I torsdags morse försvann försvann Blues från den här Jorden. Blues skulle fylla 13 år i år, men hann inte dit eftersom hon blev akut sjuk.

Hon och min mamma är de bästa av vänner. Jag är så glad över att mamma kunde vara med henne för då vet jag att hon inte var det minsta rädd när jobbigheterna satte in.

Blues kom till oss precis innan millenieskiftet. Vi hjälptes åt att vara med henne varje morgon och kväll när mamma var ute och mjölkade. Även om hon gillade oss alla funkade vi bara som substitut för mamma. Kul, men ibland frustrerande.

Blues gillade bollar, bilar och lite grann katten Monika också.

Hellre nästan tretton år än inga alls även om det känns väldigt, väldigt jobbigt och kommer att göra det ett tag.

På översta bilden är Blues i Gävle och hälsar på mig på min 28-årsdag. Ljussättningen är vad den är. Blues var mest i Norrala och hade därför äventyr varje gång hon var på utflykt. Däremot ville hon alltid följa med och inte stanna hemma så hon har åkt en hel del bil, vilket hon gör på den andra bilden