I går var det en saftig måndag. Fullmäktige började klockan 9 och slutade strax innan 17.
Arbetarekommunens VU hade möte 17.10 till 20:30. Jag var hemma strax innan 21.
Därefter tog det 90 minuter att mejla ikapp och ringa folk utifrån beslut som fattats.
Så kan den se ut. Den lätta politikervardagen jag läser om på sociala medier ibland.
Fredag lunch till lördag lunch deltog jag på Arbetarrörelsens dagar i Bollnäs. Vi hade fokus på jämställda och jämlika löner och förutsättningar utifrån olika perspektiv. Hur jag än funderar landar jag i att en otroligt viktig del är att individualisera föräldraförsäkringen.
I går hade jag förmånen att få besök av mormor, moster och kusin Vi ”räknade” matte och åt pizza och på kvällen såg jag dåliga filmer och läste böcker.
Vaknade till den gråaste av söndagar och knappt fått något jag föresatt mig gjort, men jag ska samla ihop det jag behöver inför seneftermiddagens möte i alla fall.
I går torsdag var huvudpunkterna utskottsmötet, träff med djurskyddspolisen i Stockholm (uppföljning från mitt förra besök där före sommaren) och så middag på japanska ambassaden.
Ambassadören hade bjudit oss som var där på studieresa i september, så vi talade om det vi sett och allmänt om läget i världen. Oerhört trevlig ambassadör och jag uppskattade maten väldigt mycket.
Kom hem 0030 i natt, fixade med Nickel innan jag sov. Nu sitter jag på kollektivt färdmedel på väg till Bollnäs och konferens där till i morgon lunch.
I måndags välkomnade vi Hanna Westerèn till Gävle. Hon är socialdemokratisk riksdagsledamot med uppdrag i näringsutskottet. Hon är särskilt ansvarig för småföretagarfrågor, och inser förstås att det är bra att träffa sådana från hela landet.
Från Socialdemokraterna Gävleborgs Facebook:
Stort tack för värdefull input Fico Store, Gefle Chocolaterie, Gävligt gott, Invotech Solutions och Hotell Alderholmen. Hanna och Elin kommenterar dagen såhär:
”Även om alla företagen som besöktes pekade ut olika utmaningar i termer t.ex. av kapitaltillgång, kompetensförsörjning & sjuklöneansvar, visade de alla prov på framti…dstro och initiativkraft. Det var väldigt inspirerande att ta del av deras berättelser” /Hanna
”Det är inspirerande att se när företagare är djupt engagerade i att både utveckla sin verksamhet och att samtidigt bidra till positiv utveckling när det gäller exempelvis miljö/hållbarhet eller arbetsförhållanden.”/Elin
Frågan ställdes i ett forum för likasinnade (inte av mig, utan av annan kreativ person) och jag vill gärna dela några av de ”fantasifulla” svaren. De talar rätt bra för sig själv. Efter att ha rotat en hel del i ämnet, läst rapporter och så. Framför allt haft kontakt med män och kvinnor som är ointresserade av egna barn skulle jag säga att det här är ett gott urval.
Vad är du för en jävla feminist som inte vill ha barn?
Du vill bara ha det roliga men är inte beredd att ta något ansvar
Ingen kommentar direkt. Det värsta är att jobba med bara kvinnor 30-50 åt där alla i gruppen har barn. Och hon (jag) utan barn har inte lika viktig fritid och då är det underförstått att barnfri kan jobba alltid. ”Jag har minsann småbarn” så jag MÅSTE vara ledig hela julen, varenda skollov och hela sommarlovet.
En tjejkompis som på fullt allvar utbrister ”men varför i helvete umgås jag då med dig?
En läkare (!! Jag var där av en helt orelaterad anledning) sa att det var ens samhälleliga plikt. Jag trodde att han drev med mig så jag började garva
När jag frågade min manliga gynekolog om sterilisering så sade han att jag bara behöver hitta den rätte. Det är nog det som för mig mest förbannad att höra. Liksom, har jag inte ens rätt att bestämma över min egen kropp? Måste jag ha en man som avgör det beslutet?
Fick höra en gång- vad gör du om fin partner vill? Det spelar väl ingen roll, jag kan ju inte göra något jag INTE vill???
Det är nog då vänner med barn bara lovordar hur härliga och energigivande (!) och mysiga barn är. Alltså då de envisas med att jämföra och samtidigt försöker uppmuntra att också skaffa!
-aha, du är lesbisk?
Gick till en läkare när jag nästan blivit utbränd och ville få undersökt mina symptom som är en reaktion på tillståndet stress. Vi diskuterade mina kroppsliga besvär och hon tyckte XXX (p-piller och medicin) kunde bytas mot något som kunde ge mig mindre humörsvängningar till följd av stress var de inte längre bra. Jag påpekade att det tagit tid att hitta dem och att jag lidit fruktansvärt innan. Av smärtor och kramper. (Vet nu att jag har en sjukdom) och varpå jag säger att lösningen är vasektomi. Att ta bort livmodern utropar hon att jag är galen och tar i för mycket. Att jag inte är stabil och inte vet vad jag vill. Att ett barn gör en mjukare och mer följsam i livet. Nästan åberopade barn som lösning på att jag har arbetsnarkoman drag. Jag blev så arg att det slog svart! Jag kände mig trampad på! Hon använde min utsatthet för att kunna påstå att jag inte är i stånd att ta avgörande beslut! Jag fick gå i terapi efter detta. Vågade inte öppna mig för sjukvården igen.
Klart du tror det nu, men det ändrar sig samma sekund som du håller ditt barn i din famn första gången, det lovar jag”
Du är ingen riktig kvinna” och ”Det spelar väl ingen roll hur du jobbar, du har ju inget liv…” (underförstått du har inga barn)
Svärmor som hävdar att det är en mänsklig rättighet att få barnbarn från båda sina barn, suck!
Då har ditt liv ingen mening”, ”du kommer ångra att du sagt sådär när du väl håller ditt barn för första gången”, ”det är din skyldighet som kvinna”… Och så allt om att man skulle vara självisk eller kommer att lära sig empati efter förlossningen. Jag tycker det är läskigt att många tydligen inte verkar ha någon empati innan dess…
Åh, och klassikern: ”Tänk om dina föräldrar hade sagt så! Ska du neka dem barnbarn?” Och den missriktade men likväl fett elaka kommentaren (när de läst in en massa egenskaper i ”jag vill inte ha barn”): ”Jag hoppas verkligen att du ALDRIG får barn!”
Du kommer ändra dig när du väl träffar rätt man!
Men jag kan ta hand om barnet för dig!” – sagt av min fd svärmor. Som om det skulle göra mig mer benägen att genomgå graviditet + förlossning?
Du skulle bli en så jättebra pappa!” Eh… nä, det skulle jag faktiskt inte alls, eftersom viljan att bli pappa är en av grundförutsättningarna för att bli en bra pappa.
Har, som några andra, fått höra kommentarer om min ”kvinnlighet”. Föder man inga barn är man ingen kvinna, om ni nu inte visste det!
Att det är tur att jag låter bli, för jag är ju störd i huvudet och störda människor bör inte skaffa barn. (Störd är jag alltså för att jag inte vill ha barn, ingenting annat…)
Men det är ju livets mening och det är inte bara du som bestämmer det, barn är en gåva från Gud.
Hur klarar du av att leva ditt liv när det inte har någon mening.” =barn. Eller ”jag tycker så synd om dig som inte har någon man som vill skaffa barn med dig.
Men du måste ju tänka på mig också, jag vill ju ha barnbarn. Sagt av min mamma.
Barn är meningen med livet” är också en vanlig kommentar. Då undrar jag hur tråkiga liv folk har…
En okänd och random snubbe blev så provocerad att han tänkte spöa mig. Detta skedde på en krog i Gävle.
Förresten en annan variant var en dam i 50-årsåldern som tyckte jag borde gå i terapi och få hjälp att bearbeta mitt ”problem” med att inte vilja ha barn. Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle säga. Bara fånskrattade lite som svar. Vet inte hur hon reagerade egentligen men hon verkade verkligen provocerad
I Vietnam gör man sig av med kvinnor som du,
Helt klart sjukaste jag varit med om var när mannens ingifta släkting var helt bergis på att jag redan var på smällen efter att ha gett henne ett nej på Den Stora Frågan. Varför? Jo, för jag svarade för snabbt och säkert så jag försökte bara dölja det faktum att det nog redan fanns nåt litet där inne. Hjälp lixom.
Jag hade förmånen att få se föreställningen under måndagskvällen, tillsammans med representanter för polis, åklagare, media och kommunen. Efteråt samtalade vi med Kvinnojouren Blåklockan.
Inramningen var mycket speciell, i källaren på lokalen där det tidigare var mentalsjukhus för kvinnor. En mix av film, skådespelare, musik och inspelade citat.
Så här skriver Arbetarbladets Emanuelsson:
”Max Heberts “Min syster ville bli gerillasoldat” är baserad på samtal med 43 kvinnor i åldrarna elva till nittiofyra med rötterna från hela världen och olika samhällsklasser: Allt från en vd till en narkotikasmugglare får berätta om sina upplevelser av svek från lärare, auktoriteter och andra vuxna män.”
Juggas text från samma tidning:
”– Vi frågade oss vad som är det ”normala” för att vara kvinna. När kliver hon över gränsen? Är det hon som inte vill ha barn, som har för mycket makt, eller har jättemycket muskler?”
Jag fick frågan i våras om jag ville låta mig intervjuas som en del i det här projektet. Jag gjorde det och satt ner med Max i en timme och talade om hur jag blir bemött i mitt förtroendeuppdrag, ingen hemlighet att jag liksom andra kvinnor som syns får ta skit om vårt utseende osv. Vi pratade också om hur jag blir bemött utifrån att jag nu är tydlig med att jag inte längtar efter egna barn.
Lite senare fick jag komma och spela in två citat av det jag sagt.
Ett av dem var det första citat som spelades upp. Mamma, det handlade om dig. Om att du lärt mig att man gör det man vill, ställer hästen där den ska stå.
Utöver det kände jag igen orden som den intagna kvinnan yttrade när hon berättade att hon inte ville ha några barn …
Ett fantastiskt verk av de som dragit i det från start till slut. Jag är mycket imponerad.
I mitt politiska uppdrag, i justitieutskottets S-grupp pratar vi ofta om frågor relaterade till mäns våld mot kvinnor och sexuella övergrepp. Det är en fråga som verkligen engagerar oss. Och ja, självklart utnyttjas också pojkar och män. Det finns kvinnor som förgriper sig också, om än lååångt färre än män. Lika oförlåtligt.
Jag berättade hur vi nyligen lade en dag i Uppsala för att tala om frågan. Utifrån utredningar som kommit under året har vi talat om frågan. Vi har under året besökt prostitutionsenheten på hos polisen i Stockholm och så vidare.
Nyligen var vi på ett seminarium som bland annat Fatta arrangerade. Det handlade om porrfilm i dag. Lättåtkomligt för alla. Att pojkar kollar porr från det att de är elva år. Att porren har mycket våldsamma inslag, är ungefär så långt ifrån kärlek det kan komma.
I går kväll läste jag ut boken Jakten på Kapten Klänning, ni vet den store polisen Göran Lindberg som utsatte unga flickor för mycket stora övergrepp. Levde någon slags parallell-liv där tjejer var varor för maktutövande.
I går kväll såg jag också teatern ”Min syster ville bli gerillasoldat” (jag ska skriva ett särskilt inlägg om den) och samtalade med representanter från Kvinnojouren Blåklockan i Gävle efteråt. Alla historier som ligger till grund för teatern handlar om övergrepp mot kvinnor.
Jag såg Trumps fru berätta att hon förlåter honom för hans sexistiska uttalanden. Jag funderar på om hon känner att hon har något val egentligen.
Nyss läste jag texten från Arbetaren som cirkulerat i sociala medier. Där en arena fylld med sjukvårdspersonal hyllat en sexolog som tycker att kvinnor ska ställa upp på sex med män. För att det är bäst för män? Jag har hört om män som åker iväg och knullar andra kvinnor än mamman till det nyfödda barnet, är det de hon tänker på? De stackarna.
Alla ni som skriver och kommenterar andra kvinnor i sociala medier. Ni skriver att vi är äckliga, feta, behöver träffa en rejäl karl och annat kreativt på temat. Ett syfte, trycka till och trycka ner.
I morse hörde jag i förbifarten på nyheterna det som jag fått klart för mig tidigare, att åldern på sexköpare går ner. Något som prostitutionspolisen också berättade. Många sexköpare är unga killar som vill göra de våldsamma övergrepp de sett på porrfilmerna men det vill inte deras tjejer. Så de köper de en annan kvinna för ändamålet.
Ni som utnyttjar andra människors kroppar utan att egentligen vara välkomna, fy fan för er.
Ni inbillar er att ni får, att ni är omtyckta, kanske till och med att ni gör en god gärning av något slag.
Ni är bara vidrigt äckliga.
Funderar allvarligt på kampanjen ”Rör inte min fitta” (eller bröst, eller stjärt eller någonting alls).
Det här är gänget som är det första som går Socialdemokraternas ledarutbildning Steg 3, utifrån den nya studieplan som partiet har.
Ungefär hundra personer från hela landet. Arbetarekommunordföranden, kommunalråd, oppositionsråd,gruppledare i fullmäktige, nämnder och bolag där många också är ordföranden, riksdagsledamöter … Minst sagt mycket samlad erfarenhet. Men som trots det vill ha mer och utvecklas utifrån att omvärlden och partiet gör det.
Det är också en av de saker jag tar med mig främst, när Tomas Eneroth (partiets studieledare) besökte oss och talade om just det, vikten av att aldrig någonsin tro att man är fullärd, att ingen kurs har mer att ge.
Jag önskar att alla socialdemokrater som i dag har uppdrag av olika slag, och inte gått en kurs de senaste fem åren (några har inte gjort det på långt mycket längre än så) genast anmäler sig till något av allt som finns.
Vi höll på från 9:45 i fredags till klockan 16 i dag och klockan var strax innan 20 när jag kom hem. Fullmatat så klart. Jag är trött. I morgon är det måndag igen! Företagsbesök står på agendan!
Den här onsdagens första stora punkt var att lyssna på partiledardebatten, något mindre än första halvan. Sedan behövde jag jobba med annat. Skönt med en debatt där det är omöjligt att tala i munnen på varandra. Strängt modererad så att säga.
Efter lunch var jag på insyn hos polisens Särskilda utredningar, och kollade på en del av de ärenden som kommit dit. Landade direkt hos gruppmöte med min utskottsgrupp där vi talade igenom besök vi gjort på slutet och kommande aktiviteter och sådant vi ska lyfta med våra ministrar. Votering. Efter voteringen planerade jag ett möte med en annan ledamot. En halvtimmes riskakepaus på rummet innan jag klockan halv sex började släppa in besökare till seminariet om fotboll och fylla som jag var värd för. Alkoholpolitiskt Forum arrangerade annars. Det var riktigt bra och gästande fotbollsdomare var tydliga, de fattar inte varför alkohol ska säljas på arenor.
Ringde och talade med en Gävleföretagare jag haft kontakt med under ett par år och stämde av hur dennes verksamhet går och vilka problem den stött på. Mycket glädjande men också fortsatta trubbel.
Klockan halv nio hade vi telefonmöte som vår distriktsordförande kallat till, med allmän avstämning.
Tio över nio gick jag ner i gymmet och drog av 50 minuter rörelse.
Nu gör jag kvällsavstämningen på mejlen innan jag ska läsa den sista kurslitteraturen inför helgens kurs.
I morgon ska jag ersätta på Miljö- och jordbruksutskottet. Där börjar de 7:30. Satsar på frukost efter mötet.
Förresten är det inte en enda som hört av sig sedan igår för att höra mer om vad en riksdagsledamot egentligen gör om dagarna. Eller kvällarna.
GD har rapporterat om att riksdagens arvoden höjs, enligt beslut av riksdagens arvodesnämnd.
Raimo flyttade från Hofors för åratal sedan. Journalisten har missat att nämna att kommunfullmäktiges ordförande i Gävle också har ett arvode. Vilket förmodligen gör Patrik Stenvard, som dubblar stolar, till den högst arvoderade politikern i länet.
Valda kommentarer från kommentarsfältet på Facebook:
Politiker, det enda yrket där en person inte behöver uppnå något men iaf får en lön.
Helt otroligt…
Gör jag ett bra jobb och förtjänar lönen behöver ja inte skämmas men politiker SKA lära sig veta hut och börja göra sig förtjänta av lönen
Fyfaaaan, skämmas ska ni göra
Politiker är en sluten klubb utan nån större verklighetsförankring !
Lyckligtvis också en del som kanske har något mer insikt i hur de politiska uppdragen ser ut och har en rimlig fundering.
Min fundering när alla gnällspikar börjar med floskler som ”politiker behöver inte göra nåt och tjänar hur mycket som helst” är, om man anser att det är så borde man väl själv ha satsat på politiken. För åsikter verkar det ju inte saknas, men man kanske inte vill vara kreativ utan bara vara lite svennig och gnälla och vara avundsjuk.
Jag skrev en kort redogörelse för en timme sedan. Än så länge har ingen hört av sig.
På många ställen i landet har Vänsterpartiet motionerat om sänkta arvoden för politiker. Utifrån samhällsklimatet är det populistiskt rätt. Jag förordar inte det. Däremot tycker jag inte att de/vi som nämns i artikeln ska ha en massa mer, utan snarare alla de fritidspolitiker som gör ett enormt, massivt jobb till ytterst liten ersättning.
Jag tror att fler skulle tycka det var värt att lägga ner all den tid och energi som det tar om det i förhållande inte var relativt liten ersättning för alla de timmar det tar. Fritidspolitikerna är sanna hjältar.
God natt.