Författararkiv: Elin

Tillsyn över polisen

I dag har vårt (Polisorganisationskommitténs) förslag överlämnats till justitieministern.

Vi föreslår en ny, fristående myndighet: Tillsynsmyndigheten för polisen.

Kommittén föreslår bland annat:

Tillsynen ska vara en efterhandskontroll av hur polisen utför sina huvuduppgifter

Tillsynen ska avse myndigheterna den nya Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, och inte enskilda befattningshavare

Tillsynsmyndigheten ska kunna rikta kritik mot den granskade verksamheten

Ett särskilt beslutsorgan med parlamentarisk förankring ska ges möjlighet att ha inflytande över tillsynens utformning

Hela utredningen finns HÄR.

Skattehöjning

Det som vore mycket bättre om staten skattade mer progressivt än att kommuner och landsting behövde höja skatter för att kunna utveckla verksamheten. Kommuner och landsting skattar platt, det gör inte staten.

Den Moderatledda regeringen har inget intresse av att omfördela från de som har massor till de som har lite mindre. Det finns ingen jämlikhetssträvan där.

Det är därför jag aldrig blir borgerlig.

 

För att ungdomar inte är dumma i huvudet

I veckan var jag på ett gig som handlade om ungdomar.

Som om vore de en helt mystisk grupp. När diverse föredragshållare vill berätta för mig att ungdomar KAN, ungdomar VILL blir jag matt.

Jag vet väl det. Jag har alltid vetat det. Jag var åtminstone ganska nyss ungdom och ganska kompetent. Jag har omgett mig med massa andra unga människor och arbetat ideellt, jag har varit chef för 25 unga, anställda. Jag har jobbat en massa år med högstadieungdomar som visar kraft och styrka varje dag.

Så länge vi talar om grupper genom att försöka bevisa att det INTE ÄR NÅGOT FEL på dom känns det väldigt märkligt. Försök berätta allt som MÅNGA UNGA ÄR GRYMMA PÅ istället.

Sen är det ju som vanligt, det går inte att generaliser om grupper. Unga kan vara bra. Unga kan vara mindre drivna. PRECIS SOM VUXNA.

Ursäkta versaler. Sluta mystifiera ungdomar.

Hermans levande historia

Hermans historia heter spalten Herman Lindqvist skriver i Aftonbladet. Att han älskar och dessutom är erkänd för sina historiska kunskaper med böcker osv vet vi. Vad jag hittills inte riktigt greppat är att han inte vill att historia ska vara just historia.

Men okej, han gick bananer över namnet Estelle. På riktigt. Han tyckte att det lät som namnet på en nattklubbsdrottning och därmed var dåligt. Nattklubbar är väl något för pöbeln helt enkelt.

Dagens text visar att han verkligen på riktigt anser att det finns olika slags människor och att han ÄLSKAR klassamhället. Det där i kombination är riktigt ofräsch.

Rubriken är ”Bröllopet försvagar monarkin” och anspelar självklart på Madeleine och Chris. Ett bröllop som ”på sikt kommer att sänka monarkin” och om prinsen gifter sig med Sofia nästa sommar ”påskyndas monarkins undergång”.

”De kungliga blir allt mer vanliga. De gifter sig med vanliga människor och får vanliga barn som går i vanliga skolor och väljer vanliga yrken”.

Jag riktigt känner hur äcklad han är av detta med ”vanliga” människor.

Hans problem är inte detta i sig utan att fler kommer att ställa sig frågan ”Varför ska vi stå och buga för den här priviligerade familjen med allt mindre kungligt blod i ådrorna?”

Nu är det väl så enkelt att det inte finns blått blod. Det är rött överallt och vi är alla jävligt vanliga. Däremot har han väldigt rätt i att familjen är priviligierad.

Det är kärnan i det som vi som inte är så förtjust i monarkin tar avstånd ifrån. Det handlar inte om huruvida Estelle är gullig eller om Vickan är trevlig. Det har inte alls med personerna eller deras blod, blått eller rött, att göra.

Det har att göra med precis den mening som Herman Lindqvist är livrädd över att ”för många” ska tänka: ”Är det inte dags att vi själva, i demokratiska val, får bestämma vem som ska vara vår statschef?”.

Jo, det är dags. Och det har ingenting att göra med att kungligheterna i dag har fått den stora förmånen att gifta sig av kärlek. Det har med demokratiska värderingar att göra. För oss som vill leva i framtiden.

(Nattklubbsdrottningen på bilden kommer för övrigt att behöva be statsministern om lov att få gifta sig. Det måste få ett slut. Befria Estelle och så vidare.)

Prideparad i Söderhamn

Två uppvuxna i Söderhamn som återvänder för den här dagen, jag och Sergio. Han har fotat översta och understa bilden.

Så fort jag kom till Köpmangatan blev jag glad. Många människor på stan och glad stämning med sång och annan underhållning.

Och så tåget. Gick med Socialdemokraterna och SSU i tåget, efter Skytteklubben. Fullt med människor längs vägen som applåderade och såg glada ut.

Jag kan inte riktigt beskriva känslan av att Söderhamn levererade detta. Om det betyder så mycket för mig och min känsla för stan, kan jag gissa vad det betyder var andra. Minns att många som kikar på fortfarande inte tagit steget att alltid våga visa alla sidor av sig själva. Det måste vi inte heller göra, men om vi vill ska vi veta att vi är välkomna att göra det.

Ryktet säger att det var uppemot 2000 i tåget. Hur var det prästen sade på Madde-bröllopet. Störst är kärleken. Det gäller också i Söderhamn.

Fredagskväll med Liz

Vi hängde lite. Jag grävde med fingrarna i hennes mjuka päls och hon bet mig med sina vassa tänder. Och så tittade vi på grannens får. Den här hunden.

Jag var ute och promenerade i Norraladalen fram till midnatt ungefär. Spanade in alla blomster som är på gång. Syrén, prästkragar, midsommarblomster, ängsklockor, lejongap, lupiner och så vidare. Det är en vacker tid.

Bröllopsyra

Jag kom hem nyss. Slog på TVn. Hörde vackra ord från kyrkans man till Madeleine och Chris. Stor, stor fest. Det finns mycket att säga, men jag kan vara monarkikritisk en annan dag och göra det viktigaste, önska paret all lycka.

Ett annat lika vackert par vigde jag på nationaldagen. En liten vigsel på en segelbåt. Paret lyste av kärlek och lycka och ungefär precis allt var perfekt. Från pioner i hinkar till väder och musikval. Det är härligt för mig att få dela de här stunderna med de som jag får viga. Det ger så mycket hopp!

Påminner om detsamma som nyss sades till Madde och Chris, nämligen att kärleken är störst.

Mitt gulliga brudpar gav mig en fin gåva, ost, kex och alkoholfritt bubbel. Så glad. Åt med min syster Sara på en balkong i Söderhamn!

Nu styr vi upp stan (Söderhamn)

För 1,5 år sedan tog två söderhamnare, av den unga sorten, itu med att starta attitydsförändringar i Söderhamn. Detta har jag följt noga eftersom det är där jag är born and raised.

Ingrid Bergström, iniviativtagare skriver i dag:

Vi fick hela tiden frågor som ”Vad har ni på agendan?” och ”Vad ska ni göra nu?”, och vårt enda svar på det var att vi ville åt en attitydförändring. Vi visste att det är ett långsiktigt arbete vi har att göra med. För att  (särskilt som ung vuxen) stolt säga högt att man gillar Söderhamn var något som i princip aldrig tidigare hade skett, och detta på grund av den ”man måste flytta härifrån”-attityd och negativa bild som kavlats ut från vuxna sedan flera generationer tillbaka. Och med den uppförsbacken som utgångspunkt kan det kännas riktigt kämpigt om man faktiskt vill styra upp någonting. Så därför var och är en attitydförändring målet.

Detta tangerar naturligtvis den diskussion som nyligen förts i Gävle. Där har det varit ett kommunalråd som tycker att vi många gånger hamnar i en tankevurpa och att det är svårt att få en anda av att vara problemlösande istället för klagande. Det Carina Blank möttes av var precis det som Ingrid möttes av i Söderhamn:

Många gånger har jag hört och läst att ”jamen det här med gulligullandet och peppandet tar inte itu med de verkliga problemen”. Men jag vill banne mig hävda att jo, långsiktigt gör det det. Det planterar frön hos såväl barn, unga, företagare och politiker, och det är väl ändå bättre med ett peppigt frö än ett deppigt frö som legat och grott alldeles för länge.

Slutsats: Stela hjärnor finns överallt men med lite arbete kan de mjukas upp. Ju fler som hjälps åt desto snabbare går det.

Här är en ”resedagbok” från en Söderhamnsbesökare som jag lånat bilden av. Fina bilder, trevlig text.

Vad jag talade med SSU om i lördags

Jag fick 50 minuter med styrelsefunktionärer från SSU Gävleborg att tala om styrelsearbete. Jag lyfte då några av de saker som jag tycker är superviktigt för att få en styrelse att fungera utifrån mina erfarenheter hittills.

Alla måste ta ansvar för att: ha koll på bestämda datum och tider, anmäla förhinder/sen ankomst/gå tidigare i god tid innan mötet, svara på mejl/SMS/telefonsamtal, inse att styrelsearbetet inte är främst att gå på möten utan det man gör däremellan, ta gemensamt ansvar för allt och inte förvänta sig att en liten klick sköter löpande och det som trillar in, vara beredd att faktiskt lägga tid på uppdraget, den som just nu inte har tid pga omständigheter måste meddela detta (ingen är tankeläsare), aldrig tacka ja till ett uppdrag där man inte kommer att göra sitt allra yttersta, komma på annan verksamhet än styrelsemöten som organisationen gör, uppdatera sig på vad som sades om man inte närvarade på mötet osv, osv.

De kände alla igen den klassiska klicksituationen. På något sätt blir det så att ett litet antal personer i en styrelse plötsligt är de som tar ansvar för det mesta. Klicken frågar och erbjuder andra att också ta ansvar men de är inte intresserade. Och så en dag säger någon: -Ni bara bestämmer och gör precis allt! Helt utan självinsikt. Trots att de upprepade gånger blivit erbjudna och inbjudna och har alla chanser i världen att påverka och delta, kanske tjatats på om det.

Jag planerar noga min kalender, skriver in möten för uppdrag jag åtagit mig och är de ute i god tid så prioriterar jag alltid detta om det är blankt innan. Jag anpassar min lilla fritid väldigt mycket utifrån uppdragen som nästan alltid går först. Då kan jag bli väldigt irriterad när någon samma dag som ett möte hör av sig och säger att den inte kommer för den har blivit erbjuden att följa med kompisar på teater/bio/whatever! SOM OM JAG ALDRIG SKULLE BLI ERBJUDEN SÅNT! Skillnaden är att jag tackar nej för jag har ju ett möte att gå på. Det blir lite som ett hån faktiskt. De gångerna blir jag ledsen på styrelsekamrater, som inte valt att gå in i uppgiften med lika stort engagemang.

En välsmord organisation är politiskt en förutsättning för att vinna val. Således, att svara på dina mejl så att andra kan planera är i förlängningen en valvinst.

Hur som helst, vilket är ditt bästa tips till någon som valt att ta plats i en styrelse?

 

Dagens SCB

Självklart blir en gladare åt ett positivt resultat än åt ett negativt. Men till valet återstår åtskilliga månader och hårt arbete.

Dagens presenterade siffror ger en skjuts åt Socialdemokraterna. Det känns kul.

Kollar jag det regionala där vår region räknas in är våra siffror där bättre än genomsnittet men har å andra sidan en negativ trend jämfört med för ett år sedan (no news dessvärre). För mig visar det på vikten av hårt arbete för att kommunicera politik.

Där vi bor stödjer varannan kvinna S, men bara 38 procent av männen. Könsskillnaden, vad kan den bero på?