Vem är projektledare hemma?

För fem år sedan kom Gunilla Bergstens bok om att hon säger upp sig som familjens projektledare. Ur DN-artikeln: – Fortfarande är det nästan alltid kvinnorna som står för familjelogistiken och ansvarar för att allt funkar. Ett tungt jobb som tar mycket tid och kraft, ofta utan att omgivningen ens märker det, säger Gunilla Bergensten

I dagens Arbetarbladet finns en stor artikel om Maria som tagit fram en app för familjeplanering. Sprunget ur att det var svårt för henne och hennes ex att få till det kring det gemensamma barnet. ”Maria berättar om ett tillfälle när hon hade påmint Englas pappa så många gånger att hon till sist själv rörde ihop dagarna”.

Englas pappa Reijo kommenterar appen: -På jobbet är jag skärpt, men privat kan jag vara ganska virrig. (…) Nu ser jag direkt vad som står i kalendern, jag tycker det är bra Han berättar också att han inte är så bra på att fylla i saker.

Så Maria har gjort appen (grymt!), men Reijo verkar trots det vara den som glider med, för han är lite virrig privat.

Är inte detta ett typexempel på att mammorna ta huvudansvaret för projektledningen?

Gunilla Bergström säger: En allvarlig aspekt är att det handlar om en hälsofråga för kvinnorna, säger hon. Hon är övertygad om att många kvinnor slits ner av att både sköta sina vanliga jobb och jobbet som familjens projektledare.

Om någon av er inte kan hålla isär sak och person, så tror jag både Maria och Reijo är trevliga.

Projektet ”de måste läsas ut”

Att böcker är ett av mina stora intressen är ingen nyhet. Kanske är det en nyhet att jag ofta har många på gång samtidigt. För att de passar olika humör, några ligger i Stockholm och Norrala. Uppskattningvis har jag just nu ett femtontal påbörjade böcker. Så länge de är så många får jag dåligt samvete varje gång jag öppnar en ny.

Alltså måste jag avsluta några. I dag har jag avslutat tre.

Den vänstra är en historia om ett ungt, framgångsrikt par i Holland. Kvinnan får bröstcancer och självklart skakar det om hela deras tillvaro och vi för följa detta från så att säga början till slut. Sten, mannen, är så uppenbart en person vars förhållningssätt till livet, tämligen ansvarslöst, får mig lika förbannad som fascinerad. Storyn i sig är tung tung, men ändå lättsam och i den mån det är möjligt, uppfriskande. Även i det svartaste svarta finns ljusglimtar. Om man så väljer.

Den högra är en av de allra senaste av Patricia Cornwell. Jag har läst massor av hennes böcker och har alltid tyckt mycket om Kay Scarpetta, och de fall som hon som letar spår på de mördade är involverade i. Ofta betalar hon ett högt pris med sin egen säkerhet. Men alltså, det har blivit ganska tråkigt. Ganska förutsägbart. Jag längtar efter gamla Kay.

Till änderna

I går kväll efter partieventet hade jag några timmar hemma innan jag gick iväg till Markus och stekte gudomliga raggmunkar.

Då passade jag på att frosta av frysen. Ett infall så gott som något.

Det visade sig att 90 procent av innehållet var brödrester. Jag har sparat det eftersom jag då och då matar änderna. Nu finns det två rejäla plaståsar. Det är också något misslyckat bak.

Just nu tinar allt i slasken efter att ha stått på balkongen över natten.

En lördag med partiet

Jag avskyr verkligen att gå upp tidigt. Kan inte sägas nog många gånger. Särskilt gör jag det på helgerna. Men jag gör det och det brukar bli roligt sen!

I dag har vi varit med socialdemokraterna i Gävleborg i Bollnäs och pratat framtidsfrågor med fokus på arbetsmarknad och utbildning. Det var värt att gå upp för.

Jag har själv vid ett flertal tillfällen hållit i snack om S mål kring skolan. Och då som nu konstaterar jag och några till att vi siktar för lågt. Det år inte att säga att vi nöjer oss med att halvera andelen som inte klarar grundskolan till år 2020. Vi kan inte leva med att ge upp på sex procent.

Flyga drake

Har förstått att det finns en mycket bra film som bygger på den här boken. Den har jag inte sett, men kanske är lite sugen nu.

Boken är, utan överdrift, fantastisk. Tänk en bok du läser enbart för snabbt och lätt och avkoppling. Och så motsatsen till det. Det är Flyga drake. Historien är hela tiden relaterad till Afgahnistan. Det betyder namn och begrepp som hjärnan inte bearbetar varje dag, bara en sådan sak. En fin familjehistoria. En historia om skuld och skam. En resa i tiden.

Om du precis som mig missat den här lite tidigare, hämta igen det.

Mobackes, Bollnäs

Dagens företagsbesök var på Mobackes i Bollnäs. Jag har hört så mycke tpositivt om detta ställe av min familj tidigare så jag såg mycket fram emot det.

Förutom ett mycket gott bemötande av Lars Mobacke, hans son Gustav och övrigt lunchsällskap, till exempel Fredrik Bolkéus som driver Björkmans möbler, så hade vi ett intressant resonemang om näringsliv och företagande.

Efter att ha träffat rätt många företagare de senaste åren tycker jag kunna urskilja två typer. Jag beskriver den ena här och som jag uppfattar Lars.

En starkt driv och en vision, en insikt om att man själv bygger företaget och ingen annan åt en, att omge sig med rätt personer och viktigast, att förstå vad kunden vill ha och leverera det.

Det sista blir än mer viktigt för viss typ av handel, där internetbutiker kan vara en stark konkurrent. Växter är givetvis en sådan. Varför åka till Mobackes när man kan köpa frö på nätet? Varför åka till Björkmans istället för att köpa nätmöbler?

För att besöket i sig bjuder på en upplevelse (på Mobackes fantastiska miljöer och urmysig restaurang t ex), att få prata med människor som kan sin grej och brinner lika mycket som du för en perenn och tryggheten. Handlaren finns nära och blir det problem så löses dom lätt. Det är alltså mer än själva varan, och det är värt mycket.

Tack för i dag Mobackes!

Vardagsilskan

I princip kan jag inte ta del av texter, TV, film utan att bli otyglat arg över nåt. ett exempel från i dag är den här annonsen som var i någon tjejtidning jag bläddrade i.

Den lämnar så många frågetecken. Är det så att en president behöver stor muskelstyrka? Är det så enkelt att tjejer har tränat för lite för att vi ska få ta del av tunga maktposter. Är alla manliga presidenter vansinnigt vältränade?

Jag orkar inte.

Och jajajaja, jag fattar att någon tycker att det här var lite roligt. Det kanske det är. Om man har en annan humor än den jag har och det vet jag ju att en hel bunt har.

En god centerpartist

Den här fine centerpartisten som på Rapport ikväll beskrev det han tyckte var det största problemet i Sverige: Det finns barn som lever i familjer som inte har råd att köpa fotbollsskor. Och så finns det barn som lever i familjer som funderar på att byta ut ett fem år gammalt kök.

Klockrent!

Vem börjar med ett slutresultat?

Jag vill säga något om det här med Centerpartiet. Även om jag inte slavist följt mediedebatten är den ORIMLIG. Alla partier måste få kasta upp förslag som de ska arbeta med internt och ha en process kring. Ibland undrar jag om journalister inte förstår att ett första förslag är just det. Inte slutresultatet. Vem kan börja med att prestera slutresultat?

Om jag ska säga nåt om innehållet utan att ha läst annat än sammanfattningar fattar jag inte varför månggiftet är upprörande när det finns tankar om plattskatt. Det är väl det värsta värsta om vi nu skulle få för oss att jämföra just de två.