lyftas av oss. More to come. En av motionerna, om menskoppar, skrev jag en debattartikel om.

Dessvärre behövde jag gå lite tidigare, men av trevligt skäl. Landshövdingen hade bjudit till middag med David E. Lindwall, ny på U.S. Embassy. Bäst samtal med honom hade jag när vi promenerade därifrån. Pratade lite om gröna näringar och deras förutsättningar i länet. Annars trevligt bordssällskap som var mer intresserad av hockey än jag är.

Jag och kollegan Lawen Redar bjöd in till följande peppiga lunchseminarium ”Den globala ojämlikheten är värre och farligare än vad vi tidigare har trott. Samtidigt som IMF konstaterar att den globala tillväxten har ökat sedan 2016, rapporterar Oxfam att detta inte tjänar mycket till när den fattigaste halvan får noll ökning av tillgångarna. Den världsledande ekonomen Daron Acemglu menar att USA, av främst demokratiska skäl, skulle behöva mer utav en socialdemokratisk politik samtidigt som det politiska samtalet här i Sverige i allt mindre omfattning handlar om klassklyftor och sociala utmaningar. Det är inte lätt att navigera i en tid av hyperglobalisering, avreglerade marknader, klimatkris och teknisk revolution. Men går vi verkligen en dystopisk tid tillmötes? Och hur skapar man ett samhälle som håller ihop i en sådan tid?” Medverkade gjorde Karin Pettersson, f.d. politisk chefredaktör på Aftonbladet, och David Eklind Kloo, politisk samordnare på Handelsanställdas förbund, De ville gärna hjälpa till att utmana dystopin och bidra med vision och energi!

Polisens nationella insynsråd har träffats. Dagen innan Dan Eliasson gjorde sin sista dag som rikspolischef. En av frågorna vi resonerade om handlade om kunskapen hos polisen vad gäller hedersrelaterade brott. Önskar Eliasson allt gott. Jag var noga med att säga att vi politiker måste lära oss något av hur han har behandlats. Att gå på en myndighetschef så hårt som somliga har gjort, när det är politiken man vill förändra är inte ett bra arbetssätt.

Jag har varit på seminarium om Ostkustbanan och lyssnat. Det handlade om hur man bäst gör samhällsekonomiska kalkyler. I det här fallet alltså, hur mkt tjänar man på en investering i bättre infrastruktur egentligen.

En kväll åkte jag till Bollnäs där S-föreningen Bollnäs/Rengsjö bjudit in mig för att prata om Sveriges hantering av ensamkommande barn och unga. De har varit engagerade i frågan länge, och vi är rätt ense i våra tankar om förbättringar.

Det sista mötet med nuvarande styrelse i Gävle arbetarekommun innan årsmötet har vi också haft. Där hanterar vi diverse frågor, bland annat inför valet. Är glad över att vi anställt en kamrat som ska jobba extra som valombudsman i valet. Det var ett riktigt roligt möte, men mycket skratt. Precis som det ska vara.

En lunch hade vi bostadspolitiska samtal partiinternt. Det var spännande, och nu inväntar jag och andra den rapport som gruppen som jobbat med frågorna släpper i mars. Återkommer till den.

Utöver det  förstås vanligt arbete med arbete i kammaren, gruppmöten i riksdagen, utskottsmöten, skrivande av texter, möten och samtal med partivänner och väljare öga mot öga och över nätet. Hänge med i omvärldshändelser. En hel del av detta på tåg.

I dag fredag avrundade jag med att möta om min revisorskollega i S-kvinnodistriktet och utföra revision.

Två februariveckor kvar. Vad som helst kan hända!

Menskoppsmotion

evelina-menskopp-sa-har-gor-du_57fe11a22a6b225a7ea0525b

Den här veckan lämnar jag in en motion till fullmäktige i Gävle om att utreda möjligheten att förse elever i Gävle kommun som så önskar med en menskopp.
Ur motionen:
”En menskopp har oerhört många fördelar. Den påverkar inte miljön i underlivet, den har långtifrån samma tryck på miljön, den kräver mindre hantering, det finns ingen risk för ”tampongsjuka” och den blir över tid ett mycket billigt mensskydd.
Ur ett kommunalt perspektiv, där vi till exempel har ansvar för vattenmiljön, där vi vill främja jämlikhet och minska ekonomiska klyftor finns det många fördelar om våra unga med mens provade och kanske genom livet fortsatte använda en menskopp.”
Bild från piggabutiken.se

Förslaget om en ny möjlighet till uppehållstillstånd måste bli generösare

Just nu är förslaget från Justitiedepartementet ”En ny möjlighet till uppehållstillstånd” ute på remiss. Det är snarlikt det som det som presenterades muntligt i november.

När det presenterades för oss i Socialdemokraternas riksdagsgrupp av statsministern var jag tydlig med att jag tyckte att det är mycket bra att man är villig att hitta en lösning, men att det jag dittills hört var för snävt för att kunna jubla. Jag sade också att det kvarstår frågor relaterat till frågan om ensamkommande som inte fått svar. Så är det fortfarande. Ett exempel är hur det så kallade återvändandeerbjudandet fungerar. Här är ett Facebookinlägg från den 10 februari där en svensk åkt med till Kabul när vi tvångsutvisat ung människa dit.

kabul

Mina synpunkter på lagrådsremissen sammanfattas mycket väl av mejlet nedan som jag fått av en medborgare i min valkrets.

Några saker vill jag addera. För ett år sedan när den första gymnasielagen remitterats började vi prata om de här frågorna på allvar i vissa delar av riksdagsgruppen. En minister sade då till oss att ”den nya gymnasielagen kommer att lösa så att nästan alla får stanna”. Eftersom hen höll med om att de ensamkommande hamnat i kläm och det var bra att vi då skulle kunna lösa ut frågan. Nu visade det sig att det inte alls blev fallet. Vad har ändrats sedan dess?  Jag vet bara att jag för ett år sedan fick veta att det nu kom en lösning. Det gjorde det tyvärr inte. Vad är då problemet med att nu äntligen hitta en lösning som gäller så många som möjligt?

Det är dåligt att de kriterier som ställs upp ska vara sådana slumpar för människorna det handlar om. Varför utreddes man snabbt eller långsamt? Det är bara ett lotteri. Livet är ofta ett sådant, men här har vi möjligheten att välja bort det. Att inte medvetet skapa ännu fler förlorare.

Förslaget som ligger nu måste bli mycket generösare för att vara humant och kännas bra. De unga ska inte ”ta smällen” för kass byråkrati. Tvärtom är det vår skyldighet att fixa. Låt det omfatta alla som kom 2015 och är kvar i landet och går i skolan.

Jag ska heller inte hymla om min stora rädsla. Att förslaget inte vinner gehör i riksdagen. Skräckscenariot är att Centerpartiet säger att det är för dåligt och att de gjort vad de kan och regeringen säger att de också gjort vad de kan och nu inte kan göra mer. Det vore politik när den är som sämst. Jag hoppas att Centerpartiet kan vara bidragande till ett ännu bättre förslag, att regeringen lyssnar och gör det till verklighet och att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för tusentals unga. Bäst vore om något mer borgerligt parti kunde känna lite pragmatism i detta svåra.

Till Socialdemokraterna i Riksdagen

Jag skriver till er om lagförslaget angående unga ensamkommande ungdomar som nu är ute på remiss. Vill börja med att tacka Socialdemokraterna för att ni arbetade hårt med denna fråga under hösten. Vi som är engagerade i dessa ungdomars livssituation när nu vårt hopp till att förslaget skall få en rimlig justering under remissomgången samt i den slutgiltiga politiska processen.

När förslaget lades i november tändes hoppet hos många ungdomar som känt  förtvivlan över att deras kamp för ett liv undan en obarmhärtig verklighet inte fått gehör hos det officiella Sverige. Trots motgångar har hoppet hos de flesta ändå hela tiden funnits att någon möjlighet ändå skulle öppna sig. Ungdomarna har lyckats mobilisera kraft att kämpa på i skola trots att mardrömmarna om vad som kan hända om de inte få ett positivt svar ibland varit mycket påträngande.

I lagförslaget ligger ett par tidsmässiga begränsningar som känns orimliga då de skär rakt igenom ungdomsgruppen som i övrigt är väldigt likvärdig. Jag vill lyfta upp och kommentera dess.

1)      Vederbörande skall ha sökt asyl före 24 november 2015. Av de c:a 40 ungdomar som jag har kunskap om har c:a 10 sökt asyl efter detta datum – men de kom till Sverige innan. I det kaos som var med tusentals som anlände varje vecka hanns inte registreringarna med – de nyanlända fick vänta. En pojke flyttades omkring till tre olika provisoriska upptagningsplatser och fick vänta en hel månad till asylansökan kunde göras först i mitten av december.

Ett antal ungdomar kommer att bli offer för ett byråkratiskt system som de själva inte har någon roll i om datumet den 24/11 för asylansökan hålls strikt.

Eftersom gränserna stängde det datumet så var det rimligen ett ytterst marginellt antal som under 2015 anlände efter den 24/11.

Ett förslag: sätt gränsen till 1/1 2016 – då täcks alla de ungdomar in som anlände till Sverige före den 24/11.

2)      Vederbörande skall ha väntat på sitt första negativa besked i minst 15 månader enligt förslaget. Denna tidsram är långt över de ambitioner på 3 månader som Migrationsverket satte upp för de ensamkommande barnen och slår också som gräns orimligt. Överklagandeprocenten för de ensamkommande är i stort sett 100%. En effekt av att många kom 2015 blev att de fastnade i nästa tidsfälla. Migrationsdomstolarna blev överbelastade och bedömningarna blev också där liggande i en orimligt lång tid vilket spädde på den psykiska belastningen för de väntande – som fortfarande närde sitt hopp, gick i skola och spelade i fotbollslag. Man bör ta i beaktande att alla de som kom till Sverige 2015 och som ännu inte fått sin fråga slutgiltigt avgjord, kommer att ha väntat i minst 2,5 år när lagförslaget väntas träda i kraft 180601.

Definitionsmässigt är en process inte avgjord förrän ett beslut nått laga kraft. Den tid som definieras som väntetid bör därför involvera också perioden för överklagandeprocessen.

De ungdomar som är aktuella har redan investerat stort i skola och många har antingen redan hunnit börja på en sedvanlig, nästan alltid yrkesinriktad, gymnasielinje alternativt står i begrepp att göra det kommande läsår. Det innebär att dessa ungdomar inom drygt 2-3 år kan komma ut i arbete i många av de bristyrken som har ett skriande behov av arbetskraft.

Att satsa på dessa ungdomar är alltså en mycket god och snabb investering. En Sverigefödd individ kostar samhället under minst 20 år innan vederbörande blir produktiv. Det är anmärkningsvärt att den goda investeringspotentialen av lagförslaget får så marginell uppmärksamhet. När TT 180130 kommenterade lagförslaget redogjordes enbart för kostnader av förslaget under de kommande 2-4 åren.

Att ha en konstruktiv syn på förslaget kommer att gagna ett stort antal ungdomar som, trots att de hittills farit så illa i sin asylprocess, har kvar hoppet och framåtandan. Det kommer också att mildra effekten på den svenska arbetsmarknaden som har att tampas med humanitär resursbrist.

Jag hoppas att den politiska processen som kommer efter remissomgången innebär att tidsramarna justeras till rimliga gränser. Allt annat riskerar att skapa stora problem med psykisk ohälsa hos de som ’blir över’ samt risk för ett fortsatt ’parallellsamhälle’ som inte gagnar någon.

Kitok -18

kitok

I går var det samernas nationaldag. Hur fira detta bättre än att se Kitok? Jag vet inget bättre sätt i alla fall.

Det här var andra gången jag såg honom live. Okej, men lite avslagen. En ny låt med, minst sagt, stillsam scennärvaro för ovanlighetens skull.

Till riksdagsmejlen

Hej så kallade politiker!

Varför förstör ni Sverige?

Av allt jag läst och hört och fakta säger en hel del om det arbete ni håller på med.

Jag föddes i Sverige 1976. Jag gick med i SSU 1994 och var nämndeman i 8 år. Jag växte upp under fattiga förhållanden med min mor. Min far var amerikansk Vietnamdesertör och lämnade Sverige när jag var 3 år. Vi var fattiga. Min mor fick ingen hjälp och 1986 sattes jag på barnhemmet XXX. Länge anklagade jag myndigheter. Jag har lidit länge psykiskt av den behandlingen. Men jag lyckades hitta min kraft för att bli god samhällsmedborgare. Idag 2018 ser jag nyanlända och flyktingar erhålla mer ekonomiskt stöd än vad min mor fick. Hon föddes 194X och hette då XXXX. Vissa gånger hade vi inte ens mat eftersom hyran och annat kostade. Men vi klarade oss. Idag ser vi hela statskassan stå vidöppen för nyanlända medan svenska medborgare plundras och får knappt någon hjälp alls. Ni lägger ner förlossningar, ni drar in assistans, pensionärer glöms bort.

Vad i helvete pysslar ni med. Svenskar skall enligt mig gå före. Vill ni hjälpa flyktingar så börja med att öppna era egna plånböcker. Ni bär ansvaret för samhällets kollaps. Ni behandlar inte folk rättvist och gör avkall på den svenska välfärden.

Om ni vill leka samariter så börja med att försöka stoppa krig. Man enades en gång i tiden att stoppa Hitler. Och särsklit med den nya situationen när muslimer attackerar oskyldiga genom en lastbil så måste ni vakna. Ska ni fortsätta gömma er bakom att särskilja islamism med islam. I mina ögon är det samma sak om ni har läst koranen.

Vill ni islamisera Sverige och kalla kritiker för islamofober. De kvinnor som lider i muslimska länder, även dem som stenas till döds. Var gärningsmännen där islamister och offren islamofober?

Jag ser bara ett gäng landsförrädare och ni låter även anställa en pakistanier som kulturarvschef.. Detta är sinnessjuka och vem som helst ser vilka dåraktiga fasoner ni pysslar med. Är det för att verka snälla och icke antisemitiska som ni begår dessa val. Eller tror ni verkligen Sverige blir en bättre plats på jorden att ge muslimer fritt utrymme? Jag ser bara mer elände. Ni har ett förakt mot er egen befolkning. Ni tror inte på detta landets medborgare. Ni tror att folk som flytt fegt sina egna länder skall fixa skiten. Tror ni inte de kommer fly igen när inbördeskrig utbryter i Sverige?

Jag har mer fakta. Jag har granskat den import som  ni har gjort. Och dess konsekvenser. Ni vet att de som dog på Drottninggatan är en direkt konsekvens av er.

Börja för fan bry er om Sverige och svensk kultur. Precis som Somalia gör.

En arg medborgare som snart lämnar detta land.

XXXX

Ett jävla solsken

ester

Bremmer har skrivit en mycket underhållande och lärorik biografi om Ester Blenda Nordström.

Jag har stött på Ester Blenda lite nu och då. Bland annat i det här Stil-programmet. Hon nämns också i biografin om Astrid Lindgren ”Denna dagen, ett liv” där hon sägs vara en av Lindgrens förebilder.

Vad gäller personen Ester Blenda är det tydligt att det var en person med stor personlighet. Ingen person som gick i familjens eller samhällets ledband precis. Hon har helt enkelt banat väg för alla som inte är sugna på det, kvinnor särskilt. Det tog henne ut på äventyr jag inte kunnat gissa. Imponerad över insatsen i finska inbördeskriget, undervisningen av samer och att hon verkade ha älskat kvinnor. Hon använde orden för att hon kunde, och fick. Trots att så många män var av andra åsikter.

När jag läser tänker jag att Sverige tedde sig så litet. Många kändisar och alla var de kompisar. Inte sant förstås, men lätt att få det intrycket.

Sprit är alltid skit och här ännu ett liv som troligen hade fungerat bättre utan detta dövande drickande. Ledsamt.

Lärorik på så sätt att den ju också beskriver historien ur olika aspekter där Ester Blenda snuddade. Det kan ingen någonsin få för mycket av.

Hett lästips alltså.

Myten om eldningen

För en tid sedan började det snurra på sociala medier att man inte längre skulle få ha kaminer eller annan typ av vedeldning hemma.

Helt nyligen fick vi se en moderat riksdagsledamot publicera detta för att spä på myten och samtidigt få det att verka som att alla, utom hen själv, är lite dumma, förstås.

”Ett av de senaste landsbygdsfientliga förslagen som MP/S regeringen banat väg för är en reglering som i praktiken innebär ett förbud mot nyinstallation av vedspisar och braskaminer i hemmet. Det här är en reglering som i synnerhet slår mot hushållen på landsbygden. Det är samtidigt något som strider helt mot den av regeringen uttalade ambitionen om att stärka beredskapen i Sverige vid oförutsedda katastrofer, då tillgång till alternativa värmekällor är av stor vikt.”

Så vad gäller!? Det kan man ta reda på om man vill. Rekommenderar den här läsningen hos Boverket.