I går var jag tillsammans med partikamrater på högskolan i Gävle på förmiddagen. Här är vi:
Vi förde politiska samtal med massor av studenter och det var väldigt roligt. Extra kul vad att en del av mina fd lärare kom förbi och samtalade när ryktet spridit sig om att vi var på plats.
På eftermiddagen förberedde jag inför kvällens möte innan jag gick iväg och träffade en bunt elever på folkhögskolan nära där jag bor. Om vad? Om socialdemokrati som de gör ett arbete om.
I tisdagskväll var Sjömanskyrkan fylld av människor som ville prata om tiggeri. Centerpartiet arrangerade detta utifrån de uttalanden om att förbjuda tiggeri/tiggare som en moderat riksdagsledamot från Gävle gjort. Än så länge verkar ingen moderat härifrån hållit med. Även under politikerdelen av diskussionen tog Gävlemoderaterna avstånd från den åsikten. Skönt att det finns några med ryggrad.
Vi var överens, fattigdom går inte att förbjuda bort. Utsatthet måste arbetas med på andra sätt.
Jag använde rätt mycket starkare ord än jag brukar och tycker jag fick fram Socialdemokraternas synpunkter rätt bra.
Det värmde också att lokalen var fylld av människor med stor omtanke om andra.
Nina Björk har skrivit en goding till artikel i Dagens arena.
Utdrag:
”Ja, vi socialister ställer klass mot klass. Vi gör det som ett svar på det klassamhälle som existerar: ett samhälle där några äger råvaror, kapital och produktionsmedel och där några inte gör det och där de ägande klasserna därför har makt över de som inte äger.
Det är en milsvid skillnad mot att ställa ”ras” mot ”ras” – klasser har nämligen sin grund i samhälleliga förhållanden och förändras av dem. Om ägandet skulle bli gemensamt skulle kapitalisterna upphöra att existera. Inte för att vi hatade dem så mycket att vi sköt dem, utan för att den sociala konstruktion som var upphovet till deras existens inte längre finns och därmed inte heller kapitalisterna (i egenskap av medborgare i en ekonomisk demokrati existerar de naturligtvis även fortsättningsvis, fast som individer – inte som klass).
Att människor har olika hudfärger är däremot ett faktum bortom det sociala: ett faktum som det inte följer några som helst konflikter av – om inte vi människor aktivt skapar dem.”
HÄR är hela.
Så här år två saknar jag fortfarande rutiner.
Jag kan inte förutse när det värsta slår till, jag vet inte hur jag skiljer förkylningssnuva från pollenproblem.
Egentligen kan jag ingenting om det här. Jag vet bara att det är som de nyss sade från TV-morgonsoffan: Det är tufft att vara pollenallergiker.
Och det menade de alltså på ett dåligt sätt.
Och sista dagen på en slags ledighet ska helgas.
Vi sov länge och gick sedan ner och åt kombinerad frukost och lunch på stamhaket. Jag köpte några nödvändigheter innan vi vände hem igen. Markus gick hem till sitt och jag har främst suttit på balkongen. Lite musik på och blandad läsning. Lusläste senaste numret av Femina och av Elle. Elle hade ett riktigt bra nummer med bra reportage om olika personer, som Drew Berrymore som jag tycker är fantastisk.
Passade på att gå igenom alla skor och se till att de är putsade och fixade och värda att få vara med ett tag till. Ett par gick ett tristare öde till mötes. Men grejerna ska ju funka och kännas hundra om man ska ha dem på fötterna.
Fick SMS om att kvällens träningspass var inställt. Jag känner mig rätt pollenpåverkad eller om jag är snuvig i alla fall, svårt att skilja på det där för en nybliven pollenallergiker.
Knappade in ett program från P3 Dokumentär och gick långpromenad istället. Det är ett bra sätt att se vad som händer runt om i stan.
I går kom äntligen det härliga vädret. Jag och Markus sov länge och sedan köpte vi lämpliga saker att ta med och äta utomhus och så gick vi till parken. Tittade på människor, hundar och fåglar och fick sol på oss. Fint!
Åkte till Söderhamn och plockades upp av min syster Sara. Vi promenerade och blev sittande en bra stund på Östra berget spanandes ut över staden. Resonemang om vilka ställen som på olika sätt varit viktiga för oss.
I hennes dundermysiga lägenhet kollade vi sen på film och åt ost och kex. Kusin Linus kom och förgyllde tillvaron. Och ett påskägg fick jag av Sara med blandat och fint innehåll!
Sov på soffan och sov väldigt gott, tills någon kom på den lysande grejen att spika rätt mycket tidigt en påskdag. Tur att jag är bra på att somna om.
Efter frukost åkte vi till Norrala. Tog en tur upp i skogsbrynet, kastade kvistar till hunden, spanade in alla vårblommor inklusive mina favoriter.
Gissar att det är något slags tecken att precis när jag väljer den där rubriken spricker solstrålarna igenom för första gången i dag.
Vi har blivit lovade kanonväder i påsk och då är det så dags att det kommer nu. Fick ett underbart gulligt kort från Ellinor som pryder bordet ihop med söta höns som Markus mamma gjort.
Jag har satsat på vila och umgänge den här påsken. I natt kom jag hem rätt sent efter att ha varit med två vänner hos den ena i Sandviken. Pyssel och prat och trevligt. Dock blir det ju en del relaterat till uppdragen att ta itu med ändå. Det vilar (lyckligtvis) aldrig.
I dag har jag helgat dagen genom att göra jobbigheter som att tvätta … Inte vilken tvätt som helst utan överdragen på soffan. Rätt stort ändå.
Jag sov till elva så så mycket mer än det, gå iväg och träna, gå iväg och handla, läsa bok och satt en bulldeg på jäsning har det inte blivit. Men nu är det dags att kavla ut den och göra någon form av mästerverk. I vanlig ordning.
Den här boken läser jag. Lika fenomenalt som alltid av författaren.
Jag kastade mig från studion till tåget. Varm vegetarisk mat är slut så jag får dricka youghurt och tänka att jag i alla fall får något att äta.
Kollar mejl och läser genom nyheter på tåget.
Eftersom jag inte ska vara i STHLM på ett tag hämtar jag lite saker från mitt boenderum. Sätter mig och skriver rent olika minnesanteckningar och protokoll. Får besök på rummet från folk som vill prata om allehanda. Får mejla lite om det.
Tar emot en journaliststuderande som gör ett ”program” om datalagringsdirektivet.
Bloggar. Nu bankar jag ihop allt och går för att votera. Efteråt ska jag prata viktigheter med Björn von Sydow och sedan sikta på hemmet. Och några dagar av slappare karaktär. För det är vi alla värda.
Jag visste inte riktigt att den här dagen baserades på en idé från mig till Radio Gävleborg. Men de säger att det var så.
Så tack vare mig bjöds åtta politiker från länet in till ett specialriggat rum och blev överströsslade med pysselattiraljer. Vi fick skapa samtidigt som vi i ordning fick frågor om varför vi ägnade oss åt politik egentligen. Ett skönt avslappnat sätt. Och roligt.
Vi skulle pyssla nåt som sade nåt om vårt parti. Jag gjorde figurerna, dvs människorna, störts pga är viktigast. En portal för att ha sikte på framtiden alltid. Och så både bebyggelse och skog för att uppmäkrsamma ”hela Sverige. Och på vägen är det bussar, inte bilar.
Radion hade varit kloka och bjudit in fyra män och fyra kvinnor. Det fanns givetvis en tanke med det. Och så kanske de inte kunde och istället för att följa direktiv och tipsa, inte bestämma om vem som kunde komma istället, så blev det så att det ändå blev sex män och två kvinnor. Cred till programledarna som uppmärksammade det.
I övrigt körde Hedlund från SD på samma linje som Åkesson. Han gick med i partiet för EU-kritiken och sedan gillade han inte mångfald heller. Under musikpausen ställde jag och M-maggan frågor till Roger om hur han såg på sättet som SD uttrycker sig på i riksdagen, men det ville han inte kännas vid.
Och inte oväntat rundade kristdemokraten av med ”de svaga människorna”. Det där von oben perspektivet att se på andra, att låsa fast dem i en position för att sedan själv känna sig god när man ”hjälper och tar hand om”. Vad menar jag? Jo, om jag blir sjuk eller bryter båda benen så nog behöver jag hjälp i det utsatta läget. Lätt! Men det betyder inte att jag är en svag människa.
Roliga tre timmar i studion i alla fall.
FRÅGAN:
2013/14:539 Fristadskommuner
av Elin Lundgren (S)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
”Fristäder för förföljda författare är och förblir en prioriterad fråga för den nationella kulturpolitiken, vilket börjar ge resultat. Min förhoppning är att fler svenska kommuner ska ansluta sig till detta samarbete, så att det fria ordet kan finna vägar ut ur fångenskap, över gränser och fram till de slutna samhällen som behöver det som mest.”
Så skrev ministern för två år sedan i en debattartikel. Sverige har i dag ett antal kommuner som valt att vara fristäder. Det tycker jag är mycket bra.
Efter att Gävles kommunfullmäktige bifallit en motion om att kommunen ska bli fristad för en bildkonstnär har nu Moderaterna i Gävle valt att anmäla detta till förvaltningsrätten utifrån att de anser att detta strider mot den kommunala kompetensen.
Min fråga till ministern blir därför:
Om det skulle visa sig att förvaltningsrätten underkänner fristadsverksamheten för en kommun att ägna sig åt, kommer ministern då att vidta åtgärder så att det blir möjligt för kommunerna att medverka till de fristäder som ministern förordar?
SVARET:
Svar på fråga 2013/14:533 av Agneta Gille (S) Fristad för hotade kulturarbetare och fråga 2013/14:539 av Elin Lundgren (S) Fristadskommuner
Agneta Gille har frågat mig hur jag ska verka för att fler kommuner ska välja att bli fristäder för hotade kulturarbetare. Elin Lundgren har frågat mig om jag som kulturminister avser att göra något om det skulle visa sig att förvaltningsrätten underkänner att en kommun får ägna sig åt fristadsverksamhet. Båda frågorna berör fristadsystemet. Jag väljer därför att svara på frågorna samlat.
Jag instämmer med frågeställarna att det är angeläget att se till att fler kommuner väljer att bli fristäder för hotade kulturskapare. Det är en prioriterad fråga för regeringen och något som jag som kulturminister har verkat för under flera år.
Möjligheten att uttrycka sig fritt är en förutsättning för ett öppet och demokratiskt samhälle. Det fria ordet är dessvärre ingen självklarhet i vår omvärld. Det är därför viktigt att stödja fristadssystemet och uppmuntra de kommuner som på ett föredömligt sätt erbjudit skydd åt författare och andra kulturskapare som riskerat trakasserier och repressalier i form av fängelse, tortyr eller dödsstraff.Det rör sig inte om ett ensidigt stöd, de fristadskonstnärer som kommer till Sverige är i högsta grad en tillgång för det svenska kulturlivet.
Statens kulturråd har i uppdrag att verka för fler fristäder för förföljda konstnärer samt för att de fristadskonstnärer som finns i Sverige ska få ökad möjlighet att bli en del av offentligheten. Statens kulturråd förmedlar bland annat kunskap och kontakter samt stöd inom ramen för sitt uppdrag. Kulturrådet har också tagit fram en handbok för fristäder och fristadsförfattare samt ordnat en internationell expertkonferens.
Inom ramen förbiståndspolitiken har regeringen stärkt de särskilda insatserna för demokratisering och yttrandefrihet. Särskild prioritet ges till demokratiska förändringsaktörer såsom fri media, aktörer inom kulturlivet och fristadsförfattare.
Elin Lundgren har frågat om jag kommer att vidta åtgärder om det skulle visa sig att förvaltningsrätten underkänner en kommuns fristadsverksamhetJust nu ligger frågan hos förvaltningsrätten förprövning. Jag vill avvakta den rättsliga prövningen innan det blir aktuellt med ett ställningstagande till om det bör genomföras några särskilda insatser.
Stockholm den 2 april 2014
Lena Adelsohn Liljeroth