Bild: Kungahuset.se

Alldeles nyss rundades årets upplaga av SVT:s ”Året med kungafamiljen” av.

Jag tittar alltid. Alltid. Vad väljer SVT att spegla? Hur tillrättalagt får något bli?

I år var det bästa när Carl-Philip intervjuades med en stor tjur i bakgrunden.  Specifikt delen där en farbror diskret i bakgrunden står redo med en käpp som viftas med en aning för att hålla djuret borta från prinsen.

Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel verkar vara fantastiska människor som sannerligen lyfter hela den svenska monarkin. De är varma, naturliga och verkar alltid pålästa. Kungen fick frågan om huruvida han skulle lämna över tronen. I vanlig ordning ett flummigt svar som jag tror mynnade ut i ett nej. Jag tänker mig att Victoria är glad över det.

Jag gick med i Republikanska föreningen tidigare i år. Det är det gamla vanliga som gäller för mig. Tycker inte att man ska ärva ett ämbete. Tycker vi ska välja sånt.

Det är otroligt märkligt, på ett dåligt sätt, att några barn som föds i Sverige inte ska vara fria att välja sin religion, inte ska få gifta sig utan att be statsministern om lov, inte ska få rösta i val på det de tror på. Att kunna välja yrke. Jag menar, det blir rubriker när ett kungabarn deklarerar inkomst. Om småsessorna vill bli sjuksköterska, djurvårdare eller lärare. Det verkar ju omöjligt. Så mycket för friheten.

Republik är framtiden. För individernas skull.