Strax efter midnatt

Det är klart jag har vänt lite på dygnet men det är inte av värsta slaget.

Jag har just tagit fram folkdräkt med tillbehör inför morgondagen. Det är en vigsel och därpå något som är helt nytt för mig. Jag ska hålla i en minnesstund för en person. En vän har bett mig och omständigheterna är sådana att jag tackat ja, fast jag aldrig gjort det förut. Det är nämligen mer av en minnesfest. Där det får bli fel. Så även om det är sorgligt så hoppas jag att det blir kul. Precis som de vill. Och hittills har inget gått fel när jag haft folkdräkt. Hoppas de som ska vigas också uppskattar det!

Gävle är fullt av hårdrockare. Det är roligt. En del har haft svårt att hitta rätt. Jag har guidat så många jag kan åt rätt håll. Till festival, till hotell.

Och så har jag varit hos optikern i dag för synkoll. Om man är en väldigt väldigt närsynt person så blir synen aningen bättre när man blir över 40 och det andra vanliga synfelet slår in. Efter 27-28 år av försämrningar är det äntligen min tur!

Jag har gjort en vigsel i dag också. En fantastiskt hund iklädd fluga fanns på plats. Så söt!

Att göra det man kan. I radion.

radio

För en vecka sedan debatterade jag med Lars Beckman, M, i lokalradion om att regeringen vill vidta större åtgärder för ökad återvinning, minskad konsumtion och minskad nedskräpning av plast. 
Min hållning är att när det gäller miljöarbete är det viktigt att göra så mycket vi kan på ett smart sätt. Att hitta andra lösningar än plast för engångsprodukter är givet! Självklart ska vi sträva efter nollutsläpp av skräp i haven. Lars Beckman tycker det är symbolpolitik som kan göra att människor tappar tron på politiken och att Sverige inte behöver göra så mycket eftersom det mest skräpet som hamnar i haven kommer från Asien.

Så olika kan det vara!

Du kan höra inslaget här.

Innan jag gick in i studion träffade jag Fabian Månsson lite. För hundra år sedan var han en mycket rebellisk socialdemokrat. För alla att inspireras av.

Vuxna måste skärpa sig

När man är på Legoland eller på annan park får man sköta sig. Tänker att det är viktigt när man är många på samma plats att man som vuxen är gott föredöme. Inte gnäller, väntar på sin tur och slänger skräp där man ska. Sånt.

Så i en kö till en attraktion. Pappa med liten tjej tränger sig före alla. Från sist till först ungefär. Han inser att här är det längdkrav och att pluttan nog inte klarar det. Så han tänker lurigt att han lyfter upp henne och på så sätt kan lura personalen. Jag har jobbat som attraktionsförare och undrar stillsamt om han tror att alla är som honom, liiite korkade.

Så han får sätta ner henne. Och hon når inte upp till den legobit hon borde. Men självklart ska han tjafsa med den tappre sommarjobbaren innan han surt lämnar.

Jag fascineras på något sätt över hur somliga är funtade. Roligast är att de tror de är smartasses medan alla andra skakar på huvudet. Synligt eller inombords.

Såg att det kommit ny forskning. Att barn som mobbar sannolikt fått med sig sådant beteende hemifrån. Ju äldre jag blir desto mer förbannad blir jag på vuxna som inte är vuxna med barn.

Vad gör man en tisdag på ledigheten?

Inte mycket. Det kan vara själva poängen. Jag har ju uppdaterat min blogg som ni kan se. Gissat att ni längtat ihjäl er. Jag har renskrivit lite anteckningar från möten som passerat. Jag har skrivit in datum för hösten i kalendern, och kontrollerat så att allt jag nu kan veta finns med. Jag har bokat någon vigsel. Jag har inte ätit mer än ett par riskakor vilket är frihet i sig. Skrivit till några vänner. I bakgrunden plejar jag Den bästa sommaren och barnmorskorna från London. Jag har omvärldsbevakat lite (kollat sociala medier) och tänk på livet. En vän var på sjukhus i natt pga en liten olycka. Hade kunnat gå jätteilla men gick bra. Sådant får en att fundera. Det är inte mer än så. Det här att det regnar skiter jag i. Är ändå glad att bönderna verkar få bra skörd. Det är hela grunden. Måste kanske gå och träna men då måste jag också äta något först. Livet.

Trumps rasism

Ni har säkert läst om den. I den här artikeln kanske. Han ber helt enkelt människor som han inte tycker passar i USA slött att ÅKA HEM. Så här ser det ut när man när en idé om ett samhälle där alla ska vara som en själv.

Måste för övrigt vara skönt att vara född med sådan självkänsla. Eller är det en litenhet som ryms i ett sånt uttalande?

”Du är arg för att du inte kan begripa ett Amerika som inkluderar oss. Du förlitar dig på ett skrämt Amerika som du kan plundra”, skriver Alexandria Ocasio-Cortez på Twitter.

Gissar att de flesta som läser här tycker ungefär som jag om Trumps beteenden och uttalanden. Så här blir det när man upplever att man har svängrum för sin rasism.

Precis som vi ser många i Sverige bete sig. I politiken. I kommentarsfält. På arbetsplatser. Ut kommer rasism. Och det är alltid ett tecken på andefattighet.

Men kan vi hålla fast i det Ocasio-Cortez så klokt skriver. Att det verkar vara så att vissa människor helt enkelt inte förstår eller accepterar förändringar. Vad de förändringarna än verkar bestå av. Jag gissar att utvecklingen i vårt tidevarv på många områden är mkt snabbare än många tider historiskt där man nog mer kunde känna igen omvärlden när man dog från det att man föddes. Det var inte precis informations- och kunskapssamhällen på gammeltiden.

Men till exempel, de som hävdar att de vill ha det som förr. När då förr? Och hur ska det bli så? Gäller det bilmodeller, medicinsk kunskap, läroplaner? Ska vi riva alla byggnader som byggts sedan dess. Landsförvisa människor som fötts sedan dess? Ska vi konsumera på samma sätt, äta samma saker som då? Bete oss som då? Klä oss lika hela tiden.

Absurt kanske du tänker, så menar man ju inte. Okej, om du tänker att det var bättre förr, vad menar du då? Berätta klart och tydligt? Och berätta hur hela mänskligheten ska förhålla sig till ditt önskemål om att det ska vara 1950? Hur ska det gå till? Jag är så nyfiken.

Legoland, mycket bra

Att få åka till Legoland var sådant jag som liten visste var helt hopplöst. Det skulle aldrig hända. För det första skulle kor mjölkas, för det andra åkte vi som längst till … Ja, inte långt.

Men vad gör det när man både gillar kor och får åka efter att man fyllt 40! Inget. kanske till och med uppskattar det mer nu.

Jag hade kollat upp lite för lite vad Legoland egentligen erbjuder, såg mest fram emot alla legobyggen. Det sk ”Miniland”. Och som jag gillade miniland. Många olika miljöer från Danmark och närliggande länder. Göta kanal från Sverige till exempel. Modellerna innehåller också rörliga delar. Båtar och bilar som åker runt till exempel. Och det är mycket. Väldigt mycket! Det är svårt att se sig mätt. Plötslig tupptäcker jag något nytt. Bergsklättrare på någon klippa. Campare under en buske. Men var det inte orimligt många bröllop?

Här är en bild från Bergen jag tycker mycket om. Torgliv!

lego2

Men utöver det fanns en massa olika sorters karuseller, korta filmvisningar, ett stort akvarium med bland annat hajar, liksom pingviner (man kan ju ogilla vilda djur i fångenskap men jag bara berättar). Det gavs flera shower (mycket omtyckta av medföljande snart sjuåring) och figurer rörde sig bland gästerna för fototillfällen och kramar. Parken var indelad i olika temaområden och det fanns helt enkelt väldigt mycket att göra. Vi var där i två dagar och det behövdes.

Gott om olika restauranger för alla smaker och inte så hutlösa priser jag kanske hade tänkt mig.

Bäst av allt gillade jag Battle of the brick, en show med riktiga hästar. Skickade bilder till vänner och fick tillbaka: Otroligt vad de kan göra med lego nu för tiden. Nu överväger jag själv att bli riddare.

lego1

Vi sov i Vejle cirka 20 minuter bort natten innan och natten efter Legoland. Billigare än att bo på hotell nära. Men natten mellan parkdagarna sov vi i Legolands hotell som är nytt för året. Ligger precis bredvid parken.

slottet

Ni ser ju själva hur coolt det är. Det var superfräscht och fint och roligt. Roligaste rum jag bott i. Fanns stor box med lego på rummet. Vi bodde i ett sk prinsessrum och det hade en liten egen avdelning för barnen med fin våningssäng och egen TV. Och helt dekorerat.

Förstå hur kul det var att sova här:

lego3

Obeservera legokatten!

Om ni har råd och funderar på Legoland kan jag bara rekommendera det. Bättre än mina förväntningar.

Dessutom för mig bra väder. Inte varmt. Inte kallt. Mer kan man inte önska.

Motion, hjärna, digitalt

hansen

Bild: Sveriges Radio

I går lyssnade jag på Anders Hansens sommarprat. Lämpligt nog när jag samlat mig tillräckligt och mutat mig själv för att i sommaren släpa mig till gymmet.

Jag har läst hans ”Hjärnstark” och den innehåller en massa forskning om vår hjärna och tankar om slutsatser man kan dra. Om hur vi skärmexponerar den, som när du läser det här. Hur vårt skärmbeteende gör att vi tappar fokus på annat. Jag är den förste att erkänna att jag måste skaffa bättre digital disciplin.

Men det påminner mig också om när jag och min kollega Patrik ihop med regionråd Berger träffade duktig personal på Region Gävleborg för någon månad sedan. De arbetade med barns psykiska ohälsa ur olika aspekter.

I går hittade jag anteckningar jag slängde ner under det mötet.

”24-timmarssamhället”

”Mindre grönområden, mer psykisk ohälsa”

”Skolan, gupper gjorda för åtta stycken på savannen”

”Stressade föräldrar slår barnen”

”Ohelig allians med piller när annat också måste göras. Slippa prata om andra krångligheter”.

”Socialtjänsten-föräldraförmågan-Kan inte vara flytväst i kaos”

Ni är brighta, ni förstår sammanhanget, och ni som lyssnat på Hansen också hur jag menar att det hänger ihop.

Jag skrev inte ner det vad det verkar, men jag minns att de precis som honom talade mycket om det här med sömnen och motionen. Att det inte funkar. Och det blir problem när det inte funkar. De nämnde också rutiner och matvanor som annat som många vuxna brister i att vägleda i.

Jag vet att det är känsligt att prata om föräldraförmåga för man får ofta till svar att ”alla gör så gott de kan” och det stämmer säkert utifrån den kunskap och de förutsättningar alla har. Men har vi försett alla föräldrar med tillräcklig kunskap om hur viktigt det är med de här sakerna?

Vidare pratade Hansen om detta med motion. Och hur man verkar kunna se hur det förebygger och behandlar olika dåligt mående, liksom kan ”stoppa” åldrandet. Jag tror, utifrån hur vår psykiska ohälsa ser ut liksom hur överviktiga vi är, att vi måste ta ett ännu bättre grepp om detta.

Det är skönt att kunna säga det utan att vara klämkäck. För jag hatar att träna, men jag gör det. Det är jättejobbigt men jag gör det. För jag är ändå naturvetare och fattar att det är bra. Jag fattar också att jag borde äta annorlunda, åtminstone till en del. Nu är målet att få i mig ännu mer grönsaker och frukt. Lättare addera än att ta bort.

Men faktum är att jag alltid känner mig bättre när jag har gått promenad, eller som i dag, varit på gymmet och rott och kastat runt med kettlebells. Förra veckan sprang jag lite. Fy fasen för det alltså. Men jag gjorde det i alla fall. Lite. För lite är bättre än inget.

Lyssna på Hansen och var lite sådär snäll mot dig och fundera på vad du behöver.

Jag ska fortsätta tvångsträna (för min egen skull och för folkhälsans), öka intaget av grönt samt jobba på mindre skärmtid.

 

Det är svårt med kärleken

sveland

Och vad menar jag med det? Det är väl generellt en massa saker när man levt lite. Men det är ju skönt att inte vara ensam om att tycka fenomenet är svårt. Och intressant. Hittade den här på typ halvahalvahalva reapriset och det var ett tag sedan jag läste ettan men det spelar ingen roll för tvåan. Bra inspiration på temat men också lite deppigt på något sätt.

När man är 40 (inväntar 50) så har man ju sett et par separationer. Och även om det är så lyckligt i detta land att man får separera/flytta isär/sklija sig precis så mycket som man vill och det är kanske det bästa som kan hända är det ändå så svidigt och skavigt. Ibland blir jag inte så förvånad av diverse skäl. Ibland blir jag jätteförvånad.

Försöker trösta mig med motsatsen. Att ibland blir jag förvånad att somliga relationer håller.