Kategoriarkiv: Politik

Medicinska åldersbestämningar och att trampa snett

Ingen som hänger med i aktuell politisk debatt har missat diskussionen om de medicinska åldersbestämningarna. Det var till exempel i Agenda i söndags där RMV (Rättsmedicinalverket), myndigheten som ansvarar för metodval, var med och berättade hur de jobbar och på vilka direktiv.

Negra Efendić på Svenska Dagbladet har gjort ett omfattande grävjobb. Vi har fått veta att personer som alls inte velat vara experter i metodval kallas experter, att förstudien inte är genomförd som den borde och en massa andra uppgifter.

Tyvärr har inte ansvarig minister velat kommentera detta utan tackat nej och hänvisat till myndigheten. Just nu sitter jag i kammaren och inväntar en interpellationsdebatt som handlar om den här frågan, där ministern ska svara.

Det här är en artikel som handlar om svårigheten att hitta en bra vardag i Afghanistan av mycket seriösa debattörer.

”Detta är särskilt viktigt när det gäller unga vuxna som utöver bristande nätverk saknar livserfarenhet, utbildning, arbetserfarenhet och lokalkännedom då de är uppvuxna utanför Afghanistan och/eller saknar socialt skyddsnät där. Denna grupp är också särskilt utsatt för risken att rekryteras av kriminella och paramilitära grupper och utsättas för sexuella övergrepp. Med andra ord borde gruppen unga vuxna utan socialt nätverk i det land de ska utvisas till betraktas som en särskilt utsatt grupp (som riskerar att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling) när deras skyddsbehov bedöms.”

Rättssäkerheten på Migrationsverket. Den hålls högt. Att jag är tvivlande har jag tydligt deklarerat.

Två nyheter om det: Den där SVT tittade på hur Migrationsverket bedömer alla uppgifter i ett ärende. Det gjorde man absolut inte visade den aktuella checken, trots att man hävdat att det är så.

”Daniel Salehi på Migrationsverket säger att de ska ta in allt. Men när vi visar honom formuleringarna i besluten, säger han: – Generellt ska det här inte förekomma, att uppgifter som finns i ärendet inte värderas. Om det gör det måste vi titta på det.”

Generellt ska det här inte förekomma. Hur många har drabbats?

Migrationsverket har också sett över hur de jobbar gällande utredningar om konvertiter.

”Migrationsverket konstaterar att det har begåtts fel i utredningar av asylsökande som valt att konvertera till kristen tro sedan de kommit till Sverige. Slutsatsen dras i verkets egen uppföljning efter sommarens anklagelser om ”husförhörsliknande” utfrågningar av asylsökande.”

”– Vad vi ser är att ibland trampar vi snett, och det är inte bra, säger rättschef Fredrik Beijer till TT”

Det har trampats snett alltså. Hur många har drabbats?

Konsekvenserna för individerna är oöverblickbara.

Jag vill också tipsa om:

Somar Al Nahers text om hanteringen av ensamkommande.

Unicefs blogg om åldersbestämningar.

 

 

Bättre för djuren, hurra!

pälsdjur

Foto: Nettverk for dyrs frihet och Dyrebeskyttelsen Norge

I veckan presenterade regeringen sitt förslag till en mer modern djurskyddslag. Flera glädjande saker, bland annat det jag tidigare jobbat för, att inte elefanter ska vara tillåtna på cirkus.

Andra saker som jag jobbat med, registrering av katter och minkars väl och ve, har inte nått ändra fram. Skrivningarna kring de problemen handlar om att fortsätta utreda frågan. Bättre än inget alls.

Precis nyss kom beskedet om att i Norge ska man med förbud avveckla pälsdjursfarmning, ett resultat som kom ur en ny regeringsbildning. 2025 ska de sista farmerna bort. Goda nyheter. Väljer att se det som att allt är möjligt.

Att det finns efterfrågan på päls är ledsamt. Omodernt.

Vem bryr sig om de ensamma som försvinner?

BO

Omslaget på BO:s rapport

”Sedan 2014 har drygt 1 700 ensamkommande barn försvunnit. Vi vet fortfarande inte var mer än 1 400 av dem är eller vad som hänt dem. ”

Det slås fast i en rapport från Barnombudsmannen som släpptes i början av december.

I rapporten finns en intervju med Christian Frödén, gruppchef för Ensamkommandegruppen hos gränspolisen. Han arbetar i Stockholms riskmiljöer med ensamkommande unga.

”18-årsdagen och avslag på asylansökan är kritiska moment för många. Hur märker du av det?
– Väldigt tydligt – ofta så drar de ju då. I den afghanska gruppen märks det tydligt för de har ingenstans att ta vä­gen, tycker de själva. De har inte erfarenheten av det egna resandet. De går in i en psykisk ohälsa och där finns nästan alltid drogerna med som en självmedicinering eller flykt. Vi har väldigt många killar som börjar använda tung narkotika i stor omfattning, knutet till en oerhört lång asylprocess och till 18-årsdagen. Så är det definitivt!”

Länsstyrelsen i Stockholm har tidigare redovisat ett regeringsuppdrag med vad de föreslår för att minska problemet.

Den rapporten är värd all läsning den kan få. Det finns flera förslag som alla är viktiga. Här är två.

 # Följ upp och gör en barnkonsekvensanalys av lagändringarna i lag om tillfälliga begränsningar i möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (2016:752) samt lag om mottagande av asylsökande m.fl. (1994:137). Barnkonsekvensanalysen bör vara vägledande i hur lagstiftningen utformas framöver och vad som händer med den tillfälliga lagstiftningen efter att tre år har löpt ut.

# Uppdra Migrationsverket att skyndsamt kartlägga förekomsten av psykisk ohälsa, suicidförsök och suicid bland ensamkommande barn i asylprocessen. Kartlägg hur dessa ärenden hanterats och vad som eventuellt kan utläsas från befintlig statistik, så som kön, nationalitet och ålder. Efter en initial kartläggning bör lämplig myndighet, till exempel Migrationsverket eller Socialstyrelsen, få i uppdrag att regelbundet överlämna lägesrapporter till regeringen.

Innan släppet av BO:s rapport bjöds jag och ett gäng andra riksdagsledamöter in till ett församtal där det redogjordes för de stora dragen utan att presentera slutprodukten.

Jag sa då det jag skriver nu: Det är naturligtvis viktigt att vidta alla de här åtgärderna och kanske ännu fler. Men vi kommer inte ifrån grundproblematiken, som handlar om rädslan för att få ett avslag och rädslan för att utvisas till ett land där man saknar alla livschanser. Åtminstone upplever man det så även om Migrationsverket hittar luckor av ”säkerhet” i mycket hårt drabbade länder.

Om alla dessa punkter genomförs är det bra. Mycket troligt underlättar det både vad gäller att barn försvinner och kanske också gällande deras mående. Vi kommer aldrig, aldrig runt att det handlar om livrädda barn och unga som är ensamma i ett främmande land.

När vi inte tänker erbjuda dem trygghet och framtidshopp och de inte ser det som ett alternativ att återvända till en krigszon eller evig förföljelse kommer de att välja ett liv på gatan. Vi kan tycka att det är svårt att förstå. Det är för att vi inte förstått deras situation. Lyssnar vi kanske det är lättare.

Samtidigt vill vi undvika parallellsamhällen i Sverige.

Men just nu skapar vi exakt det. På grund av all skit som framkommer i de här rapporterna. Vi måste göra bättre. För de ungas skull förstås, men också för vår egen skull. Eller är det så jävla illa att det som påstås i rapporterna, att vi ju inte eftersöker de unga, för att vi egentligen inte bryr oss?

Det är inte det Sverige jag vill ha. Det är ett ovärdigt Sverige. Ett inhumant Sverige.

(Vet ni hur många ensamkommande unga som försökte ta sitt liv och hur många som lyckades under 2017?)

 

 

Många frågor kvarstår om de ensamkommande och utvisningarna

läktaren

Foto: Amir Nabizadeh

I går kring lunch kom nyhetsflasharna och uppgifter om att regeringen hade en överenskommelse att presentera gällande de ensamkommande. Vi fick via tidningsrubrikerna veta att ”de flesta skulle få stanna”.

Som riksdagsledamot har jag inte fått information om att de är samtalen pågår eller därmed givetvis inte något om innehållet i dem. Vad som skulle komma ut i går hade jag förstås ingen aning om och valde att inte jubla och det gör jag inte nu heller. Jag har varken sett förslaget i sin helhet eller att det går genom riksdagen.

Läget i Afghanistan fortsätter att vara ett land där många, många civila årligen dör/skadas i konflikterna och där antalet i incidenter ökar. Läs det här nyhetsbrevet från ett FN organ för att se lite staplar och annat.

Alla frågor jag har kring åldersuppskrivningar, återvändandeprogram, säkerhetsläget, omflyttningar, brist på utvärderingar, rättssäkerheten i asylprocessen och en hel del annat kvarstår. Utan svar från mitt parti.

Av vad jag kunde se på gårdagens presskonferens och av artiklar så vet ingen egentligen hur många som omfattas av de förslag som nu ligger. Kanske 9000? Hur står det sig i förhållande till antalet som kom? Den stora frågan är, när lapptäcket är lagt av olika regleringar: Hur många faller fortsatt igenom och ska utvisas till ett land i krig?

Att utöka gymnasielagstiftningen är en åtgärd som jag lyft som förslag tidigare. Här sätts dock flera olika begränsningar. Man ska ha kommit innan ett visst datum. Det gjorde många men registrerades först efter det datumet pga långa väntetider.

Man ska ha väntat minst femton månader innan man fick sitt första besked. Alla tusentals som skrevs upp i ålder hösten 2016 omfattas därmed knappast av detta om de inte kom tidigt 2015. Det vill säga, de unga som nu kommit längst i processen med överklaganden osv får inte den här chansen. Djupt orättvist förstås.

Hur är det tänkt att hantera dessa människor som ändå skulle kunna omfattas fram till att lagen eventuellt träder i kraft?

För de enskilda handlar det därmed verkligen om slumpar som gör om man omfattas eller inte.

Trots mina invändningar är det förstår mycket bra om regeringen hittar lösningar som gör att fler får stanna, möjligheten att studera och sedan komma ut på arbetsmarknaden för att kunna bygga Sverige vidare. Uppenbarligen har regeringen också förstått problematiken som påtalats av många. Det är bra.

Men för alla de som det gäller och alla de som engagerat sig i frågan är förslaget som det hittills går att förstås något av en besvikelse. Också.

Jag är ledsen för det. Samtidigt som jag försöker glädja mig åt den framgång det också är. Det är svårt. Väldigt svårt.

Veronica Palm skriver om det här i ETC.

 

Rättssäkerheten överallt

I dag har några av mina riksdagskamrater skrivit en debattartikel om rättssäkerhet gällande sjukförsäkringen.

Den avslutas så här: ”Vi anser att det snarast behöver göras en översyn av sjukförsäkringens tidsgränser och Försäkringskassans tillämpning av rättspraxis. Detta för att säkerställa att vi får en rättssäker sjukförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom.”

Det håller jag absolut med om. Definitivt.

Nu vill jag göra något som kan ses som banalt. Men jag vill ändå hävda att vi är många som nu uppmärksammat det vi ser som rättssäkerhetsproblem inom också en annan myndighet, Migrationsverket.

I går skrev DN om Esmat vars bror avslutade sitt liv och där Migrationsverket sedan berättat att de gjorde fel. Ytterligare en artikel handlar om hur det egentligen kunde gå så fel.

Migrationsverkets rättschef säger:

”I genomgången av den synskadade 18-åringen och hans brors ärende står det att felen man upptäckt är sådana som tidigare identifierats inom verksamheten. Vad säger det om rättssäkerheten i Migrationsverkets bedömningar?

– Att vi gör en miss i ett ärende tror jag är något man får räkna med, med tanke på hur många beslut vi fattar. Däremot är det vår uppgift att se till att det inte händer generellt. Och här ser vi att det finns en oklarhet som vi ska utreda. Men att utifrån det dra slutsatsen att Migrationsverkets beslut generellt inte är rättssäkra är ett långt logiskt språng.”

Jag vet också att saker kan gå fel. Jag gör fel själv. Men jag tänker inte räkna med att saker går fel. Inte i statliga myndigheter. Inte på ett sådant sätt att jag inte längre blir förvånad när människor hör av sig till mig för att berätta om knepigheter i Migrationsverket.

Så precis det som mina kamrater säger i artikeln om Försäkringskassan skulle jag kunna säga:

”Jag anser att det snarast behöver göras en översyn av handläggningstiders tidsgränser och Migrationsverkets tillämpning av rättspraxis. Detta för att säkerställa att vi får en rättssäker asylprocess som ger trygghet vid utsatthet.”

Esmats bror kommer inte tillbaka. Alla de unga vars utredningar blivit fel får inga nya chanser.

 

 

Gävlemoderaten säger adjö till anständighet

hottibel

Fick den här bilden på en tweet från en riksdagsledamot skickad till mig.

Personen är just nu omskriven hemma i Gävle utifrån att han och en del av hans partivänner är besvikna över hans föreslagna plats på riksdagslistan inför 2018. Det skrivs att han ”petats ner”. Korrekt är att han föreslås till samma plats som han gjorde 2010 och 2014. Plats tre. 2014 räckte inte det till att komma in i riksdagen, men han kom in då Margareta B Kjellin avled. Ryktet säger dessutom att det var nära att tredjeplatsen rök 2014 när listorna skulle sättas. Att det bara var ytterst liten skillnad mellan honom och Måns Montell som nu är den som föreslås toppa Moderaternas lista.

Jag vet inte exakt hur Moderaterna i Gävleborg arbetar med resultatet från det provval som har genomförts. Där fick han vad jag kan förstå störst stöd. Några hävdar därför att det finns en självklarhet i att han därmed ska föreslås främst. Antingen är provvalet absolut, eller så är det ett inspel i valberedningens arbete. Det verkar vara det senare och då kan det bli så här. Valberedningen kan ha kännedom om helheten som inte alla medlemmar har.

Åter till bilden. Är den publicerad i affekt och blev fel? För det är tydligen ”krig” säger en av hans partivänner från Gävle som stöttar honom påstått.  Fel kan det bli ibland, men han har gjort så många misstag på sociala medier att han borde ha lärt sig tänka en extra gång.

LSS, för mig är det självklart att alla som behöver assistans ska ha assistans. Det är vi helt överens om. Men jag skulle inte drömma om att illustrera mitt stöd för assistansen på det här sättet.

Eftersom jag också gillar de saker som på bilden anklagas för att vara orsaken till problemen med assistansen blir jag extra arg. Det är ett antal domar, inte resurser främst, som varit problemet. Bilden ger en felaktig bild.

Att han tycker att friska inte ska få subventionerade cyklar kan verka mer rimligt. Men om man sedan betänker att det är en strategi för att ställa om trafiken i storstäderna som smutsar luften så att människor blir sjuka verkar ju subventionen ha ett klart syfte som inte är så tokigt.

Inte konstigare än att han, efter vad jag förstår, är för att friska människor ska få bidrag till sin städning. Eller till att renovera sina sommarhus utomlands.

Att han gräver i den bruna dyn som skrämmer mig. Det förvånar mig inte för vi har sett det sluttande planet hos en del. Kontot han retweetade från delar konsekvent brun sörja. Vi kan kalla kontot källkritikbefriad. Varför följer riksdagsledamoten sånt? Inte verkar det vara för att hålla koll på fiender i alla fall.

Han använder en bild vars enda syfte är att få det att verka som att indragen assistans är flyktingars fel. Varför väljer man att göra så?

Det finns bara två svar. Antingen förstår han inte vad bilden signalerar eller så tycker han just så.

Båda är lika illa. Det finns inga förmildrande omständigheter. Anständigheten hos den här riksdagsledamoten är som bortblåst.

Det är modigt av Moderaternas valberedning att inte toppa med honom. Frågan är varför han ska vara med alls.

Skillnaden som gör oss till höger eller vänster i politiken

I kvällens nyheter intervjuades kineser om det här med huruvida Kina kommer att bli en starkare stormakt än USA, apropå att Trump besöker landet nu. En ung kvinna svarade att hon trodde det, men att det inte spelar någon roll. Huvudsaken är att alla har det bra.

Hon får vara kontrasten till Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling. Det har gått några dagar sedan han undrade ”vad fan får jag” gällande att betala skatt. Och sade att det ju alltid finns en egoism i det hela.

Reaktionerna har med rätta varit starka. Många upprörda över denna erkända egoism. Det är lätt att förstå det. För vi vet ju att den som skattar mycket gör det för att den också tjänat mycket. Har man enligt uppgift ”skattat som tusen personer” har man också tjänat som tusen personer.

Så den andra varianten. De som upplyser om att han inte har gjort något olagligt så vad tjafsar vi om egentligen? Och Margot Wallström, skattade inte hon utomlands?

Margot Wallström bodde under tio år i Bryssel, hon var skriven där och hennes barn gick i skola där. Hon jobbade där och hon betalade skatt där. Alltså ingen skatteplanering.  Det är inte något nytt att man betalar skatter i Bryssel om man jobbar för EU-Kommissionen.

Så var det med det.

Varför blir jag provocerad? Därför att precis som den kinesiska kvinnan drivs jag av att folk ska ha det bra. Om jag hade tjänat så ohemult mycket pengar hade jag varit glad över att dra dessa till Sverige, skatta här och bidra till välfärden. Just för att jag inte mår riktigt bra när andra inte mår okej. Världen är full av oss. Människor som skänker av sin tid och av sina ibland små pengar. Tänk äldre kvinnor med liten pension som jobbat år Röda Korset och skänker pengar till Läkare utan gränser. För att man vill bidra.

Men jag tror också att det är fler än Leif som undrar vad de får. Den här enkäten i Arbetarbladet från förra valrörelsen får illustrera det.

kran2

Den här personen har vid 24-års ålder och med 10.000 skattade kronor i månaden inte alls betalat vad den har kostat samhället ännu, trots att den har haft turen att var frisk och ha ett välbetalt jobb. Personen har sannerligen inte heller skattat för den kostnad man kan tänka kommer i andra änden av livet. Eller för eventuella cancerbehandlingar eller annat som kan dyka upp vilken dag som helst.

En del personer har inte möjlighet att bidra i arbetslivet. Kanske beror det till och med på att arbetslivet skadat dem. Gör det dem till sämre? Verkligen inte.  Välfärdssystemet är heller inte tänkt att vara sådant, utan det är byggt just på att vi ska värna varandra och bygger på att vi är människor som vill varandra väl. Inte på att varje individ ska gå på ett ut, vilket man kanske kunde tolka av mitt exempel ovan. Helt enkelt för att vi har olika förutsättningar och drabbas av olika saker i livet. Det är ren slump vem som skadas svårt i en trafikolycka och behöver stöd resten av livet, eller vem som föds med allvarlig sjukdom som kräver dyra mediciner och hjälpmedel.

Vidare sådant som rättsväsende, infrastruktur, forskning, socialtjänst som finns där för barn som har det svårt … Vi vill alla ha det, men det blir så meckigt om var och en av oss ska köpa andel i forskare eller bygga sin järnväg. Allt det och mer därtill får vi. Men personen från urklippet och Leif verkar tro att det är saker som sköter sig av sig själva. Som bara dyker upp där som en naturlag i likhet med gravitationen. Men vi är några som vet bättre.

Vill du inte bidra? Varför inte då? Vilket system skulle vara bättre och som gynnar alla människor bättre? Eller skiter du i om det gynnar många? Är du en Leif med lite egoism i det hela?

Det är detta som är en avgörande skillnad i politiken. Den som gör oss till höger eller vänster. För den som nu trodde att ”det inte finns några skillnader i politiken”. Här är en.

 

Den där olycksaliga delningsbilden

För ungefär en vecka sedan delades en bild på Socialdemokraternas centrala Facebooksida som rönte mycket uppmärksamhet.

Jag har lärt mig att kommunikation sker på mottagarens villkor, och många mottagarna till den här bilden reagerade starkt. Med ogillande.

Partimedlemmar kände sig oerhört obekväma med sammankopplingen av gränskontroller och  Sveriges säkerhet och bild på en person med texten ”passkontrollant” på sig. Det var helt enkelt  lätt att tolka det som ett budskap om att till exempel asylsökande utgör ett hot för Sveriges säkerhet. Det tycker vi inte.

Många som röstar på oss eller sympatiserar med oss blev också väldigt besvikna. Jag hörde om många som, precis som jag, kontaktades av frågande och bekymrade personer, både medlemmar och icke-medlemmar som undrade vad ”partiet egentligen håller på med”.

Jag delade den känslan. Visst hänvisade jag till den förklaring som skrivits i anslutning (god kommunikation ska naturligtvis inte behöva en tillhörande förklaring), men det var ju känslan som förmedlades med bilden som var problemet. Oron den skapar hos de som verkligen inte vill se Socialdemokraterna syssla med den här typen av retorik, som misstänkliggör andra människor. Eller kan tolkas som att den gör det.

Nu är den här delningen borta från Socialdemokraternas Facebooksida.

Lika lite som jag hade att göra med hur den kom dit, lika lite vet jag varför den har försvunnit men jag vet att jag gillar att den är borta.

Jag blev Socialdemokrat för att jag tror på människors kraft, inte för att misstänkliggöra grupper av människor.

Jag vill också credda Centerpartiet, som använde läget till att planka texten om Sveriges säkerhet och lägga den på en bild av ett litet barn som får sjukvård. Klipskt av deras kommunikationsavdelning.

 

Sjukvårdspartiet fular

Så jättedåligt gjort av Sjukvårdpartiet i Gävleborg att sprida material med texten ”Rädda sjukhuset i Hudiksvall”.

I frånvaron av egen vilja och tydlighet jobbar Sjukvårdspartiet med att skrämmas med ett scenario som inte finns.

Jag hoppas för framtiden att det inte är det bästa de har att komma med.
Inom sjukvården i hela landet finns problem att lösa, så det här har seriösa politiker och väljare inte tid med.

Läs mer här.