månadsarkiv: augusti 2013

Härdsmälta hos Gävlemoderaterna

Jag skulle kunna tycka det var roligt. Det tycker jag inte. Jag tycker det är otäckt.

I går gör Niclas Bornegrim, bl a ledamot i Kultur- och fritidsnämnden i Gävle ett uttalande. Det är inte så att det går att kalla populistiskt och så där enkelt politikermotståndaraktigt avfärda med detta. Det är snarare obegripligt. Mannen vill censurera konst. Om han skulle bestämma skulle han förstöra konst på en lunch. I nästa andetag ska det vara med demokrati kring konsten. Obegriplig ”röd tråd”. Ett förvirrat, homofobiskt resonemang om att rosa färg ska vara enbart på högskolan är HBT-frågor diskuteras. Jag tror aldrig han kan reda ut det på ett värdigt sätt.

Om andra viktiga aspekter i frågan skrev Kristian Ekenberg och hans text går liksom aldrig att toppa så LÄS DEN.

I dag är det Lars Beckman som tar sig till nya nivåer. Han hänvisar till Fria Tider när han uppmanar till bojkott av Aftonbladet.

Varför? För att Aftonbladet och LO tillsammans ska göra ett en opinionsbildande nyhetssajt för unga. Alliansfritt, en vänstersida (som jag också lånat skärmdumpen från) har uppmärksammat detta liksom många av Beckmans andra orimligheter. I dag ställer de sig frågan om de behöver ha en lokalredaktion i Gävle, eftersom Moderaterna verkar vara extra dumma i våra trakter. De undrar också om inte någon borde ta ett snack med Beckman. Vi vet att det har hans gruppledare i riksdagen redan gjort flera gånger. Fast Beckman vill själv inte kännas vid detta. Ur en artikel från förra året:

Lars Beckman vill heller inte kännas vid att hans bloggande lett till några diskussioner mellan partierna men Moderaternas vice gruppledare i riksdagen Tomas Tobé bekräftar att möten har hållits.

Artikeln handlar i grunden om hur Beckman friskt påstår att jag och min kamrat Raimo Pärssinen skulle samarbete med SD, vilket givetvis inte är sanning. Det är ironiskt med tanke på den länkning som Beckman alltså har gjort.

För vad är då Fria Tider? Jag vill inte länka dit så ni får googla, men det är ju enkelt. Av nyheternas karaktär är det lätt att förstå att det är en högerextrem nyhetssida. Ibland läser jag den typen av sidor, för att orientera mig lite om vad som pågår i de bruna leden. Det är viktigt och nyttigt även om jag vill spy efteråt.

Jag har svårt att se mig själv länka något därifrån på ett seriöst sätt, för att stötta mina tester om Moderaternas förehanvanden och politik. Men Lars Beckman, han har inga sådana skrupler.

Så censur av konst, homofobi och högerextrema sanningar. Det är nya Gävlemoderaternas melodi!

Så klarar du ekonomin

Arbetarbladet har ett reportage om skuldsanering (något som ökar) och där tipsar Familjeslanten i Gävle om hur du undviker ekonomisk knipa:

-Ta tag i saker i tid, allt blir värre om du väntar. Ta inte dyra sms–lån, oftast går det i stället att komma överens med den du har en skuld till.

-Gör en ärlig budget. Skriv upp dina inkomster och dina faktiska utgifter, inte det du hoppas på. Då får du bättre koll.

-Rata snabblån. Det blir bara dyrare.

-Skaffa en buffert. Det rekommenderas att du ska kunna klara dig tre månader själv, men för många timanställda är det omöjligt.

-Bli inte sjuk, arbetslös eller ensamstående. De är överrepresenterade bland skuldsatta.

Det senare är väl ett tips av mer politisk karaktär, och det tycker jag är bra att de påpekar! Några blir sårbarare än andra i tillfällen av livet, ska det finnas stöd då eller inte?  Det tips som jag lever efter och fick med mig hemifrån är att aldrig handla för pengar jag inte har. Det har funkat.

Patetisk manshatare som ändå får pluspoäng.

Mikael kehler@ahotmail.com 37.196.80.24 skrev i natt på inlägget ”Hur känns det?” följande ”insiktsfulla” text:

Du är bra på att ljuga och gråta krokodiltårar. Så att du får va på tv och tala om hur synd det är om dig Elin. Sanningen är ju att du hatar män. Och det bästa du vet är ju att få så kallade “Hatmejl” och “hatinlägg” så du kan springa och polisanmäla och snyfta hos polisen om hur fruktansvärt synd det är om dig. Så att du kan få all den publicitet som du inte förtjänar. Du är patetisk Elin! Det ända som är positivt med dig att du som jag förstår värnar om djur. Och för det ger jag dig pluspoäng! Men i alla andra avseende så är du bara patetisk som sagt. Jo en sak till. En tant framför mig i kassakön på ica råkade släppa en fis så nu ska jag polisanmäla detta. Jag tror dom kommer att rubricera det som ofredande. mvh/Micke

Tack för att du tog dig tid Micke. Det är några saker jag undrar över. Jag numrerar för enkelhetens skull.

1) Tycker jag synd om mig? Jag har noga, i sammanhanget betonat, att det är ett demokratiproblem med det du kallar hatinlägg. Inte snyftat hos polisen som du verkar tro osv. Varför tar du dig rätten att leverera den fabulerade informationen?

2) Hur menar du att jag ljuger? Om vad?

3) Varför tror du att hatinlägg det är det bästa jag vet? Det finns nog inget jag egentligen tycker är det absolut bästa men några saker som hamnar högt på min topplista är goda vänner, Markus, hänga med djur, papperspyssla, bra böcker, sovmorgon, naturupplevelser och apelsinkrokant (Marabous).

4) Varför tror du jag vill ha publicitet? Det sämsta med att ha ett politiskt uppdrag är att det ingår att synas i media. Det är inte så särskilt skoj, eftersom människor som troligen inte känner en plötsligt tar sig rätten att säga ”sanningar”, ungefär som du gör. Det är inte en miljondel så kul som att klappa en hund med krullig päls.

5) ”Sanningen är att du hatar män”. Berätta gärna mer!

6) Vill du anmäla en förlupen fis och tycker det är jämförbart med att skriva ”Gillar du att få kuk i röven? Eller är det fittan som gäller alltid? Med tanke på hur jävla ful du är så måste ju fittan inte va allt för slapp. Du längtar nog efter att bli dubbelmackad.” så är det din fulla rätt. Jag hade nog valt att avstå det.

7) Varför Micke, tar du av din värdefulla tid för att skriva en ganska elak kommentar? Vad ger det dig?

8.) Har vi någon gång träffats så att du tycker att du har tillräckligt på fötterna för att bedöma mig som person?

 

Vilka menar du Linus?

Nås av den glada nyheten att Linus E Ohlsson, moderat från Söderhamn kandiderar till riksdagen. Läser artikeln på helahalsingland.se.

Ser att han är nöjd med regeringens skolpolitik. Intressant, med tanke på hur resultaten i skolan ser ut! Och Linus har ju gått och jobbat på John Bauer. I dag bombades vi med den här nyheten om att det saknas en miljard i deras konkursbo.

Nåja, det var inte det jag funderade på utan följande:

Linus E. Ohlson beskriver sig själv som en öppen politiker. – Andra politiker gömmer sig bakom formella kommunikationskanaler, mig kan man nå via Twitter, hemsidan och Facebook, men även i kön till mataffären, säger han.

Riksdagsledamöterna från Gävleborg i dag: Mig veterligt finns alla på Facebook, flera har mer eller mindre livliga hemsidor, majoriteten finns på Twitter och om jag ska gissa får alla och handlar själva och är högst mottagliga för samtal där.

Ska jag dra på mer har alla telefon och mejl och är ute en hel del på olika grejer i uppdraget. Jag tycker hela vår bänk är väldigt utåt och på.

Kan du inte berätta Linus hur du tänkte att du i det här avseendet skiljer dig från exempelvis mig, Tomas Tobé och Åsa Lindestam.?.

Vilka är politikerna som ”gömmer sig”?

Jag tycker det är olyckligt att du cementerar en felaktig bild av att politiker är svåra att nå.

 

 

Hur känns det?

Ni minns det här? Det är två veckor sedan som det här var en rätt stor grej i lokal media. Det var aldrig min tanke. Jag skrev om kommentarerna här på bloggen och att jag skulle anmäla. Det tog en stund och sedan ringde tidningarna, gjorde först små artiklar. Sedan större. SVT ville filma utanför polisen.

Varför röner det ett intresse? Därför att det är ett demokratiproblem givetvis. Människor i position att påverka på olika sätt som människor har mycket åsikter om får leva med att andra har synpunkter. Så ska vi absolut ha det i en demokrati!  Det gäller exempelvis människor med politiska uppdrag, journalister och tjänstemän på vissa positioner. Synpunkterna borde rimligtvis inskränkas till personens handlingar och personens åsikter.

Så är inte fallet. En dag när du är på bra humör kan du läsa vilket kommentarsfält som helst, vill du ha det nära så ta någon av Gävletidningarnas. Människor vräker ur sig saker, inte om det skildrade fenomenet, utan de berättar hur inblandade personer ÄR. Saker de, om de inte står personen nära, inte kan veta något om. Det är i sig en källa till förundran och hos mig också ilska, för man gör inte så. Man bara beter sig inte så.

I mitt fall handlade det nu om kränkande kommentarer gällande utseende och sexualitet hos mig och en av mina vänner som också är politiskt aktiv.

Det är välkänt sedan innan att män också råkar ut för hat på nätet (Gävlebo dömdes exempelvis för att ha skickat hot till Aftonbladets Anders Lindberg, skyllde på ”fyllegrej”), men det handlar ytterst sällan om hur de ser ut eller vilka de ev. ligger med och i så fall på vilket sätt.

Några av kommentarerna på tidningsartiklarna handlade om att det är väl bara att radera och gå vidare, inte lägga någon uppmärksamhet vid det där, inte ge personerna uppmärksamhet.

Det har hänt att jag har gjort det också. Men problemet är inte hur JAG uppfattar något. Det handlar inte om mig. Jag är 35 år. Jag fick det här ansiktet, jag fick den här kroppen. Du kan ha hur mycket synpunkter du vill på det. Jag bryr mig inte om kritik mot mitt utseende. Inte längre.

Kanske slutade jag bry mig om vad andra tycker om hur jag ser ut för tio år sedan, jag vet inte. Några slutar aldrig bry sig. Några blir ledsna. Det är fullt begripligt. Ingen vill höra onda saker om sig. Och vill vi ha politiker som är känslokalla?

De som hör till den kategorin ska också kunna ha positioner som kanske retar folk. Det kommer de inte att vilja om det ska vara så att folk mer eller mindre regelbundet ska skicka elakheter. Syftet är inget annat än att vara elak och att det ska göra ont i personen och att den ska dra sig tillbaka, ta mindre plats, hejdas.

Arbetarbladets Anna Norling skrev om detta i en bra text, om demokratiproblemet som jag ser som kärnan. Se gärna kommentarerna på artikeln …

Jag blev glad över att ni var så många som hörde av er med uppmuntran på olika sätt. För att det betyder att ni är fler som ser problemet och det är det viktiga!

Ni vet nog egentligen att det inte rör mig i ryggen om någon spekulerar om mitt eventuella sexliv och hur det skulle se ut. Men ni vet att jag blir förbannad när folk är elaka och tar sig rätten att göra på det här sättet!

Som vanligt, inga tårar, bara ilska!

(Mitt inlägg om Lundbys dockskåp retade Ivar. Han tycker jag skriver ”sosse feminist skit”)

Korna måste få nytt bete

I fredags hjälpte jag och Markus till med att kolla av stängslet på kornas nya bete samt flytta dem och hästen. Två bröt sig gärna ur och fick vallas lite extra. Markus bilder.

Det är viktigt att ha en bra keps när man arbetar hårt i den stekande solen. Inte för att det hjälpte för på kvällen fick jag en sprängande, pulserande huvudvärk.

Framtiden vet du inget om

Texten nedan är publicerad i Folkbladet i dag. Blev ombedd att skriva något på temat arbetslöshet.

”Varför ska vi kunna det här?” Jag är lärare i matte och NO-ämnen och på de lektionerna ställs den frågan ofta. I vardagen löser man sällan ett problem genom att ställa upp en ekvation eller genom att kunna rita rätt antal elektroner i elektronskalen.

Mitt svar var alltid detsamma: ”Du vet inte vad du ska göra i framtiden så du behöver vara rustad för allt.”

För fyra år sedan blev jag uppsagd från mitt lärarjobb på grund av arbetsbrist. Trots att jag var förvarnad så var det ett slag i magen när beskedet kom. Jag vandrade planlöst; hamnade i ett mörkt hörn på ett fik. Tårarna rann.

Jag tänkte igenom värstascenariot, att jag inte skulle få ett jobb och därför ingen inkomst efter den inarbetade semestern var slut. Byta till mindre lägenhet, äta mer gröt, ägna mig mest åt läsning som är gratis tack vare biblioteket, funderade ut ursäkter för att inte följa med och fika ute.

Min bakgrund är arbetarklassens. Var och en ska göra rätt för sig, att ha en inkomst är att vara fri. Att inte ha en inkomst är att vara beroende. Boende, mat och telefonräkning. Allt annat är bonus, men låt mig i alla fall få det.

En stor del av rädslan jag kände, paniken, handlade om det. Att bli beroende av andra. Trots att jag inte tycker att andra som hamnar i samma situation är tärande på något sätt. Jag utgår från att de, liksom jag själv, drivs av samma frihetsönskan och därför gör det bästa efter sina förutsättningar att få ett arbete.

Jag skämdes över att ha blivit av med jobbet och höll uppe en fasad om att det kommer att fixa sig.

Det gjorde det. Paniken gled undan för den gången men den finns alltid latent hos mig. Rädslan att bli utan pengar och inte kunna vara trygg.

Många arbetare som förlorar jobbet saknar utbildning utöver grundskolan. Arbetsgivare efterfrågar mer och det är klart det känns tungt att börja med att läsa gymnasiet för att sedan komma vidare.

De barn som går i skolan i dag behöver alla laddas med så mycket kunskaper som möjligt, för att klara gymnasiet.

Kanske pluggar de inte mer direkt efter gymnasiet. Några går ut i jobb. Men en dag kan varslet komma, och för att hålla tillbaka paniken kommer det att kännas bättre om de är laddade med kunskaper om X och elektroner. Vägen framåt blir kortare då.

Bara hängt i Norrala

Jag och Markus styrde dit i torsdags. Gjort så lite som möjligt egentligen. Nu har jag börjat vittja mejlboxar osv för att jobba hårt en vecka, innan jag tar sista ledighetsveckan. Kommande vecka bjuder bland annat på möte med Rikspolisstyrelsens styrelse samt SSU-kongress.

Jag har träffat två systrar, varav den ena är så här gullig när vi delar madrass i björkens skugga i dag:

Jag har också klappat på Liz tills hon tröttnar. Då kanske hon sätter igång att rusa runt istället. Älskade hund!