Vanlig blandad måndag

Jag har i dag haft ärenden till Arkiv Gävleborg och Biblioteket. Jag har haft planeringsmöten med personerna på bilden samt min valkretsombudsman. Jag har skrivit en debattartikel, svarat på och skickat en hel del mejl. Bestämt olika datum. Promenerat i det fina vädret. Gjort ett grovt utkast på den verksamhetsplan. Pratat med en journalist.

Nu ska jag strax stänga datorn och ta itu med andra projekt.

kam

Vanlig blandad söndag

Sovmorgon. Bakade sockerkaka. Fick besök och vi sorterade gamla protokoll. Legat i sängen och läst. Lagat mat. Skrivit utkast till motioner och interpellationer till kommmunfullmäktige, ringt överenskomna samtal och till mormor och en vän utöver det, promenerat två timmar och handlat lite. Det är det som blev. Nu ska jag äta kvällsmat och läsa lite mer.

Det är en söndag. En vanlig söndag.

Kakan och Hanna, I love U

kakis

Bilden är som ni ser från Kakans insta. Snyggaste tjejerna!

I dag arrangerade Gävle teater Balkongfesten i Gävle. Det är ett väldigt roligt arrangemang med blandade aktiviteter och artister som passar alla åldrar.

Jag såg Monica Törnell, Frida Scar och Linda Pira. Alla riktigt, riktigt bra. Hophopen får mitt hjärta att svänga av glädje.

Något annat som gör det är kvinnor som bara äger och levererar och som jag inspireras av. Och som av världens lyckligaste slump var de konferencierer i kväll.

När de tog lite paus för att kolla in Pira från gatan (som vi andra) så samlade jag ihop mig för att berätta för dom att jag tycker de är cirka bäst. Så jag gjorde det. Hasplade ut mig det och framstod möjligen som lite obalanserad, men de blev i alla fall glada och kramade mig!

Detta och när jag träffade Elin Ek är stora ögonblick i mitt liv! Verkar ske med tio års mellanrum.

Det var helt enkelt gott om duktiga kvinns som fick utrymme i kväll. Härliga tider!

Dag om kampanjarbete

Partidistriktet bjöd in till en dag om kampanjarbete. Massor av val framför oss. Kyrkoval, allmänna val, EU-val.

Välarrangerat och många trevliga kamrater jag inte sett på ett tag. Dessutom, som alltid på matstället på Konstcentrum, riktigt god lunch. Har en del punkter att gå vidare med. Som vanligt.

Jag och Linneá, en riktig stöttepelare.

idag

Två dagar i Gävle

Torsdag och fredag har Gävle arbetarekommun stått värd för den första av flera konferenser om folkrörelsearbete som vi gör tillsammans med arbetarekommunerna Borlänge, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.

Alla vi är de största arbetarekommunerna i våra partidistrikt och många frågor är av organisatorisk karaktär är det lättare att prata med arbetarekommuner som har ungefär samma förutsättningar som.

Fokus på första träffen var medlemmar och valberedningsarbete. Ser redan fram emot nästa träff. Vi har några saker vi ska ta tag i direkt, av allt som vi har att göra. Alltid.

Vad gäller den tiggerifråga som blev så het plötsligt och olyckligt tycker jag Philip sade det bra i går.

botström

Nystart

Jag är lite avundsjuk på men självklart mest glad för de personer jag känner som verkligen vänt upp och ner på sin tillvaro för att göra helt nya saker den här hösten. Som fattat modiga beslut, som insett att tiden är redo, som flyttar, som slutar, som börjar, som ska bygga upp en ny tillvaro.

Lika delar kittlande, lika delar skrämmande.

Hjulspår brukar man prata om, och att rulla på i samma går väl utmärkt om man är helt nöjd. Om man inte är det är det ens eget ansvar att hitta på nytt.

Jag är relativt nöjd, men tycker om när saker förändras lite. Därför ska jag fundera på hur jag ska göra en variant som passar mig.

Det ska bli så spännande att följa mina vänner. Övertygad om att det kommer att bli klockrent.

Pride-minnen

Jag har förstått att arrangörerna av Gävle Pride känner sig lite överväldigade över allt. Det förstår jag och jag gläds med dem. Kommer att bära minnet med mig varje dag som den finaste av sommarpärlor.

Jag kan heller inte låta bli att undra. Vad händer med ett barn som tillsammans med sina föräldrar invigs i tanken i Pride, och som får delta i festen men också lära sig om varför den finns jämfört med ett barn som får höra föräldrar muttra något hemmavid där Pride flashar förbi på TV, nåt negativt om bögar som spökar ut sig?

Markus bilder.

pridis pridis2 pridis3

 

 

Det ljusa.

Mig gör den ingenting att flottig sol och kväljande värme försvinner till förmån för friska vindar och dagar då det är lätt att andas.

Däremot tycker jag illa om när ljuset försvinner. Maj och junis underbara ljusa sommarnätter som aldrig tar slut, det är det finaste som finns.

Nu börjar dunklet lägga sig relativt tidigt igen (men jag vet att det blir MYCKET VÄRRE). Den här bilden tog jag runt 21:30 i måndags, då jag precis avrundat ett telefonmöte som jag tog utomhus i Norrala. Klappade Anton samtidigt.

antonis

 

Helgens böcker

Den här helgen har jag haft förmånen att avrunda tre böcker, samt bara plöja en som jag köpte i matvarubutiken som stått på min att läsa-lista.

böckerna

Attack på nämndemän av Leif B Magnusson. Har legat i en av högarna sedan 2012 då jag fick den i present av Gävle Nämndemannaförening som jag besökte. Författaren har själv varit nämndeman under en lång tid och har förmodligen under den tiden samlat på sig många synpunkter och scenarion som han vill lyfta fram. Bråk i nämndemannaföreningar, slitet som nämndeman, debatten om arvoden och nämndemännens ålder och erfarenhet. Det kallas för spänningsroman, men det är det inte. Det är en slags debattbok med korta, mästrande kapitel.

Som spänningsroman är den rätt usel, som debattbok eller allmän upplysningsbok bättre. Men redan i början märks det en mossig ton. Som när författaren verkar fixerad vid att klanka ner på den 28-åriga kvinnan med bakgrund i Vpk. (Hur kan nån som är 28 år ha den bakgrunden?) Skrivningar om kvinnornas utseende, ofta sensuellt och erotiskt. Lite gubbsjukt nästan.

Gånglåt av Elin Olofsson. Jag börjar läsa och sedan slutar man inte. Familjeskildring, relationsskildring. Både svart och ljus. I Sveriges norra delar, när tillvaron inte består av Stureplan osv. Perfekt bok för en natt då man inte vill sova. Eller kan.

Märta och Hjalmar Söderberg av Cullberg och Sahlin. (Somliga) Människor skrev så många brev förr i tiden. På papper. Enkla att spara. De som finns kvar berättar saker om den tiden. Här ligger många brev till grund för att skildra den situation som Märta och Hjalmar hamnade i när deras relation inte var bra. Särskilt illa drabbades Märta, som drabbades riktigt illa utifrån diverse somatiska sjukdomar, som med tiden vreds till att hon var psykiskt sjuk. Författarna har också grävs i vårdinstitutioners arkiv och även om det här handlar specifikt om en person i vården, blir det också en allmängiltig bild av det historiska. Jag har läst lite i taget i den här lärorika boken. Det är ungefär vad jag orkat med. Bildande och oroande, mer än roande.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. När jag hade påbörjat den här boken såg jag en vän som gjorde en statusuppdatering om den: ”Det här var enligt min smak inte en bra bok. Det är nog första gången jag läser en bok utan att fastna för någon av karaktärerna.” Befriande. Den här boken är tydligt märkt med att ha vunnit augustipriset. Författaren är hajpad. Man ska gilla den. Jag gillade den inte alls. Formen är rörig, den säger mig inget och jag kan inte relatera till karaktärerna i boken. Det behöver dock inte vara bokens fel.

Påminner mig om andra böcker som jag inte förstått storheten i. Alkemisten. Tråkig bok. Eller Ericsdotters Oskyld som kom runt millenniet och tydligen var en bomb. Tråkig bok. Man gillar olika. Aftonbladet kallar boken en ett mästerverk och Expressen kallar boken en berusande vacker berättelse. Jag tycker den stundtals påminner om en gymnasieuppsats i svenska, av någon elev med goda ambitioner och där vissa formuleringar blixtrar till innan det dör igen.

 

Semesterbilden med alkohol

En bekant skrev just på Facebook att hon nästan glömt att berätta den goda nyheten att hon nu har semester, att hon ville göra det obligatoriska kungörandet.

Jag kommenterade ironiskt:  För att det ska vara på riktigt bör du visa bild på alkoholhaltig dryck, för att påvisa att livet nu verkligen leker.

Jag har verkligen reagerat på det i sommar. Det var en fredag i början av juli där så många av mina bekanta flashade en bild på någon alkoholdryck med en jublande text om att semestern är här. Sedan spridda skurar i jämnt flöde.

Att glädjas över semestern är djupt mänskligt! Men varför är det så poppis att illustrera det med alkohol? Jag har några gissningar förstås, där den enklaste är att alkoholen för oss svenskar ges platsen som den ultimata göraren av god stämning. Alkohol står för allt fint och festligt och mysiggörande. Semester är ju mysigt. Så enkelt.

Det står var och en fritt att tycka att inget kan symbolisera några veckors ledighet bättre än alkohol, men varför är det så viktigt att visa det på bild?

För mig betyder den där bilden att man är med och sprider en bild av att alkohol är samma sak som det goda livet. Jag behöver inte ens berätta om varför det inte är så. Särskilt för barn till vuxna med alkoholproblematik som inte är särskilt nöjda över förälderns semestervanor.

HÄR är en studie som visar på att unga som exponeras för alkohol ofta på sociala media dricker mer än andra.

Om vi hjälper varandra med att på sociala medier ständigt koppla samman alkohol och glädje, vilken bild sprider vi?