En läste jag ut 02.30 på årets första dag efter att ha rumlat hem från grannen. Den andra alldeles nyss.
Om resten av årets böcker kommer göra mig lika glad åt läsningen blir det nog bra.
Kerstin Ekmans namn är alltid nära. Hon har ju skrivit böcker i en evighet men särskilt många har jag inte läst. Den här bar hon mycket intervjuad om när den släpptes, kanske fick den mycket uppmärksamhet för att den handlar om en lätt infekterad fråga. Jag började lyssna på en inläsning Sveriges Radio hade men innan jag kommit någon vidare vart var den borta. Så nu blev det dags. Det är en fin skildring. Hade gärna läst en egen bok om frun, verkar vara en redig kvinna. Blir trött på machostämningen mellan männen, att det är jägare spelar mindre roll för den är likadan där den finns. Kärleken till hundarna.
Erlend Loe är en favorit. När jag hade läst klart den ganska tunna boken undrade jag om jag ändå inte läst den här förut. Om det är så gör det ingenting för tiden är inte slösad. Det roligaste med den här är inte den, för Loe vanliga, skruvade historien som ändå ter sig rimlig när man läser. Det roligaste är hur han driver med poesi-genren. Och med författare som fenomen.
De här första lediga dagarna på året (så är det att vara lärare!) finns tid att göra sådant som får mig att slappna av.
Det är sådant som har med saker i mitt pysselrum att göra. Pennor, glitterlim, tejp, vykortssamling, mönsterpapper, små lådor och allt i liknande kategorier. Det ska gås igenom. Det ska sorteras lite. Det ska användas. Tränar på att inte tänka att små pappersjuveler ska sparas. Till vad? De ska ju skapa glädje för någon. I ett album eller till någon som jag skickas något piffigt.
Det är sannerligen inget måste att hålla på köpa grejer för att pynta. Det går att göra väldigt enkelt och med saker man kan ha hemma. Här har jag använt använda frimärken för att pynta vanliga skrivpapper för att bli någorlunda piffigt brevpapper som i detta nu är på väg mot Lettland.
Det är härligt med det lite långsamma. Lägga tid på saker. Ett SMS eller Messenger-meddelande är förstås alltid uppskattat men samma sak som något fysiskt blir det aldrig. Skönt att ha den här tiden de här dagarna.
Jag blir alltid riktigt nöjd när Fönstret kommer med posten. Det är ABF:s tidning och den gör dig allmänbildad och intresserad av ting du inte visste du ville veta mer om. Berikar livet helt enkelt. Den innehåller väldigt bra personporträtt av människor som sysslar med diverse saker.
I senaste numret är det Carin Götblad, känd medarbetare på polisen. Hon är en person jag sannerligen beundrar. Hon verkar vara sig själv, hon är arbetsam, trevlig, tydlig och nyfiken. Jag har läst många reportage om henne, och gillar hennes rationella stil. När hon berättar att hon kan laga en maträtt och den får hennes karl hålla till godo med när det är hennes tur att laga. Engagemanget för uppgifterna är äkta. De gånger jag haft förmånen att vara med henne, till exempel genom olika politiska uppdrag jag haft imponeras jag över hennes lugn och förmåga att växla mellan olika ämnen. Vi har förstås talat lite om våra gnagare, då hennes intresse för marsvin är känt. Också i den här intervjun lyfts det.
Hon är inte så förväntad, det dyker upp roligheter. Så vansinnigt mycket mer givande än att läsa om någon som inreder och ska tala om olika nyanser av vitt och att blanda gammalt med nytt … Nu är jag snart 45 och jag har bläddrat i så många damtidningar i mer än 30 år. Det är få gånger man blir överraskad eller får någon insikt av den sortens reportage som bjuds där. Det är förstås inte personerna som intervjuas fel. Det finns gott om skådespelare, författare, företagsledare och andra som jag tror jag kan lära mig mycket av. Men det är vad deras handväska innehåller eller vad deras favoritresemål är eller just var de köper sin inredning som det handlar om. TRÅKIGT.
Det stämmer det de äldre sagt, att tiden går fortare och fortare. Det är inget konstigt eftersom varje år blir relativt mindre del av livet när man har kommit upp i många år.
Satt i mellandagarna och gjorde i ordning min papperskalender för 2023 (som om det vore 1993) och tänkte att det var väl alldeles nyss jag gjorde precis detta. Men det har gått ett helt år. Igen.
Det är egentligen inget magiskt för universum att en planet kört färdigt ytterligare ett varv runt solen, men vi har paketerat det som något mystiskt och ska fira. Såg att matbutiken tycker vi ska kasta palastsaker i guld och silver runt oss för att fira detta. Tellus som gjort resan många varm gissar jag suckar förundrat.
Jag vill bara slippa 2022. Glad att den önskan kommer infrias! Visst hände det några bra saker, till exempel att jag fick ett nytt syskonbarn som är som solskenet själv efter en lite tuff start. Men jag förlorade min mormor, men försöker tänka att jag är så glad över att jag fick ha henne så länge när jag sitter här och skriver i hennes tights! Och vilken mormor sedan. Hade aldrig önskat mig någon annan. Så tur för mig ändå.
Att förlora en vän som valde att själv avsluta sitt liv var något helt annat. Det är fortfarande en helt akut sorg som är jobbig att tänka på men jag tvingar mig hela tiden. Försöker att inte vara arg. Jag vet att den som gör så är sjuk och vill ingen annan något illa.
Bland det roligaste jag gjorde i år var att gå Svenska Blå Stjärnans grundutbildning. Så fina dagar i Hälsingland med så fina människor och det känns bra att ha tagit steget till att vara en del av krishantering vid behov. Som jag aldrig någonsin hoppas uppstår. De flesta andra på utbildningen hade tänkt likadant. Kriget i Ukraina påverkar oss på olika sätt, men vi är förstås absolut inte hårt drabbade på något sätt. Om framtiden vet vi inget.
Jag lämnade riksdagen. Jag har efteråt fått väldigt många omtänksamma frågor om hur det känns. Det känns fortfarande jättebra och helt rätt. Jag har inte saknat det en sekund. Det är lite skönt att inte leva med nyhetsflödet och behöva agera på det. Det är väldigt skönt att slippa åka tåg och hatta fram och tillbaka. Det är lika skönt att inte ständigt behöva vara beredd på vad som helst. Saknar jag något? Ja, gemenskapen med de jag tyckte om. Jag är stolt över de 12 år jag lagt på att arbeta för Gävleborgs bästa och för socialdemokratins bästa. Jag bidrog med allt jag hade och fick med mig mycket också. De kunskaperna ska jag fortsätta använda mig av när det gäller att bygga framtiden med politik. Rent handfast har jag ju uppdrag av olika karaktär i partiorganisationen och har nu uppdrag i kommunen (efter nyår är det kommunfullmäktige samt som vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden).
Hösten på mitt nya jobb på skolan har varit mycket givande och lärorik. Nya bekantskaper och arbetssätt. Det är det svåraste jag gjort (ja, svårare än riksdagen absolut), och bland det roligaste. Jag går till skolan glad varje morgon.
Det är roligt att plugga igen. De kurser jag läser på distans mot olika skolor är olika men har ibland beröringspunkter. Det är stundtals ganska svårt men jag hänger i och tänker ”good enough”. Det är nytt, att träna på just det. Allt måste inte vara på topp. Det skaver men måste till för att klara andra halvan av livet som jag statistiskt är på strax. Om jag tänker att jag ska bli lika gammal som mormor då. Rulla in på år 90. Nu rullar jag in på 45 så atte. Då ska det bli mer chill och mer kul hoppas jag.
Jag önskar alla ett gott nytt år och ett 2023 med lugn och ro!
Juldagarna har passerat. För mig känns det alltid innan som att de ska vara så många och det är så lång tid att vila i julbubblan. Nu ska jag lära mig att de går lika fort som alla andra dagar.
Bra dagar. Mina kakor räckte. Mamma fyllde år. Träffade några kompisar. Syskonbarnen. Sovmorgon. Vände inte på dygnet dock som jag brukar. I natt var jag vaken nästan till två. Det var rekord. Femåringen sov också över som jag. Hon väckte mig några dagar. Då är det svårt att vara stånkig över att gå upp. Lillefjun.
Jag tänkte att det skulle bli rätt enkelt att plugga. Stundtals har det gått bra, men ibland har det också varit på håret. Sedan kurserna startade i augusti har jag inte lämnat in en enda uppgift för sent. Då har jag ändå haft en del annat så jag är väldigt stolt över mig själv. Det har förstås underlättat att jag tänkt att allt inte kan vara absolut bäst. Men när jag är igång vill jag ju att det ska gå bra.
Tackar mig själv för de investeringar jag gjort i mig själv och mina förmågor genom åren när jag tränat väldigt mycket på att både läsa och skriva. Tänka också faktiskt.
Det underlättar.
Så låt mig bara vara lite nöjd den här kvällen när jag skickat in årets sista arbete och skrivit de sista responderande kommentarerna på studiekamraters arbeten.
Ett seminarium och lite läsning kvar för 2022. Om jag inte vill vara ute i lite god tid för att påbörja nästa moment. Den dag i veckan jag inte är på skolan och jobbar utan har avsatt för studier har verkligen gått åt för det. Glad att jag haft den. Nästa år blir det mycket politik på den. Då måste jag hitta en annan strategi! Har ni tur får ni höra om det.
EN BUDGET I SVÅRA TIDER FÖR TRYGGHET, JÄMLIKHET OCH FRAMTIDSTRO
I dag samlas Gävles kommunfullmäktige (65 folkvalda ledamöter) för sista gången 2022.
Dels har vi röstat fram ett nytt styre för den kommande mandatperioden (så från årsskiftet är jag vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden). Dels ska vi rösta om kommunbudgeten för 2023. Debatten pågår i detta nu.
Med en pandemi i ryggen och oro i världen som bland annat drivit upp drivmedelspriser, inflation och stigande marknadsräntor, lägger vi socialdemokrater och våra samarbetspartier (C, L, KD, MP) en budget som prioriterar stärkt välfärd, ökad trygghet och den gröna omställningen.
Här är några av satsningarna:
20 miljoner kronor till att ta bort delade turer för de som önskar och andra insatser för att förbättra arbetsvillkoren och arbetsmiljön för kommunens medarbetare.
5 miljoner kronor till att förstärka det förebyggande arbetet för barn och barnfamiljer, genom bland annat fler fältassistenter och utökade socialtjänstinsatser som ska finnas närmare barn, familjer och skola.
25 miljoner kronor till att fortsätta den stadsomvandling vi planerar för, som ska möta nuvarande och kommande generationers behov.
Så här ser det ut med avseende på de ordinarie platserna i nämnderna sett till kön. Om någon blivit felkönad är felet mitt.
Omvårdnadsnämnden 15 procent män, socialnämnden 23 procent män, kultur- och fritidsnämnden 46 procent män, arbetsmarknad- och funktionsrättsnämnden 54 procent män, samhällsbyggnadsnämnden 62 procent män och utbildningsnämnden 69 procent män.
Så här kommenderar bolagets VD händelsen där männen svinade, förstörde och slängde en massa möbler i havet med fara för det mesta:
”Vi drack under 12 timmar och då blir det sådana här dumheter. Vi tänkte allt eller inget och när vi kör, då kör vi hårt.”
Det är precis en sån här kommentar som stärker min redan ganska inpräntade bild av att många vuxna människor som lyckas bra inom många områden i livet (blir VD) har en totalt gränslös syn på hur man kan agera när det kommer alkohol in i bilden.
Inte konstigt att det är svårt att lita på berusade människor. Så många gånger som de inte drar sig för att skylla knäppa, skadliga handlingar (mot sig själv eller andra) på att de ju var fulla.
När jag var tonåring hade jag verkligen inte trott att det beteendet skulle följa med för alltid.
VI har varit bortskämda med snö och kyla många dagar nu. Det tycker jag är härligt. I förmiddags landade en vacker domherre i snöbusken utanför mitt fönster.
Det är märkligt när man ska studera. I det här fallet läsa mängder av engelsk text med för mig inte frekvent använda fackord, det lockar fram en initiativförmåga att göra helt andra men viktiga saker. Slå in julklappar. Mejla om valberedningsarbete och annat. Fantastiskt att man då kan få så mycket gjort. Det är nåt magiskt.
Vi håller alltså fortfarande på, men det är många timmar kvar tills aviserad sluttid så inga konstigheter.
Vi började i morse med att välja kommunfullmäktiges presidium. Den punkten användes väldigt ohämmat av tre moderatmän som verkade glömma vad punkten handlade om. De ville istället köra sin show med att kräka ur sig sin besvikelse främst gentemot KD men jag tror på livet i allmänhet. Tyvärr lät ålderspresidenten som ledde mötet detta pågå och vi var alltså 61 andra som lade en timme vardera på att lyssna på detta.
Inget ovanligt förstås att man väljer att prata om fel saker, det hjärtat är fullt av, på fel punkt.
Men det är ovanligt att vara så i affekt att man också väljer att berätta saker som sagts i förhandlingssamtal och ”lämna ut” andra.
Det är väl egentligen det som gör mig förvånad. Att det inte finns några gränser.
Bränna broar fick tre ansikten.
Till ordförande för kommunfullmäktige valdes Per-Åke Fredriksson, till vice Petri Ekorre och till andre vice David Berggren.
