Några av sommarböckerna

Den stora bokhögen jag dragit på mig under årets mörkare period stressade mig så till den milda grad att jag sorterade den och gjorde mer överkomliga portionshögar. Nu känns det lite lättare när jag valt att lägga tid på böckerna. Och som vanligt, när jag är inne i stimmet konkurrerar det ut ungefär allt annat än en redig galopp i skogen.

Lyckostigen av Anna Fredriksson. Jag tycker om att läsa böcker som handlar om det som skulle kunna vara du och jag och är just så spännande. Knepigheten som relationer nästan alltid innebär, mer eller mindre. Det här är en sådan bok. Med lyckligt slut dessutom och det gör mig glad. Det är skönt att det är så ibland också. Både i våra liv och i bokvärlden. Fredriksson har också skrivit Sommarhuset. Bra den också. Kanske till och med bättre. En typisk hängmattebok.

Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann. Fick boktipset av en av SVTs journalister strax efter valet 2010 och den har legat i sovrummet sedan dess. En lite tjockare rackare. Ett familjedrama som utspelar sig i nutid och under andra världskriget. Roligt pråk, på sina ställen fyndigt utan att bli klämkäckt. Homofrågan skildras väl utan att det är fokus på den, utan snarare den ”moderne” mannens jakt på … lycka? Ibland kände jag att den var lite lång för storyn.

Vasadöttrarna av Karin Tegenborg Falkdalen. Ja, vilka var de? Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabeth. Vilka krav ställdes på kvinnor på 1500-talet? Spännande och lärorikt ur alla aspekter. Historen (vad de äter, hur de bor, kläderna) är mer intressant än kungahuset i sig. Tycker mycket om efterordet som drar paralleller till Victoria och andra nu levande prinsessor och dagens prinsessideal. För en som mig, som är emot kungahuset som instutition, är det ganska uppenbart. Det är möjligheter och begränsningar. Rätt vansinnigt att en kvinnas främsta uppgift faktiskt är att vara för avel. Se spektaklet i England i veckan.

Blå Koral av Louise Boije av Gennäs. Ni vet. När jag var ung var hennes ”Stjärnor utan svindel” en av de största böckerna. Den är bra så inget med det. Den här är fortsättningen på ”Högre än alla himlar” som kom 2010. Tanken är att med ett gäng huvudpersoner som hänger tätt ihop skildra 2000-talet. Eftersom hon precis som i första boken fokuserar på en stor händelse, tsunamin, och i övrigt pepprar men större och mindre nyheter lyckas hon väl befästa tiden. Den här gången blev jag lite mer förtjust i persongalleriet och skildringen av deras relationer.

Saffransköket av Yasmin Crowther. En skildring av hur Maryam, född i Iran, levt sitt vuxna liv i England slits mellan kulturerna och hur hon präglats av de händelser som hennes familj i Iran utsatte henne för som ung. Hennes familj, man och dotter, blir givetvis en del av detta och det blir så tydligt, det vi vet, att saker ärvs mellan generationer oavsett om vi så önskar eller inte. Gott och ont. För mig som läser många böcker av svenska författare och sm utspelar sig i Sverige är det mer än nyttigt med böcker från andra länder, och särskilt som handlar om andra världsdelar än Europa. Världen är som bekant så mycket större … Min syster Lina tog i dag över boken med en förtjust min.

Jag har också blandat in lite andra böcker, som Mari Jungsteds Du går inte ensam. Jag gillar Gotland och jag gillar Mari. Just den här handlar om ett mord under Almedalsveckan och hur kärleken kan göra en människa besatt. Ytterligare en Gotlandsdeckare, Anna Janssons När skönheten kom till Bro, har jag klämt. De går ju rätt snabbt de där. En stor del av den handlade om rollspel. Jag tillhör inte målgruppen. Får svårt att identifiera mig med händelserna och hur människor i boken agerar. För mig blev hela behållningen Gotlandsbeskrivningarna.

Varmt är vad det är

Jag och Markus lever sommarliv. Jag läser mest. Äter hjortronsylt. Tittar på havet.

Gläds åt de som hör av sig och är ilskna över de här människorna som inte klarar av att bete sig på ett okej sätt mot andra. Lever i trygg förvissning om att de allra flesta människor aldrig skulle drömma om att uttrycka sig på det sättet. Eller andra liknande. Som bekant är det tyvärr många fler än jag som drabbas. Alla har dock inte samma back up som jag.

Har ingen dator med mig så längre, reflekterande inlägg får vänta. Det är skönt att nöta ner tankarna i bott. Själv.

 

Även ”Stefan” fyller sin dag med mening

Kanske provocerad av andra vill han visa att han också minsann kan tycka till.

Stefan (IP: 94.234.186.41, 94.234.186.41) E-post: stephen@telia.se

Gillar du att få kuk i röven? Eller är det fittan som gäller alltid? Med tanke på hur jävla ful du är så måste ju fittan inte va allt för slapp. Du längtar nog efter att bli dubbelmackad.

Men det är ju lämpligt. Jag skulle precis sätta mig och göra i ordning dokument för att polisanmäla i morgon … kör den här på samma då.

Politikens villkor

Jag vet att det finns ett stort intresse för Socialdemokraterna. Självklart vet jag det. Ändå förvånar det mig hur en sådan sak som att två personer väljer att meddela att de inte längre har för avsikt att kandidera vidare till just det uppdraget kan tilldra sig sådan enorm uppmärksamhet.

Jag skickade ett pressmeddelande till lokal media i går där jag bjöd in till presskonferens om framtidens socialdemokratiska ledarskap i Gävle i dag fredag. Rätt snabbt började telefonerna ringa både här och där. Journalister ville ha svar, ville inte vänta. Ingen överraskning det heller, men att de låter förvånade när jag hänvisar till presskonferensen är lite kul. Men de har ju att göra ändå, med att ringa runt, runt, runt till alla medlemmar de kan få tag på.

Människor med politiska uppdrag får ofta höra att de blir betonghäckar, att de inte rör på sig, att de biter sig fast vid makten. Jag har haft dialog med Per och Carina under en längre period, om hur de ser på fortsättningen som kommunalråd. Jag har därför vetat länge att det är 2014 ut som gäller och sedan vill de göra andra saker. Jag tycker det är bra att de själva har satt upp en tid för sig och har inte haft några synpunkter på det. Vi bestämde att vi måste redovisa detta för medlemmarna i god tid för att tajma gällande nomineringar osv. I dag var den dagen. Här ska ingen bli betonghäck. Insiktsfullt.

En ledarskribent norrifrån hävdar att detta är det mest politiskt spännande som hänt sedan 1990-talet. Det har inte hänt särskilt mycket sen dess alltså.

Det mest spännande som hänt i sommar på den politiska fronten kanske.

Men visst säger det något om vilken maktposition Gävles kommunalråd har (liksom andra kommunalråd). Det är jätteroligt att intresset för vårt parti är så stort. Jag skojade lite på Twitter om att det kanske vore skönt att vara medlem i KD när det kommer till medial uppmärksamhet, dvs ingen.

Jag ogillar verkligen att politiken kommit att bli mer och mer personfixerad. För mig är det politiken i sig som är det intressantaste för det är den som betyder något. Det partiet gör tillsammans. Personer är och ska vara utbytbara. Men jag inser också att det är så det ser ut idag, personer betyder mycket.

Nu har partiet i Gävle en period framför sig där det gäller att ta fram ett politiskt program att gå till val på och ett antal personer som vill ta ansvar för att driva detta. Ungefär som det är för alla andra partier inför valet.

Givetvis frågade media om detta har att göra med om skälet är den turbulens som varit. Det är det inte. Per och Carina har haft en ambition för hur lång tid de vill göra detta och den är till ända 2014.

Jag fick frågan om det är partiet som tvingat, om det handlar om ett misstroende. Så är det inte. Jag har sagt att ingen medlem till mig har kommit och sagt att partiet borde kräva de här personernas avgång. Frågan har aldrig varit aktuell på ett medlemsmöte (vilket alla som besöker dem vet). En man som är medlem har mejlat om att de är ett sänke. Samme man som inte vill komma på möten där jag är eftersom jag är vegetarian. Förresten mejlade han inte mig heller, utan expeditionen.

Två män som inte är medlemmar i arbetarekommunen har också hört av sig till mig. En berättar mycket om att partiet borde vara ungefär som det var för länge sedan och då fanns ju inte Blank. Vill att jag ska sitta vid hans köksbord och lösa ”problem”. Kanske gick det till så förr? En annan besviken över hanteringen av förskingringen.

Utöver det kan ju diskussioner ha pågått här och där i partiet, men det är ju omöjligt för mig att 1) veta 2) agera utifrån. Så klart. Att kräva att jag ska veta saker som ingen berättat för mig vore att kräva det omöjliga.

Att det i övrigt uttryckts rent hat osv mot ledande politiker i kommuner på insändarsidor eller kommentarsfält är, som jag förstår det, vanligt i alla kommuner oavsett styre. Alla kommuner verkar ha begåvats med politiker som är inkompetenta, förljugna, maktgalna och allmänt vidriga om man ska lyssna på några av de där forumen. Jag hoppas vi är överens om att det inte är detta som ska driva demokratin ”framåt”.

Processen framöver är väl utstakad och inget jag behöver redogöra särskilt för.

Min förhoppning är att vi i mars kommer att ha två kommunalrådskandidater som är beredda att ge det det här uppdraget kräver. Det är komplext, tidskrävande och otacksamt. Att inneha politiska uppdrag betyder att du är allmänt villebråd. Utgå från att den kvinnliga kandidaten kommer att vara offer för härskartekniker och sexism (se föregående inlägg).

Att rumpan alltid är bak är tydligt. Med hänvisning till artiklarnas kommentarer är det inte heller bra att kommunalråden väljer att lämna efter valet. Då förutsätts att de ska tanka in feta politikerpensioner. Med andra ord, det spelar ingen roll hur du gör, för mobben gör du alltid fel.

Inte heller litas på det som vi säger. GD har skrivit en horriblet oinsatt ledare. Med tanke på att en statsvetare som jag aldrig sett i våra aktiviteter i arbetarekommunen har kallats in för att göra en analys om misstroende osv (i AB och TV4) kan jag inte tolka det på annat sätt än att de inte hittat någon partimedlem som kan bekräfta bilden den av media framspekulerade bilden. Underförstått påstår alltså GDs ledarskribent att jag är en lögnare. Det gör ont. Fast det får jag egentligen inte säga. För en politiker förutsätts heller inte känna något. Men av någon märklig anledning försvinner inte mina djupt mänskliga drag …

Villkoren beskrivs bra i den här texten av Arbetarbladets chefredaktör.

Jag tänker mig, trots den tuffa utmaningen, att uppdraget som kommunalråd i Gävle ändå är som en bal på slottet för en taggad person … alldeles underbart!

Den personen som har den möjligheten har så stora möjligheter att vara med och påverka utvecklingen inom de ramar som är kommunalt ansvar. Ett kul uppdrag helt enkelt!

Blank och Johansson ställer inte upp för omval inför valet 2014

Det här mejlet gick kl 11 till alla medlemmar i Socialdemokraterna i Gävle som har epost.

I dag på förmiddagen håller jag tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Carina Blank och kommunalrådet Per Johansson presskonferens med beskedet om att ingen av de två ställer upp för omval 2014. De kommer att fullfölja sitt uppdrag fram tills nya kommunalråd tillträder och jobba med full kraft fram till dess.

Det betyder att vi har en god chans att få en bra överlämning till de som väljs för att axla uppdragen efter dem. Det känns bra att kunna få en sådan lösning med förutsättningar för god kontinuitet inför nomineringar och val. Som tidigare meddelat är nomineringsstopp till kommunala uppdrag den 1 oktober och det kommer också att gälla för kommunalrådskandidater.

Politiska uppdrag blir allt komplexare i takt med att omvärlden ställer högre krav. Utifrån detta bjuder vi in till en träff måndagen den 16 september klockan 18 (mer information kommer) där Blank och Johansson berättar om hur uppdraget ser ut och vad som krävs av kandidater och de som slutligen förhoppningsvis blir våra kommunalråd. Viktigt att gå på för den som ska nominera och den som förhoppningsvis känner sig manad att anta utmaningen.

Vilka som slutligen blir våra två kommunalrådskandidater fastställs på vårt årsmöte i mars, datum ej ännu fastställt där varje medlem i Socialdemokraterna i Gävle har en röst. Att Blank och Johansson väljer att inte kandidera för ytterligare en mandatperiod är deras eget beslut. Hör av er om ni har frågor.

Vänligen Elin Lundgren, Ordförande, Socialdemokraterna i Gävle

Någon har haft ”kvalitetstid”

I förrgår ägnade den som kallar sig så här: karl kicken@gmail.com 94.234.170.151, åt att kommentera följande om mig:

Håller med Johan. Du är inte speciellt snygg Elin. Det måste du ju hålla med om. (ang DETTA)

Och det här om en bild på mig och Ellinor: Hahahaha vilka fula jävlar. En som liknar en jävla hamster och en med ett hästgarnityr. Hahaha. Jag vill hellre se att ni tar av er trosorna och putar med röven. Era rumpor och musar är nog mera upphetsande än ert race.

I går har Börje borje@gmail.com 194.237.249.2 lämnat följande avtryck:

mmmm vilken mun Ellinor har. Tar hon ut hästtänderna innan hon suger negerballe tro?

 

Nåt ska jag ju göra

Jag kämpar på med ledigheten. Har i dag lunchat med ne partikamrat några timmar och talat om skolfrågor. Det var nyttigt och bra.

Har annars blandat skrivande, läsande och pyssel. Och lite jobb. Färdigställde alldeles nyss ett washiprojekt på mobilskalet.

Ska nu springa en kort bit och sedan har jag en tanke om att tillverka kuvert …

Minkar är inte burdjur

För sin päls skull ska inte minkar behöva vistas i en miljö där de inte alls kan bete sig som de gör i naturen. Det är ovärdigt människan att hålla ett sådant djur på det sätt som vi gör. Det är definitivt ovärdigt för minkarna.

I Almedalen stöttade jag givetvis Djurens Rätts kampanj. Skriver motion om detta igen i höst.

Foto: Djurens Rätt

Jag har varit på ridläger

Tillsammans med Elin och Ullie har vi varit på det en skulle kunna kalla den årliga ridaktiviteten. Nu på Hallmyra. Tisdag till Fredag. Sju ridpass och ett körpass. Är skapligt, skönt mör i kroppen efter det.

Främst fanns Irish cobs (Tinkers) men också shirehästar. Jag red Samson 185 cm i mankhöjd och kände mig som drottning över världen. Aldrig tidigare har jag ridit en så stor häst. Lyckligtvis har han annamat Bamses talesätt ”Den som är stor måste vara snäll”.

Så här såg det ut i stohagen när vi skulle hämta godingarna i fredags förmiddag:

Hallmyra jobbar med ett modernare sätt att se på hästar. Ett arbete med att försöka göra det så naturligt som möjligt för hästen. Därför lösdrift och barfota hästar. Tankeväckande teoripass om det hade vi. Kändes uppdaterat utifrån det jag läst i Min Häst om hur hästar ska ha det och hur mycket hästfolk snackar. Känns skönt att det går framåt för hästarnas skull.

Vi har blandat ridlektioner med uteritter och det har varit väldigt lyckat. Trevligt folk, god mat, gudomliga hästar. Allt det en hoppas på!

Jag tyckte väldigt bra om alla hästarna men blev sista dagen särskilt förtjust i Queenie. Mycket lättriden och allmänt rolig. Sanslöst vacker. Kolla den här manen:

En annan jag tyckte mycket om var Mary. Hon förde sig med sådan värdighet. Och hade riktigt kloka ögon som jag föll som en fura för.

Faktum är att jag blev så varm och glad av henne att jag grät lite in i hennes hals. En ståtlig häst som fogar sig i det vi ber om.