Kategoriarkiv: Socialdemokraterna

Mona Sahlins bok

monabok1

(Naglarna är skitiga pga avlägsnat maskrosor och det har absolut inget med MP att göra.)

Jag köpte den här boken i torsdags. Läste ut den på två kvällar. Återkommer till den i tankarna eftersom jag också ser andra på sociala medier som delar att de läst den och ser hur andra kommenterar.

Bara av de kommentarerna är det lätt att förstå att ”folk” egentligen inte är så intresserade av vad som är ”sanningen” om Mona Sahlin. Det finns de som helt enkelt går igång på att snacka ner henne. Att ”folk” inte är varsamma ens med fakta eller tror sig se konspirationer där det inte finns några är alltid fascinerande. Det kanske är slött, de kanske menar illa, de kanske inte förstår bättre?

Bara i dag har jag sett en person som hånfullt kommenterade att Mona säkert hade en spökskrivare till boken. Om man tittat på boken står det klart och tydligt ”I samarbete med Henrik Johnsson” på framsidan.

Eller personen som undrade varför hon skrev det här omtalade löneintyget själv när hon var minister. Intyget är en sak, men minister hade hon inte varit på tio år då. Spelar det roll? Ja, eftersom det bärande argumentet handlade om vad ministrar skulle göra eller inte.

Det sista är intressant, eftersom vi som tycker politik är viktigt och är någorlunda insatta också har koll på personer och poster och vad den posten innebär. Andra inte alls, men tror att de har koll? Jag sätter frågetecknet för jag vet inte. De agerar ofta så i alla fall. Bombsäkert.

”Presskonferensen gick fort. Jag sa vad jag ville ha sagt och sedan bubblade Baylan lite om att ”Sahlin har gjort väldigt mycket gott för partiet …” och sådant där lite töntigt som måste sägas där och då.”

Den meningen har jag skickat runt till lite vänner. För hur många gånger säger politiska företrädare i olika typer av situationer fullt av klyschor? Opersonliga grejer. Förväntade grejer. Förutsägbara grejer. Eller som Mona säger då, töntiga grejer. Det är jättetöntigt. Stora delar av det där lull-lullet är så töntigt.

Jag ska säga vad jag tycker är supertöntigt i sammanhang där jag befinner mig. En minister talar. Ofta utmärkt. Ibland inte. Oavsett så ska samtliga femton som sedan begär ordet för andra viktiga grejer också nogsamt inleda med att omständligt tacka för en fin dragning. Jag vet inte varför? Det har gått timmar av mitt liv som aldrig kommit tillbaka, på det jag uppfattar är i sammanhanget helt onödigt. Särskilt när dragningen inte var särskilt varken fyllig, tydlig eller pedagogisk. Likförbannat är det en sån bra dragning. Tack för den.

Ni kanske undrar vad det har med boken att göra? Vad tar jag mig för friheter här. Jag associerar, som det kallas. Lev med det.

För den som lyssnat på Monas sommarprogram så skulle jag säga att det är en sammanfattning av boken. Delar är lika. Är man ingen läsande person men ändå är nyfiken på essensen av innehållet, så går det lika bra att lyssna på sommarpratet.

Hon skriver i boken både om formen på partiet (samarbeten, arbetssätt mm) och om olika politiska frågor. Ibland sammanfaller det.

Väldigt mycket håller jag med om, annat inte. Det hon betonade om flyktingpolitiken i sommarpratet återkommer och att något gått förlorat i det humanistiska där jag förväntat mig mer av retorik och handling är ingen nyhet. För min del var jag inte ens särskilt engagerad i flyktingfrågor innan 2015. Sedan har S blivit sämre där, tycker jag. Andra tycker bättre. Grattis till er. Men jag är inte förloraren, det är människor på flykt som är det.

Samtidigt så talas om integrationen, att vi har misslyckats. Jag vet aldrig riktigt precis vad som avses, men jag är helt för att alla som kan jobba ska jobba. Det är självklart för mig. Man ska göra rätt för sig. Man ska erbjudas olika chanser att göra det och man ska ta dom. Skolan behöver mer och rätt resurser för att fånga upp varenda liten elev, så att de klarar skolan och där ett leverne som inte bidrar i samhällsbygget (kriminalitet tänker jag alltså på då) är ointressant, eftersom andra val är reella att göra för alla. Vi skulle ha byggt fler bostäder, måste bygga fler bostäder så att alla kan bo okej. Enkla grejer. Vi har inte levererat. Det är inte flyktingarnas fel. Och problemen som uppstår när det inte finns bostäder, god skola till alla och bra bostäder ger alla problem, inte bara flyktingarna. Också alldeles infödda urvikingar.

Jag tycker Monas beskrivning av hur media arbetade och hur de skrev är en bra beskrivning för alla som inte själv varit föremål för medias frågor någon gång i sitt liv. För alla som tror att rubriker och bildsättning eller ens texten ger hela storyn. Som inte förstår att saker vrids på eller undanhålls eller kallas något för att öka uppmärksamhet, klick och intäkter.

Det är ledsamt att den typen av journalistik är så populär. Det finns så oerhört mycket bra journalistik som går under radarn, men som är så givande.

Lite ironiskt därför när jag precis har läst ut boken och sedan ser Expressen se ut så här i tidningsstället i helgen. Det fanns också värre på stor gul löpsedel. Det där med att saker aldrig tar slut. Ni som läst boken förstår också vad Expressen lite knasigt försöker göra här på framsidan. Det blir varv på varv på varv.

monabok2

Kommer ni ihåg när Mona Sahlin berättade att hon fick en massa råd av partiet om hur hon skulle se ut och hur hon skulle vara när hon var i hetluften. Och hur hon tyckte att det inte riktigt funkade.

Jag vet inte, men jag tror det där har accelererat. Det finns något väldigt ängsligt över mitt parti många gånger. Vi riksdagsledamöter kan inte göra intervjuer i riksmedia hur vi vill. Det ska först godkännas och helst ska någon pressperson eller annan också berätta vad jag ska säga. De vill veta innan för att kunna hantera om jag säger något som blir galet. Ofta vill de inte att man ska prata alls. Överlåta till ministrar eller talespersoner. I lokal media är vi friare. På sätt och vis förstår jag att man vill ha lite kontroll, men det signalerar också att man egentligen inte har någon större tillit till riksdagsledamöter. Det finns mycket att säga men jag avstår eftersom … det är känsligt. Vissa har större utrymme än andra till sånt om jag säger så.

Jag känner inte Mona. Vi har förstås träffats flera gånger, under den kortare tid jag satt i riksdagen och i andra sammanhang. Senast var när hon talade i Gävle på 1 maj för fem år sedan. Vi var väldigt glada över att ha henne här. Jag tycker om hennes sällskap. Hon är stillsamt rolig. Jag tycker hon är tuff. Hon är väldigt vanlig, hon är just inte tillgjord.

Hon verkar aldrig ha låtit det bita, alla tips om hur man bör vara. Bra. För de där tipsen verkar ändå inte hjälpa. Representanter blir stelare och en sämre version av sig själva bara när någon strateg varit framme. Utslätat.

Mona är inte utslätad. Att hon skriver den här boken tyder väl på det.

Sedan kan man förstås fundera över det här med ordningssamhet generellt. Där kan vi enkelt konstatera en sak, folk är väldigt olika ordningssamma. Det gäller politiker också. Det finns de som aldrig vet var de ska vara och vilken tid. Som aldrig har förberett sig och lånar någon annans papper. Det betyder inte per automatik att de är dåliga politiker men skulle behöva en assistent. Ni förstår. Det finns en skala. Min bild, och ni får rätta mig om jag har fel, är att människor utan ordning på sig tror att det är ett normalläge. Att det inte finns något de kan göra för att förändra sig. För då hade de väl gjort det? Enligt mig gör det att de inte är mottagliga för feedback om detta. Kanske har det varit så för Mona? Att hon alltid tänkt att det löser sig på något sätt. För det brukar det ju också göra för icke ordningssamma personer. (Eftersom någon annan brukar lösa det åt som oftast. Ja, du läser in bitterhet här eftersom jag förstår är en av de som löser det.)

För mig var den här boken klart värd sin tid. Uppenbarligen, eftersom jag också lägger en massa tid på att skriva om den. Är man politiskt intresserad, och av socialdemokraterna i synnerhet så är det här väl måste-läsning ändå.

Vi kommer säkert för alltid att träta om innehållet. Andra har någon annan bild eller åsikt och så vidare. Det är helt okej.

Jag hoppas Mona Sahlin mår väldigt bra. Hon ska veta att vi är många som vet vad hon har gjort för så många och vi gillar det. I det är hon en stor föregångare och förebild. Hon är INTE slätstruken och anpassad och det skulle vi behöva mer av i dag.

 

Slå vakt om humanismen

Under bilden publiceras en debattext skriven av mig, Magnus Manhammar och Thomas Hammarberg från senaste numret av Aktuellt i politiken. Den är förstås skriven apropå att Migrationskommittén ska lägga ett förslag efter sommaren. Men vad som står i den gäller generellt. Särskilt viktigt tycker vi det är att alla förstår det (egentligen självklara) som Röda Korsets undersökning visat, att det i socialdemokratiska led finns ett starkt stöd för en asylpolitik som visar förståelse för människan. Det finns så väldigt många socialdemokrater som är besvikna på hur Socialdemokraterna agerat de senaste åren i asylpolitiken. Och ”hårdare tag” visade sig inte precis vara någon hit gällande valresultat precis …

Hur som helst. Vår text nedan.

IMG_7391 (002) ”Det finns en guldreserv av humanism i Sverige”, skrev Kerstin Ekman nyligen. Det är sant, medmänskliga värderingar har djupa rötter i vårt land. Det har påverkat politiken och väckt respekt utomlands. När det gäller mänskliga rättigheter har vi blivit sedda som ett föredöme.

Men guldreserven måste vårdas. För oss innebär det att folkrätten och principerna om alla människors lika värde ska upprätthållas. Det är också detta som står på spel i den pågående debatten om den framtid migrationspolitiken.

Den migrationspolitiska kommitté som tillsattes förra året har här en avgörande roll. Den har förstås fått många brev och berättelser från personer och grupper som vill peka på de brister som de ser i dagens politik och rädslor inför framtiden och en eventuellt hårdare inriktning. De rösterna är en viktig del av vår guldreserv.

I direktiven till kommittén står: Kommittén ska ta ställning till utformningen av politiken i syfte att fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar. Migrationspolitiken ska i en föränderlig omvärld minska behovet av tillfälliga lösningar och säkerställa en permanent ordning med ett brett stöd i den svenska riksdagen. Migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv” Resultatet ska redovisas i mitten av augusti.

Vi tillhör dem som utgår från att de humanitära värdena inte körs över och att den folkrättsliga innebörden av asylrätten respekteras. Ett minimikrav är att själva asylprocessen är rättssäker.

Visst är det formella systemet väl konstruerat, men den konkreta hanteringen har inte varit tillräckligt rättssäker. Migrationsverkets egen utredning 2017 visade att bara hälften av de beslut som då granskades hade varit kompletta. Många av bristerna berörde själva kärnan i asylutredningen.

De metoder som använts för prövning av de sökandes ålder har kritiserats skarpt, inte utan fog. Många asylsökande har dessutom vittnat om bristfälliga tolkar och juridiska ombud som inte tycks ha tagit sin roll på tillräckligt allvar. Det här är kritik som måste beaktas.

Humanismen kräver vidare att de som får stanna också ges möjlighet att bli en del av gemenskapen i Sverige, det nya landet. Möjlighet till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd bidrar till en framgångsrik integration.

I många fall blir det lättare för människor att börja bygga upp sitt liv igen när man har sina närmaste nära och när man vet att det jobb man lägger ner på att lära sig språket, studera, starta ett företag inte kommer att vara förgäves.

Den insikten gjorde också att den socialdemokratiska partikongressen 2017 slog fast att ”permanenta uppehålltillstånd och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering”.

När det gäller barn är förstås familjeåterförening en absolut rättighet, fastslagen i barnkonventionen.

Det ingår i den humana flyktingpolitiken att verka inom EU och i olika internationella sammanhang för solidaritet och omtanke för människor på flykt. Där har vi hittills bidragit positivt.

Klart är att talet om ett ”volymmål” en fallgrop. Sådana förslag strider mot själva asylrätten, som handlar om den enskildes behov. Hur många som kommer att behöva en fristad beror på vad som händer i omvärlden och kan därför inte bestämmas i förväg.

Humaniteten kräver i stället att vi lägger än större kraft på att motverka orsakerna till att människor tvingas på flykt. Det handlar om fredsarbete, insatser mot miljökatastrofer och att motarbeta förtryck. De ansträngningarna bör förstås kombineras med arbetet att mobilisera fler länder, inte minst inom EU, för en human migrationspolitik.

Guldreserven av humanism i vårt land finns i stor utsträckning bland socialdemokratiska väljare, visar en ny kartläggning gjord av Röda Korset:

  • 90 procent av S-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska språket ska ha en möjlighet att stanna i Sverige.
  • 78 procent av S-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att personer med humanitära skäl, till exempel svårt sjuka barn eller vuxna, ska ha möjlighet att stanna i Sverige.
  • 75 procent av S-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att barn och föräldrar på flykt som splittrats ska ha en möjlighet att återförenas i Sverige.

Vi är övertygade om att dessa värderingar delas av de allra flesta som också är medlemmar i partiet. Det är positivt – men också fordrande i dagens negativa klimat. Man kan kompromissa om mycket i politiken, men de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter måste skyddas.

Här blir vår hållning till flyktingarna en verklig test. En del av de beslut som redan fattats har orsakat besvikelse bland personer som offrar mycket för att stödja flyktingar från till exempel det våldshärjade Afghanistan. Det är djupt olyckligt. Den humana syn som präglar socialdemokratin måste få genomslag, både i vår retorik och där vi är med och beslutar.

Elin Lundgren. Ordförande, Brynäs S-förening. Riksdagsledamot

Magnus Manhammar. Ordförande, S-föreningen Avanti i Karskrona. Riksdagsledamot

Thomas Hammarberg; Styrelseledamot, Tro och solidaritet. Riksdagsledamot

 

Senaste anförandet i riksdagens talarstol

 

Det var debatten om familjerätt som jag var ner till Stockholm och hade för någon vecka sedan.

Här har vi gjort en kort film som fångar lite essensen i den.

Vad gäller frågor om barn så ligger de till stor del på socialutskottet, vissa delar som tex frågor om adoption och vårdnad ligger hos civilutskottet.

Ny ordförande för Socialdemokraterna i Gävle

89530542_10158263212038474_4384936458440409088_n

I går hade vi årsmöte med Gävle arbetarekommun. Det gick bra på alla sätt. Här lägger jag den text jag hade som underlag när jag öppnade mötet. Jag lägger den här för jag vill att alla ska veta hur duktiga personer som finns i organisationen. Som min efterträdare valde medlemmarna Ahmed Amin. Bra val!

 

Egentligen är det här ett helt vanligt årsmöte, med sedvanliga årsmötesförhandlingar som man säger.

Men för mig känns det lite extra speciellt. Nästan lika speciellt som för åtta år sedan när jag valdes till ordförande i den här arbetarekommunen. Det här är det sista årsmötet där jag har varit ansvarig för att leda kamraterna i styrelsen framåt och på årsmötet redovisa vår verksamhet.

Jag vet inte hur länge jag suttit i styrelsen innan det, men totalt är det kanske 15 år nu, och om det går enligt valberedningens förslag är det inte mitt sista år men kanske på en annan också mycket viktig post.

Att sitta i styrelsen för arbetarekommunen i Gävle tycker jag har varit genuint roligt. Jag har varit med när Ulrica Messing varit ordförande och när Peter Bergström ledde styrelsen innan mig. Skulle man räkna ihop alla kamrater som varit i styrelsen samtidigt blir det väldigt många under de här åren.

Alla personer med olika bakgrund och erfarenheter men som delat ambitionen att vilja stärka socialdemokratin lokalt tillsammans med andra.

 Varje möte jag har gått till för att träffa er har känts riktigt roligt. Jag hoppas och tror att ni har märkt olika förändringar vi har gjort under de senaste åren.

 Vi har jobbat med stopptid ganska ofta för att möten inte ska dra ut på tiden hur länge som helst, vi har kommunicerat tydligt att barn är välkomna och jag är alltid glad när de är det och vi har försökt tänka på saker som att vara tydliga med namn och titlar för att alla, också nya ska kunna hänga med.

 Visste ni att det sätt som vi välkomnade Stefan Löfven som ny partiledare på 2012 nu är det arbetssätt som han arbetar på när han reser i landet. Det vill säga, istället för att skicka runt en mick på öppna möten där människor som är bekväm med mickar och tar för sig och en del kanske pratar ganska länge får ta en stor del av utrymmet, så började vi med skriftliga frågor där alla kan ställa en fråga och har lika stor chans att få den besvarad och dessutom hinner man med fler. Det ska vi vara stolta över.

 Vi ska också vara stolta över att vi lånat en idé från Sundsvalls socialdemokrater där vi samlokaliserar många S-föreningsmöten till samma dag ”årsmötesdagen”. Det spar mycket av mångas värdefulla tid och vi får viktigheterna gjorda.

Vi har en kommunikation över Facebook i dag som jag tycker har hittat formen väl, med både information om vår verksamhet och om vår politik. En stor eloge till de som arbetar med det.

 Vi har gjort flera valrörelser på slutet där vi med råge har uppfyllt de samtalsmål vi haft. Helt enkelt, nått ut till fler Gävlebor än kanske någonsin tidigare i valrörelser. Många av er har gått från dörr till dörr och ätit er kexchoklad mellan varven. Det har också varit ett bra sätt för oss att lära känna varandra när vi fått en ny knackkompis mellan varven.

Den stora trumfen för oss den senaste tiden är förstås att vi som en av elva arbetarekommuner ökade väljarstödet i valet senast. Vi gjorde det för att vi hade politiska förslag för olika delar av Gävle, för att vi hade ett sätt att prata som inte handlade om hårdare tag för att nå trygghet utan genomtänkta politiska satsningar som många kunde begripa och gilla. Vi gjorde det för att vi var många tillsammans som ställde upp och arbetade tillsammans för det vi trodde på.

 Det är en ren fröjd att se hur skickligt våra förtroendevalda arbetar i de politiska församlingar där de representerar socialdemokratin. Hur ni sprider våra budskap på sociala medier, hur ni förklarar hur saker fungerar och hur man skulle kunna göra delar ännu bättre.

 Under de här åren har jag uppskattat oerhört alla som velat prata med mig om idéer på hur Socialdemokraterna i Gävle kan bli ännu bättre. Inte på sättet att vara negativ och klaga och hitta syndabockar då det gått fel, utan precis på det sätt som arbetet vi påbörjade för ett tiotal år sedan., arbetet med Framtidspartiet, att sätta en ny andra och kultur, säger.

 Man är själv beredd att ta ansvar för att vara en del av förändringen snarare än peka på andra som varandes problem.

 Det hoppas jag att vi i Socialdemokraterna Gävle verkligen kommer att fortsätta med. Att se att vi alla är varandras kamrater, att vi alltid talar respektfullt med varandra, att argumenten är det viktiga, att vi skiljer på sak och person och att var och en känner att man har ett ansvar för förbättringar. Precis som det ska vara i en modern folkrörelse.

 Jag hoppas framöver att ännu fler kommer anamma det som vår studieledare Tomas Eneroth och partiledningen önskar, att alla som har uppdrag åt oss och andra också, ska genomgå de medlemsutbildningar och de ledarskapsutbildningar som erbjuds. Där pratas ideologi, kläcks idéer och byggs nätverk. Hela den här helgen har jag tillsammans med Daniel Olsson som är studieledare i partidistriktet lett medlemsutbildning del två, och gick därifrån med en enorm nöjdhet över vilka människor vi samlar och vad de kan göra tillsammans.

Mitt mål är att alla som har uppdrag för Socialdemokraterna i Gävle ska vara under utbildning. Kunskap är makt som bekant.

Sammanfattningsvis, det finns så många medlemmar som i olika roller varje dag för stora insatser för Socialdemokratin. Jag är så stolt över att ha fått företräda er och lägga mycket av min tid och tankekraft för att samordna det på bästa sätt, och att vi alltså lyckades med att åter få sitta i ledningen för Gävle kommun. Precis vad den här fina kommunen förtjänar förstås.

Det här är det längsta introt jag hållit på ett årsmöte men jag tyckte det kändes mycket bättre att börja med att påminna oss om framsteg och hur bra vi är tillsammans, än att avsluta med ett möjligt pretentiöst tal på slutet när jag avgår.

Med det öppnar jag mötet.

Måndag förmiddag, radio i Andersberg

89551603_10158262250353474_4457694123557650432_n

Under några dagar har P4 Gävleborg sänt från Andersberg i Gävle. I dag var det en diskussion om rikspolitiken.
En stor del handlade med rätta om bostadspolitiken. Jag talade om hur viktigt det är att bygga fler bostäder och hur vi arbetar med det. Bostadsbyggandet har lyckligtvis ökat med vår regering.
Det finns också en stor samsyn mellan partierna att god skola, utbildning och därmed möjligheten att få jobb och en egen försörjning är av största vikt för att ge människor goda chanser i livet.
En rolig 90-minuters diskussion där vi nästan kunde tala till punkt. Det är inte så vanligt annars i de här forumen. Bra arrangerat och bra ton i diskussionerna.

Bildning är allt

IMG_4397 (002)

IMG_4375 (002)

Den här helgen har vi medlemsutbildning steg 2 för Socialdemokraterna i Gävleborg.

På övre bilden syns det lilla bokbord av mina grejer som jag har i anslutning till mitt pass om opinionsbildning som jag kör i eftermiddag.

På undre bilden syns en deltagaren Damian och min kursledarkompis Daniel. De fixade fruktskålen så snyggt igår.

Det är två dagar vi har kursen och den innehåller en massa om socialdemokratin förstås. Jag hör ordet reform nämnas många gånger inifrån rummet i detta nu.

Fler borde gå. Här är mycket prat om ideologi och nya kamratskapsband som knyts. Ovärderligt när vi bygger rörelsen stark.

Socialdemokraterna hjärta Brynäs SDHL-lag

Socialdemokraterna i Gävle sponsrar och stöttar Brynäs SDHL-lag säsongen 2019/2020.

Förra fredagen träffade jag Erika Grahm. Erika är damansvarig och spelare i laget.

Så här sade Erika om sitt arbete:

”Vi bygger långsiktighet i Brynäs flick- och damverksamhet. Alla ska kunna bo och spela i Gästrikland hela sin karriär.
Vi fostra våra egna spelare till vårt representationslag. Visionen är att skapa vinnare på och vid sidan av isen. Det är ett ansvar vi vill ta.”

Som ni säkert förstår var det här kanske min första gång i livet jag hade hockeytröja! Erika lovade mig att hon kunde lära mig åka baklänges på skridskor. Nåt jag hittills inte förstått hur man gör.

Dessutom gick jag och kollade på en match på kvällen. För 50:- fick jag mycket spänning! Tyvärr förlorade vi just den kvällen. Kan ha varit mitt fel.

73170235_10157907685363474_4644179400231747584_n

Fullt upp-helg

bollnäsisI fredags var vi många från facken och politiken som samlades i Bollnäs för arbetarrörelsedagar. Vi hade det viktigaste fokuset, nämligen jämlikhet. Här är jag med min riksdagskollega Patrik. Tyckte Sanna fångade oss snyggt. Jag hade äran att få moderera en debatt och gillade det.

På lördagen åkte jag efter något pass vidare till Söderhamn för att delta på min väns pappas begravning. Det var fint. Solen lyste in i kyrkan hela tiden. Han fick rosen jag fick som tack för modererandet. Till en arbetargrabb liksom.

Sedan har jag betat av ett gäng olika släktingar eftersom det var ett tag sedan jag var hem sist. Hade turen att få se ett nyfött kusinbarn också. Oplanerat på en parkering men ändå.

När jag vaknade i morse efter att ha sovit i timtal var det inte särskilt tidigt men frosten låg ändå kristalliskt över dalen. Det är vardagslycka. Lätt att andas.

frostande

Industridag och Stefan Löfven på besök

I går var det Industridagen i Göranssons arena i Sandviken. 600 personer från industrin, facken, forskningen, politiken med mera liksom fyra ministrar som tog del av presentationer och resonerade om dessa viktiga frågor. Jag satt vid ett bord där det gladde mig mycket att få ta del i diskussionerna. Särskilt tyckte jag Darja Isaksson, Vinnova, glänste från scenen när hon lyfte olika vinklingar på framtiden.

Därefter tillbaka till Gävle för en middag med statsministern och partivänner och avslutningsvis ett öppet möte med honom på högskolan.

Här försökte jag själv ta en bra bild på honom men ljuset var ju sådär. Någon annan tog en bättre.

Han talade om vikten av att jobba fö rett samhälle som håller ihop. Att fler kommer i jobb och en fördelningspolitik som skapar rättvisa.

stefan