Palme, på en bio nära dig

Palme-filmen. Blivit väl omskriven. Här har Kristin Linderoth skrivit om den i Tiden.

”Han framträder som en lysande och skarp intellektuell, som dessutom var djupt känslomässigt berörd av ojämlikhet, rasism och imperialistiskt våld – något vi är svältfödda på i en tid då politiken ska komprimeras i budskap så enkla att de blir obegripliga och den som inte har några drömmar andra än de om regeringsmakt är den mest förtroendeingivande.”

Innan filmen gjorde vi klassikerna, talade om vad man gjorde när man fick reda på att Palme mördats. Jag kunde inte bidra. Jag var sju år. Jag minns nästan bara hur det i kvällstidningen jag aldrig såg annat än hos farmor och farfar fanns bilder på högarna med rosor och hur de växt för varje dag.

Därför uppskattar jag självklart den historia om Sverige som måste skildras i filmen, då Palme är en stor och viktig del av den. Palme personen och Sverige landet.

Jag grips av det känslomässiga i att Anna Lindhs tal på Palmes begravning ges utrymme, om hur vi driver politiken vidare. Jag fnissar tyvärr åt bilden på ”fackpampen” som reste till olämpligt semestermål (visade de inte bilden av den korpulente mannen i badbyxorna väldigt länge?). Jag ryser över alla gubbar gubbar gubbar.

Och den frågan, den om jämställdhet, kan ändå få summera filmen. Världen blir inte jämställd av sig själv, inget ”löser sig med tiden”, som det ibland sägs. Varje liten lösning för ett bättre land, ett bättre samhälle kommer efter att någon har drivit frågan.

Det gäller varje liten fråga som du och jag tycker är viktig. Inget löser sig av sig självt. Vill du vara en del av lösningen?

 

 

Kan inte alla söndagar vara så här?

De här söndagarna måste fyllas med innehåll för att överlevas. I morse började jag i Norrala. Blues och jag var ute och kollade in hösten lite.

Det visade sig att vi hade både kor, häst och får i hagen.

Jag träffade Sergio för att fika och så anslöt Daniel och vi gick vidare och var vigselförrättare/vittnen åt ett par som den vackra höstdagen till sin bröllopsdag.

Därefter mötte vi upp S-kamrater som laddade upp med fika innan vi gemensamt såg Palme-filmen.

Nu är klockan snart nio och jag ska se Agenda och ladda upp för en massa viktigt som ska göras i veckan. Börjar i morgon bitti med distriktsstyrelsemöte med Socialdemokraterna i Gävelborg.

Och dagens debatt

Lovade sänkt arbetslöshet och nu har den ökat!

I dag har jag skrivit i Arbetarbladet. Utdrag:

En ökad arbetslöshet, sjunkande resultat i grundskolan och minskat nyföretagande. Det är helt klart att utvecklingen går åt helt fel håll. Vi verkar inte komma någonstans alls med den Moderatstyrda regeringen. De genomförda reformerna har varit dyra, slagit fel och har ingen eller väldigt liten påverkan på arbetsmarknaden.

Att vilja

När jag kollade på polisklippet säger de i inledningsreklamen (inget är gratis, vi påtvingas den påfrestande reklamen) att vi aldrig har haft så mycket fritid som nu. Men också att vi känner att vi har lite tid.

Jag tänker då på diskussioner jag haft tidigare i veckan. Har haft förmånen att i olika sammanhang sitta med människor med stort engagemang och driv. För helt olika saker givetvis.

Vi pratade om just fenomenet att det märkligt nog är till exempel föräldrar som har ett stort engagemang i en idrottsförening som ändå anser sig ha tid att t ex vara klassförälder. Medan några aldrig har tid med något. Så uppenbart att det är en upplevd känsla snarare än ett faktum att ha ont om tid.

Jag är glad att de flesta jag umgås med alltid kan hitta tid till både det ena och det andra.

Många gånger genom åren har folk undrat ”Hur hinner du Elin?”. Då gäller det att le ljuvt och inte fråga tillbaka ”Hur hinner du så lite?”.

 

 

Aldrig för sin egen skull

Lyssnade på P3s nyheter klockan nio. En av nyheterna var att svenskarna äter bättre än för tjugo år sedan. Men vi har ändå för högt intag av bland annat socker, salt och mättat fett. Äter för lite frukt. det vanliga.

Och så säger den intervjuade generaldirektören från Livsmedelsverket att unga tjejer äter dåligt -Och det är allvarligt ”för snart är de i barnafödande ålder”.

Aldrig, aldrig att det skulle vara som allra sämst för tjejens egen skull? Det är synen på kvinnor, enbart som avelsdjur? Inget gör de för sig själva, utan förväntas leverera för andras skull.

 

 

Zalando svarar nonsens på mejl

Hej Elin,
tack för ditt mejl.
Tråkigt att höra att du inte gillar vår reklamfilm. Vi vill gärna se dig som kund och utvärderar hela tiden reaktionerna på vår marknadsföring för att se vad vi kan förbättra. Därför är vi väldigt tacksamma för att du delar med dig av din feedback angående reklamfilmen. Vi kan inte övertala dig att tycka om filmen, smaken är alltid delad, men vi kan berätta lite om tanken med filmen för att undvika misstolkningar. Tanken med reklamfilmen är att presentera vårt breda utbud av skor och kläder samt förmedla lyckokänslan som vi hoppas att våra kunder känner när de tar emot ett paket från Zalando. Givetvis visas glädjereaktionen på ett överdrivet sätt och med glimten i ögat för att understryka budskapet och för att få tv-tittarna att minnas varumärket Zalando. Vi föreställer oss att scenariot i filmen är tillräckligt överdrivet för att det ska framgå att detta inte är en realistisk bild av hur våra kunder reagerar när de öppnar ett Zalando-paket, men om så inte är fallet får vi givetvis utvärdera detta. I den här filmen är det kvinnan som agerar kunden, vilket helt enkelt beror på att en majoritet av våra kunder idag är kvinnor. Scenariot kan förstås precis lika gärna vara det motsatta. Vi tror och hoppas att våra paket framkallar samma lyckorus bland våra manliga som hos våra kvinnliga kunder. Vi uppskattar din ärliga åsikt och välkomnar dig att höra av dig om du har fler frågor.
Hör gärna av dig om du har frågor.
Med vänliga hälsningar,
Ditt Zalando Team