”Fråga inte bara vad din lokalpolitiker kan göra för dig, fråga vad du själv kan göra för ditt samhälle.”

Mycket bra text av Sakine Madon. Delar av den vill jag ibland skrika till folk. Men det får man inte.

”Om priset blir för högt, och tacken är gnäll och skäll, kommer få att vilja engagera sig. Nyligen skrev den liberale skribenten Andreas Ericson, numera chef på tankesmedjan Timbros medieinstitut, en läsvärd text om debattklimatet (DN kultur, 1/11). Artikeln avrundades med uppmaningen att vi som tycker vitt och brett på i den offentliga debatten och i sociala medier ”kanske borde sätta oss en mandatperiod i en kommunal nämnd och lära oss lite?”

Det är lätt att häva ur sig tvärsäkra påståenden och starka åsikter om politik och om meningsmotståndare. I själva verket borde fler, som Ericson uttrycker det: ”offra några kvällar på barn som behöver omhändertas, detaljplaner som överklagas och budgetar som ska gå ihop”.

Fråga inte bara vad din lokalpolitiker kan göra för dig, fråga vad du själv kan göra för ditt samhälle.”

Gävlemoderaten säger adjö till anständighet

hottibel

Fick den här bilden på en tweet från en riksdagsledamot skickad till mig.

Personen är just nu omskriven hemma i Gävle utifrån att han och en del av hans partivänner är besvikna över hans föreslagna plats på riksdagslistan inför 2018. Det skrivs att han ”petats ner”. Korrekt är att han föreslås till samma plats som han gjorde 2010 och 2014. Plats tre. 2014 räckte inte det till att komma in i riksdagen, men han kom in då Margareta B Kjellin avled. Ryktet säger dessutom att det var nära att tredjeplatsen rök 2014 när listorna skulle sättas. Att det bara var ytterst liten skillnad mellan honom och Måns Montell som nu är den som föreslås toppa Moderaternas lista.

Jag vet inte exakt hur Moderaterna i Gävleborg arbetar med resultatet från det provval som har genomförts. Där fick han vad jag kan förstå störst stöd. Några hävdar därför att det finns en självklarhet i att han därmed ska föreslås främst. Antingen är provvalet absolut, eller så är det ett inspel i valberedningens arbete. Det verkar vara det senare och då kan det bli så här. Valberedningen kan ha kännedom om helheten som inte alla medlemmar har.

Åter till bilden. Är den publicerad i affekt och blev fel? För det är tydligen ”krig” säger en av hans partivänner från Gävle som stöttar honom påstått.  Fel kan det bli ibland, men han har gjort så många misstag på sociala medier att han borde ha lärt sig tänka en extra gång.

LSS, för mig är det självklart att alla som behöver assistans ska ha assistans. Det är vi helt överens om. Men jag skulle inte drömma om att illustrera mitt stöd för assistansen på det här sättet.

Eftersom jag också gillar de saker som på bilden anklagas för att vara orsaken till problemen med assistansen blir jag extra arg. Det är ett antal domar, inte resurser främst, som varit problemet. Bilden ger en felaktig bild.

Att han tycker att friska inte ska få subventionerade cyklar kan verka mer rimligt. Men om man sedan betänker att det är en strategi för att ställa om trafiken i storstäderna som smutsar luften så att människor blir sjuka verkar ju subventionen ha ett klart syfte som inte är så tokigt.

Inte konstigare än att han, efter vad jag förstår, är för att friska människor ska få bidrag till sin städning. Eller till att renovera sina sommarhus utomlands.

Att han gräver i den bruna dyn som skrämmer mig. Det förvånar mig inte för vi har sett det sluttande planet hos en del. Kontot han retweetade från delar konsekvent brun sörja. Vi kan kalla kontot källkritikbefriad. Varför följer riksdagsledamoten sånt? Inte verkar det vara för att hålla koll på fiender i alla fall.

Han använder en bild vars enda syfte är att få det att verka som att indragen assistans är flyktingars fel. Varför väljer man att göra så?

Det finns bara två svar. Antingen förstår han inte vad bilden signalerar eller så tycker han just så.

Båda är lika illa. Det finns inga förmildrande omständigheter. Anständigheten hos den här riksdagsledamoten är som bortblåst.

Det är modigt av Moderaternas valberedning att inte toppa med honom. Frågan är varför han ska vara med alls.

Vår tid är nu. Men det var inte bättre förr.

vårtid

Bild: SVT

På löpbandet (som fungerar som gåband för mig) kollade jag in senaste delen av Vår tid är nu.

Sett att recensenterna som förstår sig på tycker den har klent manus. Kanske det. Samtidigt hör jag många  tipsa om den så helt fel kan den inte vara.

För mig det motsatsen till nostalgi som gör det. Här visas jävelskap som rasism, klassamhälle, homofobi, kvinnoförtryck, fackhatare, fattigdom, statustänk, killar som slåss osv. Romeo och Julia-storyn i fokus, där klassamhället skiljer.

Det är lätt att se att vi kommit en bra bit på väg sedan dess tack vare människor som slagits för jämlikhet i facken, arbetarrörelsen och de som slitit för HBT-personer. För vi vet ju att priviligierade sällan lämnar något frivilligt.

Påminner mig om för rätt länge sedan i socialnämnden när en moderat sade ”Klassamhälle? Men inte pratar vi väl så längre?”. Typ. Med poängen att hon inte tyckte det finns ett sådant. Inte oväntat för att komma från en moderat. Men jo, det gör det. Och det är vi ett gäng som ser och slåss emot.

Men väldigt ofta uppfattar jag att hemskheter som sker i dag (nazistiska strömningar, brott mot mänskligheten osv)  ser som något annat för att folk tänker att vi väl ändå är upplysta människor som inte begår oförrätter. Well, det gör vi. Jag skulle kunna räkna upp gott om konkreta exempel. Men vi tror att vi är så jäkla bra och moderna. Att skiten ligger bakom oss.

En del. Men minst lika mycket ligger framför oss.

Behöver jag säga mer än alla som efter #metoo berättar om hur de blivit bemötta. Kvinnliga skådespelare och jurister. Återkommer om det.

Se serien om du inte gjort det. Om manuset mot förmodan skulle vara klent är den i alla fall snygg.

 

 

Så var veckan slut

blomstret

Ytterligare en helg har vi fått leva och verka om vi läser det här.

Jag har inte vilat, men jag har haft väldigt roligt. Tillsammans med Daniel ledde jag medlemsutbildning steg 2 för Socialdemokraterna i Bollnäs. Några deltagare kände jag innan, några var nya vänner. Vi bowlade i går och jag var inte bra på det, men vi fick fina utvärderingar så jag är nöjd.

Väl hemma tog jag en promenad i kylan (friskt!) innan jag satte igång med några timmar av det vanliga söndagsjobbet. Dvs svara på mejl och planera kommande vecka.

I morgon är det konferens på Arlanda med insynsråden för Särskilda utredningar. Dvs vi som har insyn i verksamheten som utreder poliser som gör brott men också några andra yrkeskategorier.

Bilden föreställer några av mina krukväxter. Den till vänster fick jag förra veckan av en bekant som skulle flytta. Hon donerade en kasse växter till mig. Finare finns ju knappt att få av andra. Den hänger med garderobisen nu!

Hoppas vi får en fin vecka.

Gjort och gjort och gjort

Jag har träffat Camilla Westman som är lokal ordförande för Företagarna. Vi pratade om näringslivet och rätt mycket om upphandlingar.

Vi har haft möte med polisens insynsråd. Styrelsen för Polisförbundet hemifrån har besökt mig i riksdagen och jag visade dem runt och berättade hur vi arbetar plus att vi så klart pratade polisfrågor.

Jag har varit i Bollnäs två dagar på A-dagarna. Partiet, LO och SSU tillsammans. Bland annat uppskattade jag att lyssna på Gabriella Lavecchia från Seko.

Det har varit ett kommunfullmäktige. Vi justerade bland annat avfallstaxan och debatterade farthinder och solceller.

Jag föreläste tillsammans med en centerpartist för en andrakammarsal full av lärare som på höstlovet var i riksdagen för att vidareutbilda sig. Vi pratade om hur vi arbetar kring ett lagstiftningsärende, vapenamnestin specifikt. Det var jätteroligt.

Jag har talat på den årliga ljusmanifestationen i Gävle till minne av narkotikans offer. Sara Kreft sjöng fantastiskt.

Jag har tillsammans med min kollega Patrik och regionrådet Tommy resonerat med ansvariga för hälsocentralerna i Gävle. Väldigt spännande. Lärde mig mycket och de var tydliga med vilka förbättringsåtgärder de ser. Som alltid en utmaning att få alla inblandade med på tåget mot det nya.

Vi har fått en dragning av Näthatsgranskaren. Inga nyheter att nätet är fullt av avarter som tycker att de kan bete sig hur som helst, men nyttiga tankar att ta med i vårt arbete för förbättringar.

Jag och mina kursledarkompisar Ahmed och Daniel har levererat ett, vad vi tycker, jättebra program till deltagarna på nästa steg av Framtidskretsen som är nästa helg. Nöjda över det

I morgon ska jag och riksdagskollegor besöka Statens servicecenter och Försäkringskassan för en uppdatering på hur de statliga myndigheterna går.

I helgen ska jag leda medlemsutbildning steg 2 i Socialdemokraterna.

Dessutom det arbete som rullar på hela tiden förstås. Utskottsarbete, mejlande, funderande, skrivande, andra sorters möten.

Detta kan vara den mest tråkiga upprapning av arbetsuppgifter utan särskilt djup som du har läst i dag.

Skillnaden som gör oss till höger eller vänster i politiken

I kvällens nyheter intervjuades kineser om det här med huruvida Kina kommer att bli en starkare stormakt än USA, apropå att Trump besöker landet nu. En ung kvinna svarade att hon trodde det, men att det inte spelar någon roll. Huvudsaken är att alla har det bra.

Hon får vara kontrasten till Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling. Det har gått några dagar sedan han undrade ”vad fan får jag” gällande att betala skatt. Och sade att det ju alltid finns en egoism i det hela.

Reaktionerna har med rätta varit starka. Många upprörda över denna erkända egoism. Det är lätt att förstå det. För vi vet ju att den som skattar mycket gör det för att den också tjänat mycket. Har man enligt uppgift ”skattat som tusen personer” har man också tjänat som tusen personer.

Så den andra varianten. De som upplyser om att han inte har gjort något olagligt så vad tjafsar vi om egentligen? Och Margot Wallström, skattade inte hon utomlands?

Margot Wallström bodde under tio år i Bryssel, hon var skriven där och hennes barn gick i skola där. Hon jobbade där och hon betalade skatt där. Alltså ingen skatteplanering.  Det är inte något nytt att man betalar skatter i Bryssel om man jobbar för EU-Kommissionen.

Så var det med det.

Varför blir jag provocerad? Därför att precis som den kinesiska kvinnan drivs jag av att folk ska ha det bra. Om jag hade tjänat så ohemult mycket pengar hade jag varit glad över att dra dessa till Sverige, skatta här och bidra till välfärden. Just för att jag inte mår riktigt bra när andra inte mår okej. Världen är full av oss. Människor som skänker av sin tid och av sina ibland små pengar. Tänk äldre kvinnor med liten pension som jobbat år Röda Korset och skänker pengar till Läkare utan gränser. För att man vill bidra.

Men jag tror också att det är fler än Leif som undrar vad de får. Den här enkäten i Arbetarbladet från förra valrörelsen får illustrera det.

kran2

Den här personen har vid 24-års ålder och med 10.000 skattade kronor i månaden inte alls betalat vad den har kostat samhället ännu, trots att den har haft turen att var frisk och ha ett välbetalt jobb. Personen har sannerligen inte heller skattat för den kostnad man kan tänka kommer i andra änden av livet. Eller för eventuella cancerbehandlingar eller annat som kan dyka upp vilken dag som helst.

En del personer har inte möjlighet att bidra i arbetslivet. Kanske beror det till och med på att arbetslivet skadat dem. Gör det dem till sämre? Verkligen inte.  Välfärdssystemet är heller inte tänkt att vara sådant, utan det är byggt just på att vi ska värna varandra och bygger på att vi är människor som vill varandra väl. Inte på att varje individ ska gå på ett ut, vilket man kanske kunde tolka av mitt exempel ovan. Helt enkelt för att vi har olika förutsättningar och drabbas av olika saker i livet. Det är ren slump vem som skadas svårt i en trafikolycka och behöver stöd resten av livet, eller vem som föds med allvarlig sjukdom som kräver dyra mediciner och hjälpmedel.

Vidare sådant som rättsväsende, infrastruktur, forskning, socialtjänst som finns där för barn som har det svårt … Vi vill alla ha det, men det blir så meckigt om var och en av oss ska köpa andel i forskare eller bygga sin järnväg. Allt det och mer därtill får vi. Men personen från urklippet och Leif verkar tro att det är saker som sköter sig av sig själva. Som bara dyker upp där som en naturlag i likhet med gravitationen. Men vi är några som vet bättre.

Vill du inte bidra? Varför inte då? Vilket system skulle vara bättre och som gynnar alla människor bättre? Eller skiter du i om det gynnar många? Är du en Leif med lite egoism i det hela?

Det är detta som är en avgörande skillnad i politiken. Den som gör oss till höger eller vänster. För den som nu trodde att ”det inte finns några skillnader i politiken”. Här är en.