Författararkiv: Elin

Kandiderar vidare

I mars ska arbetarekommunen i Gävle välja en ny ordförande. Lokal partiledare för Socialdemokraterna alltså. Jag kandiderar för omval.
Årsmötet valde mig till ordförande 2012 första gången.
Tillsammans med mina styrelser har jag jobbat på att arbetarekommunen ska vara välkomnande. Jag vill att alla ska mötas lika positivt som jag gjorde när jag blev medlem. Att alla ska kunna hitta en bra form f…ör sitt engagemang.

Tillsammans med alla hårt arbetande förtroendevalda som lägger sin fritid på saken jobbar vi för att forma en kommun där alla ska må bra. Det låter enkelt men handlar om strategiskt, progressivt jämlikhetsarbete, vilket inte är intressant för alla partier.

Ett överskuggande mål är att få förtroende att återuppta det arbetet efter valet 2018.
Oavsett om jag får förnyat förtroende eller inte, häng gärna på!

 

Vem som helst!

festhleg

Det har varit en helg fylld med festligheter.

Mozartmusik och middag på konserthuset med mormor, moster och kusin i fredags. Mormors 85 årspresent var det. Gillar verkligen när musiken går rakt in i kroppen, inte bara genom öronen.

Julgröt med IOGT-NTO-föreningen och vigsel i går.

Länsmiddag på slottet i dag. Visste inte vad länsmiddag var, men har nu förstått att det hålls av landshövdingar nu och då och det bjuds in gäster som gör olika saker i länet. Vi var några politiker, skådespelare, konstnärer, människor som jobbar i civilsamhället, personer från företag och en rektor vars skola gjort bra resultat till exempel. Kände en del, men långtifrån alla.

Hade dräkten som ni ser! Försöker tänka att vem som helst kan spilla ut andras glas på mingel hos landshövdingen. Vem som helst! Det där med mingel alltså, det är väldigt få som är bekväma med det. Jag har blivit lite bättre, men det är en klen tröst. Tänker att jag har andra styrkor.

Sedan adventsfika hos vänner. Roligt att avrunda helgen med vänner och med knäck i magen. Knäck är det bästa med juletiden. I ätväg då.

Triss i kurser

kurskurs kurskurs1

De tre senaste helgerna har varit fulla av kurser. Eller folkbildning som man kan kalla det. Jag har hållit i två och gått en. Två i partiets utbildningssystem och en som är specialgjord för medlemmar i Gävle AK som är sugna på att axla ansvar.

Socialdemokratiska partiets utbildningssystem börjar nu sätta sig ordentligt. Det är en stor förmån att få mötas i samtal om vad det egentligen är vi håller på med och varför. Det ger mig så mycket att få höra kamraters syn på engagemanget och våra mål. Folkbildning när den är som bäst. För att partiet ska bli starkare måste ännu fler gå de här utbildningarna. Så ni som har uppdrag, vill ha uppdrag eller bara är intresserade av att bli ännu klokare för er egen skull.

#Metoo har fått det i gungning

Me too är mer än bara en dussinkampanj. Jag säger nu att vi lever i Me too-tiden. Det kommer att vara ett före och ett efter.

Kvinnor har rivit ifrån tidigare. Kämpat hårt. Bland annat skaffat oss rösträtt och sett till att vi inte räknas som ett bihang till mannen. Tack för det. Jag tror att internet var förutsättningen för det vi ser nu.

Grunden skakas om. En grund som trots allt bygger på gruppen mäns överordning över alla som inte är män. Så vi andra har lärt oss att akta oss för män. Levt hela liv där vi passat oss. För män i mörka gränder, kladdiga killar och fulla konferensgubbar. Hur ska män kunna förstå? De flesta delar inte den upplevelsen. Så precis som många sagt före mig, män ska bara lyssna. Lyssna och fundera.

Det män ska låta bli att göra är att likt Heimerson bekräfta allt detta OCH PÅSTÅ ATT DET ÄR I SIN ORDNING. Han förklarade sig så dåligt i Resumé att han förlorade jobbet. Så kan det gå i dessa tider. Det synd om honom. För han och alla andra har ett val. Fortsätta med dinosaurietänket eller låta tanken evolutioneras. Vi vet var dinosaurierna är i dag.

Utdrag ur Resuméintervjun som är rätt talande: ”Om vi inte kan acceptera vad som ingår i normala personalfester där dyngraka grabbar vill sätta på växeltelefonisten är vi inte en tillräckligt hårdhudad nation. Personalfester har aldrig funnits till för att vara några etiska föredömen.”

För egen del vänds tanken upp och ner på många sätt. Vilken del har jag haft i detta? Inte orkat riva ifrån, sett mellan fingrarna, sagt till vänner att det väl inte var så farligt, i ungdomen arrangerat lekar med poängen att vara lättklädd. Men jag vet också att det är framåt som är vägen, det är den chans vi har. Till skillnad från Heimerson tänker jag att det är viktigt att göra bättre, inte bita mig fast i skiten. Påminna mig om att jag är en del av strukturerna. De är förklaringen till att jag svepts in den här grunden, där det inte är meningen att jag ska säga till. Jag och alla andra ska bara acceptera att det är männens värld.

Vi är alla här tillsammans. Vi ska alla respekteras och erbjudas samma möjligheter. Inte bara på papper, utan på riktigt. Vilket jävla hästjobb det krävs innan vi är där.

Jag ser och hör massor av kvinnor resonera om detta. Men ärligt talat inte en bråkdel så många män. Det är en del av strukturen det med. Fy fan för den.

Riksdagsonsdag

Ett oinspirerande inlägg om en vanlig riksdagsonsdag i slutet av november. ”Så här ser verkligheten ut” skulle det också kunna heta.

Gick upp 07.00. Alltid förbannad när klockan ringer. Alltid.

Klockan 08.00 började mötet på justitiedepartementet. I dag var både minister och statssekreterare frånvarande vilket är ovanligt, men vi hade samtal med de politiskt sakkunniga och duktigt folk på departementet när vi resonerade i ärenden som är på väg fram. Bland annat den nya sexualbrottslagstiftningen.

Därefter ärendet till Nycklar & kort eftersom jag har haft problem med mitt kort. Stötte på en person på vägen som jag blev pratandes med en stund i en aktuell fråga.

Mellan 10-12 betade jag igenom mina tre olika mejlboxar och gjorde tillhörande kalenderarbete. Nu vet jag bland annat när jag ska ta emot klasser här nere och när PRO kommer i vår. Och har svarat på frågor om det mesta.

Slängde ihop en mix av tomater och brieost till lunch enligt principen vad som råkade finnas i kylen. Rester från i går då vänner var över och vi åt ost och kex. Samtidigt missade jag en 35-årsfest. Livet krockar.

Åkte tunnelbana till Kriminalvården insynsråd som ägde rum mellan 13 och 15. Generaldirektör Nils Öberg guidade oss genom diskussioner om sexuella trakasserier och övergrepp inom myndigheten, budgetarbete och information om särskilda händelser bland annat.

Klockan fyra voterade vi. Text från riksdagen.se: ”Besluten handlar bland annat om hur mycket pengar som nästa år ska gå till investeringsstöd för studentbostäder. Dessutom har riksdagen bestämt hur mycket pengar Regeringskansliet, Skatteverket och Tullverket med flera ska få för nästa år. ”

Gick hem för att hämta en del av det som behövdes för kvällens julsittning med Helgas som jag hade delat ansvar för. På vägen pratade jag en bra stund med de som demonstrerar utanför våra kontor mot avvisningarna till ett land i krig, Afghanistan.

Sedan värmdes gröt och strösslades julkulor så att ett antal riksdagskvinnor kunde äta julgottis och resonera om Metoo tillsammans med Elin Sundin, ordförande i Fatta!. Vi sjöng julsånger också.

Vid nio var det undanplockat och jag bytte om och gick ner i gymmet. Kollade Vår tid är nu när jag gick en timme på löpbandet och sedan tog jag revansch på en boll som nästan slog ut mina tänder och in min näsa härom veckan.

Nu är klockan lite över elva och jag ska kolla mejlen en gång till innan jag ska sova. Är inte väldigt ledsen över att morgondagens seminarium med start 08 var inställt.

Många frågor kvarstår om de ensamkommande och utvisningarna

I går kring lunch kom nyhetsflasharna och uppgifter om att regeringen hade en överenskommelse att presentera gällande de ensamkommande. Vi fick via tidningsrubrikerna veta att ”de flesta skulle få stanna”.

Som riksdagsledamot har jag inte fått information om att de är samtalen pågår eller därmed givetvis inte något om innehållet i dem. Vad som skulle komma ut i går hade jag förstås ingen aning om och valde att inte jubla och det gör jag inte nu heller. Jag har varken sett förslaget i sin helhet eller att det går genom riksdagen.

Läget i Afghanistan fortsätter att vara ett land där många, många civila årligen dör/skadas i konflikterna och där antalet i incidenter ökar. Läs det här nyhetsbrevet från ett FN organ för att se lite staplar och annat.

Alla frågor jag har kring åldersuppskrivningar, återvändandeprogram, säkerhetsläget, omflyttningar, brist på utvärderingar, rättssäkerheten i asylprocessen och en hel del annat kvarstår. Utan svar från mitt parti.

Av vad jag kunde se på gårdagens presskonferens och av artiklar så vet ingen egentligen hur många som omfattas av de förslag som nu ligger. Kanske 9000? Hur står det sig i förhållande till antalet som kom? Den stora frågan är, när lapptäcket är lagt av olika regleringar: Hur många faller fortsatt igenom och ska utvisas till ett land i krig?

Att utöka gymnasielagstiftningen är en åtgärd som jag lyft som förslag tidigare. Här sätts dock flera olika begränsningar. Man ska ha kommit innan ett visst datum. Det gjorde många men registrerades först efter det datumet pga långa väntetider.

Man ska ha väntat minst femton månader innan man fick sitt första besked. Alla tusentals som skrevs upp i ålder hösten 2016 omfattas därmed knappast av detta om de inte kom tidigt 2015. Det vill säga, de unga som nu kommit längst i processen med överklaganden osv får inte den här chansen. Djupt orättvist förstås.

Hur är det tänkt att hantera dessa människor som ändå skulle kunna omfattas fram till att lagen eventuellt träder i kraft?

För de enskilda handlar det därmed verkligen om slumpar som gör om man omfattas eller inte.

Trots mina invändningar är det förstår mycket bra om regeringen hittar lösningar som gör att fler får stanna, möjligheten att studera och sedan komma ut på arbetsmarknaden för att kunna bygga Sverige vidare. Uppenbarligen har regeringen också förstått problematiken som påtalats av många. Det är bra.

Men för alla de som det gäller och alla de som engagerat sig i frågan är förslaget som det hittills går att förstås något av en besvikelse. Också.

Jag är ledsen för det. Samtidigt som jag försöker glädja mig åt den framgång det också är. Det är svårt. Väldigt svårt.

Veronica Palm skriver om det här i ETC.

 

At the Antonelli_lab

I går var jag i Göteborg. Väljer att illustrera det med ett instagraminlägg från @antonelli_lab

antonelli

Det här var en del programmet där forskare och politiker möter varandra. Min tur att besöka Alexandre Antonelli på hans arbetsplats på universitetet.
Herbarium med supergamla växtdelar, levande växter i botaniska trädgården och så fick jag plantera om en orkidé som Alexandre samlat in på en av sina resor. Den hade några löss som vi badade bort i en miljösnäll lösning. Nu ska den vara tipptopp igen.
Viktig inblick i forskares vardag. Spännande möten i dag där jag lärt mig mer om ananasplantor, fjärilar som är Skippers, kolet i Brasilien och mycket om vikten av biologisk mångfald att ta med mig.
Det finns så väldigt många duktiga människor i den här världen som jobbar så dedikerat med viktigheter.

Verkade också så dynamiskt att arbeta ihop med människor från alla delar av världen. Så väldigt berikande.

All min respekt till forskare som sliter.

 

Rättssäkerheten överallt

I dag har några av mina riksdagskamrater skrivit en debattartikel om rättssäkerhet gällande sjukförsäkringen.

Den avslutas så här: ”Vi anser att det snarast behöver göras en översyn av sjukförsäkringens tidsgränser och Försäkringskassans tillämpning av rättspraxis. Detta för att säkerställa att vi får en rättssäker sjukförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom.”

Det håller jag absolut med om. Definitivt.

Nu vill jag göra något som kan ses som banalt. Men jag vill ändå hävda att vi är många som nu uppmärksammat det vi ser som rättssäkerhetsproblem inom också en annan myndighet, Migrationsverket.

I går skrev DN om Esmat vars bror avslutade sitt liv och där Migrationsverket sedan berättat att de gjorde fel. Ytterligare en artikel handlar om hur det egentligen kunde gå så fel.

Migrationsverkets rättschef säger:

”I genomgången av den synskadade 18-åringen och hans brors ärende står det att felen man upptäckt är sådana som tidigare identifierats inom verksamheten. Vad säger det om rättssäkerheten i Migrationsverkets bedömningar?

– Att vi gör en miss i ett ärende tror jag är något man får räkna med, med tanke på hur många beslut vi fattar. Däremot är det vår uppgift att se till att det inte händer generellt. Och här ser vi att det finns en oklarhet som vi ska utreda. Men att utifrån det dra slutsatsen att Migrationsverkets beslut generellt inte är rättssäkra är ett långt logiskt språng.”

Jag vet också att saker kan gå fel. Jag gör fel själv. Men jag tänker inte räkna med att saker går fel. Inte i statliga myndigheter. Inte på ett sådant sätt att jag inte längre blir förvånad när människor hör av sig till mig för att berätta om knepigheter i Migrationsverket.

Så precis det som mina kamrater säger i artikeln om Försäkringskassan skulle jag kunna säga:

”Jag anser att det snarast behöver göras en översyn av handläggningstiders tidsgränser och Migrationsverkets tillämpning av rättspraxis. Detta för att säkerställa att vi får en rättssäker asylprocess som ger trygghet vid utsatthet.”

Esmats bror kommer inte tillbaka. Alla de unga vars utredningar blivit fel får inga nya chanser.

 

 

Politiker också

I fredags förmiddag skickade jag ett pressmeddelande om det här. Mot kvällningen kom uppropet från politiker på alla nivåer, i alla partier, i hela Sverige.

metoo

 

 

 

Bildning, kultur och naturvetenskap

I förrgår skrev jag en hel del på Twitter om detta. Många har interagerat med mig om det här, bland annat den som inte klarade kopplingsschemat … Den var besviken på sig själv.

I dag skriver Jenny Wennberg om typ samma.

ebt

Ranten:

Ser att det finns en besvikelse över Ebba Busch Thors ”bristande” kunskaper i litteratur som hon blivit testad på.

Eller besvikelse, hon hånas helt enkelt. Jag vet att det finns i en kontext om kulturkanon.

Vi har alla med oss olika kulturkapital. Om hennes vet jag inget men jag konstaterar det. Just litteratur, konst och annan kultur är viktigt,

Vi har alla olika intressen, även om jag vet att man med näsan högt kan hänvisa till allmänbildning.

Själv har jag förvånats över hur styvmoderligt de naturvetenskapliga inslagen i På spåret hanterats då jag dristat mig till att kolla.

Musikstycken av klassiskt snitt sätter man. Olika fina matgrejer sätter man. En enkel vattenmolekyl? Nej. Följt av allmänt skratt.

Ingen har vett att skämmas för att man inte kan det som är baskunskaper i grundskolans kemi. Minns också enkla kopplingscheman som var svåra.

De var superenkla och krävde knappt grundskolans fysik för att man skulle ha fattat.

Men ba: ”Höhöhö, det är ju så svårt med sånt”. Alla nickar, alla förstår. Sen fortsätter kulturdelarna igen. Prestigen ökar.

Kulturen kan man inte missa på. Men alla fattar om man inte vet vad atmosfären främst innehållet eller ens enkelt kan beskriva kärnklyvning.

Så alla ni som raljerar över Busch Thor. Rita upp atom nummer åtta för mig. Berätta hur den binder.

Berätta vad DNA är en förkortning för och vad de vanligaste beståndsdelarna heter.

Lös en enkel andragradsekvation.

Berätta varför reflektionen i en sked är olika på skedens olika sidor.

Berätta lite Darwins insatser och olika belägg för evolutionen samt vad som driver den.

Såja. Lite jobb till kulturredaktioner, ledarskribenter och andra tyckare som vill raljera över brister i andras kulturella bildning.

Ni får inte googla fram svaren. De ska komma direkt och ni ska sätta adenin och tymin direkt. Annars går ni om grundskolan.

Är du kränkt Elin? Kan du inget om böcker? Jag har läst så förbannat med böcker. Alla sorts litteratur. Ful och fin. Hejdå!