Författararkiv: Elin

En bra träningsvecka

Eftersom inte alla veckor blir det av olika skäl är det kul och viktigt att uppmärksamma när det faktiskt varit riktigt bra.

Inledda i måndags med en promenadslinga på sexan. Träffade PTn i onsdags och fick rejäl träningsvärk i armar och ben. I onsdags gick jag ett core-pass för henne och kompletterade med magvärk.

I går tränade jag ett annat corepass och den här lördagen inledde jag med ett yogapass och sedan 40 minuter kondition, bla rodd.

I morgon får det bli en promenad för kroppen är lite, lite stel.

Återstår att se hur nästa vecka kan hottas upp.

Jag tycker fortfarande det är ett stort motstånd att träna. Jag tycker inte det är kul och jag avskyr att svettas så där som man gör, med droppar och allt. Det rinner i ansiktet och allt känns rätt vidrigt. Men jag vet att efteråt känns saker bättre. Jag, som ofta blir så jävla arg också, mår bra av att ta ut mig. Få bort adrenalin.

Fick en fråga av systrarna vad jag tycker är viktigt framåt, för mig. Konstaterade att det handlar om att försöka hålla mig så frisk som möjligt. Att träna bra är en viktig del och ett förbättringsområde, precis som att äta ännu bättre.

Lyckligtvis har jag inget behov av att kämpa mot tobaks- eller alkoholsug och det är jag glad över.

Var på min första hälsokontroll ever i vuxen ålder veckan innan jul och har nu fått svaren, inga problem. Det kändes skönt. Då fick jag också cred för att jag åt vegetariskt.

Nu är varken mitt val att inte dricka alkohol eller äta djur utifrån nåt med hälsa att göra, men det är en skön bonuseffekt ändå.

Mina andra utmaningar är att inte jobba ihjäl mig och att inte dricka så mycket Pepsi Max. Det senare har jag gjort stora framgångar inom!

Nu ska jag läsa lite, och tänka att det är bra för lugnet.

Att ge en skev bild av ”vanligt”, med ett syfte

Under en period har en moderat riksdagsledamot från samma kommun som jag spridit en bild som handlar om det han kallar en ”vanlig” familj från Gävle, utifrån en undersökning som han bett riksdagens utredningstjänst att göra.

Nyligen uppmärksammades jag på att han skrivit om detta ytterligare en gång. Skärmdump från hans blogg.

beckman

Här är en skärmdump från de förutsättningar han gett till utredningstjänsten och som han kallar typfall.

typfall barnfamilj

En bloggare har redan gjort en genomgång och check av innehållet i hela rapporten. Författaren visar en konkursmässig familj som lever över sina tillgångar redan i dag. Lyxfällanvarning alltså. Jag medger att jag inte i detalj har gått igenom alla räntelägen osv. I det inlägget finns också hela rapporten och en konversation med Beckman.

Kollar lite snabbt. Ser att båda bilarna körs dubbelt så mycket som genomsnittet på ett år. Enligt Trafikanalys.

mil

Hur många i Gävle använder RUT? Jag menar, den här familjen har alltså använt det för långt, långt mer än en genomsnittlig familj. Är det vanligt i Gävle? Vad visade den granskning som Arbetarbladet gjorde i mellandagarna?

rut

Min poäng är att exemplet inte är en ”vanlig” Bomhusfamilj. Det här är en familj som äger ett hus, äger ett fritidshus, reser utomlands, betalar för läxhjälp till barnen, kör vansinnigt mycket bil samtidigt som de också flyger inrikes och ständigt rustar. Allt det. Inte något av det. Allt.

Och den ska utifrån de paramentrarna vara en familj det blir väldigt synd om med ett socialdemokratisk regering. Det är den här familjen vi ska se framför oss som den typiskt svenska familjen tycker Moderaterna.

Det ger oss en något skev bild.

I Sverige finns det i runda slängar 250 000 föräldrar som lever ensamma med sina barn. Arbetslösheten är över sju procent. Människor är sjukskrivna, utförsäkrade. Människor i långvarig arbetslöshet ökar. Kommunernas kostnader för försörjningsstöd skjuter i taket.

Och Beckman fortsätter tala om en vanlig familj i Bomhus, och tycker att politiken ska formas efter de som väljer att ha dyra levnadsomkostnader som ska subventioneras.

Ingen miljöhänsyn inräknad.

Tjing!

Uppdatering: När Lars fick vetskap om det här inlägget tyckte han jag kunde 1) beställa en egen RUT-undersökning 2) skriva en debattartikel och att skälet till att jag surade var detta han nu bevisat, att en ”vanlig” familj skulle förlora 16 000 kronor om året på ett rött styre. Poängen med mitt inlägg, att hans exempel är konstruerat för att han ska kunna säga som han vill utan att exempelt är särskilt relevant, har gått honom helt förbi.

Dilemman inför valåret

Tänkte ventilera två dilemman som utkristalliserat sig för mig under de blott två valrörelser jag deltagit i. Det finns givetvis fler, men de kan jag återkomma till.

Den första är att oavsett när man är ”ute” och gör sig tillgänglig och är intresserad är det fel tid. Vi är givetvis ute i verksamheten alltid under mandatperioden men givetvis uppmärksammar folk det mer under valåret, inga konstigheter. Januari-maj är kommentaren -Är ni redan ute, lugna er till valet närmar sig! Juni-september: -Jaha, nu passar det!

Det andra handlar om längden på hur politiker får uttrycka sig. Om försöket är kort och kärnfullt så är kritiken given -Det måste fördjupas, finns det ingen analys? (jo, oftast …). Om försöktet istället är resonerande för att landa i en slutsats, -Kom till saken!

Alltid ändan bak, och det kanske inte är så mycket att göra åt det.

 

Den värsta natten på året

Skulle ha rullat ut i går kväll detta:

Den är natten efter ”julledigheten” när allt ska börja rulla hårt igen. Många tankar på det som snurrar i kombination med vanan att vara uppe sent. I natt somnade jag på soffan 02.30. Så lever jag.

Hoppade givetvis glatt upp i arla morgonstund för dagens utmaningar.

Efter ett bra möte, ett hårt träningspass, viktiga telefonsamtal och fem timmars manglande med min valledarkollega så tror jag att jag får vänta med att skriva mitt inlägg om fyrverkerier.

En bra söndag på en måndag

Det var slappt i eftermiddags. Det var det. Tills jag tog tag i mig själv och satte igång med ett pysselprojekt en kompis bett om hjälp med. Att få hitta en fin inramning till fina familjefoton i album. Kul! Och alldeles strax klart. Det är en process för glitterlim att torka.

Därefter förberedde jag middag innan jag hade äran att få gå sexan i Hemlingby ihop med tre människor och två hundar. Och en liten boll.

Kommer hem och konstaterar att jag presterar ljuvlig mat. Inte varje dag, därför värt att nämnas.

Nu har jag suttit någon timme med mejlande inför veckan. Börjat kavla upp de omtalade ärmarna helt enkelt. I morgon bitti träffar jag S-ordföranden i nämnder och bolag i Gävle. Kul!

Böcker och Kristian

bok1

Röd dag. Den sista i en lång räcka av dekadens.

Förvaltade det väl genom att gå upp sent, äta frukost och lägga mig i soffan med läsning. Klockan är två och jag är fortfarande kvar där. Bilden föreställer några av de böcker jag läst på sistone. Det har också blivit bland andra Gidlunds första bok ”I kroppen min”, Inger Alfvens ”Allt vi aldrig gjorde med varandra” och Kerstin Ekmans ”Mordets praktik”.

Insåg att Cederwalls duo passar bäst när den ramas in av norra Norrland eller Gotland. New York är inte stället för dem, även om det var kul att de rörde sig i samma kvarter som jag bodde i när jag var däri november.

Ullmans bok, den första jag läst av henne, var riktigt bra. Ett familjerelationsdrama med många viklingar, ett mord. Ändå liksom lågmäld. Smärtsam. Ingen man mår bra av när sänglampan släcks, men det är ju inget krav. Behållningen är inte det.

Ekmans bok fick jag för länge sedan i föreläsarpresent. Nytt 1900-tal. Stockholm. Läkare som inte mår bra. Mest intressant som en inblick i den tiden, som alltid är intressant. Referenser till Doktor Glas/Söderberg. Bättre än just Doktor Glas, som jag inte roades särskilt av.

Gidlunds båda böcker. Den här böckerna står utanför att kunna jämföras. Därför att de gör något med en. Det är på riktigt, det är förjävligt och det är så härligt skrivet. Det gör ont. Det ger insikter. Kanske lite banala. Jag har inte allvarliga historier om cancer i min familj (tack), bara på avstånd. Tillräckligt avstånd för att ha levt i en banal tro att om jag får det beskedet skulle jag använda den kvarvarande tiden till det hä roch det här och det här. Fast nej, det skulle jag inte. Det är medicinering och helvete som gäller.

Han skriver om Kvarnsveden, hans hemma. Han skriver om hästarna. Han skriver om livet. Han frågar vad han skulle göra om han vaknade frisk.

Jag vaknar frisk. Vad gör jag? Förpliktigar det här att konkretisera listan på saker jag vill göra för att börja beta av medan jag är frisk. Jag vet inte. Det där existensiella. Hårt och svårt. Lätt att ruska bort.

Kristian har generöst delat med sig av sina tankar, sin upplevelse. Men han kräver inget av oss. Inte det minsta. Han bara delar. Allt är sedan upp till oss.

Det är den mänskliga deimensionen som står ut. Allt mellan raderna.

Det finns också det hårda kantiga, som när han beskriver kontakter med Försäkringskassan och byråkratin framstår i absolut sämsta ljus.

Han skrev i våras en av Aftonbladets då mest delade texter som är värd att läsa igen. Landet jag lämnar.

”När tankarna är som mest cyniska ser jag döden som en befrielse. Jag ser hur landet som jag har vuxit upp i har förvandlats till en boxare utan självförtroende. Kollektivet monteras ner till förmån för den individuella karriären. Vi sågar av de ben som vi behöver för att stå upp tillsammans. Den välfärd som har byggts upp gemensamt, säljs nu ut till vrakpris.”

Jag läste aldrig bloggtexterna. Istället läser jag nu allt samlat, ihop med de personliga bilder som Emma tagit på Kristian under många år. Det är massivt, det är viktigt.

Tankar till Kristians familj och alla som förälorat någon de älskar i en orättvis kamp mot sjukdomar.

Vegetariskt är ju farligt!

Då och då kommer förslaget från olika håll att ha en typ vegetarisk måndag i skolor eller i hela kommunens matutbud. Och genast spårar diskussionen. Ni har sett det. Att ungar skulle få näringsbrist, inte bli mätta, bli indoktrinerade osv osv.

Förstod i svallvågorna på Twitter i går att den alltid lika alerte, moderate riksdagsledamoten från min kommun förfasat sig över vegetariskt. Glöm inte MUF Gävles galna grej i höstas. Nåja.

Gick in och kollade på höstens meny för skoleleverna i Gävle. Ser att det fanns två utpekade dagar under hösten som var vegetariska, sk Gröna dagar! Dessutom tillkommer den vanliga risgrynsgröten, tomatsoppa, broccolisoppan, pastagratängen osv som inte pekas ut som vegetariska. Och om det inte sker, så är det som bekant ingen som tycker det är ett problem. Krävs inte mkt för att snitta på vegetariskt en gång i veckan till alla. Har det uppmärksammats? Just därför har jag inte tyckt att det behöver ”krävas” att det ska vara så, för att det nästan är.

Få fattar att pannkakor är vegetarisk mat nämligen (om än lakto-ovo).

Har hittills aldrig hört någon kräva stopp på pannkaksserveringen i skolan.

Själv testar jag mig vidare genom Astrid och apornas sortiment.

sknka

 

Nytt sortiment av strumpor

strumpr

Jag vet inte om ni drabbas på samma sätt som jag. Men plötsligt händer det bara, det känns som att jag inte har några fräscha strumpor alls. Den här hösten när jag tränat så mycket har jag nött hårt på mitt utbud i lådan.

Desto bättre när den här julen betyt både fräscha strumpor i julklapp och så slog jag till på ett gäng på rean. Känns som fräscht!

De på bilden uppe fick jag av Lina som hon köpt på Azorerna. Väldigt träffsäkert.

Gav Markus i julklapp också. Den här fina boxen från Happy Socks. Roliga strumpor lyfter en hel look. När jag är på möten med män i likadana kostymer blir jag alltid glad när någon har strumpor av den här typen.

dots_holidaybox_2_1