Det hör till allmänbildningen att kunna sy enkla grejer. Nu vet, sy i knappar, sy på en lapp eller förbättra någon söm.
Verkar som att många inte klarar det. Först kanske de behöver ha ett bra syskrin? Prylar löser väl det mesta?! Då är broderigarn överkurs.
Jag sydde lite i linnegrejer jag köpte på Växbo Lin i går, efter att ha konsulterat min fd kollega textilslöjdsläraren. Hon är en riktig guldgruva!
Centerpartiet i Gävle ska få nytt oppositionsråd. Hon verkrar direktrekryterad från S utifrån det hon säger, så jag är mycket hoppfull.
Ullie har varit på besök.
Nu roadtrip-planerar vi. Mycket, mycket skoj.
Cancer är en vidrig sjukdom. Människor drabbas varje dag. En skräck mitt bland oss. Rycker vänner ifrån oss. Ibland vinner vi över den, lurar den. Inte alltid.
I dag skriver Arbetarbladet om att gävleborgarna är omedvetna om att det finns mycket att göra för att minimera riskerna att få cancer. Att rökning är en riskfaktor vet de flesta, men mer?
Att alkohol är en riskfaktor är det inte många som vet. Inte heller något som lyfts till exempel under rosa bandet-kampanjerna på höstterminen. Trots att det i statistiken tydligt syns att hög alkoholkonsumtion ökar risken för bröstcancer.
Visst vet jag att det aldrig någonsin går att förebygga, att sejfa helt. Men att göra några val som inte bara minskar risken för cancer utan kanske också är hälsofrämjande på andra sätt är en god idé.
”Så mycket som en tredjedel av alla cancer i världen kan förebyggas. Genom hälsosamma vanor när det gäller rökning, alkohol, sol, kost och motion minskar man sin risk”, säger Stefan Bergh, Cancerfondens generalsekreterare, i ett pressmeddelande.
Jag är självklart stolt över att ha varit kollega med Stefan. Han var generalsekreterare på IOGT-NTO när jag var det på UNF. Han är bra han.
Jag har inget nytt att tillföra om varandet.
Det sägs att det är ett spektakel. Det är sant. Det sägs att det är ett fantastiskt tillfälle att närverka, skapa uppmärksamhet osv. Det är sant.
Tänkte att halva veckan var lagom. När jag ser att andra drar igång utan mig ångrar jag mig lite. Gotland, what´s not to love?
Tidningen Dalademokraten har skrivit en artikel om volontärarbetet och anmälan om arbetsförhållanden.
I kommentarsfältet på den längre texten om P & L framkommer fler som bekräftar bilden av tuffa villkor som volontär. Och så några som ger en mer positiv bild. Det sistnämnda är naturligvis bra.
Men att vilja berätta att det är bra, och tro att det därför måste gälla för alla är ungefär samma logik som att säga att eftersom jag har mat för dagen har väl alla det?!
En korrekt, nyanserad bild är att eftersträva, men attityden att tro att inget är dåligt för att man själv inte upplevt det är naiv.
Det är ju ändå fest hela dagen i dag. Från morgonens frukostsläpp av tidningen till kvällens feta fest på Clarion. Frukostgiget var mysigt!
Finns att läsa HÄR.
Här är t ex Emilias kommentar:
Jag jobbade på P&L ett år och arbetade ca 12 timmar om dagen. Efter festivalens slut hade jag efterarbete (mejla bilder och recensioner). Trots att jag hade mejlat detta hotade P&L med att jag måste betala ersättning för outfört jobb om jag inte laddade upp bilderna på en viss sida själv, trots att det stod i mina papper att jag kunde mejla ELLER ladda upp bilderna. Kommer aldrig jobba för P&L igen!
Jag har också fått höra att det här inte är särskilt ovanligt. Ju större festival, desto sämre. Måste kännas riktigt dåligt att vara festivalbesökare om de som jobbar behandlas illa.
Peace out!