Etikettarkiv: Gävle

Maktstrid inom M i Gävle?

Inger

Ovan är skärmdump från Arbetarbladet.

I veckan har Gävletidningarna skrivit om den konflikt som verkar råda inom Moderaterna och Alliansen i Gävle.

Ur den här artikeln i Arbetarbladet kan jag saxa:

”– Nej jag har inget förtroende för Inger Källgren Sawela. Om du vill att jag ska få en yxa i huvudet kan du skriva ut mitt namn, säger en ledamot som Arbetarbladet pratat med.”

”– Det pågår ett House of Cards bakom stängda dörrar. Det går ganska hett till just nu och det är ingen vanlig samtalston, säger en person.”

Politiken i Gävle är skakig. Alla med koll vet det. Då är det också djupt olyckligt om de styrande skakas av osunda maktkonflikter. Eller gör de?

Källgren Sawela säger att det inte finns en konflikt och inget avgångskrav. Hänvisar till att det inte gå att vara omtyckt av alla. Kanske finns ingen konflikt. Jag vet inte. Kommunen har inte råd med sådant. Vi behöver stabilitet.

Jenny Wennberg skrev en bra ledare där hon också skriver om min favoritinsats hittills av Källgren Sawela. ”När Arbetarbladet avslöjade att Jan Rust, nybliven ordförande för socialnämnden i Gävle suttit och delat rasistpropaganda i sociala medier var Källgren Sawelas hantering av det hela onekligen unik. För när medierna ringde för att få en kommentar hade Källgren Sawela inte tid att svara på journalisternas frågor då samtalet kom vid samma tidpunkt som det svenska fredagsmyset infaller. Till Arbetarbladets reporter lät Källgren Sawela meddela att:

– Jag har jobbat hela dagen. Det är fredag kväll och jag orkar inte ta tag i det här nu.”

Det är en sån favorit att jag ofta säger det på fredagskvällar när folk vill hitta på nåt eller undrar nåt.

Så må Moderaterna och Alliansen lösa ut problemen. Och må Gävle få ett nytt, stabilt styre. Som kan ta tag i saker också på fredagskvällar.

Partistödet och Liberalerna

Vad har hänt?

Liberalernas ordförande skrev förra veckan om varför de inte tyckte att Socialdemokraterna i Gävle skulle få något partistöd, utifrån att de bedömer att de vet hur redovisningen ska se ut, bättre än andra.

Jag skrev det här enkla men tydliga svaret. Man kunde ju tro att det skulle stoppa vid det, men inte. Liberalerna höll i.

När det här ärendet diskuterades på förra kommunstyrelsen gjorde kommunstyrelsens ordförande (M) tydligt att det var ointressant att tillhandahålla någon slags mall där vi kan vara överens om hur redovisningen ska se ut.

Nu har jag fått höra att Liberalernas fullmäktigegrupp inte står bakom det som Liberalernas styrelse i Gävle anfört genom de här debattartiklarna.

Tänk att dundra på så oerhört och sedan inte ha med sig de ledande företrädarna för det egna partiet i fullmäktige.

 

Pride i Gävle

Först och viktigast, varmt tack till alla er som varit möjliggörare till Pride i Gävle, Gävles första. Jag kan bara tänka mig hur mycket ni slitit och fixat, ett så här stort och lyckat arrangemang över flera dagar gör sin inte självt. Bra gjort!

I dag var det dags för paraden genom Gävle. Tusentals människor som gick eller tittade och underbart festlig stämning. Så fint att få vara en del av detta.

Självklart spelar Pride roll. Pride gasar på politiken och gjuter mod i människor. Att vara den man är, att älska den man vill. Det berörs vi alla av.

Här är jag med mitt härliga, socialdemokratiska gäng.

gang1 gang2

 

Centerpartiet i Gävle byter kommunalråd

persson

Bilden är GDs och kommer från nedan länkade artikel.

Tidigare i veckan kom beskedet att Ann-Helen Persson som nu varit kommunalråd i Gävle i ett halvår väljer att gå vidare till ett annat uppdrag i september.

Jag kan  intyga att ett kommunalrådsuppdrag i en kommun av Gävles storlek inte är en barnlek. Jag har jobbat nära kommunalråd och vet att det är ett uppdrag som tar i anspråk oerhört mycket tid och energi. Utifrån det har jag full förståelse för att politikeruppdraget i en av de högsta ansvarspositionerna kan bli tungt. Mycket tungt.

Så här säger Persson till GD:

Ann-Helen Persson hade helst sett att alliansen och Socialdemokraterna bildat ett blocköverskridande samarbete för att stänga SD ute.

– Men det var inte möjligt eftersom både alliansen och de rödgröna ville hålla ihop, säger hon.

Det här skrev jag så mycket om när det var aktuellt med regeringsbildning i Gävle både efter valet -14 och i vintras när den rödgröna budgeten föll då Alliansen fick stöd av SD för sin.

Socialdemokraterna trivs utmärkt med sina nuvarande samarbetspartier men vi ser att det är ett problem att inte kunna styra kommunen med majoritet. Vi ville därför hitta en stadig majoritet. Allianspartierna, exempelvis Centerpartiet, vägrade att kommunicera enskilt med Socialdemokraterna vid dessa båda tillfällen utan lät sig företrädas av andra partier i förhandlingarna. Jag vet inte varför Centerpartiet inte hade tillräckligt med stake för att föra sin egen talan. Eller om de inte fick.

Det är alltså inte sant att vi rödgröna prompt skulle hålla ihop. Vi hade levande dialog med varandra om olika alternativ.

Poängen: Klart att Gävle förtjänar en hållbar majoritet för att ha klara spelregler i kommunen. Från vårt parti har vi sagt att vi är öppna för mycket. Men ingen kan tycka att det är rimligt att ett parti ska lämna sitt nuvarande samarbete för att ”byta sida” där det gamla samarbetet är intakt. Givetvis måste en helt ny koalition bildas för att få en bra maktbalans och möjlighet till en nystart i ett sådant styre. Det går i många andra kommuner men just i Gävle måste Allianspartierna tydligen blåhålla i varandra. För mig obegripligt om det inte ligger någon sanning i det där om att vara testballong för samarbete med SD som var mycket uppmärksammat i början av året.

Socialdemokraterna bollade upp en hel del andra alternativ, men det vet kanske inte Centerpartiet och Persson om inte andra partiers företrädare lät meddela det till dom.

Jag hoppas och tror att Matvärden och Persson kommer mycket bra överens. Lycka till!

Fullmäktige innan fikapausen

Några saker som hände innan pausen på fullmäktige.

Det började i går kväll. När Liberalernas vice ordförande i ett av kommunens bolag, Pälla Elfström, kommenterade kommande budgetdebatt så här på Facebook:

pälla2

Att en ledande kommunföreträdare inte förstår vad kommunbudgeten har med det kommunala bolag hon är satt att styra är en märklighet.

För det är det som är huvudfokus på kommunfullmäktige i dag, kommunbudgeten för 2017. Det är det som styr kommunens verksamhet det närmaste året. Är Pälla så okunnig? Eller bara så oengagerad i sitt förtroendeuppdrag.

HÄR kan du läsa de rödgrönas förslag.

Lili André, KD, har värderat budgeterna genom att räkna hur många gånger vissa ord förekommer.

Helene Åkerlind, L, berättade diverse anekdoter i sitt huvudanförande. Som sedan visade sig gälla hennes egen son.

Richard Carlsson, SD, gick direkt in på att berätta om hur människor födda utanför Sverige inte jobbar, kastar sten och slåss för IS. Hur synd det är om människor som inte vågar säga vad de tycker om invandring eftersom de då får rasiststämpeln och citerade Martin Luther King ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. Magstarkt kan man säga.

Per-Åke Fredriksson, L, ville framhålla att företagare kan vara goda personer som vill samhällets bästa (absolut!) genom att berätta att det var företagare som ”uppdrog” åt Gävle kommun att skapa grunden till Gavlegårdarna, dvs allmännyttans bostadsbolag. Ironin i det är jättestor.

Varför skriver jag det här? Helt enkelt för att en fullmäktigedebatt är full av små och knepiga sägningar som inte lyfts någonstans, men som jag tycker är bra om folk vet.

 

Att inte göra politiken till en cirkus

Jag kanske får inse att jag inte riktigt fattar sprängkraften i en del lokalpolitiska saker.  Mest troligt för att när media får fatt i dem har jag levt med dem en längre stund.

Mitt främsta exempel (utifrån min begränsade erfarenhet) var när vi sommaren 2013 skulle ha en liten pressträff för att berätta att Blank och Johansson inte skulle kandidera vidare till kommunalråd. Tänkte det skulle bli en soft tillställning. Skaffade lite kul inramning genom att vara på museet. Det kändes som det lilla vansinnet. För oss var det där ingen stor sak. Per och Carina hade var för sig landat i det beslutet och pratat med mig om det ett bra tag innan och det fanns inga konflikter eller dylikt bakom. Lärde mig då att ALDRIG skicka ett pressmeddelande dagen innan ”för att vara säker på att media ska se och hinna med”.

För lokalpolitiska personfrågor kommer de alltid att prioritera. Hade många samtal från tjatande journalister som ville få förhandsinformation då. Det är deras jobb absolut, men tjatigt ändå.

Dessutom verkar ju många ändå veta exakt hur saker ligger till, så varför är de ens intresserade av pressträffar. Eller många.  Egentligen syftar jag just nu på GD:s ledarsida som ibland är bra. Men när det handlar om deras källor om Socialdemokraterna i Gävles inre liv måste de uppdatera. Det var tydligt 2013, det var tydligt i höstas och det är tydligt nu. Jag vet att utrymmet för fabulerande på en ledarsida är stort, men det är klart jag hoppas att det finns en vilja att inte bara hitta på, men jag tvivlar på just den. Fortfarande. Tyvärr.

Och nu, nu verkar det som att all lokal media kläckt den kreativa idén om att det vore så roligt att vara med ”när avsägelserna lämnar över”. Jag har fått flera förfrågningar, vår politiska sekreterare likaså. Flera från samma också. Ett nej accepteras inte för ett nej.

Men svaret är nej. Människor behöver ha förtroende för politiken och en slags politisk cirkus kring en sådan banal grej är inte vad som behövs.

I den klickdrivna tiden är det här förstås godis för media. Rubriker utan verklighetsförankring sätts och motiveras med att ord finns i synonymlistan. Absolut, men vissa särskilda väljs för att de besitter en sprängkraft som det mer rättvisande ordet gör. Varför? För att låta påskina en dramatik som inte finns där. Skapa en nyhet av något som inte är nytt.

Utifrån det förstår jag att bilder där papper skiftar händer kan fylla en funktion. Och jag förstår att det är en stor grej att en kommun som haft rött styre så länge inte längre ska ha det. Men nej, det är ovärdigt att göra ett jippo av en sådan allvarlig sak.

För oss som varit i det här, levt med tanken på det i flera år, särskilt det sista, är det ingen grej. Bara formalia.

Formalia ska inte behöva bli cirkusjournalistik. Klickjournalistik med tvivelaktiga rubriker.

Till media: Avsägelserna ska lämnas in. Pressmeddelande kommer att gå ut. Gå till diariet. Ät sedan en lussebulle.

mediarulle

Ett litet kollage av några av de artiklar som rullats digitalt sedan i måndags. De lär ju skratta när de väljer de övre bilderna på mig. De är inte smickrande. Lite julgrisaktiga. Kanske därför så passande. Scanpix-bilden nere till vänster är fem år gammal och jag har en ögoninflammation.

Gävle kommer att styras av Alliansen

Efter den 14 december kommer Gävle kommun för första gången på nästan hundra år att styras av ”högerpartier”.

Jag tänker att eftersom det har funnits en påhittad bild av maktfullkomlighet hos Socialdemokraterna kom ju det här som en total överraskning för Allianspartierna.

Men tydligen inte så maktfullkomliga att i det här politiska läget välja att styra vidare på en ofinansierad budget som inte är vår.

Istället ställer vi nu in oss på att bli den absolut bästa opposition Gävle sett sedan kvinnorna fick rösträtt.

Jag har under kvällen haft ett kort och bra samtal med Moderaternas Patrik Stenvard där vi fick beskedet att de kommer att ta ledningen i minoritet. Miniminoritet som jag kallar den. Tar mig den friheten särskilt efter att ha kallats språkförnyare på Arbetarbladets insändarsida i dag.

Jag ser att Alliansen i kväll till media säger att de vill göra upp om en del politiska sakfrågor. Det kan gå alldeles utmärkt, om vi bedömer att det är politiskt nöjsamt för oss. Om vi bedömer att det är bra för Gävle. Det är det som är hela idén med att engagera sig politiskt, att vilja hitta bra lösningar för Gävle utifrån tanken om hur vi tror ett samhälle byggs bäst. Det är långt mycket viktigare än poster.

Framöver kommer alltså Alliansen tillsammans ha 27 mandat, Socialdemokraterna 20 mandat, Sverigedemokraterna 8 mandat, Västerpartiet 6 mandat och Miljöpartiet 4 mandat. Det är de förutsättningar som gäller när Alliansen behöver få till minst 33 röster för att få majoritet i kommunfullmäktige.

Mitt parti hade medlemsmöte i går och fyllde upp möteslokalen. Efter genomgången av läget, stod återigen klart att det finns en bred samsyn om att det här är rätt sak att göra av vårt parti när läget är som det är.

Nu ska vi lära oss det vi ännu inte kan, det vill säga att driva oppositionspolitik.

Det blir en ny tid. Vi ska göra vårt bästa.

Och som vanligt, känner du att det är tid att sluta knyta näven i fickan nu? Vill du se en framtid med rött styre i Gävle? Kom med. Man kan bli medlem dygnet runt.

 

Jag säger som Anders Jansson: Men man kan aldrig vara säker

Jag var säker på att Allianspartierna nu skulle vara handlinskraftiga. Men jag säger som Anders Jansson. ”Men man kan aldrig vara säker”. (se nedan).

Sossarna styrde stan aslänge. Sedan försvann röster och de senaste åren har vi styrt ihop med V och MP. Det har varit kul och gått bra. Förra året stod det klart att våra mandat ihop inte räcker för majoritet. Fine. Men vi ställde upp med ordförandekandidater. Liksom Alliansen som tillsammans har färre mandat än oss. SD deklarerade att alla var lika dåliga och lade ner sina röster.

Således vann S, V och MP ordförandeposterna.

Detta föregicks av massor av samtal/förhandlingar. Massor. Under den hösten bloggade jag en del om det. HÄR. HÄR. HÄR.

Den tredje texten var en rätt tydlig beskrivning av dåvarande läge och den innehöll också citat från Jörgen Edsviks Facebook som kan vara värt att repetera:

Det finns 12 politiska uppdrag i Gävle som kallas (felaktigt) för tunga. Dvs har ett arvode motsvarande 50 %. Av dessa erbjöds alliansen fem ordf trots att de skulle fortsätta vara opposition. Av alla övriga uppdrag var fördelningen ungefär 50-50. Detta valde alliansen att förkasta … Varför?  Jo därför att omvårdnadsnämnden och utbildningsnämnden inte var med i förslaget. I båda dessa nämnder vill alliansen genomföra stora privatiseringar … Det är något vi rödgröna då inte kan gå med på.

Med i förhandlingen fanns också en sk borgfred med frågor som båda blocken skulle avstå från att driva. Ex. skulle rödgröna avstå från begränsningar av trafiken i staden och alliansen avstå från entreprenadsättning…inte heller detta kunde vi enas om.

Timtal av resonemang fördes med företrädare för Allians Gävle. Men fick de inte exakt som de ville (vilket man ju sällan får i en förhandling) så var inget annat intressant. Ett problem var givetvis att de tyckte att vi rödgröna skulle avsluta vårt samarbete lite hur som helst, men de hade inga alternativ till att inte hålla ihop sina fyra partier. Det skulle ha genererat en märklig maktobalans och att kräva något sådant känns orimligt. Lätt att förstå för de flesta.

Vi tyckte läget kändes hopplöst då. Men resonerade som så att ”okej, då kör vi”. Vi fick posterna och har utifrån det politiska läget på bästa sätt försökt rodda kommunen, få igenom den rödgröna politiken men ändå givetvis försökt föra samtal med Alliansen för att enas där det finns en öppning.

Internt har vi ända sedan start den här mandatperioden värderat om det är värt det, nogsamt följt arbetet i nämnder och fullmäktige, erbjudit samtal med Alliansen gällande årets budget. Som Inger Källgren först sade till media att hon inte kände till. Sedan kände hon till det och hade till och med pratat med sina Allianskollegor. Men de hade inte hört något.

VI har varit förberedda varje dag på ”att gå i morgon”. Processat det i fullmäktigegruppen, arbetarekommunens styrelse och i särskilda samtal med våra främsta företrädare. Vi har talat om problematiken på våra medlemsmöten. Givetvis samtalat med V och MP.

Tänk att det går att ha en sån olika bild av hur något är. Men visst, eftersom Alliansen verkar helt oförberedda på det här är de väl inte förmögna att heller förstå att vi har varit det. Jag ser i dag att Moderaternas Inger Källgren Sawela sagt till Dagens Samhälle att vi är ”ledsna och bittra”. Mycket oklart vad hon baserar det på.

Vi hade så klart kunnat agera annorlunda, till exempel valt att minoritetsregera vidare på en ofinansierad budget som inte är vår, men av vilket skäl skulle vi ha gjort det?

Att få höra från deras företrädare varje kommunfullmäktige 2016 att ”det är ju egentligen vi som styrt politiken med vår budget”. Tror inte det. Mycket bättre att de får ta ansvaret för sin egen budget i det här läget.

Detta sammantaget borde få alla med viss politisk insikt att förstå det jobbiga läget.

Så jag trodde absolut att det skulle vara självklart att de skulle agera snabbt och berätta att och hur de nu vill ställa upp sin ledning efter nyår.

Men nu får jag för mig att Alliansen i Gävle inte vill styra ändå.

Vi har sagt att vi avgår.

Vi har sagt att vi kommer att släppa fram deras kandidater.

Vi har sagt att vi kan samtala med dom om de vill.

Vi har ringt en av deras företrädare och frågat om de kommer att ha ett färdigt förslag till den 14e december då nästa fullmäktige är. På det sista har vi inte fått ett svar. De hade inget. Kanske skulle det finnas ett på fredag. Så i morgon frågar vi igen. Eftersom deras handlingskraft är sisådär får väl vi ringa dom i morgon för att förvissa oss om att de faktiskt vill ha ledningsposterna.

Inte något av det här borde vara oklart på något sätt för Allianspartierna. Det är cirka hur tydligt som helst. Eller är det här också nåt som Inger Källgren Sawela inte kan ta seriöst för att det är mycket nu? (förlåt raljerandet)

Vad säger de nu till Arbetarbladet i DEN HÄR artikeln?

”– Vi vet inte hur vi går vidare nu, först måste vi ha en formell avsägelse, det är nummer ett, säger Lili André (KD).

Men de har ju sagt att de inte ska göra något för att hindra er?

– Ja, jag har läst det i tidningen, men inte hört det från dem själva. För mig är ingenting satt förrän det ligger handlingar på bordet.”

”Också Anders Jansson, ordförande i Moderaterna, intar en avvaktande position.

– Vi får se vad som händer nu. Kommer majoriteten att avgå? I så fall har vi en budget att genomföra.

De kommer inte att ställa sig i vägen för er har de sagt.

– Det är deras val. I politiken är ingenting klart förrän det är klart.

Kommer ni att kunna ha namn på kandidater till ordförandeposter klara till nästa kommunfullmäktige 14 december?

– Det tror jag. Det skulle förvåna mig om vi inte hade det. Men man kan aldrig vara säker.”

En av våra företrädare har alltså kontaktat en av deras och också förvissat sig om att det räckte som kommunikation med hela Alliansen och fått det bekräftat. Men återigen har de inte hört något. Det känns lite hopplöst.

Allvarligt talat. Hur kan man antyda att ett parti i den här situationen som meddelar klart och tydligt till media och därmed de andra partierna och medborgarna att nu är de beredda att lämna över styret, plötsligt bara inte skulle göra det?

Vi skulle naturligtvis aldrig äventyra vår trovärdighet i den frågan. Kommunledningskontoret önskar få in avsägelserna nästa vecka och det ska vi givetvis leverera. Den enda lilla haken är att vi vill att de ska bekräfta att de kommer att ha ordförandekandidater klara till mötet.

Våra nämndsordföranden lämnar in sina avsägelser nästa vecka, men vi vill veta att vi inte riskerar ställa Gävle utan styre. Så gör man inte.

Det trodde jag att varje politiker kunde förstå och att då få ett besked av Alliansen när vi frågat efter ett vore knappast för mycket begärt.

Vi har sopat banan för att Alliansen ska kunna styra och hantera sin budget. Men de agerar som om vi bara skojar. Och framförallt verkar de inte det minsta angelägna. Det känns ledsamt. Gävle förtjänar drivna politiker.

Det är totalt lögn. Sade lögnaren.

GD har gjort en bra film om det de kallar ”maktsåpan” i Gävle. Jag förstår att de kallar det så av dramaturgiska skäl, men för oss som befinner oss i ett läge där vi vill det bästa för Gävle känns det onödigt förminskande av något som är allra högsta allvar, att jämföra med en såpa.

Å andra sidan … kanske man måste ge dem lite rätt. Vi är naturligtvis många som tycker oss ha insikter i vad som händer, även om vi har olika bilder av den populära sanningen.

Det som är sanning är att en moderat till mig igår sade att vårt besked om att kliva tillbaka efter nyår när vi inte längre har någon budget att regera på var ”som en kalldusch”. En partivän fick höra av annan moderat ”ni kan inte göra så här” när det gick upp för hen att nu ska de få ta ansvar för sin politik.

Det är ett problem för oss att det hittills varit svårt att få gehör för vår bild av processer som varit efter valet 2014. GD:s ledarsida skriver gärna ”sanningar” som kanske inte riktigt är förankrade annat än hos somliga med ett särskilt egenintresse. Vi upplever att det som sagt låter annorlunda när det kommit från Alliansföreträdare till media än de samtal som våra företrädare haft med varandra.

Ständigt har vi fått dragits med de gamla påklistrade epiteten av maktfullkomlighet, inte vill lyssna, inte vill prata. Att anklagas för sådant och säga ”fast det där stämmer inte” är ju svårt utifrån medial logik. Ett parti som styrt Gävle i nästan hundra år utifrån valresultat men ändå under flera år anklagats för att ha ”tagit” makten, inte fått den utifrån valresultat.

Vi har anklagats för att inte ha förstått att vi tappat väljarstöd. Tro oss, detta har vi förstått. Vi är några som kan siffror skapligt bra. Just därför satt vi också i två månader i samtal med Alliansen i höstas. Fyra partier där tre låter ett föra deras talan, apropå egen styrka …

I kväll publicerar Arbetarbladet en artikel som äntligen känns som lite upprättelse, om jag får använda det ordet. Här är texten från den:

”Edsvik anklagades ha ljugit om budgetinvit – här avslöjar Källgren Sawela sanningen

– De fick frågan, sade Jörgen Edsvik (S).
– Det är total lögn, sade Alliansen.

Erbjöd de rödgröna ett gemensamt budgetsamarbete, eller inte?

Nu avslöjar Inger Källgren Sawela (M) hur det egentligen låg till.

Under de rödgrönas presskonferens på måndagen, berättade Jörgen Edsvik att Alliansen blivit inbjudna till uppförandet av en gemensam budget.

När Alliansen senare på dagen kallade till presskonferens, frågade Arbetarbladet huruvida de blivit tillfrågade av de rödgröna angående intresset av en gemensam budget.

– Det känner vi faktiskt inte till, sade Inger Källgren Sawela (M)

– Tyvärr, det har vi inte blivit, konstaterade Helene Åkerlind (L)

– Förvånande att vi får höra dem säga det. Total lögn, menade Lili André (KD)

– Jag har inte fått frågan iallafall, avslutade Ann–Helen Persson (C).

Ord stod mot ord.

Det visade sig att det var Edsviks ord som stod stadigast.

– Han frågade om vi skulle göra en budget tillsammans, berättar nu Inger Källman Sawela.

Varför sade ni i går att han inte ställt frågan?

– Han slängde ur sig frågan när han och jag hade ett möte i september. Jag kände inte att det var en seriös fråga, säger Inger Källgren Sawela.

Hon menar att den dagen då frågan ställdes, var påfrestande på flera olika sätt. Efter en näringslivsfrukost, där de övriga i alliansen stängts ute, hade hon och Jörgen Edsvik ett möte, bland annat för att diskutera alliansvännernas utestängning.

– Det blev rätt tuffa diskussioner mellan oss och det är i det sammanhanget han frågar om vi ska göra en budget tillsammans, nästan som i förbigående, säger Källgren Sawela.

Förmedlade du hans fråga till dina alliansvänner?

– Ja, det gjorde jag. Jag har Sveriges starkaste Allians bakom mig och även om jag uppfattat frågan som seriös hade vi aldrig tackat ja till det.”

Den här artikeln är en av de mest klargörande gällande hur svårt det är att föra kommunikation med Alliansen i Gävle. Våra direktiv var alltså i höstas att allt ska gå genom Moderaterna. Så har vi i stort därför jobbat. Inger Källgren Sawela låtsades i går som att hon inte fått frågan. I dag säger hon att hon fick det, men inte tog det seriöst (helt oklart varför det inte skulle vara seriöst) och trots att hon inte tog det seriöst har hon ändå förmedlat frågan till de andra borgerliga kommunalråden. Som i sin tur också alla de säger att de inget hört om detta.

Apropå seriöst.

Dessutom. De har uttryckt (när de låtsas som att de inte fått frågan) att de gärna skulle ha fått den för då hade de minsann kunnat vara konstruktiva. Eller? Vad säger egentligen Källgren Sawela om det? ”Vi hade aldrig tackat ja till det”. Det börjar bli lätt att se hur hopplöst det hittills varit att föra samtal med Alliansen i Gävle.

Så ni som trott att det är de rödgröna som på något sätt skulle varit ”maktfullkomligt omöjliga” har nu äntligen fått veta att det inte ligger mycket sanning i det.

Det hedar dock Inger Källgren Sawela att hon nu är ärlig om det här. Jag hoppas att det kommer att finnas förutsättningar att föra samtal av ett annat slag nu. För Gävles bästa.

 

Tankar efter kommunfullmäktige i går

Daniel Olsson (S) som var fullmäktigeordförande förra mandatperioden berättade att när han var på träffar med andra på samma post handlade diskussionerna ofta om hur man får till en ”livlig” debatt så att mötet faktiskt innehåller något. Daniel kände inte igen sig i de diskussionerna för att uttrycka sig milt.

I Gävle börjar kommunfullmäktigemöten i Gävle sedan några år tillbaka klockan 09:00 och ska ha sluttid 17:00. Det som inte hinns med skjuts upp. Väldigt ofta får saker skjutas upp.

Gävle kommunfullmäktige innehåller 65 ledamöter. Jag tycker det är bra att det är en snacksalig samling. Med somliga förbehåll. Min begränsade erfarenhet har lärt mig att det finns ledamöter som ÄLSKAR att vara i talarstolen. Som mer än gärna tar upp plats och verkar tycka det är självklart att alla vill höra just den ledamotens åsikt helst flera gånger i varje liten fråga. Den värsta jag upplevt finns inte längre med i vår politiska församling, och inte heller på andra nivåer sen hen verkar ha gjort sig omöjlig också där.

Oavsett vilket så kan debatter bli för långa, som debatten om mål och ramar i går. Ja, det finns talartidsbegränsning och det är bra. Men alldeles för många har aldrig hört talas om det jag brukar framhålla ”kort och kärnfullt i talarstolen”. Budskap och argumentation vinner sällan på att repeteras om och om igen i ett sådant forum.

En annan lärdom är att rekvisita nästan aldrig är rätt. Linjen mellan briljans och galenskap är hårfin och det är inte många som kan hantera den. Nuvarande kommunfullmäktiges ordförande Eva Älander (S) fick igår tillfälle att poängtera att förhållningsorder för vad som får tas med i talarstolen kanske behöver aktualiseras.

Min egen önskelista bestod bland annat i en liten ponny och en gigantisk godisskål som kunde skickas runt. Fick (lyckligtvis kanske) vänta förgäves.

I går vad tanken att likt andra år köra klart alla ärenden utan tidsstopp för att ha dem klara innan sommaren. Det föll ut så att vi avrundade vid klockan 19, men cirka 20 ärenden kvar och ska ha ytterligare ett kommunfullmäktige i sommar med återremitterat ärende och dessa. I går kändes det som rätt beslut att skjuta resten dit, i dag inte särskilt. Blir spännande att se hur det funkar med ett möte som inte legat i plan sedan länge. Innan 3 augusti ska det vara och jag hoppas att det inte krockar med annat jag har planerat. Tror många känner lika.

Var det kul att sitta i Spegelsalen tio timmar med lunchavbrott och någon paus? Inte särskilt. Jag har sagt att jag har för mycket livslust för att vara bekväm med så långa möten i så tråkig form.

Tonen är dessutom stundtals väldigt tråkig. Ett exempel är moderaten som ”provokativt” gillar att kalla miljöpartisten för socialist (lite kul sådär) eller kalla S+V+MP-samarbetet för mörkrött. Ett klumpigt retoriskt knep. Om jag ska spekulera tror jag inte V själva tycker att helheten är särskilt mörkröd och S i Gävle ses inte precis heller som mörkrött i jämförelse med andra. Men allt för en lite osmaklig show antar jag! Vi ser olika på uppdraget.

SD fick flera gånger frågan hur deras budget kan ses som väl grundad utifrån att de hänvisar till siffror som inte existerar i verkligenheten genom att hänvisa till avtal i omfattning som inte existerar. Hade jag varit journalist hade jag gjort en grej av det. En S-budget som varit lika svävande hade sågats vid fotknölarna och Jörgen Edsvik hade fått löpa gatlopp.

En särskilt kul sak i debatten var när en Allians-företrädare äntligen talade om vikten av att synas med Gävle utanför Gävle. Han förespråkade mässor till exempel. Allt sådant som Alliansföreträdare i kommunen brukar rata. Gävlepolitiker ska vara i Gävle och ingen annanstans. Vilket blir lite klurigt för de företrädare för Alliansen som nog ändå förstår att alla goda idéer kanske inte bara finns på hemmaplan. Glädjande därför att Inger Källgren Sawela i sitt inledningsanförande gjorde en grej av att Alliansen har ”omvärldsspanat”. Verkligen? Det känns tryggt. Anar jag nya tider?

Så vad är då trösten när röven nöts? Förutom att det är en ursäkt för att äta choklad. Det är att demokratin kostar det här. Demokratin kommer inte gratis och måste hela tiden erövras och jag tänker inte nöja mig med att överlåta åt andra sköta det. Det är mitt ansvar att bidra på olika sätt. Just i går handlade det om det här långa mötet. Det är inte jättekul. Men andra dagar är det så roligt att hjärnan hoppar av glädje. Utvecklande samtal med personer som intresserar sig för en särskild utvecklingsfråga, brainstormande med partikamrater, att se någon stolt första gången stå i talarstolen eller få en insändare publicerad. Att själv komma till nya insikter utifrån ett politiskt föredrag slumpat på Utbildningsradions hemsida eller en artikel.

Som av en slump snubblade jag över ett blogginlägg av Calle Fridén på morgonkvisten. ”Att ha åsikter på nätet är inte politik på riktigt” är rubriken, Innehåll i urval:

”Jag brukar fräsa det åt folk som slentrianmässigt gnölar om värdelösa politiker: ta ett uppdrag själv då, om du tror att du duger till det. Leta upp ett parti som du kan känna dig hemma i – har du tur är det ett parti som saknar folk till mandaten så det är enkelt att få plats.”

”Inte heller är ärendena särskilt spännande. Det är cykelvägar, öppettider, kommunala avloppsledningar och regionplaner. Inte alls säkerhetspolitik, eller feminism i det globala perspektivet, eller invandring, eller kärnkraft. Det är tvärtom bara väldigt vardagsnära och konkret.”

”Uppbokad varje kväll vissa veckor, och inte alls med betalning. Största delen av Sveriges politiska liv är fortfarande ideellt, på fritiden, på kvällar och helger. Människor som har helt vanliga jävla jobb vid sidan av. Utan att skriva om det, utan att jaga ”klick” på nätet. Som inte kräver en parad varje gång de haft en åsikt hemma på kammaren.”

”Du kan ju tänka på det, nästa gång du delar nån idiotartikel på nätet. Nästa gång du drar alla politiker över en kam. Nästa gång du efterlyser att ”nån” ska agera, göra något, säga ifrån. Om du själv skulle vara så jävla mycket bättre? Hemma i soffan, framför datorn?”

Gefle Dagblads text om debatten. Arbetarbladets text.

För övrigt efterfrågades allsång i Gävle i samband med ett medborgarförslag i går. Så himla skönt att fantastiska Carina Blank (S) ska leda sådan!