Kategoriarkiv: Politik

”Jag har aldrig gjort något så svårt”.

”Jag har aldrig gjort något så svårt”. Det är vad jag fick säga till den asylsökande kille som förra veckan ville prata med mig inför sin intervju på Migrationsverket. Han har varit här sedan november 2015 och skulle nu göra den ”riktiga intervjun” där han, precis som många andra, skulle berätta om hoten från talibanerna som gjorde att hans familj valde att köpa smuggelplats till Europa. För att rädda hans liv. Han undrade om jag hade tips, vad han skulle göra för att bli trodd. Sällan har jag känt mig så liten. Så maktlös. Vad har jag, en priviligierad svensk som fått alla möjligheter bara genom att födas i Sverige av en snäll mamma, att komma med? Noll. Zero.

Jag har genom mina nya vänner i samma situation som honom, men som varit på intervjuerna tidigare, förstått vilken typ av frågor som skulle komma. Lyckligtvis är han en av de som fått ett bra juridiskt ombud som träffat honom innan och inte bara dyker upp till intervjun som en gubbe i lådan. Så han var preppad på vilken typ av frågor som kommer.

Han förstår, precis som alla andra som flytt från helvetet, att det är svårt att med enbart ord kunna styrka sin berättelse. Att det många gånger inte betyder något. Trots att orden och berättelsen är det enda de har. Hur ska man bevisa hot från talibaner? Skriftligt i två kopior? Tror inte det. Det säger så mycket om hur lite en del som ställer frågorna verkar förstå av afghansk kultur.

För de afghaner som flytt direkt från Afghanistan och inte bott många år i t ex Iran, är det inte ovanligt att det har hänt något. Kanske är familjen på något sätt hotad av talibanerna (någon har dödats efter talibanmotstånd eller talibanerna kräver att männen och pojkarna i familjen ska gå med dom och om inte …). Då bestämmer sig en eller två föräldrar, beroende på vilka som lever, att göra det de kan för att rädda sina barn. Av skäl ni vet blir det ofta söner i tonåren. De köper plats hos en smugglare. I Afghanistan förs inga samtal med föräldrarna om vad som är bäst. Säger de vad som ska göras så gör man det som barn, så ser kulturen ut som jag förstått det. Migrationsverket verkar dock se det annorlunda och frågar många gånger vad den unge själv tyckte om detta, som om de hade något val.

Jag kan inte föreställa mig smärtan hos den förälder som fattar beslutet, men jag förstår att smärtan över och rädslan för alternativet är större.

Så rädda, ensamma och icke sim-kunniga killar (och några tjejer också) får minst sagt sitt livs resa helt utan positiva inslag och hamnar i Europa. Kanske Sverige. Icke-simkunniga är relevant eftersom delar av färden kan vara en skräckresa över vatten.

Just nu är situationen i Sverige att tusentals av de här unga människorna väntar på besked eller har fått utvisningsbesked. Av anledning som jag inte kan förstå verkar ansvariga bedöma skyddsskälen som rätt icke-befintliga hos de som ”fyllt” 18 år. Jag skriver ”fyllt” eftersom en hel del har räknats upp i ålder till över 18 år. Därmed verkar plötsligt behov av skydd försvinna i ett kick. Nästan magiskt. Ursäkta ironin.

”De som har skyddsskäl får stanna”. Det stämmer inte. De som blir trodda på får stanna. Det betyder att människor som absolut har skyddsskäl, men inte blir trodda, utvisas. Den skillnaden är viktig att komma ihåg.

Åldersuppskrivningar gjordes många under förra året. Den som får ett besked om att den plötsligt blivit 18 år, har (i de fall jag sett) inte fått någon motivering till varför de bedöms äldre än de själva uppger. Som lärare har jag betygssatt så många elever. Och nogsamt, nogsamt fått berätta mycket detaljerat och välmotiverat för både elev och förälder varför jag landat i just det betyget. Rektorer som ser till att jag gör detta på ett korrekt sätt. Inget fel med det. Men annan myndighetsövning verkar få vara godtycklig.

Varför får de inte veta vad åldersbedömningen och uppskrivningen baseras på? Vilken kunskap om unga och deras utveckling besitter den handläggare som gjort det? Det är inte ovanligt att många socialarbetare och lärare som i många år jobbat med ungdomar ställer sig helt frågande inför bedömningarna. Men i detta är de unga rättslösa. Vad det verkar.

Jag hör en hel del historier om gode män som minst sagt inte sköter sitt uppdrag, om juridiska ombud som alls inte gör det de ska. Det knyter sig i magen vid tanken på att vi betalar ersättningar till de som åtar sig uppdrag men inte sköter sina uppgifter. De som drabbas? De asylsökande. Högt pris. Lotteri för de asylsökande.

Så här är de här unga personerna. De har lärt sig bra svenska på nästan två år i landet. De har skaffat vänner och de har fått vuxna de litar på runt sig igen. Många har ingen kontakt med sin biologiska familj, kanske för att de är döda eller för att de helt enkelt inte vet var de finns. Men med det där som bor i oss människor, hoppet och livslusten, så har de tagit de chanser som dykt upp. Gått i skolan (vi har INVESTERAT i dem), spelat i fotbollslag och allt sånt som unga människor gör.

Många svenska familjer öppnat sina hem. Antingen i ordnade former via familjehemsplaceringar eller i helt frivilliga former. Till exempel när åldersuppskrivningen lett till att de ska flyttas över halva landet och återigen ryckas upp från trygg tillvaro. Det har blivit starka band. En familjehemsmamma som säger att hon kommer att slåss för sin ”son”, gjorde liknelsen att ingen skulle ifrågasätta hennes band till sin tremånaders baby, men de band som vuxit fram till ett stort barn under ett par år räknas inte. Bara ett stenhjärta kan vifta bort hennes känsla av rädslan för att förlora sin nya familjemedlem.

Flera av de här unga har valt att avsluta sina liv. Allt ljus har släckts. Vi har förlorat dem. För det finns inga ord. Bara skam.

Det pratas om frivilligt återvändande. Det låter som att människor glatt åker tillbaka, kvittar ut sina 30 000 kronor och lever livet. I själva verket är de uppgivna. Kanske har uppmanats av handläggare på Migrationsverket att ljuga. Vad händer då? Oklart. Men läs här, om Ali.

Vi har en situation nu, för de ensamkommande, som inte liknar något vi haft i modern tid innan. Unga människor som är ensamma i världen. Som undrar varför det inte finns någon plats för dem. Afghanistan är inte ett alternativ. Den som följer nyheter därifrån förstår varför. Det nätverk de byggt upp i Sverige är det enda de har. Migrationsverkets tankar att de kan få stöd av avlägsna släktingar i Afghanistan är en fantasti. Det är ett fattigt land, och varför skulle de vilja ta någon under sina vingar som lever med hot från talibanerna? Livsfarligt också för dem. När de varit i Europa några år ses det dessutom inte alltid med blida ögon av skäl enkla att förstå.

Det är limbo. En helvetslimbo.

Som vi skulle kunna lösa. Svaret på det kan inte fortsättningsvis vara ”Vi ska inte tillbaka till 2015”. Det är ett orimligt svar. Den här situationen har inget med 2015 att göra. Då handlade det om att våra praktiska resurser att hjälpa människor var minst sagt ansträngda. Socialarbetare, handläggare, klassrum, boenden osv klarade inte mer. I dag ser det annorlunda ut. Väldigt annorlunda. Det är 2017, och vi kan göra en enorm humanitär insats genom att låta de här människorna hitta sin plats på jorden. Här i Sverige. För att de är här.

Vi har begåvats med tusentals killar och tjejer som bara har oss. De är beredda att ge allt för att bygga ett gott liv här. För de har inga andra chanser.

De vänder ut och in på sig själva och berättar varför de är här. Men de blir inte trodda. De kan inte åka tillbaka till Afghanistan, för de vet att där finns inget för dem. I värsta fall döden. Kanske på grund av religion. Läs om Migrationsverkets tveksamma tips till Josef. Läs också om Blankspots kartläggning av de som tvångsutvisats.

Det är för eländigt det här.

Sedan jag skrev om det här sist har flera uttalat sig om att stoppa utvisningar till Afghanistan. Lokala partivänner till mig bland annat. Under Almedalsveckan sade Fridolin (MP) ”Sverige kan bättre än att avvisa unga som har rotat sig här”, Örnebjär och Johansson Metso, båda liberaler, har skrivit en text.

Men framförallt. Lifos, Migrationsverkets expertorgan, lämnade i juni över sin rapport om ett försämrat läge i Afghanistan, som också säger att man ser fler försämringar komma. Och alldeles nyss kom en FN-rapport som sade ”Första halvåret av 2017 har varit det dödligaste någonsin för civila i Afghanistan, rapporterar AFP och hänvisar till en ny rapport gjord av FN. Från och med januari har 1 662 civila dödats och mer än 3 500 skadats. 436 av dödsoffren var barn, uppger organisationen.”

Migrationsverket bedömer trots det här att det funkar bra att sända unga människor till denna krigszon och tro att de alla kan starta en liten rörelse via Erin-programmet och att det är en framkomlig väg.

Men okej. Migrationsverket jobbar på uppdrag av politiken. Så det är dags för oss i politiken att ta tag i detta nyss. Inte som ett tomt mantra säga ”vi ska inte tillbaka till 2015”. 2017 ska 2017 års problem lösas.

Människor lider. Människor tappar livslusten. Människor är livrädda.

Både som flytt och de som välkomnat dem.

Jag är helt säker på att den här uppkomna situationen, där fler svenskar än kanske någonsin förut fått inblick i hur asylprocessen och hanteringen av de asylsökande fungerar, kommer att kräva en ändring. Låt den komma snabbt.

Maktstrid inom M i Gävle?

Inger

Ovan är skärmdump från Arbetarbladet.

I veckan har Gävletidningarna skrivit om den konflikt som verkar råda inom Moderaterna och Alliansen i Gävle.

Ur den här artikeln i Arbetarbladet kan jag saxa:

”– Nej jag har inget förtroende för Inger Källgren Sawela. Om du vill att jag ska få en yxa i huvudet kan du skriva ut mitt namn, säger en ledamot som Arbetarbladet pratat med.”

”– Det pågår ett House of Cards bakom stängda dörrar. Det går ganska hett till just nu och det är ingen vanlig samtalston, säger en person.”

Politiken i Gävle är skakig. Alla med koll vet det. Då är det också djupt olyckligt om de styrande skakas av osunda maktkonflikter. Eller gör de?

Källgren Sawela säger att det inte finns en konflikt och inget avgångskrav. Hänvisar till att det inte gå att vara omtyckt av alla. Kanske finns ingen konflikt. Jag vet inte. Kommunen har inte råd med sådant. Vi behöver stabilitet.

Jenny Wennberg skrev en bra ledare där hon också skriver om min favoritinsats hittills av Källgren Sawela. ”När Arbetarbladet avslöjade att Jan Rust, nybliven ordförande för socialnämnden i Gävle suttit och delat rasistpropaganda i sociala medier var Källgren Sawelas hantering av det hela onekligen unik. För när medierna ringde för att få en kommentar hade Källgren Sawela inte tid att svara på journalisternas frågor då samtalet kom vid samma tidpunkt som det svenska fredagsmyset infaller. Till Arbetarbladets reporter lät Källgren Sawela meddela att:

– Jag har jobbat hela dagen. Det är fredag kväll och jag orkar inte ta tag i det här nu.”

Det är en sån favorit att jag ofta säger det på fredagskvällar när folk vill hitta på nåt eller undrar nåt.

Så må Moderaterna och Alliansen lösa ut problemen. Och må Gävle få ett nytt, stabilt styre. Som kan ta tag i saker också på fredagskvällar.

Matthijs om utvisningar av unga

Lena Matthijs, polisområdeschef i Borås, skrev det här på sin Facebook igår. Vilket har uppmärksammats av bland annat SVT.

”Vid ett etiskt vägskäl

Jag känner stor skam. Skam för att tillhöra det statliga etablissemanget som beslutat att utvisa en sjuttonårig flicka till Etiopien efter fyra år i Sverige, därför att hennes hemland inte bedöms tillräckligt farligt eller eländigt. Jag gav henne beskedet i min egenskap av hennes juridiska vårdnadshavare. Alla dörrar är nu stängda. Hon ska vara ute ur landet före skolterminens början i höst. Hon har gått färdigt första året på gymnasiet och talar flytande svenska. Hon frågade mig hur det kommer bli med hennes betyg. Hur kommer det bli med hennes studier?

Ingen tar emot henne i det gamla hemlandet. Det hon jobbar ihop på sommarlovet här i Sverige blir hennes enda kapital. Nu får hon klara sig själv, bäst det går.

Jag upplever priset för mitt engagemang. Jag borde ha hållit mig undan för då hade jag sluppit uppleva den smärta jag känner när jag släcker hennes framtidsdrömmar.

För ett antal år sedan läste jag om en annan flicka som bodde i familjehem i Lerum. Hon utvisades på sin artonårsdag efter sju år i Sverige. Hon skickades till Vietnam där hon saknade annan familj än en fattig farbror, som hon knappt hade träffat. Efter sju år! Jag minns hur upprörd jag var. Även då var jag fylld av skam över att ett rikt land inte kunde ge dessa tonåringar en möjlighet att stanna, när de lagt så många år och så mycket slit på att klara skolan, lära sig språket och blivit en del av det svenska samhället.

Har jag rätt att som hög polischef att känna dessa känslor? Har jag rätt att offentligt lyfta frågan kring riktigheten i dessa beslut? Ett yrkesmässigt dilemma som jag fram tills nu hanterat genom att hålla tyst. Nu kom det allt för nära. Flickan som gråter vid min sida, är en flicka som jag beundrar och tycker så mycket om. En flicka med stor potential och som skulle bli en tillgång för det här landet, med den framtida bristen på kompetent arbetskraft som vi står inför. Jag anser att vi silar mygg och sväljer kameler.

Vi utvisar ungdomar som förankrat sig i det svenska samhället, samtidigt tar vi emot återvändare från striderna i Syrien som inte har någon annan plan än att förstöra vår trygghet. Vi lyckas inte heller verkställa utvisningar av grovt kriminella, utan de får stanna eftersom deras liv riskeras om de skickas tillbaka. Ungdomarnas liv är i också i fara. Ingen kan garantera deras säkerhet efter att de landat i Addis Abeba, Mogadishu eller Kabul. Länder med inbördeskrig, islamistiska terrorattacker och förföljelse av minoriteter. Vi talar om ungdomar som värnats av de sociala myndigheterna under många år. Som bott i familjehem med familjehemsföräldrar som skulle göra allt för att de skulle få stanna. Det handlar om ungdomar på boenden där personalen byggt relationer med dem och ser deras potential.

Vi talar om ungdomar som redan kostat det svenska samhället miljontals kronor under asylprocessen. Vi kastar skattepengar i sjön, i världens sämsta och mest korttänkta investering i mänskligt lidande. Detta är resursförstöring av såväl mänskliga resurser som i rena pengar. Kostnaderna för uppehälle, inräknat handläggare, advokater, socialsekreterare, lärare, boendepersonal, familjehemsföräldrar, gode män, migrationsdomstolarnas personal, m.fl. blir mångmiljonbelopp. För att inte tala om kostnaden för polisen som ska verkställa dessa barn ut ur landet med flyg, eskort, bevakning och hantering av de som demonstrerar sitt motstånd mot beslutet. Ungdomarna lämnas sedan med en känsla av att ha blivit svikna, lurade och förrådda av det fantastiska landet som en gång tog emot dem med öppen famn. Den ena handen, smeker, den andra slår. Hur kan barnkonventionen förenas med detta?

Sverige befinner sig på ett sluttande plan. Vem säger stopp när vi glidit för långt. Civilkurage hos myndighetspersoner? Politiker som drar i bromsen? Experterna har redan varnat. Engagerade människor skriver insändare och försöker skapa opinion. Avgörandena av asylärenden är en bedömningssport där väldigt mycket står på spel. Bedömningarna kan göras med humanistiskt, generöst förhållningssätt eller bokstavstroget, fundamentalistiskt. Men inget borde vara skrivet i sten.

Jag anser att vi måste hantera asylärendena snabbare. Särskilt när barn och unga vuxna är inblandade. Ungdomar utan nätverk i Sverige får inte bli hängande i ovisshet för längre. Om inte slutligt beslut kunnat ges inom två år, borde det bli permanent uppehållstillstånd, oavsett åberopade skäl om det inte handlar om en kriminell person. Ingen tonåring ska inte behöva leva i Sverige i fyra år för att sedan utvisas ur landet.

Vi måste ta fram ett system med incitament att sköta sig och skaffa sig utbildning och arbete. Den som kämpar måste kunna få belönas för sin vilja att bidra. Det måste finnas möjlighet att fullfölja gymnasiet och att det därefter ska finnas flera olika sätt att få stanna. Att den som har fast arbete eller går på högskola får uppehållstillstånd men även att man kan ska kunna ha en privat sponsor som åtar sig att svara för uppehälle för den unge så länge den är i studier.

Samtidigt måste vi ha en hårdare tillämpning av utvisning efter dom för brott. Kriminalitet ska kunna bryta meddelat uppehållstillstånd och borde kunna avbryta en asylprocess om brottet är grövre.

Detta är åtgärder som jag vill se för att kunna fortsätta vara en stolt företrädare för Sverige och för att jag ska kunna säga till mina barnbarn att jag inte lät allt det här hända, medan jag såg stillatigande på.”

Vad har S/MP-regeringen åstadkommit?

Isak From, min kollega från Västerbotten, har skrivit en informativ och sammanfattande text i Folkbladet.

”Jag har tittat på åren 2007-2017 och kan konstatera att Alliansen under sina år lade fram i snitt 105 propositioner/år, medan den rödgröna regeringen har lagt fram 166/år, det vill säga 58 procent fler. Så pratet om att inget läggs fram är inget annat än just tomt prat. Om man som opposition inte gillar regeringens förslag, det är ju något helt annat.”

”Här är ett litet axplock:
1. Vi har skrotat Lex Laval så att svenska kollektivavtal ska gälla på svenska arbetsplatser.

2. Arbetet med att klara kompetensförsörjningen för företagen är i full gång.

3. Vi har ökat de generella statsbidragen till kommuner och landsting för att höja kvaliteten i vård och omsorg.

4. Satsningar på att öka bemanningen och stärka kompetensen bland personalen inom vård och omsorg.

5. Det har införts ett investeringsstöd för fler äldreboenden och satsats på en mer jämlik och tillgänglig cancervård.

6. Extra pengar har satsats för en förbättrad förlossningsvård och för bättre vård för barn och unga med psykisk ohälsa.

7. Mammografi är numer kostnadsfri, liksom läkemedel till barn. Är du över 85 år är vårdcentralsbesöket gratis.

8. Vi beslutade också med stor majoritet om en klimatlag för att möta temperaturhöjningarna.h

9. Livsmedelsstrategin som ska ge mera svensk mat på bordet är beslutad, vi ska satsa pengar för att klara vattenförsörjningen i klimatförändringarnas spår.

10. Nya pengar till försvar och polis gör skillnad, och vi börjar nu också få ordning på polisens omorganisering.”

 

Magdalena Andersson på Almedalsscenen

Magdalena

Magdalena Andersson, finansminister, talar för Socialdemokraterna i Almedalen i morgon. Det kommer att bli bra. Min bild av Magdalena är sådan att jag har den största tilltron till henne. Varje dag. Ingen slump att vi fått ordning på finanserna. Hon är even more to come!
Hon håller också alltid bra tal. Jag kommer att lyssna, om än på håll.

Jag har valt att inte närvara i Almedalen i år. Men hade jag, hade jag kanske haft plakat med mig med ”Magda är bäst på”.

Bilden ovan är hämtad från Expressens JÄTTEBRAIGA reportage från nyss. Läs det. Anna-Karin NIlsson heter fotografen och jag är mycket förtjust i bilden.

Polisen om utsatta områden

I dag kommer polisens rapport om utsatta områden. Du hittar den HÄR.

”Antalet områden som bedöms som särskilt utsatta är fler i den här rapporten jämfört med den förra rapporten. – Det beror främst på att vi nu har en fördjupad kunskap om problematiken i dessa områden, snarare än att läget har försämrats sedan förra året, säger Linda Staaf, underrättelsechef på nationella operativa avdelningen som ansvarar för att sammanställa rapporten.”

En av de viktigaste sakerna som finns att säga om detta har skrivits av min kollega Mattias tidigare i dag:

mattias

Stoppa utvisningarna till Afghanistan, olika texter

Det skrivs nu mycket om att stoppa utvisningarna till Afghanistan. Här är en del av det:

Anders Lindberg, Aftonbladet: ”Hittills har budskapet uppifrån varit att politiken ligger fast. Även regeringen hänvisar till Migrationsverket och något stopp för deportationer är inte aktuellt. Men det är en helt orimlig hållning. Sverige har en moralisk skyldighet att inte skicka ungdomar rakt in i döden. Det är dessutom inte deras fel att Sveriges regering drivit en flyktingpolitik som den tydligen inte trodde på. Att tusentals ensamma barn och ungdomar kom till vårt land berodde ju på att vi välkomnade dem.”

SSU Stockholm i Arbetet: ”Det är inte bara som medmänniskor vi är skyldiga att låta dessa människor komma till och stanna i våra länder. Det är vår plikt endast för den skuld vi själva bär för hur situationen har utvecklat sig i världen.”

Daniel Swedin, Aftonbladet: ”Svenska Afghanistankommittén varnar för att de ut- och avvisade afghanska ynglingarna kommer att hamna i sådan nöd och fattigdom att de pressas in i organiserad kriminalitet och paramilitära gäng. Det underminerar det biståndsarbete Sverige gör för Afghanistans säkerhet, utbildning och hälsovård. Om Utrikesdepartementet nu anser att ingen bör resa till Afghanistan, ska Sverige verkligen utvisa unga människor dit?”

Liljan Sjölund, Hela Hälsingland: ”När blev Sverige så fattigt, trångsynt, inhumant och korkat att vi befarar att undergången står för dörren för att vi ger amnesti åt en grupp asylsökande unga människor som vi redan behandlat så illa att vi hart när fått varenda människorättsorganisation efter oss? Tillfälligt stopp på utvisningarna är inte amnesti. Men det är ett steg i rätt riktning. Det kan rädda liv.”

Sofia Mirjamsdotter, Sundsvalls tidning: ”Det här handlar inte om att i övrigt förändra migrationspolitiken, även om den gott kan vara generösare än i dagsläget. Det handlar om att rädda liv, om att inte med berått mod tvinga unga människor till ett område dit svenskar avråds från att resa. Sverige har redan utvisat flera unga människor till Afghanistan, och för dem är det kanske redan för sent. Det är en skam, som kommer att följa oss för all framtid.”

Anna Norling, Arbetarbladet: ”Det har skett en avhumanisering. För hade regeringen kunnat skicka blonda, ursvenska ungdomar till Kabul? Släppt av dem i en stad där vare sig kriminalvårdens personal eller gränspolisen velat gå av? I en stad där terrorn är vardag? Det är svårt att tänka sig. Svenska ungdomar är ju människor. Med människovärde, som ska behandlas mänskligt. Men de afghanska ungdomarna har i den svenska debatten blivit något annat än människor. De har klumpats ihop till en oformlig massa, där vissa med samma bakgrunds felsteg, eller rena brottslighet, har blivit allas. De har misstänkliggjorts, hånats, föraktats.” 

Lena Melin, Aftonbladet: ”Verkligheten har alltså förändrats till det sämre men det har inte påverkat den myndighet som tar det första beslutet i den långa kedja som kan leda till utvisning. De står, åtminstone tills vidare, fast vid sitt beslut från december. Det är inte rimligt.” 

Svenska kyrkan och Rädda Barnen: ”Om inte Sverige vet hur situationen ser ut för barn och unga i Afghanistan och inte heller gör någon uppföljning av de som återsänts, hur kan staten då göra bedömningen att det är möjligt att utvisa personer till Afghanistan?”

Ulrika Kärnborg, Dagens Arena: ”I sin källare har hon en kille som sitter och gråter. Inget kan hon göra för att trösta honom. MaMal, som killen heter, har fått avslag på sin asylansökan och ska nu utvisas till Afghanistan, ett land där han aldrig har varit, där han inte förstår språket, och där säkerhetsläget, vilket även Migrationsverket konstaterar, har försämrats. Nu tvingas hon titta på när den som hon börjat älska som en son bryter ihop. ”Det här är Sverige idag”, skriver hon undrar om den tillit som håller samman oss individer till ett samhälle håller på erodera.”

Olika organisationer, Svenska Dagbladet: ”Redan i slutet av april uttalade Amnesty Internationals Afghanistanrapportör Horia Mosadiq att det är hänsynslöst av regeringarna att fortsätta hävda att Afghanistan är säkert att återvända till.”

Malin Rogström, Dagens Samhälle, ”Jag tänker så här: självklart behövs det insatser bland våra barn och unga i Sverige för att motivera dem att studera vidare, men det tar ju tid att få våra kullar av mellanstadie- och högstadiebarn genom hela systemet. Men då arbetsbristen är så akut borde det väl inte vara alltför långsökt att ta vara på den kompetens som ungdomarna, som har sökt sig hit från andra länder, har? Majoriteten av dem går ju redan på gymnasiet, är över 18 år, är flerspråkiga – de är inga obegåvade stackare som vi inte kan ha nytta av.”

Det kom ett mejl från 300 personer i dag

Texten nedan kom i dag i ett mejl. Det är skickat till de socialdemokratiska ledamöterna och är en rätt bra sammanfattning av läget. Det fanns också 300 underskrifter men jag väljer att inte publicera dem här. Jag orkar inte fixa typsnitt, storlekar och länkar men för er som vill hitta dit gör ni det ändå.

Hej!

Vi är ett stort antal yrkesverksamma och frivillighem som kommer i kontakt med ensamkommande ungdomar från Afghanistan, som skriver till er för att säga: Stopp, det räcker nu! Socialdemokraterna måste ta sitt ansvar, och stoppa de inhumana och skandalösa utvisningarna till Afghanistan.

Socialdemokraterna i Växjö, Kumla och Ljungby har redan tagit detta beslut, och flera andra socialdemokrater följer efter (http://www.smp.se/vaxjo/stoppa-utvisningarna-av-afghanska-barn/ http://aip.nu/2017/06/01/socialdemokraterna-maste-hitta-en-losning-ensamkommande-barn-och-unga/).

Vi som skrivit under detta brev, sympatiserar med rörelsen #Vistårinteuts krav på Amnesti för alla ensamkommande som varit i Sverige mer än ett år. Men på grund av att den rådande säkerhetssituationen i Afghanistan är så katastrofal, framför vi ett enskilt krav på att utvisningarna till Afghanistan bör upphöra omedelbart och att ungdomar i gymnasieålder ska ges permanent uppehållstillstånd.

Det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan har säkerligen inte undgått någon av er. En god sammanfattning ges av Petter Larsson i Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/a/4p52q.

Mot bakgrund av denna klarläggande artikel vill vi påminna alla socialdemokrater om att det är dags för er att: Hålla era löften!

Ur Socialdemokraternas valmanifest 2014, under rubriken ”En rättvis värld är möjlig” står följande:

”Den som är i behov av skydd ska få en fristad i vårt land. Alla ska ha rätt till en individuell och rättssäker prövning av sina asylskäl.”

”Sveriges röst för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter ska åter höras i världen. Vi vill göra mer för att sprida demokrati och frihet i världen.”

Stå upp för socialdemokraternas anda, och kräv omedelbart ett stopp på utvisningarna till Afghanistan! Situationen är dessutom brådskande då flera ungdomar sitter i förvar i väntan på att deporteras, samt flera andra ungdomar tvingas välja att frivilligtåka tillbaka, för att de inte vill placeras i förvar.

Eftersom vi tror att kunskapen om situationen i Afghanistan och de afghanska ungdomarnas möjligheter att stanna i Sverige varierar, vill vi i ett antal punkter klargöra situationen, samt ge fördjupande information om läget i Afghanistan för att tydliggöra det absurda i att skicka unga människor till ett land i misär.

Vi hoppas att dessa punkter underlättar för er att inhämta den information ni behöver för ett ställningstagande och att ni därefter instämmer med oss i att ett stopp av utvisningarna till Afghanistan är det enda humana och rätta. Som komplement bifogar vi länkar med källhänvisning för att visa faktaunderlag för våra punkter.

Tillägg: Den 11 juni rapporterades det dessutom om att: En ung afghan som tvångsutvisades till Kabul i slutet av maj uppges ha omkommit i ett terrorattentat. Enligt hans bror, som finns kvar i Sverige, ska han ha deltagit vid en begravning i Kabul när självmordsbombare utlöste tre sprängladdningar.https://www.blankspot.se/utvisad-fran-sverige-uppges-ha-dodats-i-kabul/# Afghanistan är inte säkert!

Punkt 1

Vad väntar dem som skickas tillbaka till Afghanistan? I en rapport grundad på Utrikesdepartementets bedömningar står följande: ”Mottagningssystemet är överbelastat och FN har varslat om en förestående humanitär kris. Den afghanska regeringen saknar generellt sett institutionell kapacitet och resurser för att hantera internflyktingar och återvändande från närområdet, och man är till stor del beroende av stöd från det internationella samfundet. En stigande andel av återvändande från närområdet lever vidare som internflyktingar i Afghanistan, enligt UNHCR. (…) Det stigande antalet internflyktingar och stora grupper av återvändande från Pakistan och Iran, i kombination med brist på sysselsättning och välfärdstjänster på landsbygden, driver på en snabb urbanisering, med framväxt av slumområden och risk för en försämrad levnadsstandard i städerna som följd.” (Se bilaga 2: Rapport från Utrikesdepartementet: Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i Afghanistan 2015 2016) Möjligheter för unga att få ett jobb är dessutom väldigt begränsade, vilket ytterligare försvårar situationen för unga återvändande. ”En stark ekonomisk inbromsning sedan 2014 har medfört en kraftig ökning i arbetslösheten i Afghanistan, i synnerhet bland ungdomar. Situationen förvärras av att landet har en ung befolkning med omkring 400 000 unga människor som tillträder arbetsmarknaden varje år. Regeringens bristande kapacitet för jobbskapande, framför allt för den unga befolkningen, är en källa till folkligt missnöje” (Se bilaga 2: Rapport från Utrikesdepartementet: Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i Afghanistan 2015 2016, se bifogad fil)

Punkt 2

Hur sker mottagandet när ungdomarna kommer till Afghanistan?

”De som utvisas till Afghanistan från Sverige tas om hand på ett boende i 14 dagar men måste därefter lämna boendet.” (http://www.corren.se/nyheter/inget-stopp-for-utvisningar-till-afghanistan-om4681724.aspx )

Björn Lindh som jobbar på biståndsorganisationen Svenska Afghanistankommittén i Kabul, berättar om stora problem för de återvändande ungdomarna:

” – Man måste klara sig själv i detta landet. Här finns inga myndigheter som tar hand om dig, så vad gör man då? Man får gå till en väpnad grupp, till talibanerna, eller så faller man in i kriminalitet och narkotika som ett sätt att tjäna pengar.”http://www.gp.se/nyheter/s%C3%A5-lever-ensamkommande-som-skickas-tillbaka-1.4170351 -De flesta av de unga pojkar som utvisas från Sverige och Norge kan inte sova på veckor. De har mardrömmar och undrar vad som kommer att hända med dem nu. De har inte sina familjer här, de är ofta i Iran, Pakistan eller Turkiet. De har inget socialt nätverk, inget ekonomiskt nätverk, det är så svårt för dem att överleva här. Inte heller Kabul är säkert, menar Abdul Ghafoor”.http://www.gp.se/nyheter/s%C3%A5-lever-ensamkommande-som-skickas-tillbaka-1.4170351 Läs också Niklas Orrenius artikel i Dagens nyheter, där han berättar om sin telefonintervju med tvångsutvisade 19-åriga Hamzeh Nouri, som anlände till Kabul samma dag som ett våldsamt terrrordåd.

Några brandmän försökte tvätta bort köttslamsor och blod från vägen. Illamåendet vällde upp, strupen snördes åt. Han ångrade att han åkt till platsen för terrordådet.” (http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-vi-har-en-skyldighet-att-ta-reda-pa-vad-som-hander-med-hamzeh/)

Punkt 3 och 4

Afghanistan är ett farligt land att leva och vistas i. Endast 3 av 34 provinser i landet räknas som trygga. Senaste året har flera bombdåd och självmordsattacker skett, se bild. Dock har dödssiffran för attentatet den 31 maj har stigit, samt det har skett ytterligare attentat efter den 31 maj. ”2016 dog fler än 900 barn och över 2 500 skadades i Afghanistan. När det gäller Afghanistan, varifrån de i särklass flesta ensamkommande kommer, konstaterar FN:s organisation på plats (UNAMA) att 2016 blev det värsta året någonsin när det gäller antalet civila offer. 7 920 civila skadades och 3 498 dödades av terrorattacker eller militärt våld. Av de som dödades var 923 barn. UD avråder alla svenskar från alla resor dit och Amnesty konstaterade nyligen att säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats så kraftigt att inga flyktingar bör sändas tillbaka dit.” ( Se Bilaga 3 Parallella verkligheter) Dessutom är talibanerna på frammarsch och dominerar ca 50 % av landet. (https://www.svt.se/nyheter/utrikes/talibaner-vinner-mark-i-afghanistan).

I Migrationsverkets rapport Rättsligt ställningstagande angående säkerhetsläget i Afghanistan från december 2016, hänvisar Migrationsverket återvändande flyktingar till 3 olika städer i Afghanistan: ”Internflykt för personer som saknar nätverk kan vara relevant och rimligt framförallt till städerna Kabul, Herat eller Mazar-e-Sharif för vuxna män samt vuxna par, om det inte finns funktionshinder eller medicinska hinder.” https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159194c4/1485556080197/RCSR5916.pdf Men i Kabul och Herat har det de senaste veckorna skett bombattacker med dödlig utgång och många skadade. http://www.aljazeera.com/news/2017/06/reports-explosion-strikes-afghanistan-herat-170606105233269.html / http://www.dn.se/nyheter/varlden/antalet-doda-efter-kabuldad-okar-kraftigt/

”UNAMA redovisade i slutet av april nya siffror som visar att Kabul nu är den farligaste staden i Afghanistan och Migrationsverkets representant i Kabul förflyttar sig i skottsäker bil och bor på ambassaden under rigorösa säkerhetsarrangemang. Samtidigt är Kabul den stad som majoriteten av de svenska deportationsplanen har som destination.”( Se Bilaga 3 Parallella verkligheter)

Trots detta fortsätter migrationsverket att ge avslag samt kräva att ungdomar på 18 år ska åka frivilligt tillbaka till Afghanistan.

För ytterligare källor, se:

https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159194c1/1485556080208/RCSR5916.pdf

https://www.metro.se/artikel/talibanerna-rycker-fram-i-s%C3%B6dra-afghanistan-xt http://www.dn.se/nyheter/varlden/oro-for-regelratt-krig-i-afghanistan-efter-en-serie-attentat/

Punkt 5

Tisdagen den 30 maj deporterades 13 personer från förvaret i Åstorp till Kabul Afghanistan. Dagen efter skedde bombdådet som dödade över 150 människor och skadade flera hundra. http://www.dn.se/nyheter/varlden/antalet-doda-efter-kabuldad-okar-kraftigt/ När planet med de deporterade landade, vägrade svensk gränspolis att gå av planet då de var rädda på grund av bombattacken. Men de deporterade hade inget val. Polis från Afghanistan fick ta emot dem. http://aktuelltfokus.se/svensk-granspolis-vagade-inte-kliva-av-planet-i-kabul/ Dessutom hamnade en grupp utvisade ensamkommande ungdomar från Norge mitt i bombangreppet i Kabul. http://www.vg.no/nyheter/utenriks/utviste-asylsoekere-fra-norge-havnet-i-bombeangrep-i-kabul/a/24012307/

Någon dag efter bombattentatet dödades ytterligare minst fyra personer av den afghanska polisen i Kabul, i samband med en demonstration mot landets regering. Demonstranterna krävde regeringens avgång efter den blodiga terrorattacken i Kabul. http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article24926168.ab

Punkt 6

På Migrationsverket utgår man från praxisen att 18 – åringar anses vuxna, och därför behöver de inte ett ordnat mottagande i Afghanistan. ”Återvändande Om det finns ett beslut om att du ska återvända till hemlandet finns det inte längre något krav på att det ska finnas någon som tar emot dig i hemlandet. Det betyder att du kan resa hem utan att någon vuxen tar emot dig.” (https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-barn-och-har-sokt-asyl/Utan-foraldrar/Om-du-snart-fyller-18-ar.html) För många ensamkommande har en stundande 18 års dag istället för glädje inväntats med stor ångest ( https://www.svd.se/18-arsdagen-ny-mardrom-for-asylsokande-barn ). En 18 åring har fortfarande behov av trygghet, stabilitet, utbildning, kärlek, framtidstro och vuxna människor som kan stödja dem i deras liv. Flera av ungdomarna har sina familjer och släktingar i Iran, men skickas till Afghanistan där de saknar nätverk. http://www.goteborgdirekt.se/nyheter/ungdomarnas-radsla-for-utvisning-jag-har-aldrig-varit-i-afghanistan/reppka!7QdTsGCqueofKisWDi26A/

Många ungdomar har, sedan de kom till Sverige, sekulariserats i olika grad. Om de deporteras riskerar de att förföljas i ännu högre grad då de kommer att anses ha blivit ”försvenskade”.

Punkt 7

Vice flyktingminister i Afghanistan, Alema, hoppas på ett definitivt stopp på utvisningarna till Afghanistan. I en artikel på den tyska sidan DW.com, berättar flyktingministern:

”Det sägs om och om igen att det finns säkra regioner i Afghanistan och att de återkommande kan leva i dessa regioner. Men ni vet att detta inte längre stämmer. Afghanistan befinner sig för tillfället i krig med 20 terroristiska grupperingar, och säkerhetsläget har försämrats ordentligt. (…)

Vi har upprättat ett program för återintegration, men vi saknar medel för genomförandet av det här programmet. Ni vet vilka problem och utmaningar vi konfronteras med. Varje dag kommer det stort antal flyktingar från Pakistan och Iran. Vi måste ta hand om dem också. I 2016 kom inte mindre än en miljon flyktingar tillbaka från Pakistan och Iran.” (http://www.dw.com/de/kabul-hofft-auf-endg%C3%BCltigen-abschiebestopp/a-39097835)

Observera: Se bifogad fil Bilaga 6 Översättning av artikel, för en översättning av ovanstående artikel.

Punkt 8

Tyskland har stoppat utvisningarna till Afghanistan efter den senaste tidens brutala terrorattacker i Afghanistan (http://aktuelltfokus.se/tyskland-stoppar-utvisningar-till-afghanistan-sverige-fortsatter-deportera/ ), men Sverige fortsätter att tvångsdeportera människor till landet, som beräknas ha det sämsta säkerhetsläget på flera år.

Punkt 9

Afghanistan är ett av världens mest korrupta länder. De får stora summor i bistånd och återvändaravtalet med Sverige kommer också att generera stora pengar till landet. Men hur har det gått med alla de biståndspengar som landet har fått? ”Korruptionen är epidemisk och en direkt följd av missriktat bistånd som pytsats ut utan krav på redovisning eller motprestation enligt principen ”pengar kan laga allting”. En stor del av biståndsmedlen har dirigerats till lokala krigsherrar, det som på engelska kallas ”warlordism”. (….)Säkerhetsläget i Afghanistan är i dag det sämsta på åtta år.” http://www.dn.se/arkiv/varlden/langsiktighet-verkar-inte-prioriteras-men-det-ar-enda-alternativet/ Landet kan inte uppvisa att biståndspengarna har bidragit till återuppbyggnad eller bättre levnadsvillkor. Är det lämpligt att Sverige skickar pengar till ett korrumperat land? När dessutom rapporter visar att ensamkommande som skickas tillbaka får ytterst svårt att klara sig och att regeringen inte har kapacitet att ta hand om alla som skickas tillbaka.

https://sak.se/afghanistan/flykt/atervandaravtalet http://www.dn.se/arkiv/ledare/tragedin-med-standigt-nya-kapitel/

Punkt 10

Majoriteten av de ensamkommande ungdomarna från Afghanistan är hazarer. Hazarer är en utsatt grupp i Afghanistan, och speciellt utsatta är de för att talibaner anser att de inte är muslimer på grund av att de är shiamuslimer. https://www.svt.se/opinion/habib-razmjo-om-hazarer-o-afghanistan ”Hazarer har under en lång period varit särskilt utsatta för diskriminering, och rapporteras vara överrepresenterade bland afghaner som migrerar från landet. Hot och godtyckligt våld mot hazarer förekommer frekvent även om deras situation bedöms ha förbättrats avsevärt sedan talibantiden. Under 2016 har ett antal attentat specifikt riktade mot hazarer ägt rum, däribland det omfattande attentatet mot en fredlig hazarademonstration i Kabul den 23 juli som dödade minst 85 personer och skadade över 400.” (se Bilaga 2 Rapport från Utrikesdepartementet: Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i Afghanistan 2015 2016)

Punkt 11

Ett stort antal afghanska ungdomar har fått avslag efter att de har skrivits upp i ålder. ”3 775 ungdomar (84%) blev alltså åldersuppskrivna (under 2016 egen anm.) och fick samtidigt avslag på sin asylansökan.” (Se Bilaga 3 Parallella verkligheter) Enligt migrationsverket ska bevisbördan ligga på den ensamkommande att kunna bevisa sin ålder, men Migrationsverket har trots det gett avslag på flera ärenden där ungdomar har lämnat intyg med mera som har stärkt dennes ålder. Det vittnas även om ungdomar som blir uppskrivna till 18 år, dagen innan de fyller 18 år eller ett par veckor innan de fyller 18 år. https://www.sydsvenskan.se/2016-12-04/det-svenska-asyllotteriet-tusentals-barn-gors-vuxna-utan-bevis

Att en handläggare på migrationsverket utifrån endast ett möte kan avgöra om en person är 17 eller 18 år, är orimligt ändå är det vad som sker. ”I huvudsak var det ett samtal med Migrationsverkets handläggare i 1 till 3 timmar som låg till grund för bedömningen och det är ju som bekant den asylsökande som ska bevisa sin ålder.” (Se bifogad fil Parallella verkligheter)

Orimligheten framkommer även i Migrationsverkets egen rapport.

”Det råder stor osäkerhet hos Migrationsverkets anställda kring bedömningen av ålder på ensamkommande barn. I en intern rapport vittnar medarbetare om hur enskilda handläggare och kontor gör helt olika bedömningar, något som beskrivs som en fara för rättssäkerheten. (…) Rapporten beskriver det närmast som ett lotteri hur bedömningen ska bli. Något som leder till bristande rättssäkerhet eftersom barn och vuxna bedöms olika i asylprocessen och har olika möjligheter att få stanna.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6448519

I artikel 25 i EU-lagstiftningen står att läsa att: ”Medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en ansökan om internationellt skydd i sådana fall där medlemsstaterna, efter sökandens allmänna uttalanden eller andra relevanta indikationer hyser tvivel beträffande sökandens ålder. Om medlemsstaterna därefter fortfarande hyser tvivel när det gäller sökandens ålder ska de utgå ifrån att sökanden är underårig.” (http://vistarinteut.org/migrationsfakta/)

Trots att handläggarna bör utgå ifrån att sökanden är underårig eftersom det inte finns bevis för att ungdomen är äldre än 18 år, har handläggarna skrivit upp åldern och därmed gett avslag. Angående ålderuppskrivningarna har Migrationsverket dessutom framfört kritik mot sina handläggare då: ”Ett asylsökande barn har rätt att bli informerad om möjligheten att genomgå en medicinsk åldersbedömning, men i en kvalitetsuppföljning som gjordes under 2016 fick inte det asylsökande barnet denna information i 81 procent av fallen. I kvalitetsuppföljningen framkom också att Migrationsverket inte har motiverat varför en uppskrivning av ålder har gjorts i 19 procent av fallen. Detta trots att det ska ingå i handläggarens tjänsteanteckningar.” (http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande-i-sverige/ensamkommande-barn/) Utifrån de många olika vittnesmål som finns samt Migrationsverkets egen kritik mot hanteringen av ålderuppskrivningar, bör man ta yttersta hänsyn till detta och inte genomföra tvångsutvisningar av uppskrivna ungdomar!

Punkt 12

Regeringen och riksdagen säger att de har tilltro till att Migrationsverket gör ett rättssäkert jobb och bedömer alla utifrån deras individuella skyddsbehov. Men Migrationsverket har i en egen rapport visat att hälften av deras asylbeslut grundar sig på bristfälliga underlag.

”Av 400 beslut som Migrationsverket tog förra året är bara hälften utredda på det sätt de borde ha varit. Det har Migrationsverket själva kommit fram till i en granskning av förra årets ärenden.” https://www.etc.se/inrikes/brister-i-halften-av-migrationsverkets-asylbeslut

Är detta rättssäkert? Asylbesluten är många fall godtyckliga och det är ett lotteri för de afghanska ungdomarna om de får permanent uppehållstillstånd eller inte. Punkt 13

Morgan Johansson säger att 87 % av alla ensamkommande får stanna och Migrationsverket rapporterar att 78 % av ensamkommande från Afghanistan får uppehållstillstånd. Detta är ett av deras tyngsta argument i diskussionen om utvisningarna, då de anser att ett högt antal får stanna. Men siffran är missvisande eftersom statistiken på 87 % inte omfattar alla de som har blivit uppskrivna till 18 år. Alla som har blivit uppskrivna och fått avslag ingår i statistiken med vuxna asylsökande. Beakta också att de 87% gäller alla ensamkommande, och till exempel har alla från Eritrea fått uppehållstillstånd.

”Av de afghanska barnen som sökte asyl 2016 bedömdes de allra flesta ha asylskäl och 78 procent beviljades asyl. Av de barn som kom ensamma från Eritrea fick samtliga asyl, 87 procent av de ensamkommande barnen från Etiopien fick asyl, 81 procent av de somaliska barnen fick asyl och 16 procent av de marockanska barnen fick asyl.” http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande-i-sverige/ensamkommande-barn/

Siffror med mer omfattande statistik visar att det är betydligt färre som får uppehållstillstånd när även de åldersuppskrivna räknas in. Statistiken innefattar ungdomar från alla länder.

”58% av ungdomarna fick uppehållstillstånd när även de som åldersuppräknats till 18 år respektive hunnit fylla 18 år under den långa asylprocessen inkluderas.

47% fick uppehållstillstånd när även Dublin-ärenden och de som avvikit innefattas, det vill säga när samtliga asylsökande ensamkommande barn och ungdomar tas med i redovisningen.(Se Bilaga 3 Parallella verkligheter)

Se även Bilaga 4 med statistik över bifall och avslag. Lägg märke till hur avslagen markant ökar under slutet av 2016.

Punkt 14

De nya ålderstesterna visar att flera ungdomar är 18 år. Majoriteten av de ensamkommande kom för 2 år sedan. Deras handläggningstider har tagit så lång tid att många som kom som underåriga har hunnit bli 18 år innan de har fått besked. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ensamkommande-barn-vantar-langre-an-vuxna/ Om de hade fått besked inom ett halvår efter att de kom till Sverige, hade de kunnat bedömas som under 18 år och därmed kunnat få tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd.

En ytterligare faktor som påverkar är undermåliga tolkar med bristfälliga kunskaper i svenska, vilket leder till felaktiga tolkningar, som i sin tur ökar risken för avslag. Flera av de ensamkommande från Afghanistan pratar dari, ett språk där tillgången på tolkar är begränsad. Istället används persisktalande tolkar, men det är inte exakt samma språk och misstolkningar riskerar att förstöra den sökandes trovärdighet. Många gånger har det också visat sig att tolkarnas kunskaper i svenska är så bristfälliga att översättning både till svenska och dari blivit felaktig. Detta medför att den sökandes otroligt viktiga berättelse inte når fram oförvanskad till dem som ska fatta beslut. ”Advokaterna Anna Lööv Schöning och Sait Umdi i Malmö, som främst arbetar med asylärenden, stöter ständigt på liknande fall (fall där tolken har bristfälliga kunskaper i svenska, egen anm). Jag har jobbat med detta sedan 2012 och jag har aldrig varit med om att avbryta så många utredningar hos Migrationsverket som nu. Bara det senaste året har jag ställt in cirka tio möten på grund av dåliga tolkar, säger Sait Umdi.” (https://www.sydsvenskan.se/2016-09-10/daliga-tolkar—en-fraga-pa-liv-och-dod) ”I Faktums granskning ges exempel på asylsökande som har blivit utvisade delvis på grund av feltolkning, tortyr har översatts med misshandel och i vissa fall har tolken inte velat översätta allting.” (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6288972) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6607706

Punkt 15

Enligt Gustav Fridolin och Mikael Ribbenvik får ett stort antal ensamkommande stanna tack vare den nya gymnasielagen som trädde i kraft den 1 juni, om de sköter skolan och får jobb. Hur många ungdomar som egentligen kommer att omfattas av lagen, är ovisst, (http://www.dagensjuridik.se/2017/06/nu-far-asylsokande-stanna-gymnasiestudier-men-ingen-vet-hur-manga-som-omfattas-av-nya-lagen) men främst är det för dem som har tidsbegränsade uppehållstillstånd och den omfattar inte alla de ungdomar som har blivit uppskrivna i ålder och fått avslag.

Om du har fått avslag för att Migrationsverket och domstolarna anser att du inte behöver skydd i Sverige, så hjälper det inte att du är kvar i Sverige och går i skolan. Det har ingen betydelse om du egentligen är ensamkommande och har skrivits upp i ålder. Du kan ändå inte få uppehållstillstånd endast för att du går i skolan. http://www.farr.se/sv/lag-a-praxis/aktuellt/1453-uppehallstillstand-foer-gymnasister-hur-funkar-det

Den nya lagen är så svårförståelig att handläggare på migrationsverket inte förstår den (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6712733) och vi vet att flera handläggare på Migrationsverket och att i åtminstone en kommun har både överförmyndarenhet och socialtjänst informerat om att lagen gäller alla gymnasiestuderande som kom före 24/11 -15, och inte endast dem med tillfälligt uppehållstillstånd eller uppskjuten utvisning.

Det är oerhört angeläget att ungdomarna via media inte ges ett falskt hopp, men det är det som sker nu. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6696290

Med tanke på att det i Sverige råder stor arbetsbrist inom flera hantverksyrken, bör den nya gymnasielagen omfatta även de som har fått avslag.

”Industrin skriker efter arbetskraft och enligt Arbetsförmedlingen behöver Sverige ett årligt invandringstillskott av 64 000 människor i arbetsför ålder under lång tid framöver. Det föds helt enkelt för få barn i Sverige. Särskilt stort beräknas arbetskraftsbehovet bli just i de årskullar som de flesta av de asylsökande ungdomarna tillhör”. (Se Bilaga 3 Parallella verkligheter)

En undersökning från 2017, visar resultatet att barn och ungdomar från Afghanistan är den grupp av ensamkommande där flest har arbete (http://www.forskning.se/2017/01/25/ensamkommande-fran-afghanistan-klarar-sig-bast/). Vi bör ta tillvara på dessa ungdomars drivkraft då flera av dem är intresserade av att gå yrkesprogram på gymnasiet och kan därefter gå direkt ut i arbetslivet efter studenten. Hade de omfattats av den nya gymnasielagen hade detta varit ett framtidshopp för dem. Som tidigare nämnts, omfattas åldersuppskrivna inte av denna lag.

Vi har investerat väldigt mycket i de här ungdomarnas skolgång och integration. Nu kastar vi pengarna i sjön, säger han (David Nilsson, chef för Torrekulla asylboende egen anm.). David Nilsson menar att de flesta av de ensamkommande är driftiga, att de har stora planer för framtiden med jobb och studier. Nu kastas de istället ut i ovisshet. Vi har ungdomar här nu som är självmordsbenägna och många är helt förtvivlade. Den positiva energin de har varit uppfyllda av riskerar att bli något helt annat, säger han.” https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/manga-av-ungdomarna-kommer-att-ga-under-jorden

Sverige skickar hem arbetsföra ungdomar som är redo att gå direkt ut i arbetslivet. http://sla.se/debatt/2017/05/30/han-far-inte-vara-med-pa-studenten

Punkt 16: De långa handläggningstiderna samt besluten om avslag, har skapat en ångestepidemi bland afghanska ungdomar över hela Sverige (http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KJog4/nio-beslut-leder-fram-till-ismats-dod–ingen-tar-ansvar).

Flera genomförda självmord samt ett ännu större antal självmordsförsök rapporteras om i hela landet (Se Bilaga 5 Suicid). Självskadebeteende, sömnsvårigheter och ungdomar som måste äta antidepressiva och sömntabletter är något som yrkesverksamma och frivillighem vittnar om över hela Sverige.

Punkt 17

Avslagen för de afghanska ungdomarna håller på att skapa ett skuggsamhälle med flera hundra, kanske till och med flera tusen, papperslösa ungdomar! http://orebro.etc.se/inrikes/flera-hundra-ensamkommande-fran-afghanistan-ar-papperslosa

Punkt 18

Yrkesverksamma inom flera olika områden vädjar om att stoppa utvisningarna. Avslag och utvisningar får inte bara ungdomarna i asylprocessen att må dåligt, utan personal vittnar om sjukskrivningar, sömnsvårigheter och oro ( http://skolvarlden.se/artiklar/moralisk-stress-larare-som-undervisar-utvisningshotade ). ”Att se människor i min närhet brytas ner och troligen förvisas till kaos ger mig nu ständigt återkommande nattliga mardrömmar. Något som jag inte har haft genom åren trots att jag mött mycket elände som läkare. Tankarna på vad som kommer att hända med alla dessa barn/ungdomar gör ont hela min vakna tid.” Jag mår dåligt … Håller på att gå under. Engagerat mig för mycket. Går till en terapeut regelbundet. Blir det ett avslag så blir hela familjen förstörd …” ”Idag mår jag skit. Jag är ledsen nedstämd och känner vanmakt och förtvivlan. Det tar all energi att hålla ett gråtande barn som har förlorat allt hopp.” ”Det känns som man håller på att gå sönder när man får tillfälle att prata om situationen med andra som förstår. Hela tiden måste man stålsätta sig. För mig en tidsfråga hur länge det räcker. Maktlösheten är nedbrytande. Ännu inte sjukskriven …” ”De senaste två åren har jag lagt nästan hela min fritid på volontärarbete. Den senaste tiden har jag börjat få stressymptom i form av irritabilitet och ångest. Jag är väldigt arg och besviken på samhället. … Jag är oersättlig, det är man inte på ett vanligt jobb.” (https://stoppautvisningarna.blogspot.se/2017/05/de-ensamkommandes-stodpersoner-paverkas.html) https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/uppsalalarare-fortvivlade-over-utvisningar

https://stoppautvisningarna.blogspot.se/2017/03/oppet-brev-till-svenska.html http://www.etc.se/debatt/socialsekreterare-andrummet-har-skapats-pa-barnens-bekostnad https://urskola.se/Produkter/196392-Skolministeriet-Ensamkommande-och-larare-som-inte-star-ut

Avslutningsvis vill vi säga: Vi tror på att Socialdemokraterna fortfarande vill utgå från sina grundläggande värderingar om att hjälpa de svaga och utsatta i samhället. Håll era löften och stoppa utvisningarna till Afghanistan!

  • • Vi kan inte förlita oss på att Migrationsverkets handläggare bedömer alla asylfall rättvist.
  • • Det är inte rimligt att var och en ska kunna bevisa varför de har skäl att inte skickas till Afghanistan, när det är en risk för ALLA, oavsett ålder och bakgrund, att skadas eller dödas i ett av världens farligaste länder.
  • • Vi kan inte förlita oss på att en 18 åring ska klara sig bättre i ett land i misär, när flera rapporter vittnar om att ungdomar som skickas tillbaka åker rakt in i fattigdom och arbetslöshet.

 

Lyssna på Afghanistans vice flyktingminister, Amnesty, UDs och flera andras vädjan om att: Skicka inte flyktingar till Afghanistan!

Stå upp för socialdemokraternas anda, och kräv ett stopp på utvisningarna till Afghanistan.