De reella valen

Husby. Ett ortsnamn och ni vet vad jag menar. Inte själva det geografiska utan det som händer just på den platsen. Som hänt på andra platser tidigare och som enligt uppgifter i natt spritt sig till andra orter i Stockholmsområdet.

Jag har följt diskussioner i sociala medier, ledartexter, diskussioner i nyhetsprogram och morgonsoffor.

Min slutsats är att det går att förhålla sig på många sätt samtidigt. Jag tar avstånd från våld och förstörelse. Samtidigt kan jag förstår varför det händer. Jag kan bolla förklaringar kring det, utan att tycka att det är okej.

Polisen. Jag vet att Polisförbundet försökt driva att det behövs ett större arbete kring etiska frågor i kåren. Det gör de av en anledning. Att de inte får gehör är olyckligt. Vi har sett tidigare att enskilda poliser inte verkar ha en stabil värdegrund. Det betyder däremot inte att hela polisväsendet består av människor som är rasister och beter sig illa i sin yrkesutövning (eller annars).  Det går att tycka att polisen måste finnas där det händer mycket, utan att tycka att några av dem därför får bete sig illa mot andra.

Polisen upprätthåller ordningen och ska skydda medborgare. Dels hindra de som gör felaktigheter från att göra fel (för allas skull, inklusive våldsmakarnas egen skull), dels skydda alla som befinner sig i området från att drabbas.

De rasistiska undertonerna. Att det är invandrare som inte är tacksamma över ”att ha fått komma hit” som nu förstör. De bruna krafterna bräker högt. Vill göra skillnad på människor med blont hår och svart hår, det ynkligaste någon kan göra.

För mig handlar det här om klass. Om vilka reella möjligheter människor upplever sig ha och hur mycket som står på spel. Jag brukar prata om hur vi får människor att inte välja kriminalitet. Jag tycker inte om begreppet ”hamna” i kriminella kretsar som brukar användas. Varför gör man ett sådant val, att göra kriminella handlingar? Olika såklart. Men den som inte känner att den har något att förlora på att göra kriminella saker har inte så många skäl att låta bli. Särskilt inte om den upplever att den har något att vinna på kriminaliteten. DU kan aldrig veta vad någon annan känner.

Jag tycker aldrig att det är ett bra val att välja kriminalitet. Och det skulle vara lätt för mig att likt alltför många andra ensidigt hävda att eftersom man har ett eget val har man bara sig själv att skylla om man hamnar snett.

Eller det härliga ”jag har minsann inte haft det så lätt men jag har kämpat”. Att enbart utgå från sig själv. Vi vet väldigt lite om varandras ryggsäckar. Vi har nog kämpat allihopa, men några har fått batterierna bättre laddade än andra. Bara för att en orkar betyder inte det att alla andra orkar.

Det kan vara lite patetiskt men låt mig göra en uppenbar klassjämförelse.

En person föds i en mycket välfungerande familj. Föräldrar med hög utbildning, välbetalda jobb. Kärleksfullt. Många vänner. Stort nätverk. Resor, språkresor. Skolan går som en dans. Erbjudanden om sommarjobb hos bekanta och inför vuxenlivet finns precis alla möjligheter och alltid föräldrarna och deras plånbok att falla tillbaka på. En grundmurad trygghet.

En person föds men kan inte bo med sina föräldrar pga deras missbruk. Familjehemsplaceras. Svårt att få skolan att fungera pga dyslexi och bristande stöd. Få eller inga riktiga vänner. Inget nätverk. Får byta familjehem flera gånger. Får veta att biologisk pappa tagit livet av sig.. Vet inte hur mamma mår. Klarar inte grundskolan. Vid 18 år sparkas den ut från familjehemmet. Har ingen egentligen.

För att förekomma missuppfattningar: Jag menar INTE att 1) alla från Husby har haft en rutten barndom eller att alla kriminella har det 2) att alla familjehemsplacerade har det dåligt 3) att alla som växer upp tryggt får bra liv

Det enda jag menar är att det är lätt att förstå hur en hopplöshet kan byggas upp av vissa situationer. Om man vill förstå.

Att analysera, fundera och nyansera är inte att samtidigt ursäkta som det här och där påstås. Det handlar om insikten att det inte finns ”en sanning”, att det inte finns ”en verklighet”. Det är grått. Allt är grått.

När människor gör val du inte förstår är det din skyldighet att fundera över hur det kan bli så. Och om valet är uppenbart dåligt, skadligt för den själv eller andra att fundera över om du kan vara en del av ett annat alternativ.

Men vad har detta gett, förutom brända bilar, rädda människor och en hel del självutnämnda experter? Att vi nu pratar om det här.

Jag väljer medvetet att inte göra detta till partipolitik. Ni tänker ju själva.

Lästips: Anders Lindberg och Jenny Wennberg.

Bäst för alla

Jag hoppas verkligen att mitt parti inför höstbudgeten gör rejäla omfördelningar. Jag är trött på jobbskatteavdrag, jag vill inte ha HUS-avdrag som mest går till de som redan har mycket, pengar avsedda för välfärd som rinner ner i privata fickor. Jag förutsätter att vi som har det rätt bra får högre skatt. Detta för att säkra upp en god sjukvård för alla, att människor som behöver assistans ska få det, att vi ska kunna ge alla elever en god skolgång, bygga bostäder så alla kan flytta hemifrån och allt det där ni vet.

Rikitikitavi

I helgen läste jag Rikard Wolffs bok. den handlar om honom och om hans familj. Jag tyckte om allt. Bilderna och texten.

Varje människa är ett äventyr, och även till synes små saker formar en människa. Wolff betar av älskade släktingar, barndomen, kärlekar, ångestar …

Allt väldigt mänskligt. För den som har en familj, för den som har haft kärlekar, det är inte samma sak men han fångar en del av essenserna med att vara människa.

Det är också en historia om Sverige. Vi känner igen delar av HIV-epedemins ankomst från Gardells böcker. Det handlar om Wolffs relation till Mona Sahlin och hade jag inte lämnat boken kvar hos mamma skulle jag ha citerat ett stycke där han skriver om politiken.

En skiva med utvalda låtar följer med. Har dock inte lyssnat ännu.

Med PA i skogen

För ett tag sedan när jag var i Norrala kom grannen över. Han ville bestämma träff för att träffa mig och Åsa (min kollega) för att prata lite om ev. kommande förändringar i reglementet kring skogsbruk.

I dag var det dags och förutom att det var kul att Per-Anders hade bakat god sockerkaka och viktigt prat är det lysande att under någon förmiddagstimme ha skogen som arbetsplats. Minus myggen då.

Månadens Liz

Nu är Liz snart fyra månader och så här gullig.

Landade i Norrala i kväll eftersom jag ska jobba här i morgon. Var en sån overklig solnedgång med alla rosa färger i paletten.

Foto: M. Ek

Den där härliga helgen

En helg som faktiskt någon gång erbjuder mer ledighet än jobb, jag börjar inse att det ger mer i längden. Att jobba hela tiden känns kanske okej för stunden, men i längden … Ja, det finns väl böcker skrivet om det där.

Jag har varit tillsammans med Markus i hans föräldras stuga i Västernorrland hela helgen.

Vi har promenerat i skogen och vid havet. Vi har sovit och ätit och läst. Kollat lite melodier i går. Varit lagom mycket i solen, lagom mycket i skuggan.

Rullar snart in i Stockholm

Har förutom att läsa Arbetarbladet också lagt sista handen vid ett motionssvar som S-kvinnor bett mig hantera inför kongressen i augusti. Det handlade om mitt politiska område så det passade ju bra.

Läser ikapp olika artiklar om skolan och just i dag får jag rekommendera Socialdemokraternas text om att anställa 4000 lärare (till). Stefan, Carin, Magdalena och Micke skriver.

Den effektivaste insatsen är den insats som görs tidigt. För att förbättra såväl elevernas lärande som lärares arbetsmiljö och möjlighet att hinna se varje elev vill vi skapa mindre klasser de första åren i skolan. Vi vill ge utrymme att anställa cirka 4 000 fler lärare.

En del av Gävle, utelampor

En lång onsdag med bland annat en superträff med S-Pedagoger i Gävle, avslutade jag med promenad.

Jag och Markus drog oss ut till Gävle Strand. Jag har promenerat mycket där, det är så kul att de ett helt nytt bostadsområde växa fram. Historiskt naturligtvis.

I går var dock första gången jag snubblade över konsten med vardagsrumslampor i uterummet. Har ju läst om det och sedan glömt. Tio lampar uppställda runt vattnet. Fria att knäppa av och på. Men hur gör man med den en bit ute i vattnet?

Jättehäftigt. M fotade.

Svar till (M)åns Montell

Här är mitt svar till Måns Montell (M) som tyvärr inte verkade uppfatta den korta text jag skrev ihop med Inger och Stefan från MP och V alls korrekt. Kanske ville han inte det heller. Det var tryckt i Arbetarbladet i morse men inte upplagd på nätet tyvärr.

Jag skrev tillsammans med ordföranden i V och MP om hur vi ser på Gävles ansvar när det gäller flyktingar. Måns Montell, Gävlemoderat, tar tillfället i akt och smutskastar på slentrian enligt känt mönster för oppositionen i Gävle. Måns – låt oss hålla oss till fakta och saklighet.

Migrationsverket är delvis lokaliserat i Gävle. Därför finns inte sällan en missuppfattning om att Gävles politiker skulle ha inflytande på vad som händer med de människor som bor där. Inget kunde vara mer fel. Ansvaret ligger på andra nivåer (läs: regeringspartierna). Däremot vill vi poängtera att Gävle Kommun gärna tar emot en del av de ensamkommande barn som kommer till vårt land. Jag ställer mig nu undrande till om Måns Montell och Moderaterna i Gävle delar den uppfattningen?

Att påstå att jag eller någon annan tror att politiker lokalt kan påverka i enskilda ärenden är befängt. Hur Montell kan tolka in det i texten vi skrev får han själv svara för. Beslut fattas enligt den lagstiftning som finns och ska så göras. Jag tycker inte att den som hungerstrejkar ska bedömas annorlunda än andra, eftersom beslut fattas på andra grunder. Som ledamot av riksdagens justitieutskott är jag inte helt främmande för hur lag och rätt hanteras.

Vi socialdemokrater jobbar aktivt i vår EU-grupp med att flyktingmottagande i alla länder måste skötas på ett bra sätt. Vi socialdemokrater vill också att Barnkonventionen ska bli lag och att ”synnerligen ömmande skäl” ska ändras. Först då kan vi säga att barns rätt värnas i alla lägen.

Vi har en migrationsminister som beskrivit människor på flykt som ”flöden” och ”volymer”. För mig är det ett sätt att avhumanisera politiken. Varje människa som söker asyl har rätt till en rättssäker individuell prövning av sitt fall, och i dessa ska vi politiker som sagt inte hantera. Men när många enskilda fall tillsammans tydligt pekar på en systematisk problematik, så finns självklart ett behov av att se över migrationspolitiken.

Frågan blir – är Måns Montell, Tobias Billström och Moderaterna nöjda med hur allting hanteras i dag? Finns några som helst konkreta förslag på förbättring?

Jag har träffat Greta

Den här helgen har jag längtat efter. Tid med några av de jag tycker allra bäst om men inte hinner träffa alls särskilt ofta i förhållande till hur ofta jag skulle vilja (eller behöva).

Den minsta av dem är Greta. I går tog jag och Ullie henne (utan föräldrarna) till Gränna för att kolla in hur man gör polkagrisar och leka i en lekpark och äta pannkakor.

I dag har vi varit på ett superbra arrangemang, Djurens dag, där Greta ridit på en häst för första gången. Gick lysande. Träffade får, höns, hästar, åsnor, kaniner, hundar … en lyckodag helt enkelt.

Bilden tog Gretas mamma Elin när vi var på väg till nöjet.