Författararkiv: Elin

Hyresgästföreningen och Mynak

Förra veckan hade vi på S-riksdagsbänken i Gävleborg äntligen möjlighet att göra några besök tillsammans.

Vi träffade först Hyresgästföreningen. Extra kul för mig som förstås är medlem eftersom jag hyr min bostad. Vi pratade om alla de viktiga frågor som de driver. Att det finns ett bra boende till okej pris är förstås viktigt. Hur ska man annars kunna känna sig trygg och snabbt kunna flytta till studier eller nytt jobb när man vill det? För att samhället ska fungera måste det finnas bostäder. Vi är i ett underskott just nu. Under förra mandatperioden kom byggandet igång. Det måste fortsätta.

Därefter träffade vi den nya myndigheten i Gävle, Myndigheten för arbetsmiljökunskap. De ska sprida kunskap till alla de som ska ha en arbetsmiljö för anställda. Mycket viktigt område, då vi vet att arbetet påverkar oss mycket.

En väldigt bra tag. Tack till alla som gav av sin tid till oss.

53347574_10157184030148474_1397070256282796032_n

 

En mycket bra bok!

I Paris läste jag den här boken:olipNär jag köpte den sade hon i kassan ”Den där är riktigt bra!”. Och den var det! Eleanor har efter ett tufft liv byggt en struktur. Och plötsligt utmanas den och hon. Och det blir ju rätt bra.

Påminnelse till oss alla som gillar system kanske. Att det finns något utanför dem också.

 

 

Den här helgen!

Den mycket mycket bra helg.

En fredagskväll ihop med kärlek och vänner. Matlagning och häng.

En lördag med partiarbete fram till fem, därefter eget pysslande hemma.

En söndag med mysbrunch hemma och så årsmöte med IOGT-NTO Gävle. Kolla på oss som fick diplom för långt medlemskap då! Fast jag ligger lite efter de andra … Lina från förbundsstyrelsen delade ut.

champs

När jag kom hem har jag gjort lite mer partiarbete med datorn.

Alla tre dagar har jag också tränat på gymmet.

Jag har inte ens varit söndagsless! Söndagar är annars mina sämsta dagar. Men det har varit kul hela tiden.

Nu ska kvällen också bli fin tänkte jag!

Hela soffan full av jänter

Den här torsdagskvällen har varit riktigt fin. Jag har haft hela min soffa full av jänter. Och jag har ju en stor soffa nu för tiden.

Jag bakade semlor åt dem och en del annat. En väldigt god vegansk kladdkaka bland annat!

Hade ett gäng kvar till sena natta och det gör mig så glad!

Få saker gör en så glad som vänner. Både nya och gamla.

Möta våren i Paris. Heter det visst.

nyss2 nyss1

Här lägger jag nu två finafina bilder från Paris där jag varit i fyra dagar.

Inte primärt för att titta på Eiffeltorn eller äta baugetter. Utan för att träffa min människa, som tvingades fly vidare dit eftersom han (i likhet med många andra) är livrädd för att bli utvisad till Afghanistan.

I livets lotteri får jag ändå åka nästan dit jag vill i hela världen och i det här sammanhanget är det bra då. Bara att övervinna flygrädslan och låtsas som att det är naturligt.

UNF Jämtland

jämtar

Jag vet att jag är rätt gammal (lagom) när jag svämmar över av glädje när jag träffar ENGAGERADE UNGDOMAR! 😍💥🔥🌐

Här är ett gäng från UNF Jämtland som åkt till Stockholm för att bilda sig om politik.

Vi pratade om hur politiken funkar, Riksdagens nykterhetsgrupp, vad jag gör, gamla UNF-minnen (somliga från innan en del var födda, hepp!) och annat. De träffar ledamöter från olika partier och kloka lärare har beviljat ledighet där det är aktuellt.
Personer som förmodligen redan kan svinga en klubba och upprätta bokslut bättre än de flesta fullvuxna.
Tänker på alla ledighet jag fick under högstadiet och gymnasiet fredagar efter lunch för att åka på kurser i både det ena och det andra. Det gick rätt bra för mig!

Heja föreningsliv! Heja organisering! Heja UNF!

Söndagar

Veckans sämsta dag. I dag är ett mycket bra bevis på det.

 

Bland annat har jag inte gått utanför dörren. Inte för att jag räds snö (Snöar det?) förstås utan för att jag sket i det.

Femfesten med Min stora sorg

festoMed några av alla jag känner som passade på att ha separatistiskt umgänge. Så många vackra (och då menar jag det som räknas, insidan) på det här stället i kväll. Extra stort tack till det gäng kvinnor som ordnat den här festen! Här väntar vi på att få hämta våra hamburgare!festos

Ellinor hade lovat att vi skulle rätta alla inlämnade quiz. Det gjorde vi med glädje. Det var rätt svåra frågor om kvinnokamp och låttexter och annat viktigt.

Jag hann inte kolla på alla uppträdanden och missade också lite eftersom vi drog efter det jag skulle säga var huvudnumret, nämligen Min stora sorg. Artist ursprungligen från Gävle. Så klockren! Fabulous show! Se ni som har möjlighet.

Satt och skissade lite på temat alldeles nyss i natten. Köpte lite nya pennor igår som jag gärna ville testa.

sorg

Nästan inte läst några böcker

Bara minuter kvar innan januari är slut. Jag har aldrig läst så få böcker en månad sedan jag blev läskunnig.

Jag vet inte ens vad det beror på. Valt andra saker. Förmodligen för mycket dötid på mobilen. Inte smart!

Men jag har ju läst. Och i kväll avrundade jag den andra av de två böcker jag nött på den här månaden. En i går också. Så två! Två ynka. Det kan bara bli bättre! Så nu vit ni det.

Jag besökte Lifos

I måndags åkte jag fram och tillbaka till Norrköping för att träffa den del av Migrationsverket som ansvarar för landinformation och landanalys.

Så här: ”Lifos ansvarar för inhämtande, analys och presentation av information avseende förhållandena i ursprungsländer. Bland annat används den information Lifos tar fram som underlag vid handläggning av utlänningsärenden.”

Den här avdelningen har alltså ingenting med något beslutsfattande att göra. Varken i enskilda ärenden eller till exempel vilka länder man kan utvisas till.

Lifos är också en databas, som förvirrande nog heter lika. Där läggs det upp både egenproducerade rapporter och andras rapporter. Viktigt att veta då är att när andras rapporter läggs upp (människorättsorganisationer till exempel) som drar slutsatser, betyder det inte att det är Migrationsverkets rapporter. Det handlar bara om att tillhandahålla information.

Jag fick exempelvis veta att en gång om året åker personal till Afghanistan, ett av världens farligaste länder. Oftast tillsammans med motsvarigheten i Norge.

Man åker till Kabul. Man åker ingen annanstans. Men, det bedöms som för farligt att röra sig ute i staden och i landet så främst går inhämtningen av kunskap till så att de som ska lämna information får komma till ambassaden och lämna den där.

Jag förstår att man väljer det tillvägagångssättet. Det är också bra att vi vet att det är så det går till.

Det var ett väldigt bra samtal och bra information och jag är glad över de i personalen som tog sig tid att möta mig.