Författararkiv: Elin

Distriktskongress!

I går hade vi distriktskongress med Socialdemokraterna Gävleborg. Var det nummer 141 i ordningen?

Vi var på Högskolan i Gävle och Gävledelegationen startade 8:15 redan. Jag var helt mosig förstås som alltid den tiden på morgonen, psykologiskt extra illa en lördag. Men vi körde! Tyvärr gick stordelen av tiden åt att diskutera organisatoriska uppdateringar och inte själva politiken. Förbättringspotential på det, å andra sidan betyder det också att vi har bra rull på den politisk som distriktet ansvarar för.

Från Gävle S-kvinnor hade vi en motion som med nån vecka hade spelat ut sin roll eftersom ett sådant beske djust kom från regeringen. Äntligen. Vi fick bifall på att de medicinska åldersbestämningarna som används i asylprocessen måste utvärderas. Tackade för det, och passade på att säga att vi tycker det är illa att under tiden genomförs utvisningar som baseras på metoden som ska utvärderas. Det känns inte som den omtalade ordningen och redan.

Gillar verkligen att se en hel hoper kamrater på plats. Säkert 200 var vi där i olika roller.

Jag valdes om till distriktsstyrelsen, där också Åsa Wiklund Lång och Daniel Olsson från Gävle sitter. Se så glada jag och Daniel var här nedan.

59406677_10157321917408474_2888683136571408384_n

58708021_10157321917428474_561673042464342016_nHär är kamraterna Rogberg, Wickman och Berggren i en fikapaus.

58733069_10157321917848474_5442018563860725760_n Tre superkomptetenta ur Gävledelegationen. Ellinor Abrahamsson, Sara Astner och Marie Rogsberg.

58383594_10157321917618474_4522726963575521280_n Kamrat Zina Al Daloo från Gävle ihop med SSU:s distriktsordförande, Ghaith Al-Tameemi. Högskolans vackra, gula fasader i bakgrunden.

Alla bilder är tagna av Sanna Backeskog och fler finns på Socialdemokraterna Gävleborgs sida på Facebook.

En lagom helg

stubbe1 stubbe

Jag har varit på kalas. Jag har tränat fredag-lördag-söndag. Jag har promenerat massor i solen. Jag har plockat upp andra människors skärp (tack till förtjusande pensionärer som hejade på). Jag har läst bok. Jag har skrivit brev. Jag har haft möte med min arbetarekommunstyrelse.

Påminns om det absolut mest självklara. Naturen är det bästa vi har.

Näst efter naturen kommer kladdkaka. Jag har en så i ugnen just nu, och jag ser fram emot att moffa den.

Var inte rädd för politiken

För några dagar sedan när senaste numret av Daisy Beauty kom i lådan blev jag jätteglad. Det är jag fortfarande. Skitsnygg framsida också med 80-talsvibbar.

Läste förstås reportaget om den highlightade profilen noga, Lina Hedlund. Hon är ju hälsing och hälsingar är alltid intressanta. Jag vill veta vad det blir av oss.

Men slutet på artiklen har gnagt i mig sedan dess. Lina säger något som inte är nåt ovanligt att säga. ”Jag vill inte bli politisk men”.

Denna gång sammankopplat med en mycket politisk åsikt.

IMG_3916

Jag är jätteglad över att hon tycker så, världens klyftor är förstås helt skruvade.

Men varför vill hon inte bli politisk?

Jag känner massor av bra folk som har åsikter av den här karaktären. Dvs klart politiska åsikter där man vill fördela rättvisare. Men som är livrädda för att det ska låta politiskt.

Vad är problemet? Fördelning är politiskt.

Och ni behövs oerhört som debattörer, opinionsbildare och faktiskt också som politiker.

Barn och arvssynd

Vad tycker du ska ske med Skråmos barn?

Får en befogad fråga på SMS. Tror många funderar på det efter olika reportage. Det handlar som bekant om ett antal barn till.

Förutom själva sakfrågan tar jag tillfället i akt att säga att det här är ett typexempel på där folk i på sociala medier visar att de verkar oförmögna att hålla två tankar i huvudet.

Att man är för att barn inte ska drabbas av föräldrars jäkligt dåliga val trodde jag ändå vi var ganska överens om i Sverige. Jag har egentligen aldrig hört några stora protester att vi har skyddsnät uppbyggda för när föräldrar fallerar annars. Till exempel begår kriminella handlingar inom rikets gränser och hamnar bakom lås och bom. Ingen har jag då hört som tycker att barn till dessa ska ruttna bort i en koja i skogen.

Men eftersom vi tycker illa om människor som åker till andra länder och gör bestialiska handlingar (jag vet iofs inte vad alla har gjort, det utger jag mig inte för att göra), gäller det att istället för att försöka hålla sig omodernt nyanserad att kräkas ut sitt hat. Och då inkluderar det också små barn. Som lider.

Det är så osmakligt och också någonting rejält osunt.

Självklart tar vi avstånd från IS och deras arbetssätt. Eller vad man ska benämna det. Givetvis.

Men jag trodde vi kunde göra det på ett mer civiliserat sätt än att sjunka till att hata på barn.

Den som hatar på barn, tycker att de kan dö för andras handlingar som de är oskyldiga till, vem är den?

Och vad jag tycker? Inventera läget, bedöma från fall till fall. Gissar att det finns massor av olika omständigheter.

För att jag vill ha fler klorofyllkompisar

plta1

Jag har laddat för den stund så jag köpt ny jord till mina växter. Både ”vanlig” och som passar sticklingar och kaktusar.

Det är en härlig känsla när jag står där och kollar runt. Vilka var det nu som inte fick ny jord innan det tog slut? Vilka ska absolut inte planteras om pga det ska sällan/”aldrig” göras (älghornsbräken, svärmorstunga) och vilka kaktusar vågar jag inte hålla på med alls pga illasinnade taggar.

Ett gäng palettblad, aloe och ampellilja som liksom blev nyplanterade sticklingar. Ett försök till en räddning av en garderobsblomma.

Några som får större krukor. Inbillar mig att de liksom dansar inne i bladen av glädje när de upptäcker vad som hänt. När deras rotändar upptäcker att det inte tar stopp utan de är fria att slingra vidare.

Kul att ge bort en liten snyggt planerad växt i minikruka till en unge jag känner sedan. Sörjer iofs den fina lilla krukan redan. Men jag kanske kan sno tillbaka den om växten dör. Fick å andra sidan ett påskpyssel tillbaka.

Hur som helst var det länge sedan jag hade så här många enskilda krukor. Förutom när jag hade fyllt år och lägenheten var en djungel förstås, men sedan tog jag med en del till Stockholm och så tja … gick en del till växthimlen.

När jag sedan har fixat klart är diskbänken ett inferno. Jord överallt. Konstaterar när det är omhändertaget att det är ingenting mot vad mina naglar är. Den här våren har jag utsatt dem för detta flera gånger. Liksom att nagelbitningen kommit tillbaka en stund. Det blir inga Beauty-reportage för mina händer på ett tag.

Men det är det värt för alla de här små snuttarna.

planta

 

När jag är väldigt nöjd

Klockan är sent på kvällen en torsdag. Efter en lång votering (de har varit väldigt långa på slutet), så är jag hemma. Där min egen säng är.

Läste bok på tågresan hem och var sedan hos min kille. Fick en väldigt fin present som jag blev glad över. Kom hem senare på kvällen och hade fått ytterligare en present av en vän på posten. Blev glad en gång till. Hur kan man få två bra presenter samma dag och man fyller inte ens år?

Har kollat till mina krukisar så de är okej. Ska duscha några som får rinna av över natten. I morgon blir det sol så det tycker jag de alla ska få ta del av.

Det är också så stilla. Och tyst. Klockan som tickar. Några tåg då och då som får rälsen utanför att tjuta.

Det har varit en proppad vecka i Stockholm. Det har det! Men också rolig.

I går hade mitt utskott debatter, och jag debatterade familjerätt. Att ta en printscreen som ser vettig ut på filmen efteråt är nästan omöjligt.

Ser fram emot nästa vecka när mina utskottskompisar kommer till Gävle.

debatt

Bara roliga saker!

eu

I måndags gjorde jag bara roliga saker. Från klockan elva och hela förmiddagen spenderade jag tid med LO-distriktets tjejkurs. Skitbra kvinnor men en hel del starka historier från sina arbetsplatser, med fokus på härskartekniker. Så glad över att jag fick vara med och prata jämställdhet och schyst beteende med dem.

Tipsade om det viktiga Messing poängterade på en kurs jag var på: Lägg aldrig din energi på att få de få som inte gillar dig att gilla dig. Det är inte lönt. Lägg all den missriktade energin på de som gillar dig och vill ha den.

På kvällen hade jag äran att få moderera ett samtal om EU med två stycken kandidater till parlamentsvalet 26 maj (ni glömmer väl inte att rösta?!). Johan Danielsson och Yoomi Renström (Yoomi från Gävleborg). Det var både roligt och lärorikt.

EU är ingen kunskapstävling är det bra att påminna sig själv och andra om. Man bör rösta! Även om man inte kan redogöra för EUs beslutsordning.