Författararkiv: Elin

Söndag och krukväxterna

växtsöndag

Den här veckan. Sportlovsvecka där jag bor. Det har varit lite blandade grejer, bland annat möte med den ny aministern Stenevi, som jag tyckte var jättebra. Samma kväll var hon jättebra i en debatt med M-ledaren. Höll nivån och gjorde tom honom bättre. Duktig kvinna!

Jag har promenerat en del. Det har varit de vanliga mötena. Har träffat en regional organisation för VBU, fd PappaBarn. Ett möte med infrastrukturministern som träffade distriktsstyrelsen, ett seminarium om resurser till skolan.

På kvällarna har jag också haft möte med Ecpat-styrelsen, ett av mina sista. Kväll om hur man skriver motioner och nya medlemmars möte och så en längre första sittning med S-kvinnor i länet om partiprogrammet som ska tas på kongressen i augusti.

Annars rullar ju kontakter och sådant på som vanligt. Efter det här ska jag dra iväg en debattartikel vi har jobbat med i veckan.

I dag skulle jag bara sätta några sticklingar av palettblad som rotat sig fint. Men så spårade det ur lite, så det blev lite mer fix med de av vintern plågade växterna. Tänkte att kanske var det nu dags att sära lite på några svärmorstungor ändå, fast jag vet att de gillar att stå tight, men det var länge sedan jag gjorde det. Kanske tre år. Jag är väldig förtjust i den ljusare varianten jag hittade lite övergiven och superbillig i en blombutik för kanske två år sedan. Här är en rosett separerad som jag hoppas ska ta sig. Googlade och lärde mig att den heter Moonshine. Men jag är inte sådär nördig med väster. Vet inte vad mina olika palettblad heter. Jag tycker bara om när det växer och när jag får ha fingrarna i jorden ibland.

Påbörjat läsningen av boken om Donald Trump skriven av hans syskondotter Mary L. Trump. Läst en tredjedel. Frustrerande då engelskan gör att jag inte kan läsa lika fort som jag brukar, men ändå, tack svensk skola för att jag inte har några problem med att läsa en bok på engelska.

I går kväll såg vi mellon, vi eftersom barnet är här och det är förstås en högtid att bejaka. Jag blev på riktigt glad när Clara Klingenström gick vidare, med sin öppna och såriga låt. Plus hon sjunger bra och verkar vara en sådan sympatisk och naturlig människa. Det är inte intrycket man får av alla. Och då menar jag generellt, inte i mellon bara.

Bakade bullar i veckan också. Lite spontant. Fyllde med dels mandelmassa, dels nötkräm. Det blev väldigt gott. Bullar är aldrig så svårt/jobbigt att baka som jag inbillar mig innan.

 

Solig söndag efter årsmötesvecka

snödroppe

Den här veckan har jag lett två årsmöten, S-kvinnor i Bollnäs och Ovanåker samt avslutat ett ajounerat årsmöte från en av Gävles ridklubbar i förmiddags.

Och så har jag deltagit på årsmöten med S-kvinnor i Gävle, Brynäs S-förening och IOGT-NTO Gävle.

Till det ett distriktsstyrelsemöte i dag söndag.

Det är ju inte veckans enda möten, med de som skötts utanför kontorstid om jag säger så.

Arbetet i riksdagen rullar på som digitalt från köksbordet.

Tog en promenad i solen kring lunch. Snödroppar hade kommit upp vid den snabbaste husväggen.

Internationella adoptioner

I riksdagsuppdraget har jag träffat flera representanter för organisationer som organiserar personer som adopterats till Sverige från olika länder. Sverige är det land i världen som sett till sin befolkning har flest adopterade. De har alla berättat om hur oegentligheter verkar ha funnits i alltför många av dessa adoptioner. DN skriver nu flera viktiga artiklar om det här. Jag är glad att regeringen säger att man inte lägre tänker invänta den process som drar ut på tiden i Chile utan sätta igång en granskning innan dess. Inte bara gällande Chile utan generellt. Den här artikeln bygger på många korta vittnesmål, där personer berättar hur deras biologiska föräldrar bland annat blivit bestulna på sina barn som sedan adopterats långt bort. Till intet ont anande svenskar som haft barnlängtan. Någon kallar det för en av de största trafficking-skandalerna.
Det här ställer så många frågor till oss, relaterat till det här. Hur kommer det sig att många i hSverige så lättvindigt kan säga till någon som vill ha barn med har svårigheter ”att det är väl bara att adoptera”, dvs att vi har en syn kvar på barn som något som enkelt kan skyfflas runt. Och, är barn en rättighet? Till vilket och till vems pris? Och, när det ni verkar ha varit så många människor som fått lida, hur kan ett försök till upprättelse se ut? Bland annat. Tack till alla modiga som berättar sin och sin familjs historia.

Ny tejp! Kajal!

elinjobbar

Det syns inte alls på den här bilden men jag har en blå metallic kajal. Tänkte att det skulle lyfta känslan av dagen. Mitt senaste är att fläta håret som nu blivit tillräckligt långt för det. Går jag hemifrån för något tar jag ut det oh då får jag krusigt hår i hästsvans. Det piggar också upp.

Det här är jag i förmiddags efter tre digitala möten, innan det fjärde. Jag gillar jordglobar. Den där fick jag i julklapp av Andreas och passar bra i pysselrummet.elintejpar

Nyligen kom också en leverans av mer washitejp. Washi betyder papper på japanska. Den är praktisk för att dekorera saker med. Lätt att riva av. Fäster inte stenhårt på underlaget och kan därför flyttas runt lite vid behov. Det är ett litet urval av vad jag fick hem. Den jag gillar allra allra bäst är den näst längst ner. Med guldiga monsterablad. Så fint!

Ilskan

I går lackade Peter Hultqvist ur och visade genuin ilska i en debatt med Åkesson i Aktuellt. På sätt och vis befriande! För det var långt ifrån hur vi vanligen tränas i att bete oss. men så blev det liksom äkta också.

Gällande den debatten annars så är mina reflektioner om Åkesson följande:

a) Han fortsätter låtsas som att han inte förstår hur uttryck om grisar används och vad de står för. Och får heller ingen fråga om just det.

b) Han säger att Hultqvist bara är orolig för att bli av med sin roll som försvarsminister. Det var nästan lika töntigt som a). Ja, det finns människor som identifierar sig med sitt politiska uppdrag och har svårt att släppa det. Jag har ALDRIG uppfattat Peter Hultqvist som en sådan. Han håller ideologin främst, hur vi bygger ett gott inkluderande tryggt samhälle för alla. Han har en ministerpost nu. Det är inte det viktiga för honom. Löjligt påstående.

Så jag tillät mig att bli arg också i dag. I skrift. I en grupp på nätet där vi resonerade om privatekonomi apropå Lyxfällan. Jag hade skrivit en kommentar om bilar, att jag inte kan förstå detta med att en specifik bil kan vara så viktig för någon och att jag inte kan identifiera mig med att ha så starka känslor för en sådan att man vägrar sälja den fast det skulle förbättra livet.

I en annan tråd under detta berättade jag en grej om kreditgivningsbolag och att jag i mitt politiska uppdrag ibland träffar representanter för dom.

Givetvis är det en man som vill hugga på detta. Han har sett att jag är politiker. Han har sett att jag själv säger att jag inte förstår detta med bilarnas viktighet. På det drar han slutsatsen att jag har empatiska problem lite mer sådär generellt. Och misstänkliggör överlag min förmåga att ”känna med människor”. För att jag är en ”typisk politiker”.

Jag svarade helt ogenomtänkt därför:

Jag har varit politiskt förtroendevald ganska länge. Lika länge har främst män tagit sig rätten att utifrån det prata om min person utifrån minst lilla. Sprida grava osanningar om mig. Gjort vad de kunnat för att få mig att framstå som en genuint dålig person. För jag är ju ändå en offentlig person …
Att tro att du på ett seriöst sätt kan göra en god och pricksäker analys av vem jag är utifrån några meningar som du hakat upp dig på där jag dessutom håller med om jag fattar att en blind fläck är en blind fläck är just en blind fläck. Det går att skoja om. Men inte du. Du ska direkt trycka till mig. Med ett leende.
Hur ska några vilja ha politiska uppdrag när man ska behöva ta skit hela tiden. Har inga problem när folk vill diskutera den politik jag driver. De politiska ställningstaganden jag står för. Men det här, att ta sig rätten att gegga med vem jag är baserat på nada. Det är nåt galet med det. Obehagligt.
Tycker du att jag är hård i det? Kanske. Men du är inte den enda. Du är bara en av alla som tror att du vet något om mig. Hade du menat väl, hade du verkligen undrat om vad jag tycker om något. Eller hur jag känner för människor med sjavig privatekonomi och hur jag jobbar med insolvensfrågor, då hade ett PM eller mejl varit något. Nu vill du smutskasta mig. Och tycker du har rätten. Fult.

 

Men det är precis så jag känner. Och jag orkar faktiskt inte alltid stryka medhårs fast det förväntas av mig FÖR JAG ÄR JU POLITIKER.

 

Om grisar

Peter Hultqvist skriver en krönika. Han använder ”Hur mycket man än sminkar en gris så är det en gris”. Ett väletablerat uttryck i Sverige. Som faktiskt inte har ett dugg med grisar att göra. Hade kunnat vara djuret ”ödla” eller djuret ”katt” som användes, men enligt gammal god svensk kultur är det gris.

Plötsligt är högerextrema sidor fyllda av rubriker på temat att ”Peter Hultqvist kallar SD-väljare för grisar”. För tydligen förstår inte svenska högerextrema sidor ett vanligt svenskt uttryck. JO-anmält är det också.

Det finns alltså två alternativ här. Högerextrema sidor fultolkar och hittar på. Högerextrema sidor känner inte till hur svenska språket används. Vilket tror du på?

Han använde också ”Den som försöker rida på tigerns rygg hamnar lätt i hans mage”. Vad jag uppfattat är ingen förbannad på det. Förstår man ett uttryck men inte ett annat?

Finns det ett begrepp för det fenomenet? En sak är i alla fallsäker, läroboken ”Uttryck, liknelser, metaforer osv” skulle behövas nu för den som inte behärskar detta.

Det känns så ovärdigt att jag nu i kommentarsfält ska behöva förklara för svenskfödda vuxna personer hur gravt de missuppfattat finesser i svenska språket. Fast det har de ju inte! Enligt sig själva.

Peter har skrivit en utmärkt replik på haveriet.

elingris

(Jag gillar grisar jättemycket.)

En månad kvar till 8 mars!

Det är en månad kvar till den internationella kvinnodagen.

Var är alla män som vill jobba med jämställdhetsarbete? Det frågar Socialdemokraterna Gävleborgs ordförande Peter Kärnström

Så många paneler jag lyssnat på, så många möten jag varit på om jämställdhet. Och det är så många engagerade kvinnor på plats. Tack för det.

Det saknas män helt enkelt.

Absolut finns det ett antal män som aldrig backar i frågorna utan ser det självklara, hela samhället är vinnare på en ökad jämställdhet. Dvs alla kön. Men ni män som ännu inte tillhör den gruppen, anslut.

Vi efterlyster nu fler män som steppar up här. Det finns gott om plats!

elinpeter

HÄR kan du läsa artikeln i GD.

En intensiv vecka är snart slut

Den har helt enkelt innehållit en väldigt massa.

På dagarna har det bland annat varit möten med ministrar om aktuella ämnen. Det har varit möten och jobb runt en debattartikel. Jag har tillsammans med Gävles kommunalråd samtalat med en stiftelse för miljöarbete, vi har hörts av på bänken och i utskottsgruppen och stora riksdagsgruppen, haft möte med Konsumentvägledarnas förening, fixat saker ihop med ombudsmannen för Socialdemokraterna i Gävle, förberett och genomfört två stycken föreläsningspass, promenerat fram och tillbaka till sjukhuset för mammografi, lyssnat på seminarium om alkohol och covid, ytterligare samtal med kollegor. Kvällsmöte med Ecpat och ett seminarium med civilministern om social dumping. Och sånt där som alltid rullar.

Brutit av med promenader. Läsning.

Bakat semmelbullar och jag kommer att äta två i kväll. Det blir fint! Faktiskt lagat lite mat också. De nästan skänkte bort grönkål på affären så jag gjorde bland annat min bästa grönkålsgryta med jordnössmör. Den som kommer räcka hela veckan nu!

I dag har jag lagt mycket tid på att skriva brev till två av mina brevvänner. Det känns som en mycket bra avslutning. Det och en solskenspromenad i kyla och snö! Bättre än så blir det ju inte. Vädermässigt alltså.

 

Måndagkväll med datorn

Efter en helg med lagom med promenad, läsning, sovmorgon och sådär stillsamt som helgerna blir nu för tiden blev det måndag. Okej, vi hade ett fyra timmar långt distriktsstyrelsemöte i söndags också!

I kväll tittar jag på tankesmedjan Katalys sändning av sin bokrelease om en bok om klassamhället i Sverige. Under tiden så har jag gått igenom ett gäng mejlboxar, sammanställt dokument, anmält mig till saker jag ska vara med på och den typen av jobb som egentligen är söndagskvällarnas uppgift. Köpte Anna Ardins bok om situationen med Assange också.

Men jag är inte sämre än att jag är flexibel.

I går kväll var det nämligen avsnitt 3 av SVT:s Tunna blå linjen, tror jag den heter. Den om poliserna. Den är bra.

Den här veckan kommer att innehålla både det ena och det andra. Rätt mycket skärm blir det alltså …

I helgen är det också skäm, hela lördagen!  Kurs med S-kvinnor och A-dagar.

Det blir bra!