En sådan här annons, just den här från arbetarbladet.se (i går, kanske är den kvar i dag?), är ju vansinnig.
Det som orsakar rattfyllor är 1) alkoholintag 2) dåligt omdöme.
Att gå
Jag är just nu väldigt, väldigt förtjust i att gå.
Hur lång ska en promenad vara för att vara en långpromenad? Men jag gillar att gå. Typ 90 minuter eller mer för att det ska kännas på riktigt.
Det är en fas att ta vara på.
Söndagslunk
Sov länge. Åt lång frukost med Markus. Läste papperstidningen, nästan allt. Utom sporten då, men det är ju som vanligt.
Sedan har timmarna liksom flutit bort. Lyckades prestera någon slags lunch. Hängt lite på balkongen. Bläddrat i olika tidningar. Mest av allt har jag läst i Guillos ”Mellan rött och svart”. Det här med rasismen på 30-talet känns angeläget att läsa om i dag. Förjävligt men sant. Köpt smådukar som pryder platsen på balkongbordet väl.
Men jag vet ju hur det är, jag kan inte vara inne hela dagen. Jag ska råda bot på det. Jag ska.
I går var en fin dag på alla sätt. I uppdraget som vigselförrättare vigde jag två par. Jag hade ingen relation till paren, men väl till deras vänner. Det är en stor glädje att få dela den stundet med människor som är så förväntansfulla och vackra på sin dag!
Klämde in en fikastund på Söderhamns anrikaste fik, Rådis. Mycket god Västerbottenpaj, men det var lite trist att de angav laxsmörgås som förslag på vegetariskt … Det har blivit några timmar på det här fiket genom åren. När jag gick i gymnasiet fanns en finfin räkostfralla för 28 kronor som jag ofta valde på den tiden.
Besökte mormor och satt ute med henne ett par timmar och åt hennes kakor och pratade om det mesta. Hon skjutsade mig till tåget och jag var hemma i lagom tid för att också hinna med en spelkväll med vänner. Ramlade hem till ett i natt och kände mig nöjd.
Bloggen har förresten ny header. Jag och Markus valde ut den där bilden. Jag ser lagom käck ut, har sossepin och står mitt i Gävle. Bra fotat av Markus.
Happy Pride!
Happy Pride!
Vi är så glada för att Hudiksvall har sin egen Pride till helgen! För oss socialdemokrater är det självklart att i alla lägen stå upp för att vi alla är unika men människovärdet alltid lika.
Att fler och fler sluter upp i Pridefiranden är ett positivt tecken, eftersom det tyvärr fortfarande behövs. Mörka krafter som har svårt för att kärlek kan finnas mellan människor av samma kön eller som har svårt för att inte kunna definiera ett kön så tydligt. Så länge den typen av åsikter lever kvar behövs människor som visar sitt ställningstagande för alla människors lika värde.
Vi tar tillfället i akt för att lyfta några av de saker vi ser ett behov av. Det finns tyvärr mycket kvar att göra.
– Stimulera en ökad forskning kring HBT-personers hälsa och utveckla sjukvårdspersonalens kompetens i HBT-frågor
– Att öppna upp för en översyn av lagstiftningen gällande vårdnadshavare. Med de nya familjetyper som växer fram så kan den existerande formen av lagstiftning där det enbart kan finnas två vårdnadshavare vara problematisk
– Att samma regler ska gälla för alla föräldrar, därför bör en könsneutral föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen införas
– Att transpersoner ska omfattas av samhällets skydd i lag på samma sätt som homosexuella och bisexuella, därför bör lagen om hets mot folkgrupp kompletteras till att omfatta även könsidentitet
– Vi vill att regeringen återigen ska ge ett tydligt uppdrag till de rättsvårdande myndigheterna att prioritera arbetet med hatbrott. Det handlar om utbildning av personalen, bättre bemötande av brottsoffer och att stärka det förebyggande arbetet.
Happy Pride!
Raimo Pärssinen, Åsa Lindestam, Per Svedberg, Elin Lundgren
Socialdemokratiska riksdagsledamöter från Gävleborg
”Jag älskar att inte springa”
Den här veckan har jag och killen plejat alla möjliga avsnitt av Svett & etikett. En ny bekantskap, Kalle Zackari Wahlström, är huvudpersonen. En riktigt, riktigt underbar en. Han är skojig och personlig. Här är hans blogg.
Citatet som är det absolut bästa hittills och som på kort period blivit lite av ett mantra är ”Jag älskar att inte springa”. För så är det. För honom var det det, och för mig.
Nu har det gått tio månader sedan jag satte igång med träningen ordentligt. Nästan varje vecka har jag tränat 4-5 ggr på olika sätt. Inte alls lätt att få in i schemat alltid men jag har kämpat för att det ska fungera. Kämpat för att få göra sånt jag bara tycker är jobbigt.
Jag väntar på att komma över den gräns jag inte är nära. Att längta till träningen, att njuta av den under tiden det pågår. Nu är behållningen bara en nöjdhet efter passen, att jag faktiskt gör det. Inte mer.
I dag har jag och Markus promenerat till friluftsanläggningen (tar nästan en timme), sprungit och gått i backe där och sen gått hem igen. Nästan tre timmar på fötter. Både snabbt och brant. Det är sjukt bra gjort av oss båda. Särskilt av honom som orkade fler gånger i backen än jag.
Jag ogillar träning som allra mest när det är ”tävling”. Jag hatar att förlora och när det är tävling i idrott förlorar jag. Så enkelt. Det är därför jag till och med tycker det varit olustigt med de två motionslopp jag under livet deltagit i. Men det gick ju bra, alla var glada, alla fick medalj.
Men kanske också nåt arv från skolidrotten och hetsen där. Jag var väl inte så illa. Tror jag gick ut nian med en fyra. Jag kämpade väl. Men inte fan hoppade jag varken långt eller högt eller sprang snabbt. Jag hade lite talang för att stå i målet på handbollen.
En del av de där träningsnjutarna ska gärna säga att det är så enkelt, det är bara att prova. ”Spring 20 minuter bara!”. En sån person har inte en jävla aning. Tjugo minuter för en otränad är i princip omöjligt att orka springa. Fem kan gå. Kanske.
Därför är min PT bäst. Ingen flåshurtig kompis som inte fattar min nivå. Hon har träffat massor som mig. Som kan läsa min nivå. Som känner av vad jag faktiskt kan. Och vet att min envishet gör att hon kan pressa mig lite. Men bara lagom mycket. Så att jag känner att jag klarar det.
Så varför vill jag träna? För att jag vill hålla mig frisk. Jag måste inte prompt leva länge, men när jag lever vill jag vara okej. Orka saker.
Peppar peppar så har jag inte varit sjuk en gång sedan i augusti. Innan dess avlöste förkylningarna varandra. Det kanske bara är en slump, men knappast va?
Alla vi som inte vill träna (för att det inte är kul, för att det är jobbigt) och ändå gör det, det är vi som är de sanna hjältarna. Glöm aldrig det.
Promenad är också träning.
För torsdag kväll är en bra kväll
Framför allt är det kvällen innan den första dagen på evigheter (känns det som) där jag inte har en enda grej inbokad på fast tid. Ska mixa mejlande och skrivande med långpromenad och litteratur.
Och apropå läsbart. Jag köpte en Hembakat att läsa på tåget. Det är ju trivsamt. Och lite dumt. Jag tror inte min tränare läser min blogg, men å andra sidan vet hon att jag motionerade 2,5 timme i går så hon kanske inte blir helt upprörd när jag bakat en slags cheesecakebrownie. Å andra sidan kan det ju bli veckans gottis.
Innan det var jag och Markus ute på kvällspromenad. Jag måste ha en ny bild till headern på bloggen. Han är en skicklig fotograf och det krävs om det ska kunna bli nåt alls.
Här chillar jag lite.
Fisk och dioxiner
I dag har jag dels varit på Livsmedelsverket i Uppsala, dels ute på havet med fiskare i Norrsundet.
Temat, fisk och dioxiner, ska jag återkomma till.
Svanmamma med tre ungar. Tänk er. Fint!
Gävles befolkningsökning. M har fel.
Två kommunfullmäktigemöten i rad har en moderat ledamot gjort sitt bästa för att förringa att Gävles befolkning ökar.
Hen hänvisar noggrant till att vi inte kan förlita oss på kriget i Syrien för att Gävles befolkning ska öka. Underförstått skulle det också betyda att människor E G E N T L I G E N inte vill bo i Gävle utan tvingas till det.
Det är opåläst.
HÄR kan du läsa statistiken för första kvartalet.
”Folkmängden i Gävle kommun uppgick till 97 558 invånare den 31 mars 2014, vilket innebär en folkökning med 322 personer jämfört med årsskiftet 2013/2014. Det är mer än dubbelt så stor folkökning jämfört med motsvarande period föregående år (+150).”
Det har fötts 13 fler personer än det har fött.
Det flyttade hit 293 personer fler än vad som flyttade härifrån.
Av de kommer 175 personer inflyttande från andra kommuner i Sverige, de allra flesta från andra delar av länet. En gång för 15 år sedan var jag själv en av dem som fattade det beslutet.
118 personer kom till Gävle från utlandet. Hur många av de som kommer pga det omtalade och otäcka kriget i Syrien framgår inte av statistiken, men jag tror inte att Syrien står för hela den siffran. Däremot kan jag tänkte mig att det är människor som flytt från annan misär.
Men rätt ska vara rätt, även när Moderaterna pratar.
Om någon tvivlade, mig gör det inget om hela Gävles befolkningsökning skulle bero på att människor flytt från krigshärdar. Jag hade gjort samma sak om jag skulle behöva.
Stackars Mikael
Om jag inte fixat med bloggen på några dagar kanske det här hänt under tiden.
Fascinerande. Jag kan liksom inte annat än lida med den person som finner mening i att vara elak mot andra.
Moderaterna i Gävle
Jag har skrivit fem inlägg tidigare om Gävlemoderaterna och fristadssystemet. Ett Två Tre Fyra Fem
I dag kom domen från Faluns förvaltningsrätt. Om den skriver Arbetarbladet HÄR.
Ingen kan säga det bättre än Stefan Westrin ”Grattis moderater, ni har fuckat upp allt”
”Är du för demokrati?
Är du för yttrandefrihet?
Frågorna kan tyckas enkla att svara på men Gävlemoderaterna svarar med motfrågan: ”Till priset av vad?”
När jag uttrycker min frustration på Twitter är Moderaternas distriktsordförande i Gävleborg snabb med den supersluga kommentaren där han antyder att jag tycker att kommuner medvetet ska bryta lagar.
Den här stora frågan, som i grunden handlar om just demokrati och yttrandefrihet kokas ner av Moderaternas distriktsordförande till en paragraffråga så att han till och med vill få det till att jag (och jag gissar alla andra) som tycker fristadssystemet är genialt gillar det för att vi tycker att kommuner ska bryta mot lagen.
Jag kan inte bestämma mig för om det bara är lågt eller imbecillt.
Notera gärna att i konversationen har en liten lirare favoriserat Stenvards kommentar, nämligen Bornegrim själv. Däremot svarar han ju inte på några som helst frågor om han står för ett av argumenten han gav uttryck för i SVT:s Kulturnyheterna när han talade mot fristadssystemet. När han pratade om att en fristadsperson som kommer hit kanske har en familj med sig och barn kanske ska gå i skola och de kanske behöver sjukvård. Människor är kostander i Bornegrims värld.
Det är uttalanden som Stenvard inte vill kommentera utan hänvisar till Bornegrim att göra det själv. Vilket Bornegrim såklart inte gör. Eftersom han faktiskt sade det. Kanske kom det ut fel. Jag hoppas verkligen att det kom ut fel. Jag förstår att Stenvard tycker uttalandet är problematiskt. Kanske gjorde han som en annan Gävlemoderat som förfasades över Bornegrims framfart i frågan, nämligen lät bli att se inslaget för att slippa kommentera. Det hade jag nog också gjort om Bornegrim var min partikamrat.
Jag vet inte vilken kultur som frodas bland somliga moderater i Gävle när de underminerar fristadssystemet eller vill förbjuda tiggeri, men det är förbannat otäckt.