Tre dagar förra veckan var det ridning. Ett litet trevligt gäng och som vanligt fantastiska hästar.
Särskilt sista dagen hade vi en härlig tur ute med en lång trav på mjukt underlag och en härlig galopp. Underbart väder och vadande genom mängder av baldersbrå!
Fina tider. Queenie bar mig!
Hittade ett recept i ett nytt nummer av tidningen Lantliv. Eftersom jag nu har inventerat frysen lite inför flytten och tänker att jag ska äta upp saker däri så hade jag lite rödvinbär kvar från mormors buske förra sommaren. Bra är att den också krävde minimal insats men stor output. Som man helst vill ha det.
Istället för vit choklad tog jag vanlig mjölkchoklad. Skitgott. En kompis har gjort med rabarber. Också gott utfall.
Tack Lantliv!
För tio dagar sedan upptäckte jag att en av kaktusväxterna (som jag fick i 40-årspresent av min kollega Åsa) sådär diskret hade skjutit upp en stängel.
Nu är det mycket längre och blomman är på väg att slå ut.
Jag kommer att säga precis vad jag tycker nu. Människor som skaffar djur men inte har tänkt igenom sin situation nu och många år framåt är inte smarta. Det är inte människorna det är synd om när ”de tyvärr måste lämna bort katten/hunden nu när vi ska få en bäbis” eller vad det nu handlar om. Det är djuren. Det är alltid djuren i fokus för de har inte valt att bli skickade fram och tillbaka mellan olika situationer och sätt att leva.
Det varnades för detta redan i början av pandemin när olika djurhem berättade att intresset för att adoptera ett djur ökade. Att de hoppas att människor förstår att katten troligen lever längre än vad pandemin håller i sig.
Svenska kennelklubbens text är talande. Ärligt, varför tänker ni inte? Varför tänker ni bara på er själva, just nu, och skiter egentligen i djurens situation?
Försökte promenera i dagens ambivalenta väder. Inklämd mellan en container och en vägg försökte jag hålla regn och blåst borta för att prata med journalist nummer ett som ville ha kommentarer gällande att det som TT-Flash beskrev så här: ”Förhandlingarna mellan Moderaterna och Socialdemokraterna om migrationspolitiken har brakat samman”.
Till alla reportrar som har ringt har jag sagt samma sak om det: Jag har ingen information om vad som sagts, vad som skett och kan därför inte kommentera något om det.
Men häromdagen var vi några stycken som hade undertecknat en debattartikel apropå migrationspolitik. Den publicerades i Aftonbladet och du kan läsa den HÄR.
För en tid sedan fick jag Reinfeldts bok av en kompis (inte jag som satt klistermärket om någon undrar). Torps bok om hur människor med utländsk bakgrund utnyttjas på svensk arbetsmarknad fick vi till riksdagen för en tid sedan.
Började lite på Reinfeldts bok tidigare under våren. Ler lite när han skriver om torgmöten. ”Det andra är att aldrig släppa mikrofonen till dem som vill ställa frågor. De som kommer på torgmöten har ibland en tendens att inte ställa några frågor, utan istället ta tillfället i akt att berätta lite av sina egna tankar”. Med det sagt, allas tankar är intressanta, men i den form där de hör hemma och bäst fångas upp. Vilket inte är frågestunder.
Han beskriver också när han är vigselförrättare och möter en del pars ganska orimliga förväntningar. Också det igenkänning.
För en sådan bok som Reinfelds självbiografi tror jag det krävs ett väldigt stort intresse av samhällsfrågor och politik för att orka igenom. Man behöver ganska stor förförståelse gällande namn och processer för att det ska bli greppbart.
Nu har jag ju skaffat mig det och hänger med, men den är inte särskilt roligt skriven ändå. Jag läser för att det alltid finns ett intresse av hur Socialdemokraterna under motsvarande period uppfattas av honom. Mest irriterad blir jag på beskrivningen av Juholt som jag finner djupt orättvis. Eller ja, egentligen är det väl bara det som irriterar mig alls. Resten är rätt väl känt.
I boken beskriver han hur de gör förändringar på arbetsmarknaden. Det kommenteras i Torps bok så här:
1 juli 2007
”Arbetslivsinstitutet läggs ner. Sverige blir utan bas och riktning för arbetslivsforskningen. Alliansregeringens första budgetproposition innehåller också stora nedskärningar av Arbetsmiljöverket, närmare 160 miljoner kronor ska tillsynsmyndigheten spara till 2009. Inspektörerna minskar, liksom kontrollen av arbetsgivarna. Nordiska grannländer häpnar över att Sverige som en gång var föregångslandet i arbetsmiljöfrågorna halkar efter.
15 december 2008
Alliansregeringen inför nya regler för arbetskraftsinvandring. Även Miljöpartiet röstar ja. Arbetsförmedlingens kontroll slopas. Politikerna låter företagen själva bestämma behoven av utländsk arbetskraft.
Vidare beskrivs sedan förändringar av F-skattereglerna så att det blir enklare för företag tvinga anställda att starta eget och därmed slippa ansvar för dem. Revisionsplikten för små företag tas bort, vilket handlade om 70 procent av alla företag. Sedan dess har aktiebolag som företagsform blivit ett bra verktyg i den ekonomiska brottsligheten.
Och så om överenskommelsen med Miljöpartiet 3 mars 2001
Den borgerliga regeringen går ihop med Miljöpartiet om migration. Det ska vara lätt att komma till Sverige och försörja sig som anställd eller driva företag. Efter migrationsöverenskommelsen säger statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
”Vi som tror på att människor ska kunna röra sig över gränser och söka sig ett bättre liv någon annanstans har gjort den här överenskommelsen”.
Torp fortsätter beskrivningarna om hur Arbetsmiljöverkets tillsyn 2015 har minskat från 35 000 till 20 000 per år. Hur handeln med arbetstillstånd pågår och hur byggboomen skapat ett samhälle som vuxit sig enormt.
Jag har bara hunnit läsa halva Torps bok efter att jag påbörjade den igår kväll. Men det den vill skildra (som iofs inte var okänt innan heller), hur Sverige blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta pengar, hur människor utnyttjas brutalt då de sover i skogen på natten och reparerar din bil på dagen är så viktigt. Den är dessutom lättsamt skriven. Enkel för de flesta att läsa igenom.
Det är ett oerhört viktigt dokument över nutiden och som verkligen skulle behöva både mer uppmärksamhet och givetvis åtgärder för att få stopp på dessa människor som utnyttjas. De som är ansvariga måste stå till svars och benen för denna marknad bara kapas.
Om du frågar mig är det av ännu högre prioritet apropå migration än att fundera på om vi ska hjälpa människor som flyr för sina liv, det vill säga asylsökande.
Nu är Reinfeldts bok ledig. Säg till om du vill ha den av mig. Försten får den så att säga.
Jag har skrivit tidigare att jag trappat upp mitt game gällande brevskrivande igen. Och har därmed en lagom stor grupp av tjejer i min ålder i andra länder i Europa som precis som jag gillar kombinationen av att skriva, att pyssla och därmed sk pysselsaker. Så vi skriver. Och byter lite roliga pysselgrejer. Så nu när jag har tid så gjorde jag nio små mappar fyllda av detta, bara att peta i nästa gång jag skickar brev. Tre vardera till de tre. Nio små söta mappar. Innehållet är delvis anpassat efter varje person eftersom jag vet deras preferenser. Sånt gör jag.
Varje gång deras brev nåt mig är det som att få en helt underbart litet paket.
De bruna små mapparna är gjorda av de feta kuvert som riksdagen eftersänder min post i hem till mig.
I veckan gjorde jag något som jag aldrig gjort förut i mitt liv!
Jag och Andreas köpte ett radhus, eller ett bostadsrättsradhus om man ska vara petig.
Så efter att ha bott i hyresrätt ända sedan jag flyttade till Gävle ska jag nu prova detta. Är så orolig för den dagen kylen går sönder. Försöker att inte fokusera på det.
Vi får nycklarna sista dagen i juli, så en månad kvar! Det är på Brynäs, så inte särskilt långt därifrån vi bor nu. Jag skriver vi för Andreas (och hans barn) flyttade till mig för några månader sedan. Det är kul och har gått bra, om än lite trångt. Flera av er har ju frågat hur det gått med mitt heliga pysselrum. Och svaret på det är ju ganska dåligt, eftersom det mest varit sovrum nu i det jag kallat komborummet.
Men snart kommer konceptet pysselrum tillbaka.
Bra läge också. Nära mataffärer och nära mitt bästa promenadstråk.
Visningen var för en vecka sedan, två dygn senare hade vi skrivit. Det var kvickt och märkligt förstås.
Men roligt. Det blir så roligt.
Det har varit några helvetesheta dagar. Det har därför varit i-landslidande från min sida. Jag har förrättat vigslar i värmen. Jag har läst i värmen. Jag har mejlat och pratat i telefon i värmen.
I går försvann den allra värsta värmen. Det var skönt förstås och gav hopp om livet. Nu har regnet maxat det. Har hemska rädslor för sinade brunnar, sönderbrända skördar och skogsbränder. Det är vad jag tänker att framtiden bjuder oss.
Då passade vi på att åka till stranden. För svenskarna är inte där när det bara är 25 grader och moln. Perfekt. För bada kan man ju ändå tyckte ungen. Helt rätt. Långgrunt är det, så de har gått långt men har knappt vatten till knäna där ute.
Fint.
Det är måndag nu och fortfarande grått. Skönt.
Under bilden publiceras en debattext skriven av mig, Magnus Manhammar och Thomas Hammarberg från senaste numret av Aktuellt i politiken. Den är förstås skriven apropå att Migrationskommittén ska lägga ett förslag efter sommaren. Men vad som står i den gäller generellt. Särskilt viktigt tycker vi det är att alla förstår det (egentligen självklara) som Röda Korsets undersökning visat, att det i socialdemokratiska led finns ett starkt stöd för en asylpolitik som visar förståelse för människan. Det finns så väldigt många socialdemokrater som är besvikna på hur Socialdemokraterna agerat de senaste åren i asylpolitiken. Och ”hårdare tag” visade sig inte precis vara någon hit gällande valresultat precis …
Hur som helst. Vår text nedan.
”Det finns en guldreserv av humanism i Sverige”, skrev Kerstin Ekman nyligen. Det är sant, medmänskliga värderingar har djupa rötter i vårt land. Det har påverkat politiken och väckt respekt utomlands. När det gäller mänskliga rättigheter har vi blivit sedda som ett föredöme.
Men guldreserven måste vårdas. För oss innebär det att folkrätten och principerna om alla människors lika värde ska upprätthållas. Det är också detta som står på spel i den pågående debatten om den framtid migrationspolitiken.
Den migrationspolitiska kommitté som tillsattes förra året har här en avgörande roll. Den har förstås fått många brev och berättelser från personer och grupper som vill peka på de brister som de ser i dagens politik och rädslor inför framtiden och en eventuellt hårdare inriktning. De rösterna är en viktig del av vår guldreserv.
I direktiven till kommittén står: ”Kommittén ska ta ställning till utformningen av politiken i syfte att fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar. Migrationspolitiken ska i en föränderlig omvärld minska behovet av tillfälliga lösningar och säkerställa en permanent ordning med ett brett stöd i den svenska riksdagen. Migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv” Resultatet ska redovisas i mitten av augusti.
Vi tillhör dem som utgår från att de humanitära värdena inte körs över och att den folkrättsliga innebörden av asylrätten respekteras. Ett minimikrav är att själva asylprocessen är rättssäker.
Visst är det formella systemet väl konstruerat, men den konkreta hanteringen har inte varit tillräckligt rättssäker. Migrationsverkets egen utredning 2017 visade att bara hälften av de beslut som då granskades hade varit kompletta. Många av bristerna berörde själva kärnan i asylutredningen.
De metoder som använts för prövning av de sökandes ålder har kritiserats skarpt, inte utan fog. Många asylsökande har dessutom vittnat om bristfälliga tolkar och juridiska ombud som inte tycks ha tagit sin roll på tillräckligt allvar. Det här är kritik som måste beaktas.
Humanismen kräver vidare att de som får stanna också ges möjlighet att bli en del av gemenskapen i Sverige, det nya landet. Möjlighet till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd bidrar till en framgångsrik integration.
I många fall blir det lättare för människor att börja bygga upp sitt liv igen när man har sina närmaste nära och när man vet att det jobb man lägger ner på att lära sig språket, studera, starta ett företag inte kommer att vara förgäves.
Den insikten gjorde också att den socialdemokratiska partikongressen 2017 slog fast att ”permanenta uppehålltillstånd och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering”.
När det gäller barn är förstås familjeåterförening en absolut rättighet, fastslagen i barnkonventionen.
Det ingår i den humana flyktingpolitiken att verka inom EU och i olika internationella sammanhang för solidaritet och omtanke för människor på flykt. Där har vi hittills bidragit positivt.
Klart är att talet om ett ”volymmål” en fallgrop. Sådana förslag strider mot själva asylrätten, som handlar om den enskildes behov. Hur många som kommer att behöva en fristad beror på vad som händer i omvärlden och kan därför inte bestämmas i förväg.
Humaniteten kräver i stället att vi lägger än större kraft på att motverka orsakerna till att människor tvingas på flykt. Det handlar om fredsarbete, insatser mot miljökatastrofer och att motarbeta förtryck. De ansträngningarna bör förstås kombineras med arbetet att mobilisera fler länder, inte minst inom EU, för en human migrationspolitik.
Guldreserven av humanism i vårt land finns i stor utsträckning bland socialdemokratiska väljare, visar en ny kartläggning gjord av Röda Korset:
Vi är övertygade om att dessa värderingar delas av de allra flesta som också är medlemmar i partiet. Det är positivt – men också fordrande i dagens negativa klimat. Man kan kompromissa om mycket i politiken, men de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter måste skyddas.
Här blir vår hållning till flyktingarna en verklig test. En del av de beslut som redan fattats har orsakat besvikelse bland personer som offrar mycket för att stödja flyktingar från till exempel det våldshärjade Afghanistan. Det är djupt olyckligt. Den humana syn som präglar socialdemokratin måste få genomslag, både i vår retorik och där vi är med och beslutar.
Elin Lundgren. Ordförande, Brynäs S-förening. Riksdagsledamot
Magnus Manhammar. Ordförande, S-föreningen Avanti i Karskrona. Riksdagsledamot
Thomas Hammarberg; Styrelseledamot, Tro och solidaritet. Riksdagsledamot