I helgen var jag och Markus hos hans föräldrar. En helg vid havet alltså.
Hela helgen var rätt grå, men det gjorde absolut ingenting. Det förstärkte en slapp helgkänsla. Bortskämd med god mat, en konstutställning och mycket läsning.
Den här veckan
I måndags var jag på Forsa Folkhögskola och träffade en utbildning på Yrkeshögskolan som hålls där, integrationspedagog. Ett gäng som sannerligen har arbetsmarknaden för sig. Jag pratade lite om politikens villkor och så förde vi en diskussion som lyfte olika aspekter av nuläget med flyktingar i Sverige.
I kväll är jag just hemkommen från Kulturhuset i Gävle där S-Pedagoger anordnade en föreläsning med Stig-Björn Ljunggren som pratade om bildning. Minns när Gefle Dagblad målade ut S-Pedagoger som en samhällsfarlig förening. Det är synd att de aldrig dyker upp och kollar var vi faktiskt gör. Men det är inte lika intressant som att måla upp en skev bild så klart.
Andra höjdpunkter under veckan har varit det sjätte mötet med Integritetskommittén, häng med Ullie och en sittning med framtidsministern. Jag har tränat en del också, men det klassas knappast som höjdpunkter. Kanske direkt efteråt.
I morgon är det fredag! Bland annat ska jag på möte med programrådet för kriminologin på Högskolan i Gävle.
Söndagsbesök
Besök av mamma, moster, mormor, Bertil och Liz. Vilken fest!
Karin fotade mig, mamma och Liz när den sistnämnda promenerades i Stenebergsparken.
Invigningsfest på Kulturhuset
I dag har Kulturhuset i Gävle (på gamla fängelset) haft invigningsfest och jag är glad över att jag hade möjlighet att vara på plats.
Festligt värre med musik, poesi, konst och serpentiner. Linnéa Manzanares roddade och vi fick hälsningar från Landshövdingen och flera av de som är ansvariga för verksamheten i huset.
Det ska bli riktigt roligt att se hur allt utvecklar sig. Redan på torsdag kväll har en av mina S-föreningar ett arrangemang i huset så då är jag tillbaka. Stig-Björn Ljunggren ska prata om bildningens roll.
Gefle Dagblad skrev en text och tog fin bild på några jag känner.
Innan det var jag och Markus på Porslinsfabriken och kollade in Rikard Arvizu Johanssons utställning. Måleri på hög nivå. Jag slog till på två tavlor jag älskade och känner mig lite rusig av att för första gången köpt konst på utställning. I morgon får jag hämta den stora, för den ska ställas ut klart först. Så väldigt fina.
#gävligttydligt
Det brinner
Boenden för asylsökande brinner. Hela tiden känns det som. De allra flesta av oss tycker att det är beyond galenskap. Nästan som hittepå. Det är det inte.
Jag ser att alltför många är och harvar i träsket 1) Ibland bränner de (de boende) själva upp stället 2) Det är SD:s fel 3) Det är alla andra partiers fel.
Primärt är det den som tänder på som gör sig skyldig till detta allvarliga brott. Jag tycker att det ofta kommer bort, i den här diskussionen om i andra diskussioner om …kriminalitet. Det är den som utför handlingen som är skyldig.
Därefter kan vi börja titta på strukturer. I ett samhälle där frekvent skrivs och sägs ”skjut alla som är på väg över bron”, ”massinvandringen kommer att utrota oss” eller annat på temat, är det mer eller mindre sannolikt att några kommer att känna sig manade att utföra illasinnade handlingar med flykting- eller invandrarbakgrund? Svaret på den frågan torde vara ganska självklar. Att därför reagera på och ifrågasätta sådana uttryck måste vara en självklarhet.
Du som är en som inte genast kan säga ”I Sverige ska självklart inga asylboenden brinna” utan istället tillhör de som börjar problematisera om att det i något fall var en boende som tände på. Är ni helt oförmögna att tänka tanken att motivet mest troligt är helt olika? Det är förmodligen också ni som istället för att förfasas över det ideologiska terrorbrottet i Trollhättan, genast relativiserar med det som hände på IKEA i Västerås. Också där oförmögna att se skillnaderna.
Varför är inte det självklara för er att först och främst säga: ”Så här ska vi givetvis inte ha det i Sverige”?
Det jag hör från er är att ni inte förmår se rasistiska strukturer. Det är slött. Eller så vill ni inte. Det är farligt. Då kommer ni inte att vara en del av lösningen. Det skrämmer mig.
Oktobertisdag
Tisdag. Började dagens uppgifter med en träff med arbetarekommunens ombudsman och killen som jobbar lite med stöd till S-föreningarna året ut. Vi stämde av lite kommande och bollade tankar fram och tillbaka.
Tåg till Stockholm. Trodde jag kunde hitta en ny väg av mig själv till polishögkvarteret. Kunde jag inte. Fick söka stöd hos GPSen men kom givetvis i tid.
Klockan fyra mötte jag upp en vän. Vi kollade på utställningen om Camilla Thulins kläddesign på Kulturhuset. Härliga kläder. Jag är också väldigt förtjust i henne som person. Här är några av hennes tidiga skisser.
Sen käkade vi. Och planerade ett evenemang i höst. Jävlar vad skönt det är att planera ihop med någon som sprudlar av idéer, som vet vad man menar och som gör mina tankar bättre. Som har rutin. Som vill något.
Nu är det den där mejlen och ständiga planeringen igen.
Tipsades på Facebook om RFSUs senaste pod där bla Hanna Hellquist pratar om singelskap. En person pratar om relationers ”logistikhelvete”, särskilt om man bor ihop. Mm. Som jag hatat det när jag varit sambo. -När kommer du hem? -Vad ska vi äta? -När ska vi städa? -När ska vi träna? -Vi måste hälsa på min pappa! Allt på det temat. Som om man inte längre är en individ.
Fullmånemåndag
Den enda bild jag tagit som skulle kunna illustrera den här dagen visar mitt kvällsfika. Det var sjukt onyttigt och togs för att skickas till min syster. Jag kan med andra ord inte visa bilden i det här inlägget för det vore lite skämsigt.
Jag får skriva med hederliga ord vad dagen innehållit. Kommunfullmäktige med tillhörande utbildning kring hur kommunrevision fungerar. Hem. Äta risgrynsgröt. Gå iväg till arbetarekommunens VU-möte.
Om kommunfullmäktigemötet. Mycket bättre ton i dag jämfört med förra gången så jag tänkte att jag aldrig ville besöka dylikt möte igen. Skönt. Även vuxna kan skärpa till sig.
Nu har jag gjort tappra försök att väcka hamstern och svara på mejl. Det finns alltid mejl att svara på, det kan man vara säker på om annat känns osäkert.
Cindy och jag
Vi är de finaste av vänner.
Nog vet jag att det finns människor som inte vet bättre. Som tror att det inte finns någon personlighet i vad de ofta föraktfullt kallar för ”en råtta”. Det finns ju för tusan människor som inte ens tror att djur, något av dom, har några känslor till och med.
Men alla vi som gärna umgås med djur och kanske har förmånen att få ta hand om ett vet. Vi vet att det är stora individer som ibland paketerats i rätt små kroppar.
Det är något särskilt när ett djur som är så galet mycket mindre än jag visar den största tillit till mig. Som hoppar upp i min hand när jag håller fram den. Som när hon tröttar på att springa runt på ett golv kommer fram till mig och klättrar på mig istället. Som fastän hon skulle kunna bita sönder mitt kött aldrig har satt tänderna i mig så blodvite uppstått.
Det är rörande med en sån vänlig, liten filur. Att hon också är hysteriskt söt när hon tvättar sig, när hon badar sandbad och när hon gör lite taffliga hopp är en bonus.
Cindy föddes på Snögatans Hamsteruppfödning i Gävle. HÄR kan man läsa om Cindys kull och se bilder på henne och hennes mamma Kajsa. Bedårande naturligtvis.
Ingunn som har uppfödningen är väldigt duktig på att fotografera hamstrarna hon föder upp. Bilderna nedan är från hennes senaste guldhamsterkull och är tagna från hennes hemsida. Först när ungarna är tre veckor, sedan fyra veckor. Kika gärna runt på hennes hemsida själv för att se alla ljuvliga bilder. Spana in Snö, Månsken, Bris och Vind.
Och det där med att elakt kalla någon för råtta … En råtta är långt mycket smartare än en hamster (förlåt Cindy) och används till exempel för att nosa upp landminor där det behövs. Eller så kan man ha dom som husdjur som kräver mycket, mycket aktivitet. Som en hund typ.
Jag har haft råttor i omgångar, och här kan man se mig med två av dom på axeln även om den ena gömmer sig lite.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Islandsinspiration
En av de bloggar jag följer har besökt Island. Om det har hon gjort ett inlägg med bilder som fångar en Islandstripp bra. KOLLA!
Vill också tipsa om Auður som skriver/twittrar osv under ”I heart Reykjavik”. Hon bor där och tyckte att hon kunde göra ett bra jobb med turistupplysning. Det gör hon verkligen.
