Den senaste tiden, med attacker mot moskéer är det som att många inte har förstått det.
Det är avskyvärt. Riktigt avskyvärt.
Må alla de som utfört dessa dåd få svara för dem.
Nyårsafton och nyårsdag
Jag och M var bortbjudna till vänner och två nävar med folk drabbades av lätt panik mot tolvslaget och vi skapade ett mindre inferno av tomtebloss, pipor och annat till tonerna av alla fyrverkerier runt om i stan.
En riktigt glad kväll. Även om mitt lag inte klarade sig på topp i frågespelet.
I dag har jag varit till Söderhamn över dagen och träffat tre av mina bästa vänner. Vi har bytt julklappar. Regeln är att man måste tillverka själv. Till exempel är jag nu en pärlplattetavla med My Little Pony-motiv rikare.
Bäst från insändarsidan 2014
Papperstidningen som kommer till mig varje morgon är Arbetarbladet. Det ska rätt mycket till innan jag klipper ut saker ur den. Jag har liksom tappat gnistan för att ens saxa sånt jag själv är en del av. Det är nästan alltid toppklass på det såklart, men var skulle jag förvara allt?
Tre insändare från ”Torget” har förgyllt mitt kylskåp under året och kommer nog också göra det ett tag till.
”En glad prick” skriver rakt på om att inte dra ner andra i skiten. Jag gillar det. Hellre lösningar än problem. Sura inte!
Så den om vintern som jag tror jag delat tidigare. Fram med lite tåga! Jag förundras verkligen över gnället om vintern. Förutom det innehåller den också lite andra uppmaningar och sanningar värda att ta med sig.
Och så den nedersta. Ledsen fd butiksinnehavare som skriver en rätt obegriplig insändare med personlig kritik mot vår kommunalrådskandidat. Den dryper dessutom av fördomar om arbetarklassen. Som att vi alltid har billiga kläder exempelvis. Jag skrattade inte inombords. Jag skrattade högt. Och grät sedan lite inombords för att det kan bli så här. Jag hoppas insändarskribenten har nåt hon tycker om att jobba med i dag.
Ledset bland Gävlemoderaterna
Varje gång jag är i Arbetarbladet nu för tiden är också moderaten Måns med. Kikandes över min axel. Exempel på det:
Måns Montell är, enligt mig, en hygglig och renhårig moderat i Gävle. Tycker därför det är en fröjd att se hur han på Facebook tappert och tålmodigt förklarar för moderatsympatisörer varför decemberöverenskommelsen är bra. Hedersamt.
Andra moderater i Gävle är inte lika nöjda. En av dem är Birgittha Bjerkén som sitter i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Många är hennes inlägg på Facebook där hon delar kritiska artiklar och är besviken och förstår andra besvikna. Hon dristar sig till och med att vara en av de som hävdar att detta inte är demokrati.
En annan moderat, som fram tills alldeles nyligen satt i kommunfullmäktige för Moderaterna i Gävle valde helt enkelt att efter 42 år som medlem gå ur partiet. Birgittha verkar ha full förståelse för det och hävdar att det finns riktiga moderater och andra moderater. Gissar att Montell och Tobé av henne inte räknas som riktiga moderater.
Egentligen skriver jag inte det här inlägget för att det är sensationellt eller väldigt uppseendeväckande. Det är tre andra faktorer. 1) Jag har tid. 2) Jag tycker det är skoj att det inte är mitt parti det handlar om (for once). 3) Konstaterar att om detta varit mitt parti i Gävle så hade det här blivit feta rubriker i lokalpressen. Att personer som inte varit aktiva i partiet på tio år får tala ut i tidningen som före detta socialdemokrater och berätta sanningar om partiet är vardagsmat för S. Vore roande att höra vad ordförande Fogeus tycker om splittringen. Som pågår i detta nu.
Leve Karin!
Min lillasyster fick ett härligt print i julklapp av sin kompis.
Det såg ut så här.
Karin som har gjort den här och en massa andra fina hittar du på karinskonstgrepp.se
Kritik mot ”Vit Jul”
IOGT-NTO-rörelsens kampanj ”Vit Jul” får varje år kritik. Ända från år ett har det sagts att detta är moraliserande och annat som människor säger när de inte tycker att någon annan någonsin ska ha synpunkter på alkohol i restriktiv anda.
Andra år har liberaler debatterat mot kampanjen eftersom de när de var små minsann inte led av att deras föräldrar var fulla.
I år har kritikerna lyft aspekter som handlat om att detta inte hjälper barn till föräldrar som har alkoholproblem och att det här problemet finns året om.
Men tänk ändå. 1879 bildades IOGT-NTO. Av skälet att alkoholen sabbar människors liv just året om. Många år senare startar en kampanj för att ändå få människor att reflektera över hur de dricker omkring barn en högtid. Kampanjen riktar sig givetvis inte till alla de människor som har svåra alkoholproblem. De behöver annat stöd och givetvis året om. Varken IOGT-NTO eller någon som helst annan som sysslar med restriktivt förhållande till alkohol tror att en sådan här kampanj löser sånt. Självklart inte. Ni som instämmer i den kritiken, hur har ni kunnat tro det?
Vidare är det ingen hemlis att i så gott som alla släkter finns en eller flera vuxna som inte klarar att hantera sitt drickande. De blir kanske våldsamma eller elaka, men de beter sig på ett sätt som gör att det händer oönskade saker när de är fulla. Om fler vuxna är nyktra i det sammanhanget undviks något mer trubbel. För övrigt är det osolidariskt att dricka alkohol när man vet att någon i umgänget har problem att göra det på ett okej sätt.
Vit Jul är en kampanj som i år fick 26 517 personer att aktivt ta ställning och inte dricka alkohol under julen. Personer som gör det vid andra tillfällen, men som bestämt sig för att vuxna ska vara sig själva över julen och fokuset ska vara på att skapa en högtid för barnen. Jag kan verkligen inte se problemet med det.
Jag kan inte se varför det är viktigt att i det sammanhanget börja ropa att kampanjen inte hjälper någon med alkoholproblem och därför är dålig.
IOGT-NTO-rörelsen jobbar året om med att erbjuda nyktra mötesplatser, peka på alkoholnormen och visa på alternativ, kamratstödsarbete för anhöriga och har också en hjälplinje som du kan ringa om du vill prata om dina eller andras alkoholvanor. Det har IOGT-NTO för att vi vet att alkoholen är ett problem för många. Alltid.
Vi vill vara en del av en förändring. Vad vill den som kritiserar Vit Jul?
Du bär kläder. Vilket ansvar tar du?
Jag vill tipsa er om att spana in Utbildningsradions serie: Kvalitet.
Camilla Thulin guidar oss kring olika aspekter av kläder. Modeller, ta vara på dem, tvättning, material, miljöbelastning och så vidare. En rolig och nyttig blandning av olika inslag.
Ett måste för alla som någonsin bär kläder skulle jag säga. HÄR hittar du.
Om du är intresserad av temat, att ta hand om dina kläder, rekommenderar jag också Stil från den 12 december. I P1. En timme. passar bra att lyssna på på promenaden.
Dagens skinka
Söderhamnskuriren publicerade en insändare om ojämna antal skivor i skinkförpackningen i november. Seriöst formulerad av en kommunfullmäktigeledamot i Söderhamn.
I dag MMSade mamma nästa och kallade den ”Dagens skinka!”.
När jag arbetade som lärare hade jag en liten artikel uppsatt i mitt klassrum. Den handlade om amerikanska turister som krävs pengarna tillbaka efter semester i Sverige och midnattssolen visat sig vara samma sol som de såg i Amerika. Detta för att ha ett varnande exempel om hur det blir om allmänbildningen inte sitter.
Den här hade fungerat precis lika bra i avskräckande syfte.
Men okej, ibland träffar man inte spikens huvud. Frågan blir då, varför publiceras den här typen av insändare?
En rejäl måndag
På förmiddagen träffade jag min ombudsman och vi gick igenom lite praktikaliteter i och med icke-valet. Nu ska hon vara ledig en hel hoper dagar till, välförtjänt.
Sedan satte jag igång med en stor laddning pannkakor för att vara väl förberedd inför mina största syskonbarns besök. Jag är ganska bra på pannkakor och de fick beröm så jag är nöjd.
Några timmar senare efter att resten av deras familj också landat här en stund kände jag att det var skönt med egentid (ehe …) och gick och tränade helt snabbt. För att jag kan!
Så tog kvällen vid. En lång kväll med pyssel och prat med några vänner. Tog slut nu vid midnatt. Efter det har jag hunnit hantera några mejl.
Cindy är uppe och hittar på kul grejer i vanlig ordning. Hon trivdes med att vara poppis tidigare i kväll.
Kanske läser jag resten av natten.
Martin Humble om överenskommelsen
Nedan följer en text publicerad av Martin Humble på Facebook. Jag tycker den är värd att återge här och har naturligtvis fått hans tillstånd. Hur står det till med kunskaperna?
Med anledning av kommentarer på FB avseende den s. k ”decemberuppgörelsen” undrar jag något över vilka mina samhällskunskapslärarkollegor är. För uppenbarligen… har de haft usla lektioner om styrelseskick och politik (eller så har många lyssnat dåligt vilket kanske är närmare sanningen).
Det verkar för det första som det lärts ut att en röst i vår demokrati innebär att det exakt blir så den röstande önskat. Låt mig klargöra att så är inte fallet. Rösterna är lika mycket värda när de avläggs (och man får tycka och rösta på vad man vill) , men vilket inflytande de får avgörs främst av hur många fler som röstat på det du röstat på (och hur bra partiet är på att förhandla). Om, låt oss säga 87% röstar annorlunda än dig så är det alltså inte demokratiskt att du får din vilja fram. Och Nej, de andra behöver inte lyssna på, låt oss säga ett parti långt långt långt ut på högerflanken heller – det är majoriteten av väljarna som avgör vilket inflytande ett parti ska få.
För det andra verkar samhällslektionerna inte tagit upp, eller eleverna missat hur riksdagen arbetar. Partierna, med olika mängd inflytande i enlighet med valresultatet arbetar under fyra år för att fatta beslut och stifta lagar. För att kunna göra detta krävs majoritet för förslagen (eller egentligen att det inte är en majoritet mot) . Därför gör partierna upp om spelregler för beslutsfattande (Praxis och Riksdagsordningen) och de förhandlar om politiska förslag. I förhandlingar tar man, och ger man. Man vinner en sak och förlorar en annan (men helst rör man inte grundlagar och nästan-grundlagar som RO).
Låt mig ge ett exempel taget ur luften: låt oss säga att en överväldigande majoritet av riksdagen ser ett problem i att ett parti med rötter i nynazism saboterar riksdagens arbete. Partiet har inte stöd av något annat parti i den politik det vill driva och heller inte stöd av någon majoritet av befolkningen och därför heller inte i riksdagen. Så, detta är då uppenbarligen ett demokratiskt problem, då en minoritet påverkar politiken i större utsträckning än vad vårt proportionella valsystem tillåter. Då kan alltså denna folkvalda majoritet komma överens om spelregler, till exempel ett ”kontrakt” emellan dessa partier att inte ge det lilla extrema partiet något inflytande. Detta skulle då väl stämma övverens med folkviljan i representativ form.
Låt mig fortsätta med exempel angående förhandlingar. Det verkar som många tror att ett parti aldrig förhandlar, att förhandlingar är att ”svika sina väljare”. Detta är mycket konstigt då vi i detta landet har en förhandlingstradition i riksdagen. Dessutom har vi under lång tid haft regeringar som varit i minoritet. Det går bara att regera i minoritet om partierna i riksdagen förhandlar. Det går bara att få inflytande utan egen majoritet genom förhandlingar. Den blockpolitik vi ser idag med relativt låsta positioner är faktiskt ovanlig i ett historiskt perspektiv. Och utan förhandlingar och breda, långsiktiga överenskommelser mellan partier hade till exempel pensionssystemet kunnat ändras var fjärde år.
Som ett exempel, låt oss säga att någon i ett riksdagsval röstande för ett konservativt parti och till sin sorg sedan upptäckt att inte så många andra gjort det. Då vet också vederbörande att den politiken inte har majoritet i riksdagen. Enda möjligheten är att partiet förhandlar för att få igenom något av alla saker de önskar.
Låt oss säga att ett helt annat parti fått flest röster, men inte tillräckligt för att bilda majoritet. Då krävs det även från detta parti samarbete och förhandlingar med andra. Ingen får exakt som dom vill – men det är inte heller tanken med demokrati.
(Däremot kan en minoritet bestämma över en majoritet i ett annat politiskt system mer känt som diktatur)
Låt oss nu leka med tanken att det inte går att bilda majoritet i riksdagen – partierna är inte överens i flertalet frågor – men att det finns en större sida som är överens än den sida som inte håller med. Då är det också helt i enlighet med våra demokratiska principer att den sidan styr (fast förstahandsalternativet hade varit att samla majoritet för förslagen förstås).
Låt oss komplicera saken ytterligare och hitta på att 800 000 röstat på ett ultranationalistiskt och rasistiskt parti som bland annat vill förbjuda konst de inte tycker om. Samt att detta partiet skulle kunna vara vågmästare (alltså kunna avgöra frågor genom att med sina mandat rösta för ena eller andra sidan). Då skulle ju det vara enligt folkviljan att den sida de valde att stödja vann , eller?
Men svaret är………… fel!
Enligt folkviljan är det övriga partier som är i majoritet och samtliga av dessa har inte någon samsyn med detta enskilda parti. Detta enskilda parti har uttalat att de också röstar för att sabotera riksdagens arbete. Partiet har heller inte varit lyckosamma i förhandlingar (som är en avgörande del av riksdagens arbete) då de dels står för långt från de andra när det gäller idéprogram, dels inte går att lita på (bryter praxis, saboterar), och främst kräver inflytande i förhandlingar i den fråga ingen annan håller med partiet om.
Då de resterande partierna i riksdagen i denna situation här inser att till och med motståndarsidans politik är bättre vill de såklart inte ge det partiet inflytande under mandatperioden och istället förhandlar de med varandra. Om ni minns ingick förhandlingar som en avgörande del av den representativa demokratin, och i förhandlingar vinner man något och förlorar något annat. Och simsalabim så kom decemberuppgörelsen till stånd med sina vinnare och förlorare, fördelar och nackdelar.
Men framförallt vann majoriteten av folket, för det var majoriteten i riksdagen som gjorde överenskommelsen (och vi slapp förändringar i RO). Landet går att styra, partierna tar ansvar och förhandlar med varandra, valresultatet respekteras (JA faktiskt), kvar finns skillnaderna i politiken mellan höger /vänster, regeringen får ett tydligt ansvar för den förda politiken (och ställs till svars 2018)och enfrågepartiet får den roll de förtjänar enligt mandatfördelningen. Trots sina nackdelar (kanske främst med fortsatt blockpolitik och tandlös opposition), inte så dumt va….