Skulle ha rullat ut i går kväll detta:

Den är natten efter ”julledigheten” när allt ska börja rulla hårt igen. Många tankar på det som snurrar i kombination med vanan att vara uppe sent. I natt somnade jag på soffan 02.30. Så lever jag.

Hoppade givetvis glatt upp i arla morgonstund för dagens utmaningar.

Efter ett bra möte, ett hårt träningspass, viktiga telefonsamtal och fem timmars manglande med min valledarkollega så tror jag att jag får vänta med att skriva mitt inlägg om fyrverkerier.

Jag vet inte om ni drabbas på samma sätt som jag. Men plötsligt händer det bara, det känns som att jag inte har några fräscha strumpor alls. Den här hösten när jag tränat så mycket har jag nött hårt på mitt utbud i lådan.

Desto bättre när den här julen betyt både fräscha strumpor i julklapp och så slog jag till på ett gäng på rean. Känns som fräscht!

De på bilden uppe fick jag av Lina som hon köpt på Azorerna. Väldigt träffsäkert.

Gav Markus i julklapp också. Den här fina boxen från Happy Socks. Roliga strumpor lyfter en hel look. När jag är på möten med män i likadana kostymer blir jag alltid glad när någon har strumpor av den här typen.

I nära två veckor har jag varit i Norrala/Sundsvall. Med en kort sväng hem på några timmar mitt i.

Att landa hemma i lägenheten igår eftermiddag var ren lycka. Plocka med mina saker, se efter växterna, lägga fina julklappar där se ska vara osv. Gå och träna, åka och storhandla (Markus har lånat sin mammas bil så det gäller att passa på). Det var magert i kylskåp och frys. Åkte omgång två i dag efter att först ha varit till Hemlingby för en runda sexkilomtersspåret. Nu välfyllt. Glädjen i att ha mat hemma är stor. Det underlättar så i vardagen där jag vanligen inte har någon som helst framförhållning och det inte sällan slutar med gröt.

Nu har jag till och med tagit mig tid och gått igenom kokböckerna och letat upp en del nya rätter jag tänker mig att jag ska gilla. Återstår att se.

Vad blev det de sista dagarna i Norrala. Mest inget. Mycket klappa hund och katt och läsa bok.

Mamma och jag tog en rejäl skogsrunda med Liz. Detta fluff som jag älskar.

Tittat på ekorre och domherrar

Läst ut I kroppen min

Sett sista avsnittet av Fröken Frimans krig

Rusat med två hundar på en stubbåker

Ätit asiatiskt och ostkaka vid skilda tillfällen

Varit novis expertkommentator när systrarna kollade på första Hobbitfilmen typ ”det där är sjukt overkligt”.

I natt började jag läsa Gidlund bok ”I kroppen min” som min syster gav mig i julklapp. Läste en timme, släckte halv två för att kunna läsa resten i piggt tillstånd. Kunde inte sova. Medan jag väntade på en skopa sömngrus funderade jag på vad som har stuckit ut för mig under 2013.

Markus förstås. Vårt första hela år tillsammans. Roliga upplevelser här och där. Vi pratar mycket om djur om ni undrar. Vi är också lika så tillvida att ingen av oss har mikro, dricker kaffe eller alkohol. Det är fint! Men vi gillar en särskild läsk båda två, ännu finare!

Jag har varit väldigt duktig med träningen under hösten, och också lagat en del ”riktig mat”. Det är tanken att fortsätta med det, även om jag har svårt att se att jag kommer att trivas med något av det. Men somligt bara måste göras.

IOGT-NTO lanserade två seriefigurer och jag tror det är första gången jag på riktigt stått som ett frågetecken kring vad denna kära organisation gjort. Har inte läst många av seriestriparna och de jag läst har jag inte tyckt varit det minsta roliga eller sagt nåt. Såg en inatt som inte precis lovade bättring under året. Men tur att de gör mycket annat som jag som medlem känner att jag kan stå för. Jag har tom skrivit under en intern debattartikel om denna del i kampanjen. Serien hämtad från fylllivet.se

Rasismen. Den som levt länge har sett det komma och gå i omgångar i samhället. Det underliga är väl att vi inte lär oss utan att den då och då sticker upp sitt fula ansikte här och var. Fikade på ett fik i Gävle i förrgår. Några i grupp män 50 plus börjar plötsligt berätta ”sanningar” för de andra om invandrare. Allt dröp av fördomar och okunskap. Ni som vet bättre, säg ifrån. Det har i slutet av året anordnats manifestationer och det känns hoppfullt. Ni som hånar de som demonstrerat och hävdar att det inte hjälper, vad gör ni? Oftast inget vad jag sett.

Feminismen. Under året har något växt i mig, otålighet men också trygghet. Från att för 15 år sedan börja se strukturerna känner jag mig ibland maktlös men alltid övertygad om att det bara finns en väg fram och det är att gång på gång peka på hur snedvridet mycket är. För detta får jag ofta ta skit (som när jag polisanmälde kommentarer på bloggen i somras eller från män jag möter i olika sammanhang som pikar mig). Fint få att året avslutas med fantastiska seien Fröken Frimans krig, där sista avsnittet ännu återstår. På ett skickligt sätt visas hur kvinnor motarbetats genom historien och hur mycket lever kvar. Som i paret vars förhållande skildras, där mannen är väldigt tydlig med att kvinnan ska veta sin plats och han skäms och kan inte hantera att hon vill göra som hon vill. Det är bara att fortsätta Frimans krig. Det finns mycket kvar. Väldigt mycket. För att ingen liten kille eller liten tjej ska få sin framtid utstakad utifrån det hen har mellan benen istället för vad hen har i huvudet. SVTs bild.

Liz. Denna underbara eurasierfröken som flyttade till min mamma i mars. Hon är en stor glädje för mig, bara att tänka att hon finns där. Så fin, så klok och så pälsig.

Hur medier styr. Att de har makt vet alla, tror jag. Men den som inte varit förmål för medias hantering förstår nog inte riktigt hur stor. Det här året har jag många gånger blivit rejält besviken på en bransch där jag tror och vet att de som jobbat många gånger drivs av i grunden goda ideér kring uppgiften. Men i år … allt från rubriker som inte alls korrelerat med innehållet i texten till debattartiklar (faktiskt helt felvisande) till journalister som inte vill låta mig läsa mina citat, som skriver något jag inte har sagt och på en fråga om varför svarar -”det var en tolkning av det du sa”. GDs horribla  ”granskning” av föreningen S-Pedagoger. Vad har föreningen gjort? Hållit träffar på temat skolan där vi har haft besök av Bengt Söderhäll, representanter från utbildningsutskottet och de lokala nämnderna, haft diskussioner … Och kanske det som gjorde mig mest förundrad, hur ledarskribent på GD faktiskt ljuger helt friskt genom att i somras påstå sig känna till att jag skulle ha haft hård uppgörelse med Per Johansson och Carina Blank för att få dem att lämna sina uppdrag. En ren lögn från ledarskribenten men som presenteras som en sanning. Jag funderar fortfarande på varför någon dristar sig till att skriva så, när det inte finns någon grund för det.  Att någon tar sig rätten att måla en bild som inte stämmer, i vilket syfte. Slutsats, om du vill veta hur något är, fråga källan själv. Det är bäst.

Nu verkar en ljusning anas politiskt. 2014 har vi chansen att byta regering. Att få en statsminister som vill återuppta bygget av ett samhälle som fokuserar på att inkludera alla. Jag tycker vansinnigt illa om hur samhället formats för att gynna de som har det allra bäst förspänt. De som har god ekonomi, god hälsa och massor av upplevda möjligheter. Det är underbart att många människor har det på det sättet, men uppgiften är att alla ska dit. Alla ska kunna känna att de har det bra. Så är det inte. Långt ifrån. Och då betyder det att något är fel. Jag kan inte förstå hur någon människa kan vara nöjd med tillvaron när man ser hur andra har det svårt. Och då menar jag inte att vi i vårt privatliv varje dag ska avstå från att glädjas från alla de egna ljuspunkterna för att det är märkare hos andra. Men jag menar att det är svårt att i grunden vara tillfreds och kanske aktivt öka skillnader man ser runt omkring sig med ytliga argument som ”det ska löna sig att arbeta”. Om någon av er nu tänker, ska det inte det då? Jo, absolut. Men det är ju inte precis så att den som sliter hårdast, kanske med kroppsskador som följd, är den det ekonomiskt mest lönar sig för att gå till jobbet. Det vet ni. Fler och fler verkar se att välfärdssamhället långsamt krackelerar, att något gått sönder. Vi måste vända det.

2014. Allt kommer att cirkulera kring politiskt arbete för mig. En utmaning är att se till att hålla hela valåret. Att inte jobba dygnet runt vilket inte är ett problem för mig. Jag ska göra allt jag kan, men ingen kommer att tacka mig om jag skulle braka samman på kuppen. Jag är inte orolig, jag har alltid jobbat massor, men jag ska se till att inrymma böcker, vänner, familj, Liz och träning för att kunna bli riktigt effektiv.

Gott nytt år!