Faktiskt tycker jag att det känns som vardag igen. Snarlik den innan pandemin. För det är jag så tacksam. Det är Stockholm i veckorna för riksdagen. Jag har varit på en kort utlandsresa för att träffa en vän, tillsammans med en annan vän. Jag har promenerat i hösten. Vi är igång med partiverksamheten på hemmaplan och tja, allmänt snurr.

I kväll bestämde jag mig för att svackan i springningen som kommit av att det mesta inte är digitalt längre måste botas och jag gick ut och sprang tjugo minuter. Gick oväntat bra. Men efter duschen kände jag av träningsvärk i låren direkt.

I dag var vi på stan en sväng. Barnet i familjen behövde lite vintergrejer. Vi passade också på att fika, och tänk vad kul att se lite folk. Vi var in på det provisoriska biblioteket och det var gulligt och bra. Stötte på människor och pratade en del, väldigt kul.

I går var min familj från Norrala här. Inte precis alla men hunden var med också. Det är alltid det bästa det. Hann tyvärr inte baka själv men köpte med gottis från ett av stans förträffliga bagerier.

Provade också stans nya burgarställe på lunchen igår ihop med två vänner. Det var smakligt. Och proppat av folk som var lite nyfikna dom med. Jag hade förstås ingen aning, men blev medplockad dit.

För några dagar sedan hade jag äntligen möjlighet att träffa den vän och fika i tre timmar. Trots det hann vi inte avhandla allt vi skulle vilja. Det blir ny bokning helt enkelt.

I veckan klippte jag också håret. Från det längsta jag haft i livet till mer lätthanterlig längd. Skönt.

Alkoholpolitik handlar om att ta hand om varandra. Det är en skyddslagstiftning för att minska alla de problem som uppstår när människor dricker alkohol. Det finns regler och de handlar alla om att vi vet att alkoholkonsumtion är en dyrköpt affär för människor och för samhället.

Jag vet att det fortfarande finns de som skämtsamt skojar om att alkoholdrickande är ett bidrag till statskassan, och det är precis just ett skoj. För det stämmer inte. Alkoholen är en förlustaffär för samhället. Inom andra branscher kan det finnas ett så kallat producentansvar för det man säljer. Man ska också se till att det tas omhand. Tänk om det var så också gällande alkohol, att de som tjänar pengar på att alkohol säljs också ska stå för kostnaderna. Då skulle de sluta sälja för det skulle bli en ren förlustaffär. Nu är det vi skattebetalare som istället står för alla de kostnader samhället bär för att försöka städa upp det alkoholen ställer till med. Kostnader för polisen, rättsväsendet, sjukvården, missbruksvården.

De går ju någorlunda att siffersätta. Det går inte med de allvarligaste skadorna. När människor far illa av sitt eget eller andras drickande. Allt från förtroenden som bryts på fyllan och osäkerheten som skapas i familjer, till fyllekörningar och barn som växer upp med föräldrar som pga. sin missbruksproblematik inte klarar av att ta det föräldraansvar de borde. Det är det värsta. Jag har i år motionerat om att alla barn som växer upp under de förhållandena behöver få hjälp och stöd på olika sätt. Väldigt få av de drabbade får det i dag och jag vill ändra på det. När jag då hör Växjömoderaten på nyheterna inför Moderaternas stämma prata om vikten av att företagare ska få utveckla sin verksamhet genom att göra det enklare att få sälja/köpa alkohol på olika sätt blir jag så besviken (men inte förvånad) över bristen på solidaritet. Tanken på ekonomiska vinster får för många att dregla. Konsekvenser irrelevanta. Som kommunpolitiker borde han vara mer insatt i hur stora kostnaderna är för kommunerna för att hantera den omfattande missbruksproblematiken av alkohol. Och andra substanser. Barnen ska i alla fall inte behöva betala.

Migrationspolitiken måste värna barnen

Barnkonventionen är svensk lag sedan i fjol. Fallet Tim visar att vi har en lång väg kvar att gå för att på allvar värna barnens rätt. Detta gäller inte minst migrationspolitiken.

Vi är många som har berörts av rubrikerna kring en treårig pojke som i media kallas ”Tim”. Barnets omhändertogs när han var några dagar gammal då biologisk förälder inte bedömdes kunna ta han dom honom. Därefter har han bott i ett familjehem, som blivit hans familj och hela värld. Trots detta är barnet nu utvisningshotat.

I en artikel publicerad på DN.se den 16 september säger Tims familjehemsmamma ”-Jag kan inte förstå hur det kan anses vara barnets bästa när han har sin trygghet här, hos en familj som älskar honom.”

I artikeln framkommer att domstol anger att Tim kan utvisas till Nigeria där han har ett socialt nätverk i form av släktingar. Det ska enligt domstolen inte finnas något som visar att de inte skulle vara villiga att ta hand om honom. Därmed anses mottagandet vara ordnat vid en utvisning, trots att Tim aldrig varit i det landet eller träffat de nämnda släktingarna.

Rättschefen på Migrationsverket problematiserar kring förhållandet mellan olika lagstiftning på följande sätt:

”Utlänningslagen reglerar vem som kan beviljas uppehållstillstånd och inom ramen för den lagen ska barnets bästa beaktas- men det är inte den enda aspekten som ska beaktas i alla åtgärder som gäller migrationslagstiftning.”

Vår uppfattning är att syftet med att göra barnkonventionen till lag, naturligtvis ska vara att den kommer barnen till godo. Om den i olika situationer ska trumfas av annan lagstiftning så blir den inget värd.

Barnkonventionen är en internationell konvention som sedan den 1 januari 2020 är lag i Sverige. I proposition 2017/18:186 (om införande av barnkonventionen som lag) framkommer att regeringens avsikt är att barnkonventionens artiklar ska inkorporeras i svensk lagstiftning och en fortsatt transformering av barnkonventionens bestämmelser i nationell rätt.

Den 20 juli 2021 började nya bestämmelser gälla i utlänningslagen. En ny lydelse för den sk. ”humanitära grunden” i 5 kap. 6 § utlänningslagen började då gälla. I prop. 2020/21:191 (ändrade regler i utlänningslagen) framgår på sid. 113 att barn fortsatt bör kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande.

Vi tycker att fallet Tim visar att riksdagens vilja inte får genomslag i den rättsliga tillämpningen så som vi tänkt oss. Det krävs uppenbarligen något annat för att kunna uppfylla våra förpliktelser internationellt, följa den barnkonvention vi nu gjort till lagstiftning samt fortsätta att inkorporera denna i övrig lagstiftning.

Tim är förstås inte ensam om att som minderårig ha drabbats mycket illa av en bedömning som är svår att förstå, om hänsyn till barnets bästa ska gå först. Vi nås ofta av liknande berättelser, där vi som samhälle utsätter barn för en grym hantering och ett onödigt lidande.

För oss är det självklart att barnkonventionen som lag måste betyda att den faktiskt gör skillnad. Att barn inte ska utvisas från vårt land och den enda trygghet de har. Ett barn ska aldrig behöva få en värre sits för att deras föräldrar för dåliga val. Det är vår skyldighet att vara den motverkande faktorn. Det lever vi inte upp till om lagstiftningen tillämpas så som i det aktuella exemplet.

Vi har skrivit en motion om detta, och vi ser att det är allas vårt politiska ansvar att framåt hitta vägar som gör att inget barn drabbas på detta sätt.

Yasmine Bladelius

Elin Lundgren

Socialdemokratiska riksdagsledamöter

Publicerad i Aktuellt i politiken #42, 2021

Hon är en vansinnigt fin, liten och kvick hamster. Lätt att tycka om!

Framför mig ligger en ganska chill helg. Kanske förekommer kalas? Kattklapp? Två vigslar blir det definitivt. Och jag tänker följa vad som händer med S-kvinnors kongress.

Förstås fundera en del på vad veckans nyhet, att Magdalena Andersson mest troligt blir vår andra kvinnliga partiledare för S och förmedlingen också Sveriges första statsminister. Hur ska vi då fira bäst?

Med det önskar jag glad fredag!

Hon är här nu!

Det intressantaste på den här bilden är förstås det här underbart gulliga djuret till höger. I går var första kvällen vi skulle bekanta oss. Jag fick vänta och vänta och vänta på att hon skulle vakna. Så lära-känna-övningarna startade efter 22:30.

Efter att vi förlorade Lilly, så tänkte jag att nu blir det ingen hamster på ett tag. I söndags förmiddag kom ett SMS från en kvinna jag köpt hamstrar av förut. Hon hade med sig en hem från en utställning som skulle vidare till en köpare, men av olika skäl hade det köpet hävts. Så hon var utan människa. Och då tänktes det på mig!

Vi hämtade henne samma kväll. Pinkie Pie (de var 18 syskon i My little pony-kullen) blir PP, blir Pippi. Så nu bor hon med oss.

Förra veckan var det riksdagens högtidliga öppnande. Det var också det här året lite annorlunda och mer spartanskt än det brukar, när det inte är pandemi. Men det gick bra det också.

Jag stannade kvar i Stockholm i två nätter för att utföra den veckans arbete vilket var ovant. En pikant detalj i att jag under höstterminen är lokaliserad i en annan lägenhet pga rust gjorde att jag också fick lägga en del timmar på att komma i ordning där. Vem älskar inte att packa upp kartonger? Visst avstånd tillkommer också så hösten kommer att innebära en del nya rutiner. Så kan det vara!

Just nu är fokuset på två saker, regeringens budgetförslag (och motförslagen?) och motionsskrivande under allmänna motionstiden. Bara någon dag innan allt ska vara inne i motionsdatabasen för vårt parti. En bra sak att veta är att riksdagsledamöter kan prokrastinera precis som alla andra. I går hade vi äran att ha utbildningsminister Anna Ekström på besök i länet, och jag var med på hennes presentation av budgeten på Stora Sätra-skolan. Där jag faktiskt gjorde praktik under min lärarutbildning. Det vill jag minnas som kul!