Etikettarkiv: Gävle

Tankar efter kommunfullmäktige i går

Daniel Olsson (S) som var fullmäktigeordförande förra mandatperioden berättade att när han var på träffar med andra på samma post handlade diskussionerna ofta om hur man får till en ”livlig” debatt så att mötet faktiskt innehåller något. Daniel kände inte igen sig i de diskussionerna för att uttrycka sig milt.

I Gävle börjar kommunfullmäktigemöten i Gävle sedan några år tillbaka klockan 09:00 och ska ha sluttid 17:00. Det som inte hinns med skjuts upp. Väldigt ofta får saker skjutas upp.

Gävle kommunfullmäktige innehåller 65 ledamöter. Jag tycker det är bra att det är en snacksalig samling. Med somliga förbehåll. Min begränsade erfarenhet har lärt mig att det finns ledamöter som ÄLSKAR att vara i talarstolen. Som mer än gärna tar upp plats och verkar tycka det är självklart att alla vill höra just den ledamotens åsikt helst flera gånger i varje liten fråga. Den värsta jag upplevt finns inte längre med i vår politiska församling, och inte heller på andra nivåer sen hen verkar ha gjort sig omöjlig också där.

Oavsett vilket så kan debatter bli för långa, som debatten om mål och ramar i går. Ja, det finns talartidsbegränsning och det är bra. Men alldeles för många har aldrig hört talas om det jag brukar framhålla ”kort och kärnfullt i talarstolen”. Budskap och argumentation vinner sällan på att repeteras om och om igen i ett sådant forum.

En annan lärdom är att rekvisita nästan aldrig är rätt. Linjen mellan briljans och galenskap är hårfin och det är inte många som kan hantera den. Nuvarande kommunfullmäktiges ordförande Eva Älander (S) fick igår tillfälle att poängtera att förhållningsorder för vad som får tas med i talarstolen kanske behöver aktualiseras.

Min egen önskelista bestod bland annat i en liten ponny och en gigantisk godisskål som kunde skickas runt. Fick (lyckligtvis kanske) vänta förgäves.

I går vad tanken att likt andra år köra klart alla ärenden utan tidsstopp för att ha dem klara innan sommaren. Det föll ut så att vi avrundade vid klockan 19, men cirka 20 ärenden kvar och ska ha ytterligare ett kommunfullmäktige i sommar med återremitterat ärende och dessa. I går kändes det som rätt beslut att skjuta resten dit, i dag inte särskilt. Blir spännande att se hur det funkar med ett möte som inte legat i plan sedan länge. Innan 3 augusti ska det vara och jag hoppas att det inte krockar med annat jag har planerat. Tror många känner lika.

Var det kul att sitta i Spegelsalen tio timmar med lunchavbrott och någon paus? Inte särskilt. Jag har sagt att jag har för mycket livslust för att vara bekväm med så långa möten i så tråkig form.

Tonen är dessutom stundtals väldigt tråkig. Ett exempel är moderaten som ”provokativt” gillar att kalla miljöpartisten för socialist (lite kul sådär) eller kalla S+V+MP-samarbetet för mörkrött. Ett klumpigt retoriskt knep. Om jag ska spekulera tror jag inte V själva tycker att helheten är särskilt mörkröd och S i Gävle ses inte precis heller som mörkrött i jämförelse med andra. Men allt för en lite osmaklig show antar jag! Vi ser olika på uppdraget.

SD fick flera gånger frågan hur deras budget kan ses som väl grundad utifrån att de hänvisar till siffror som inte existerar i verkligenheten genom att hänvisa till avtal i omfattning som inte existerar. Hade jag varit journalist hade jag gjort en grej av det. En S-budget som varit lika svävande hade sågats vid fotknölarna och Jörgen Edsvik hade fått löpa gatlopp.

En särskilt kul sak i debatten var när en Allians-företrädare äntligen talade om vikten av att synas med Gävle utanför Gävle. Han förespråkade mässor till exempel. Allt sådant som Alliansföreträdare i kommunen brukar rata. Gävlepolitiker ska vara i Gävle och ingen annanstans. Vilket blir lite klurigt för de företrädare för Alliansen som nog ändå förstår att alla goda idéer kanske inte bara finns på hemmaplan. Glädjande därför att Inger Källgren Sawela i sitt inledningsanförande gjorde en grej av att Alliansen har ”omvärldsspanat”. Verkligen? Det känns tryggt. Anar jag nya tider?

Så vad är då trösten när röven nöts? Förutom att det är en ursäkt för att äta choklad. Det är att demokratin kostar det här. Demokratin kommer inte gratis och måste hela tiden erövras och jag tänker inte nöja mig med att överlåta åt andra sköta det. Det är mitt ansvar att bidra på olika sätt. Just i går handlade det om det här långa mötet. Det är inte jättekul. Men andra dagar är det så roligt att hjärnan hoppar av glädje. Utvecklande samtal med personer som intresserar sig för en särskild utvecklingsfråga, brainstormande med partikamrater, att se någon stolt första gången stå i talarstolen eller få en insändare publicerad. Att själv komma till nya insikter utifrån ett politiskt föredrag slumpat på Utbildningsradions hemsida eller en artikel.

Som av en slump snubblade jag över ett blogginlägg av Calle Fridén på morgonkvisten. ”Att ha åsikter på nätet är inte politik på riktigt” är rubriken, Innehåll i urval:

”Jag brukar fräsa det åt folk som slentrianmässigt gnölar om värdelösa politiker: ta ett uppdrag själv då, om du tror att du duger till det. Leta upp ett parti som du kan känna dig hemma i – har du tur är det ett parti som saknar folk till mandaten så det är enkelt att få plats.”

”Inte heller är ärendena särskilt spännande. Det är cykelvägar, öppettider, kommunala avloppsledningar och regionplaner. Inte alls säkerhetspolitik, eller feminism i det globala perspektivet, eller invandring, eller kärnkraft. Det är tvärtom bara väldigt vardagsnära och konkret.”

”Uppbokad varje kväll vissa veckor, och inte alls med betalning. Största delen av Sveriges politiska liv är fortfarande ideellt, på fritiden, på kvällar och helger. Människor som har helt vanliga jävla jobb vid sidan av. Utan att skriva om det, utan att jaga ”klick” på nätet. Som inte kräver en parad varje gång de haft en åsikt hemma på kammaren.”

”Du kan ju tänka på det, nästa gång du delar nån idiotartikel på nätet. Nästa gång du drar alla politiker över en kam. Nästa gång du efterlyser att ”nån” ska agera, göra något, säga ifrån. Om du själv skulle vara så jävla mycket bättre? Hemma i soffan, framför datorn?”

Gefle Dagblads text om debatten. Arbetarbladets text.

För övrigt efterfrågades allsång i Gävle i samband med ett medborgarförslag i går. Så himla skönt att fantastiska Carina Blank (S) ska leda sådan!

 

Förhålla sig till nytt läge efter valresultat

Tidigare i dag publicerade jag en text utifrån att samtalen om det parlamentariska läget i Gävle nådde vägs ände.

Det är svårt att inte vilja skriva en mer om det. För den som inte är politiskt intresserad förstår jag att det kan vara klurigt att förstå vad det är som händer.

Det finns helt enkelt inga ”regler” för vad som händer utifrån ett valresultat. I tider då ett parti nått egen majoritet, dvs över 50 procent, har styret varit givet. Så är det inte längre, på gott och ont.

Istället kan man göra överenskommelser för att nå en åtråvärd majoritet. Det kan man göra innan ett val, och gå till val på det, som Alliansen i Sverige framgångrikt gjorde inför 2006. Man kan också vänta till valet är över och titta på resultatet och jobba med det. Det är egentligen ”normalläget” innan blockpolitiken växte sig stor.

Många har frågat om det inte är det parti som blir störst som vinner? Nej. Det är ingen fotbollsmatch på det sättet, även om det känns logiskt. Det beror på att man behöver så många mandat så att förslagen kan gå igenom, dvs mer än hälften. Annars blir hela upplägget i politiken svajigt och oförutsägbart när man inte kan förutse vilka beslut som blir. Det mår ingen kommun bra av, eftersom det inte blir någon långsiktlighet.

Tänk ett exempel med fyra partier. Det största partiet får 40 procent. De andra tre får tillsammans 60 procent. Om de tre går ihop och hjälper varandra, enas om en politik som de tillsammans ska stötta, så kommer de ju att ha majoriteten av rösterna. Detta trots att de alla är långt mindre än det största partiet.

I Gävle har mandatfördelningen utfallit så att av 65 kommunfullmäktigemandat har S 20, M 17, SD 8, V 6, FP 5, MP 4, C 3 och KD 2.

De som ska samarbeta kommande fyra år skulle önska minst 33 mandat. Under ett antal mandatperioder har ett rödgrönt block med S, V och MP samarbetat. Vi har aldrig gått till val tillsammans utan efter valresultatet suttit ner och skrivit en gemensam regeringsförklaring där vi förhandlat oss fram till vilket politik vi ska driva under mandatperioden.

Det är ett givande och ett tagande i de bitar man inte är helt överens. Det betyder enkelt sett att alla partier i ett samarbete inte kan få igenom all sin politik, men så pass att samarbetet känns helt okej. Och alternativet är ju att inte ingå i majoritetssamarbetet och då kanske inte få något alls. Sedan finns det ju alltid en diskussion om man sålt sin själ för billigt eller så och det är ju alltid upp till respektive parti att besluta.

Inför det här valet i Gävle så har S, V och MP i vanlig ordning gått till val som enskilda partier. Så också SD. Allianspartierna har gått till val på ett gemensamt valmanifest.

Så kommer då valresultatet. Knepigt läge. S, V och MP har 30 mandat. Det är tre för lite. Alliansen har 27. Det är ännu mer för lite för majoritet.

Då är Alliansens bärande argumentation, som jag uppfattat det, att de gått till val som Allians och därför kan de inte släppa varandras händer eftersom de hade ett vallöfte att samarbete. Det vore att svika väljarna.

Eftersom vi inte hade ett sådant samarbetslöfte det är det alltså vår skyldighet att hjälpa Alliansen att hålla ihop. Detta har Stenvard förklarat för mig på Twitter i kväll. Han ser tre alternativ. Allians + S, Allians + MP eller Allians + V.

Alla rödgröna partier har också därför suttit i samtal med Alliansen. Nu var de inte så smidiga utan gjorde ett galet mediautspel innan den överenskomna svarstiden. Ett skäl till det skulle tydligen vara att ”starta den interna diskussionen inom Alliansen”. Fan trot. Reslutatet blev ju att inget parti var särskilt sugen på att samarbeta med en Allians som beter sig så.

Vad jag förstår fick V veta att Alliansen skulle gå med på ”vilken politik som helst bara vi knäcker Socialdemokraternas makt i Gävle tillsammans”. När diskussionerna sedan i större grupp dök upp om politikens innehåll, det mest relevanta, var det sååååå svårt för Alliansen att göra några eftergifter alls. Då undrade V naturligtvis varför det plötsligt varit så svårt när de i ett läge varit beredda på att gå med på ”vad som helst”. Tror aldrig svar levererades.

Jag tror att alla förstår att den som tänker sig att bryta ett välfungerande samarbete för att hitta nya lösningar också vill se en uppoffring frå de andra som ska ingå.

Det blir en väldigt konstig situation för vilket som helst parti som skulel ansluta sig till en hel Allians. Konstig eftersom de kommer in i ett befintligt samarbete.

Utifrån det har jag full förståelse för att inget av Allianspartierna glatt släpper sina kamrater och växlar till den ”rödgröna” sidan.

Därför har vi bollat in en himla massa andra alternativ som är möjliga för att lösa den här knuten.

Enkelt, och smakfullt, hade till exempel varit om de två stora partierna, S och M, väljer varsit samarbetsparti och därmed htttat en fyrapartilösning att gå vidare med.

Självklart blir det ett tufft jobb att formulera en politik att vara tillfreds med i alla lägen när partierna ideologiskt står en bit ifrån varandra . Men som sagt, man ger och tar utifrån uppkommen situation. Det är aldrig en omöjlighet. För den med koll på kommunpolitiken vet ni också att en hel del är ”praktiskt” och inte så ideologiskt baserat.

Den som är skarp matematiker ser också att S + M får 37 mandat och alltså på två partier skulle kunna bilda en stadig majoritet under fyra års tid. Efter att ha brottats om politik och budget tror jag att det skulle vara görligt.

Inte det något av partierna allra helst önskar, men för oss socialdemokrater ett sätt att ta ansvar.

Det läge respektive parti önskar finns helst enkelt inte. Då gäller det att förhålla sig. Vara pragmatiskt. Gå framåt.

För kommunens utveckling måste det finnas spelregler som är tydliga framåt. För näringslivet är det jätteviktigt. Det vet jag att Alliansen också vet.

Som jag ser det finns det ingen som helst vettighet i den svaga argumenation som Patrik Stenvard och Alliansen för fram om omöjligheten i att hitta något annat än de tre lösningar han tycker är de enda alternativen.

Över 40 timmar har samtalen pågått. Fokus på politik. Hitta möjligheter och utveckla Gävle kommun. I detta sitter alltså Patrik Stenvard och tror att vi har ett annat syftel. Att splittra Alliansen. Vilket direktiv ”uppifrån” han pratar om vet inte jag.

kladdistvå

Det vi socialdemokrater vill är att hitta en stabil majoritet med ett rimligt samarbete på rimliga villkor. Allt detta skulle gå att lösa. Men där står fyra allianspartier som inte går en meter utan varandra.

Det är inte okej att ett samarbete ska sluta upp om ett annat absolut inte till något pris ska göra detsamma. Att Alliansen lovade väljarna det innan valet var urbota dumt. Att Alliansen dessutom inte kan förhålla sig till uppkommen situation är ännu dummare.

Jag tror att Alliansens väljare i Gävle, liksom på andra ställen i landet (jättemånga faktiskt) skulle förstå alldeles utmärkt varför de inte längre kan hålla varandras händer.

Jag lägger också in en text som Jörgen Edsvik (S) skrivit på Facebook:

Efter sex veckors tuffa förhandlingar valde idag båda sidor att avbryta förhandlingarna om makten i kommunpolitiken i Gävle. Oerhört tråkigt för oss som lagt så mycket energi på att ro detta i land och öka stabiliteten i systemet. Eftersom det nu sprids en del osanna bilder i media så kan det vara bra att känna till följande fakta:

Det finns 12 politiska uppdrag i Gävle som kallas (felaktigt) för tunga. Dvs har ett arvode motsvarande 50 %. Av dessa erbjöds alliansen fem ordf trots att de skulle fortsätta vara opposition. Av alla övriga uppdrag var fördelningen ungefär 50-50. Detta valde alliansen att förkasta … Varför?  Jo därför att omvårdnadsnämnden och utbildningsnämnden inte var med i förslaget. I båda dessa nämnder vill alliansen genomföra stora privatiseringar … Det är något vi rödgröna då inte kan gå med på.

Med i förhandlingen fanns också en sk borgfred med frågor som båda blocken skulle avstå från att driva. Ex. skulle rödgröna avstå från begränsningar av trafiken i staden och alliansen avstå från entreprenadsättning…inte heller detta kunde vi enas om.

Föräldrar i Gävle: droginformation

Brottsförebyggarna i Gävle, BIG, beslutat sig för att, i samarbete med ett antal andra drogförebyggande aktörer i kommunen, bjuda in till en föräldrainformation om spice. De ger en samlad bild av drogsituationen i Gävle just nu, vad som görs för att förebygga, vad föräldrar bör vara uppmärksamma på etc.

Mötet kommer att äga rum den 17/11 kl.18.00-19.30 i Furusalen, Konstcentrum.

För att nå ut till dom som inte har svenska som modersmål har inbjudan att översatts till ett antal andra språk (somali, arabiska och tigrinja) och på mötet kommer det att finnas tolkar som talar dessa språk.

Sprid gärna informationen.

Borgerlig vigsel – en fin grej!

lena2    lena1

lena5lena3lena6

lena4

Foton: Hanna Eriksson

Texten uppdaterades i september 2020

Jag är borgerlig vigselförrättare med förordnande av Länsstyrelsen och verkar i Gävle kommun. På din länsstyrelses hemsida kan du säkert hitta alla som har ett förordnande hos dig. Här är sidan för Gävleborg. Jag har dock rätt att utföra vigslar i hela Sverige.

På kommunens hemsida kan man läsa lite om borgerlig vigsel. Där kan man se vilka förrättare som tar emot förfrågningar. Då kan man se att det är en skillnad mot länsstyrelsens lista, och det beror bland annat på att alla inte har så mycket tid att lägga på vigslar och därför gör några få.

Av oss som finns på Gävles sida viger vi olika mycket. Allt beroende på hur mycket tid vi har för tillfället. Sedan jag fick mitt förordnande 2007 har jag haft runt 20-25 vigslar per år. Främst sommartid då efterfrågan är som störst. En vigselförrättare gör uppdraget på sin fritid, dvs vid sidan av sin vanliga sysselsättning. Det betyder att det inte finns nåt schema med lediga tider och vi sitter inte på stadshuset och väntar, vi har inte ett kontor där. Inte heller att jag kan se när de andra förrättarna kan. Vissa perioder är det tjockt med annat och då kan man inte åta sig någon vigsel alls.

Alla förrättare lägger upp sin ”standardvigsel” lite olika. Jag brukar säga några ord om äktenskapet, läsa en dikt och sedan delen där paret förväntas säga ja och eventuellt ringbyte och kyss följer och sedan signering av vigselbok och överräckande av vigselintyg. Det tar inte många minuter.

Men! Det finurliga är att i överenskommelse med förrättaren brukar man kunna ändra lite som man tycker. Ska någon nära sjunga/spela något? Musik kan spelas från lämplig musikanläggning. Paret kan säga några ord till varandra. Någon annan kan säga något till paret. Jag kan läsa en text som särskilt önskas osv.

OBS OBS OBS! Från nu fram till sommaren 2021 är det en annan lokal som tillhandahålls. Detta eftersom stadshuset rustas. Därför är vi anvisade till en lokal i rådhuset (huset bredvid) som är mycket mindre. Den rymmer egentligen mig, brudparet, två vittnen och eventuellt någon person till men ingen större skara gäster.

Platsen är i grunden stadshuset och Enneska salongen. För den som är tveksam till det brukar jag säga att det är ett väldigt vackert rum med ”gammal” inredning. Be gärna i receptionen att få titta om du är tveksam.

Givetvis får de som vill ta med gäster. Uppåt ett femtiotal är inga problem.

Efter själva akten är det ingen stress. Många önskar att ta bilder och det finns det tid för. Jag hjälper gärna till att ta bilder på paret och deras gäster tillsammans om de önskar det.

Någon gång har paret önskat att möblera om och dekorera rummet och det kanske kvällen innan vigseln. Det är tyvärr inte möjligt att göra så. Rummet avbokas för 30 minuter eller en timme (när det är många gäster). Det betyder att om någon fixar i ordning en kväll och vigseln inte är förrän vid lunch dagen efter kanske andra vigslar ska förrättas innan och de är inte alls sugen på att någon annan satt sin prägel på rummet.

Så här ser Enneska ut. Jag har tagit bilderna på ett icke-professionellt sätt.

enneska1 enneska2

När det finns tid och möjlighet viger vi på andra önskade ställen. I en trädgård, ett vardagsrum, på en veranda eller en brygga.

Om en eller båda inte talar svenska MÅSTE det anges vid bokningen. Engelska klarar alla, men behövs annat språk måste paret ordna med tolkning.

Vittnen till vigseln behövs också. Två stycken. De ska kunna identifiera sig med någon form av legitimation. Minst 18 år ska de vara. Det kan vara vänner eller släktingar. Ibland när vigseln ska ske i största hemlighet vill inte paret ta med någon alls, utan vill att jag ska fixa det. Det innebär merjobb för mig och binder upp mina vänner, och i ärlighetens namn börjar de kanske bli lite mätta på vigslar.  Är det vardag i stadshuset kan ofta någon av de som jobbar där ställa upp. Annars tillfrågar jag mina vänner om de kan ställa upp. Men enklast är ALLTID om man ordnar med vittnen själv.

I Gävle kostar det 500 kronor att viga sig. Det betalas med swish i stadshusets reception eller över nätet enligt instruktion på kommunens hemsida. Kvitto/betalning  på papper eller skärm ska visas upp för förrättaren.

När vigseln är på rådhuset möter jag upp på trappan till huvudentrén.

((Om vigseln är på stadshuset möter jag upp brudpar och gäster angiven tid på stadshusets innergård (alltså åt ån till). Förväxla inte stadshuset med rådhuset. Det finns en liten dörr till höger som jag då öppnar. Är det en tid när receptionen i stadshuset är öppen så går ni in där och väntar.))

Sedan går vi upp (eller åker hiss för de som önskar, inga problem för rullstolsburna eller barnvagnar alltså) till festvåningen. Kapprum och toaletter finns så alla hinner fixa sig innan vigseln.

Tillsammans tittar vi på papperen från Skatteverket plus kvitto och vittnens legitimationer med brudpar och vittnen innan vi sätter igång. Jag ger tydliga instruktioner på plats om hur man ska stå och vad som ska hända.

Eftersom jag inte har någon bil så ber jag alltid de som ska gifta sig att ordna med min skjuts till ställen som inte är i stadshuset. Det har aldrig varit något problem. Ibland hämtar de själva, ibland en morbror och ibland är det taxi. Vigselförrättare har annars alltid rätt att ta ut kostnad som uppstår vid resa.

Hur ni som gifter er ska vara klädda på vigseln bestämmer ni själva. Det är lika festligt i vardagskläder som i finkläder. Några har blommor med sig, andra inte.

Ring eller ringar är frivilligt. Det gör man som man själv vill med. Jag frågar också om paret vill ha en kyss på slutet. De flesta vill, men inte alla.

Det vanligaste scenariot är att jag får ett mejl eller telefonsamtal med en förfrågan om att förrätta en vigsel. Är det ett speciellt datum och tid vet jag direkt om jag kan eller inte. Sånt brukar jag kunna svara ganska säkert på ungefär två månader innan.

Är tidpunkten för vigseln mindre viktig så brukar vi prata/skriva tills vi hittar en tid där vi gemensamt kan. Om det inte går så rekommenderar jag att ta kontakt med annan vigselförrättare.

Vi viger alla veckodagar och tider, om vi kan! Kom ihåg att det här gör vi på vår fritid. Så en torsdagskväll klockan 20 kan gå jättebra.

Efter att ha vigt par i tio års tid nu, så har jag noterat att en del brudpar vill ”hålla alla dörrar öppna” vad gäller både tider och val av vigselförrättare. Jag har hållit tider som avbokats i sista sekund. Jag har avbrutit julledigheter för att åka hem och viga och fått SMS på tåget: ”Vi valde en annan förrättare i sista stund.” Det är inte så roligt eftersom min tid är viktig för mig. Ibland skickar jag erbjudande på tid och får inte svar på länge. Då bokar jag tiden på annat och när jag två veckor senare får besked om att de vill ha den blir de besvikna när jag inte längre kan. Ibland hör jag av mig efter lång tid och frågar och får svaret ”Förlåt vi glömde återkoppla att vi valde annat”.  Vi kan bättre än så!

Ibland, när vigseln är lite större med många gäster och många moment, träffar jag brudparet innan för att gå igenom upplägget. Men nästan alltid räcker kontakten innan på telefon eller mejl alldeles utmärkt.

Jag får ibland frågan om jag viger par av samma kön. Självklart gör jag det. Alla som får ett förordnande i dag måste göra det. Men för mig är det givet att alla kärlekspar ska få vigas under samma premisser. Det är olyckligt att det är en frågeställning som ens ska behöva existera.

Förfrågningarna till mig kan komma ett år innan tänkt vigseldatum. Jag kan tyvärr inte svara så långt innan. MItt riksdagsuppdrag gör det omöjligt. Jag brukar rekommendera att återkomma tidigast tre månader innan, även om också det är lite långt innan. Snittet när folk hör av sig är ungefär en månad innan. Men några ringer och berättar att papperen är klara och de vill viga sig så fort som möjligt, gärna i morgon. Går det så går det!

Att viga par är ett stort förtroendeuppdrag och är alltid väldigt roligt. Alla är glada och alla är fina!

Jag gör inga anspråk på att det här var en heltäckande genomgång. Fråga om du undrar något mer.

BIlderna är från 2014  när Lena och Henrik gifte sig.

Graffitiväggen nyss

Det är knivigt det där med stavningen på graffiti. Jag gör fel hela tiden om jag inte tänker till.

Hur som helst. Väggen står vid Länsmuseet och byter skepnad med jämna mellanrum. I dag gillade jag duvorna och de små ditsatta konstverken i papp.

Ändå från början har det antirasistiska budskapet funnits med. Det är fortfarande kvar. Älskar Gävle för det.

graf

Det är kommunfullmäktigemåndag.

Vi startade klockan 09.00. Fram till lunch tänkte vi hålla på med mål och ramar, dvs pengafördelning.

Därefter kan vi nog se oss i stjärnorna efter att vara klara till klockan 17 som är brukligt. Lite kymigt eftersom vi har en arbetarekommunstyrelse inplanerad till klockan 18 … Tur att min vice ordförande Ahmed enkelt rockar det mötet, men vi är ju några som blir kvar i Spegelsalen.

Vad har hänt hittills? Tja, Moderaterna har pratat om hur dåligt allting är i Gävle med anekdotsbaserad evidens (-Jag träffade en som sa … ). Kristdemokraterna har berättat att kultur är en förstärkning av civilsamhället. Centerpartiet antyder på olika sätt att majoriteten gör fulheter utan att berätta vilka som avses. Sverigedemokraterna berättar inte att de inte längre vill ta emot ensamkommande flyktingbarn men kallar gärna grupper för ”svaga”.

Det får rulla på det här.

 

1 maj 2014

Morgon började på absolut bästa sätt. Jag vaknade 6:42 och kved lite över att det var tre minuter kvar innan alarmet skulle ljuda. Men nej! Det var ju 63 minuter insåg jag. Lyckan!

Ahmed hämtade upp mig och vi åkte till Norrsundet för att börja firandet av 1 maj tillsammans med S-föreningen och människorna där.

Först gick vi i tåget. Det här är Arbetarbladets bild (tagen av Ulrica Källström) och jag syns i min lila mössa precis i mitten där jag höll fanan högt.

norrsundet

Efteråt höll Stig-Björn Ljungren i ett samtal med inlägg från mig, Ahmed och alla som kommit till Fyren för att delta. Det handlade om allt från dioxin i fisk till kyliga lägenheter och vinster i välfärden. Mycket spännande! Bra jobbat! Vi tog en wefie.

1 maj stigbjörn

Vi ankom city lagom när människor hade börjat samlas utanför Folkets Hus. Korvgrillning, plakatmålning och letande efter selar som fanorna ska bäras i.

1 maj tågbra

Tåg genom stan på det och när vi rundade av vid Slottstorget kom regnet. Det hälsade på en stund innan det försvann igen och bleka strålar ersatte. Variation förnöjer. Här är jag och Markus.

1 maj markus

Talen var alla mycket bra och jag vill rikta särskild eloge till SSU:s Anna Nilsson vars tal var mycket bra och där hon tog fasta på SSU:s briljanta 1 maj-paroll.

1 maj ssu

När något är gjort två gånger är det väl en tradition? Då är det nu en tradition att anordna mingel efteråt. Vår akommunalrådskandidater var värdar och vi var många som minglade, fikade och lyssnade på spännande, korta föredrag från gäster inne på Java.

Bra jobbat alla och kul var det!

Mer om Gävlemoderaterna och Fristad

Lite som en never ending story där människor är allvarligt bekymrade över Gävlemoderaternas agerande.

Ola Larsmo skriver i UNT.

”Vi har åtta städer som anslutit sig och där människor som den nämnda författaren/journalisten kan söka skydd under två år, skriva klart, hämta andan, hantera sin oro. Och berätta om vad de varit med om.

Tills Gävles moderater fick för sig att det var lite för dyrt. Det kostar ungefär 300 000 kr om året. Gävle beslutade nyligen att som första stad ta emot en hotad konstnär, vilket moderaterna inte kunde acceptera. Jag sitter här med deras anmälan av Gävle kommun till förvaltningsdomstolen, där de mycket noggrant försöker hitta en utväg ur det faktum att deras kommun sagt sig vilja vara med att stötta människor som journalisten ovan. Dessutom faller det, enligt deras syn på livet och världen, utanför vad en kommun bör syssla med.”

Och så ledaren i samma, liberala tidning i går.

Det går alltid att använda pengar till annat – med de tre moderaternas argumentering ska vi inte ha några bibliotek eller några gästspel av utländska musiker heller. Den som vill kan givetvis hävda att stöd till det fria ordet inte är en kommunal kärnuppgift. Men vissa saker är så självklara att de inte ska behöva beskrivas i författningstexter.

Kommunala kulturstipendier är inget nytt påfund. Varför skulle de inte kunna användas på detta sätt?

Det är naturligtvis lätt att se både kulturfientlighet och ett drag av främlingsfientlighet i kampanjen mot fristadstanken. Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth och Moderaterna på riksnivå har sagt ifrån mot sina partivänner. Att de tre och deras anhängare på andra håll skulle kunna lyckas med sin framställning till Förvaltningsrätten är svårt att föreställa sig.

Men de är i full färd med att skada sitt partis trovärdighet i kulturfrågor”

Ja. Eller nej. Eller ja.

Jag funderade, borde jag blogga nåt om det här med Gävlemoderaternas haveri?

Jo, det är anmärkningsvärt. Det går inte att bortse ifrån. Utifrån en motion som Miljöpartiet lade i Gävle så har alla utom M och SD i kommunfullmäktige beslutat att Gävle ska bli en så kallad fristad för en förföljd konstnär.

Detta är ett solidariskt förhållningssätt, och något som vi också tror kan vara med och utveckla konsten och därmed tanken hos människorna i Gävle.

Moderaterna har nu gått så långt att de överklagat till Förvaltningsrätten.

Ni skämmer ut Gävle, skriver Jenny Wennberg på ledarplats.

Hur som helst. Om det nu skulle visa sig att Gävle kommun (och andra kommuner som är fristäder) inte ”får” vara det, så är det väl så. Vi är dock många partier som visat oss välvilliga till solidaritet i sammanhanget. Alla utom två då.

På sociala medier finns en (liten) diskussion om detta och jag har fått frågor från både Moderaternas distriktsordförande i Gävleborg, Patrik Stenvard, samt Måns Montell som är ny i Gävles M-topp.

Ingen av dem vill säga någonting annat än att det ligger utanför den kommunala kompetensen. När jag frågar dem hur de ställer sig till den argumentation som förts fram av Källgren Sawela, Bornegrim och Bjerkén vill de inte svara alls. De hänvisar bara till den kommunala kompetensen. Det går inte att få dem att svara på om de håller med trion som inte alls håller sig till att tala om kommunal kompetens.

Istället handlar det om att konstnären kanske har en familj och att de kommer att tära på vården. Frågor kring bostäder. Och fonderna som ska användas för finansieringen, de är ju till för Gävleborna osv osv.

De har dessutom dristat sig till att skriva till Expressens kultursida och ifrågasätta att de ifrågasatts. I ett härligt mejl om ”Sverige Demokrater” och formuleringar som ”Vi följer med stort intresse att följa frågan”. Kulturskribenten måste ha dånat, som man sade förr i tiden. Sedan dödar hon dem i text. Läs här!

I går kväll uppmärksammades Gävlemoderaterna i Kulturnyheterna. Läs och titta!  Kulturministern är förfärad.

Jag trodde verkligen så mycket mer om Inger Källgren Sawela.