Det jobbigaste. Det finaste.

Skrivandet är det finaste jag vet. Det kan göras slarvigt som när det ska gå snabbt på ett möte. Det kan göras väl avvägt, för att fånga saker.

Ibland önskar jag prestera det senare men det går inte och så avstår jag istället. Förutom i de privataste utrymmena.

För drygt två veckor sedan vaknade jag till beskedet att en av mina vänner inte längre lever. Han hade valt att själv avsluta sitt liv. Det kom som en chock för alla. Vi är inte först att behöva förhålla oss till detta hemska. Jag har därför varit emotionellt skör och dimmig och rörig sedan dess. Det är en egen sorg men det adderades till att hantera att mormor inte längre finns. Det blev dubbelminus helt utan plus. Två väldigt olika förluster men jag måste härbärgera båda.

Men livet är också livet. Därför har också fina saker hänt. Som förra helgen när vi var många som salades i Tällberg för att fira vänners kärlek. Jag hade äran att viga och valde mina bästa kläder för ändamålet. Något mer praktisk på festnatten. Ibland behövde jag vila känslorna. I dartrummet var det lugnt!

I helgen fyllde min syster år och i en härlig Hälsingenatt firade hon 40 på bygdegårn. Roligt folk och bra fest. Jag gick när det var läge att ta hem barnen från kalaset. Så myste vi hemma i deras soffa och tittade på Leif och Billy och åt chips. Till sent det med. Fint att ha lite tid själv med syskonbarn. Sally också förstås.

Innan kalaset hade jag lite ensamtid i mormors hus. Det är en märklig känsla. Allt där är hon. Som om hon bara är ute en sväng efter gelé eller så. Men det är hon inte för hon kommer aldrig mer tillbaka. Alla sakerna är så mycket hon, men de kan aldrig ersätta henne och i den meningen är det bara saker. Jag tog ett linne med mig därifrån. jag har haft på mig det två dagar. Det luktar som allt nytvättat hos henne, och som henne då. Så när jag fixat med allt har hennes lukt varit runt mig. Det var en fin känsla.

Söndagseftermiddagen spenderades med andra syskonbarn. Det var livat. Klättrades på balar och åktes traktor och ropades på kor. Väldigt mycket liv!

Allt är liv. Tills det inte längre är det. Fram tills dess måste vi göra roliga saker!