Författararkiv: Elin

Min morfar Anders

I söndags tog jag med mig han som stulit mitt hjärta till utställningen ”Världar och verkligheter” ¨på Länsmuseet Gävleborg.

Jag var nyfiken på hela utställningen men specifikt delen med bilder från Marmaverken.

Började på första väggen och berättade för sällskapet om fabriken i Marma och att min morfar jobbat där och att han jobbat i kokeriet där några bilder var ifrån. Vänder mig om till nästa vägg och där är bilden på min morfar. Anders Lundgren. Född 1932, skulle nyligen ha fyllt 80 år om han inte hade dött 1988.

Precis så här såg han ut. Bättre morfar hade jag inte kunnat önska mig.

Glad och pepp och styrka

Nyligen bloggade jag om rollen och lite jobbigheter. Som nu inte är lika jobbigt längre med den insikten.

Mejl från en kvinna jag träffade första gången i går: Jag  tycker mycket om din blogg och apropå ett inlägg där dristar mig att skriva tre ord som beskriver det intryck jag får av dig: genuin, genomklok, föredömlig.  Med sådana som du och Ahmed (och flera med er också förstås) i partiet lutar det åt att S får min röst nästa gång.

Mejl från kvinna jag skickat pepp till: Tack för din pepp och uppmuntran. Det betyder så mycket då du onekligen är en kvinna jag djupt beundrar. En ära att du läser det jag skriver.

Eller det här jag fick för någon vecka sedan: Du var och föreläste om hur det går till och allt runtomkring riksdagsarbetet igår på XXX.
Jag vill bara ge dig positiv feedback för det tycker jag vi människor kan vara dåliga på ibland. Jag tycker att det var oerhört spännande att få lyssna på dig. Du hade ett härligt go och pratade på ett sätt man inte tappade intresse. Min bild av politiker ändrades till något mer positivt och det öppnade även upp mina ögon lite mer. Tänk vad bra att du sitter där och är så presentabel som du verkar vara och gör ett sådant bra jobb. Jag är imponerad av dig och den tid, energi och engagemang du ger av dig. Det var tråkigt att höra hur otrevliga mejl du kan få men jag hoppas att de inte kommer åt dig så mycket för även om jag inte känner dig så verkar du vara en jättebra människa med båda fötterna på jorden.

Sälja lotter och samtala

I går sålde jag lotter ihop med Mattias på Coop Fjällbacken. S-föreningen på brynäs säljer och överskottet går till sista april-firandet som arrangeras i Stenebergsparken vrje år som ha rmånga besökare.

Förutom själva säljandet är det ett tillfälle att prata socialdemokratisk politik med de som kommer förbi. Det är avslappnat och kul!

Vi behöver fler kunniga, närvarande och engagerade poliser – polisutbildning behövs på landsbygden

Debattinlägg från kommunalråden i Hälsingland. Viktig fråga! Självklart fokuserar de på sitt eget område, men frågan är lika aktuell i andra delar av landet.

Landsbygdskommunerna har generellt problem med låg polisbemanning och svårigheter att rekrytera poliser. En lösning är därför att återinföra möjligheten till distansutbildning.

Polisen i landet kommer inom kort att omorganiseras till en sammanhållen myndighet. I den nya organisationen lyfts polisens samarbete med kommunerna fram, vilket är bra. Samverkan sker i och för sig redan genom bl.a. samverkansavtal för brottsförebyggande arbete i lokala BRÅ. I vissa kommuner har man även gemensamma lokaler och gemensam administrativ service.

Vi tolkar att ambitionen finns till hög lokal närvaro, även i mindre kommuner.  Att polisen är synlig, tillgänglig och effektiv samt att det lokala brottsförebyggande arbetet bedrivs aktivt påverkar i högsta grad synen på rättssamhället! Men fler brott måste också klaras upp!

Hälsingerådet, ett samarbete som består av kommunstyrelseordförande och oppositionsråd i de sex hälsingekommunerna, mötte i förra veckan polisledningen i Gävleborgs län. Orsaken var den låga polisbemanningen i somras samt centraliseringen av polisens resurser. Vi ville också diskutera om man befarar svårigheter att rekrytera poliser i framtiden. Den redogörelse som polisledningen gav visade ambitionerna till ett offensivt arbete för minskad brottslighet och ökad trygghet, men räcker det? Kommer det att finnas tillräckligt med poliser i vår del av landet?

För bara några år sedan var det svårt att rekrytera poliser hit, liksom till många andra orter utanför storstäderna. Vi vill inte hamna i den situationen igen!

I samverkan med Polishögskolan ordnades då distansutbildning på flera ställen i landet, bl.a. i Söderhamn. Utbildningen visade mycket goda resultat. Mellan åren 2003 – 2009 utbildades 87 poliser i landskapet. Antagningsprocess och kvalifikationskrav var desamma som för övriga aspiranter, men de som rekryterades var i genomsnitt några år äldre. Distansstudenterna hade livserfarenheter med sig i bagaget och de utvärderingar som gjordes visade fina resultat. Poliserna finns också i stor utsträckning kvar i regionen.

Vi ser med oro på att få aspiranter idag gör sin praktik i länet och att de som finns kanske inte väljer att stanna. Vi förväntar oss därför att regeringen och Rikspolisstyrelsen inser betydelsen av att den grundläggande polisutbildningen kan ges på distans och som tidigare, på studenternas hemmaplan! Vi behöver våra poliser!

Marie Centerwall, kommunstyrelsens ordförande Bollnäs, Roland Bäckman, kommunstyrelsens ordförande Ljusdal, Sven-Erik Lindestam, kommunstyrelsens ordförande Söderhamn, Monica Olsson, kommunstyrelsens ordförande Nordanstig, Yoomi Renström, kommunstyrelsens ordförande Ovanåker, Caroline Schmidt, kommunstyrelsens ordförande Hudiksvall

Nominerad till ”årets lobbyist”

Det vore förmätet att säga att JAG är de. Ur många aspekter. Däremot är en förening där jag sitter i styrelsen det, nämligen Alkoholpolitiskt Forum. En organisation för de som föredrar en restriktiv alkoholpolitik. Ordförande är Gabriel Romanus, tidigare folkpartistisk riksdagsledamot.

Motivering: • Alkoholpolitiskt Forum och IOGT för motstånd mot gårdsförsäljning av vin och öl. Svenska vinodlare med tungt understöd av LRF har i flera år drivit  frågan om att gårdsförsäljning av vin och öl ska tillåtas i Sverige. En  utredning lade ett förslag om gårdsförsäljning 2010. Sedan dess har en  aktiv nykterhetslobby skapat en politisk låsning där det i praktiken är  omöjligt att i dag lägga ett förslag.

Läs hela artikeln HÄR

Men varför sitter de inte i plenisalen?

På förekommen anledning.

I dag har jag igen uppfattat att det finns en bild av att riksdagsledamöterna inte jobbar pga att de inte sitter i plenisalen under debatterna.

Vill därför berätta hur min dag sett ut. 08.00 Engelsklektion. En kurs jag betalar själv för. 9.10 Jobb på kontoret, mejl, telefonsamtal, läsa nyheter, har TVn på med kammardebatten 10.00 Möte med arbetsgrupp om arbetsformer i riksdagsgruppen 11.40 Ansluter till besökande grupp från CFL i Söderhamn och pratar om rollen som politiker och riksdagsarbete 13.00 Deltar i Drogkampen, en frågetävling, tillsammans med kollegor från S och spöar skiten ur de andra partierna 14.15 Ytterligare tre kvartar för mejl samt snabbcheck av handlingar 15.00 Möte med S-gruppen i justitieutskottet 16.00 Votering 16.15-17.30 Förbereder debatt. Paus för middag med kompis. 19.30-21.30 Förbereder debatt. Paus för telefon med den jag tycker om samt en timmes träning 23-24 Kollar mejl, bloggar och förbereder debatt.

Strax innan en tid börjar har jag hastat igenom lokalerna för att hinna fram. Det är korrekt att jag inte har ätit lunch eller haft några andra pauser än de som är inlagda från 17.30. Åt en halv smörgås under Drogkampen. Lite frukt på em samtidigt som jag jobbade.

Under tiden har debatter pågått i plenisalen. Det skulle inte fungera om vi ledamöter satt på plats under debatterna som pågår timmar varje dag, ibland fram till klockan 23.00. Vi delar på uppgifterna, kollar på det vi hinner i realtid, oftast från kontoret. I kammaren vid särskilt intresse. I efterhand på nätet också ibland.

Jag vill verkligen inte att någon ska tro att jag inte lägger ner tid och engagemang på det uppdrag som jag har fått förtroendet att inneha. Att representera och företräda Socialdemokraterna och Gävleborg.

Fråga gärna om ni undrar.

Sluta tro att du känner mig

I går kurstillfälle två på Berghs. Lärarna är otroligt skickliga.

Senaste halvåret har jag funderat väldigt mycket på mig. Kursen och samtal med min mentor har bidragit. En del privat, men främst hel del utifrån den roll jag har getts, den som rikdagsledamot. Jag har gått från att vara Elin till att vara Elin – riksdagsledamoten, eller i värsta fall riksdagsledamoten Elin.

Jag har fått det förtroendeuppdraget. Att det kräver andra saker av mig än att vara t ex generalsekreterare i UNF är också tydligt. Men att det skulle vara så svårt var jag oförberedd på. Jag hade inte räknat med att känna mig så ensam med uppdraget. Jag hade heller inte räknat med att så mycket tankekraft skulle åtgå till att fundera över hur jag får eller inte får bete mig. Sånt som var helt naturligt förr låter sig inte göras nu.

Ofta sägs det att politiker är otråkiga. Men när en politiker sticker ut så är det heller inte bra. Jag känner många gånger att hur jag än gör, vad jag än gör får jag skit av någon.

Nu till det intressanta, jag trodde inte jag brydde mig så mycket om att få skit. Men det gör jag. Jag vill ju att folk ska gilla mig.

Nu den totala insikten, så enkel som raffinerad. Jag har insett det uppenbara, min roll är inte jag. Det människor tycker om mig i min roll som riksdagsledamot har inget med Elin att göra. När de ser mig på en debatt, när de läser mina texter, när de samtalar med mig på stan … då är det inte Elin de möter. De möter min roll. Mycket är samma, självklart, men inte allt.

Jag behöver inte bli omtyckt av alla. Det är en omöjlig uppgift. En av de saker som varit mest sårande under året är en sak jag borde skita i. Och så gör jag inte det. Då har jag tänkt negativa tankar om mig själv för det också.

En man jag tyckt varit tuff och rolig på ett sätt jag gillat väljer att ta utrymme i en gratistidning för att skriva ner mig som person. Den politiska gärning (som borde vara det relevanta) jag hittills under åtta år lyckts leverera dömer han ut på en grund. En tweet som jag skrev som var mycket olyckligt formulerad och som jag genast bad om ursäkt för. Han skrev att någon borde be om ursäkt, att jag själv gjorde det hade han missat att uppmärksamma. I dagar mådde jag dåligt över det. De tre ord han kallade mig för brände fast. Obildad, omdömeslös, historielös.

I går bad jag pga anledning bekanta till mig beskriva mig med tre ord via sms.

 stark engagerad målinriktad

strukturerad kunnig glad

bestämd ordningsam seriös

ordning glad omtänksam

påläst driftig hård

rolig stabil lojal

ihärdig klipsk rolig

rak påläst glad

smart rolig rak bonus: självständig, oförväntad, normbrytande

ambitiös pålitlig motsatsen till ödmjuk

driven principsfast sökande

ärlig öppen klok

Jag har låtit en man, som ALDRIG PRATAT MED MIG, sätta en bild av mig, hos mig. En bild jag vet inte är sann. Min kritik riktas inte mot honom, det leder ingen vart. Inte heller mot mig själv. Det vore alltför typiskt mig. Det blir ingen kritik.

Istället landar jag i det spännande med personlig utveckling. Att det inte är min uppgift som riksdagsledamot eller ordförande för Socialdemokraterna i Gävle att få alla att gilla varken mig eller det jag gör. Min uppgift är att göra det jag tror är bäst för partiet.

Det andra, det där att bli älskad och omtyckt. Det får min familj och mina vänner lösa. Blanda inte det. Tips till andra ”duktiga tjejer” också.

(Detta med att bli kallad karriärist också av samme man … han skulle bara veta hur folk tjatat på mig för att jag ska åta mig uppdrag …)