Nu har det gått nio månader sedan jag tog omtag på träningen. I morse hade jag konditionstest med PTn. Inför detta känns livet svart och mörkt. När det gäller löpning vet ni hur jag känner. När det dessutom är tävling inblandat … Det blir jobbigt helt enkelt.

Jag laddade med gröt och ägg. Jag försökte lyssna på kul musik på vägen dit. Sedan bet jag bara ihop. Försökte känna mig trygg i förvissningen om att jag på senaste tiden gjort personbästa (hamnar dock inte på några topplistor direkt) på en kilometer och på fem kilometer.

Och ja, jag kapade tiden med tio sekunder jämfört med förra gången. Det var målet. Jag nådde målet!

Men det är bara att fortsätta. Inte så mycket gottis och fortsätta klämma in träning. Påminna mig om varför jag gör det här. Inte för att det är kul, utan för att vara frisk och pigg.