Tur att det finns en liten vana efter pandemin att allt inte blir som man tänker sig. Jag såg framför mig många dagar i Norrala, hemhemma. Andras sjukdom satte stopp för detta och istället blev det bara slutet på påsken där. Å andra sidan blev det väldigt intensivt och bra. Fantastiskt väder. Inte för varmt, inte för kallt. Alltså Elin-väder.

I fredags var jag i Hälsingland ändå, hos en syster och hennes barn. Ett av dem målade så fina naglar på mig som ni ser på bilden med blomman. Det var fint.

I övrigt har jag varit på den egna uteplatsen, sprungit, promenerat, läst. Den älskade har varit upptagen av arbete, tyvärr men begripligt. Det har funnits choklad. Jag kan alltså egentligen inte klaga.

Självklart har jag följt allt jag kunnat kring det som hänt kring dansken och brännande av heliga böcker. Ytterligare en gång jag absolut skulle kunna formulera en hel del att säga om det, men vill invänta tills vi har mer fakta på bordet.

Jag har tre enkla saker att säga. Det ena är att bara ett arsel finner nöje i att provocera andras religion. Det andra är att bara rövhattar svarar på en uppenbar provokation med våld.

Men nu är det ju inte ens säkert att våldet beror på detta. Så min tredje grej är väl att jag som de allra flesta andra undrar när våld ska sluta ses som lösningen på någonting. Är inte förvånad över att det är unga män som rapporteras ha deltagit i våldet.

Nu är det kväll innan arbetsveckan drar igång. Jag gör det jag brukar. Kollar igenom vad som ska hända. Hör av mig till de som behöver dubbelkollas med om saker. Inser att det inte är så många veckor kvar för mig i Stockholm. Men jag ska jobba på förstås, som man alltid gör med det man fått förtroende att göra!

Jag jobbar också lite med den vigsel jag ska hålla med två vänner som ska gifta sig om två veckor. Det blir roligt.