Kategoriarkiv: Politik

Valrörelsen börjar få puls

micke

Helgen har varit full av dörrknackningar och stå i sossetält på stan och i dag valupptakt. Inte värsta peppen att se att just när vi ska ha det sista utomhus så kommer också regnet. Regnet vi saknade så mycket förut, så det är bara att hålla god min. Vaknade baknykter i morse och hörde regnet vräka ner. Inte många grader på termometern. Därför har jag en ylletröja på mig på scenen när jag ställer frågor till näringsminister Damberg. Han pratade om viktiga politiska områden som miljö, arbetsmarknad och välfärd. Och att S förstås är garanten för att inte ge SD inflytande i svensk politik.

Fortsatta satsningar på svensk välfärd och framtid, eller skattesänkningar som främst gynnar de rika.

Vi har ju stadsfest här i Gävle och om det kan man säga mycket. Jag har sett Linda Pira som jag gillar väldigt mycket. Jag har ett coverband som jag ogillar väldigt mycket, av princip. Jag psenderade hela gårdagskvällen och en del av natten i ett öltält. Det är utanför min comfort zone men jag gjorde det för att få umgås med folk jag gillar. Reslutat: Whiskeyröst i morse. Ärligt, vad är poängen med att umgås när man knappt kan höra vad man säger pga just tråkiga coverband?

Jag jobbar ändå på min folklighet.

 

Civil olydnad och att den här dagen är morgondagens historia

I veckan bestämde sig 21-åriga Elin Ersson för att stoppa en utvisning genom inte sätta sig ner på ett plan så att det inte kunde lyfta, om de inte tog av en person som skulle utvisas. Hon filmade allt och vi kan se hur hon rädd men rakryggad genomför (nästan) det hon tänkt. Hennes plan handlade egentligen om att göra vad hon kunde för en annan person än den som nu fick gå av planet, då den förste inte var med.

elin ersson

Internationell media rapporterar. CNN. Independent. The Guardian. I Sverige har detta än så länge vid en snabb googling främst fått mycket uppmärksamhet av rasistiska nyhetssidor, en artikel i en större tidning och Expressens ledarredaktion som är oroade över flygförseningar i samband med dylik livräddning.

Jag har sett filmen. Jag fick rysningar när jag såg den. Jag grät när hon grät. Den otroliga styrkan hon visade. Hur hon använde ickevålds-principen för att påverka det hon tycker är fel.

NE skriver om civil olydnad:

”civil olydnad, ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska. Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring. Civil olydnad bör skiljas från civilmotstånd, som riktar sig mot en illegitim överhöghet eller angripare. Kända förespråkare för civil olydnad har varit Henry Thoreau, Gandhi och Martin Luther King.”

Jag har varit aktiv i samhällsförändrande föreningar sedan jag var 14. Där har jag lärt mig om den här principen och möjligheten att använda den. NE ger exempel på personer som förändrat världen. Det finns en hel del fler, mer eller mindre kända. De har gjort sådant som gör att jag till exempel kan rösta och sitta i riksdagen som kvinna utan rika föräldrar. De har hindrat viktig natur från att skövlas och de har sett till att homosexualitet inte längre ses som en sjukdom. De har drivit fram tryckfrihetslag och strejkrätt.

I våras kom boken Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig ut. ”

oscarson

”Stina Oscarson har tillsammans med serietecknaren Sara Granér det senaste året arbetet på en handbok i att vara medborgare, en inspirationskälla och kunskapsbank i hur man skapar förändring i ett samhälle utan våld. Kort sagt: vad som krävs för att demokratin ska upprätthållas.

En viktig inspirationskälla är den amerikanske tänkaren och Right Livelihood-pristagaren Gene Sharps idéer om icke- våld som medel för samhällsförändring. Boken kastar sig mellan teorier om demokrati och samhällsförändring samt ger konkreta exempel på lyckad aktivism.”

Ett modernt dokument som belyser den här viktiga frågan. Vad kan man acceptera och inte. Vad jag kan acceptera och inte.

I våras satt jag i ett bra politiskt samtal om demokrati och politikens förutsättningar med en moderat. Där och då sade jag att ju äldre jag blir desto mer förbannad blir jag. Tålamodet är mindre. Jag har sett skiten gång på gång och är less på att behöva göra det igen. Den där ilskan driver mig framåt. Jag blir inte lugnare med åren. Vilket presenterades som en självklarhet av den andre. Det verkar lugnt att vara lagd åt det mildare hållet.

Frågorna gnager hela tiden. I våras deltog jag också i ett samtal arrangerat av Diakonia som handlade om människor runt hela världen som slogs för sina rättigheter just med icke vålds-principer. Aktivister. I det samtalet sade jag noga att jag har den största respekt för aktivister. En kort tid innan hade jag gjort radio med moderaten som också var med i Diakonia-samtalet och där låtsades gilla att personer tagit striden, men i radion använde ”aktivist” som skällsord. Hycklare. Det är som att föraktet mot människor som orkar stå upp för det de tror på fast det svider triggar igång så mycket hos just moderater. Men det förtjänar ett eget inlägg. Kunskapen om civil olydnads innersta väsen är också sådär. En Gävlemoderat skriver till mig på Twitter i dag när jag skrivit lite om detta: Så den friheten tar man sig själv när det passar?

Så här skriver Martin Smedjeback, som själv idkat civil olydnad: Aktivister bör tänka efter innan de överträder lagen, men också laglydnad bör övervägas. Många katastrofer har möjliggjorts av att vi människor lydigt har fogat oss i vad statsledningar har beslutat. Borde vi inte oftare ställa oss frågan: med vilken rätt låter jag bli att ingripa när förtryck och orättvisor sker? När vi slutar stirra blint på lagen och istället frågar ”vad är det bästa jag kan göra för andra?”, då tror jag vi kan skapa ett betydligt rättvisare och fredligare samhälle än det vi har i dag.

Välavvägt. Olika från situation till situation. Exempel där man släppt ut djur som sedan farit illa kommer jag aldrig att sympatisera med (där kanske jag och Martin tycker olika).

 

Land skall med lag byggas var kung Karl XV:s valspråk, och det är naturligtvis så. Det betyder inte att befintliga lagar är moderna, humanistiska, har relevans för dagen eller aldrig ska ändras.

I den gråzonen har jag respekt för Elin Ersson och för andra människor som arbetar för det de tror på, är transparanta med vad de gör, är beredda att ta sitt straff och inte skadar någon. Den som kämpar för rätten till liv är helt enkelt svår att angripa. Jag beundrar modighet.

Mitt engagemang har mer och mer kokat ner i det. Livet är det viktiga. Det här handlar om migrationspolitiken. Att jag har fler frågor än svar där är knappast någon hemlighet. Att jag långtifrån är ensam om att ha funderingar om det visar bland annat det här.

Eftersom jag vet hur barnsligt kul en del kan tycka att en ledamot av justitieutskottet skriver detta och kan göra slöa fåntolkningar som ”hon tycker det är okej att bryta mot lagen”, vill jag bara säga att om du skriver så har du inte förstått min poäng. Eller mer troligt, vill inte förstå. Det här handlar om ett försök till intellektuellt resonemang (även om jag måhända misslyckas) om det allra svåraste, där inget är svart eller vitt. Där juridik inte handlar om att ha rätt utan att få rätt. Där lagen inte är statisk. Där de modigaste driver på för humanism. Alla tänkande människor borde ta sig en runda i hjärnan om detta.

Med allt detta som bakgrund kokar mina egna åsikter ner i mångt och mycket det som stod i demokratiutredningen fångat i meningenCivila olydnadsaktioner bör emellertid ses som ett naturligt inslag i en mogen demokrati.”

På Facebook skriver Magnus Wennerhag:

Så här stod det i den statliga Demokratiutredningens slutbetänkande (SOU 2000:1a) om civil olydnad: ”Lagen kan vara formellt riktigt tillkommen, genom en demokratisk beslutsprocess, men ändå inte motsvara grundläggande moraliska principer. Den civilt olydige ifrågasätter inte lagstyret som sådant utan bara en, på moraliska grunder, enskilt orättfärdig lag. Därför kan civil olydnad rättfärdigas och i vissa fall till och med vara ett sätt att faktiskt värna rättsstaten. Vi instämmer och menar också att civil olydnad bör ses som en symbolisk och öppen handling som bör syfta till att väcka frågor och skapa en dialog. […] I dag står dessa medborgargrupper och företrädare för det etablerade samhället ofta långt ifrån varandra. Förståelsen för motparten tycks vara mycket liten. Civila olydnadsaktioner bör emellertid ses som ett naturligt inslag i en mogen demokrati. Det är därför absolut nödvändigt att det inleds en öppnare dialog om den civila olydnadens plats i den moderna demokratin.” (s. 205)

Även om en sådan skrivning kan tyckas fjärran från dagens politiska klimat, skrev år 2000 alla riksdagspartiers representanter i utredningen under på detta (förutom MP:s och V:s representanter som tyckte det behövdes mer långtgående skrivningar, och FP:s representant som tyckte skrivningarna var för ”oprecisa och accepterande”). Ibland förändras det politiska samtalet snabbt.

Min respekt till den som agerar för att värna liv utan att skada.

Vansklig hantering av GD i artikel där jag ”uttalar” mig

Just nu skriver Gefle Dagblad om arbetsvillkoren för väktare. Mycket viktigt.

I dag fick jag upp artikeln i mediebevakningen för att mitt namn nämndes. Det är en mycket otäck historia som den intervjuade Linda berättar från sitt jobb.

I artikeln ”citeras” jag. Och framstår som oerhört kallblodig. Man skulle ju lätt kunna tro att jag fått den här berättelsen om Linda till mig och sedan ska kommentera den, så som jag kanske hade önskat att det skulle ha gått till. Och som läsarna naturligtvis tror.

Det stämmer inte.

Den kontakt jag har haft med journalisten var via mejl i maj med honom och hans två studiekamrater.

Inledande mejl:

Hej!

Vi är tre journaliststudenter från Mittuniversitetet som jobbar i samarbete med SVT. Vi gör just nu en granskning som handlar om väktare och ordningsvakter och deras roll i samhället. I våran granskning har vi träffat många sakkunniga som tycker att lagstiftningen kring den här yrkesgruppen är förlegad och inte anpassad efter hur dagens samhälle ser ut. Därför skulle vi vilja ha politikens syn på den här saken. Har du möjlighet att ställa upp på en intervju som handlar om den här yrkesgruppens växande del i samhället?

Mvh 

Anton Gustafsson, Adam Larsson och Michael Sundberg.

Då var det väldigt ont om tid så vi enades om att jag skulle vara på deras frågor via mejl vilket jag också gjorde.

1, Tror du att det är det pga polisbrist som allt fler kommuner väljer att sätta in väktare och ordningsvakter för att upprätta lag och ordning? 

Det kan vara det, men det kan också vara en vilja att möta människors känsla av oro.

2, Hur ser du på att en ordningsvakt/väktare med två-tre veckors utbildning ska upprätta lag och ordning på gator och torg? Polisen som egentligen ska sköta det har tre års utbildning, hur går det ihop?

 De ska inte ha det som sin huvuduppgift. Det är polisens uppgift. Annat är komplettering. Det är så det går ihop.

Vi ska också skilja på väktare, ordningsvakter och skyddsvakter. De har inte samma befogenheter som polis oavsett.

Polisen har fem terminers utbildning, inte tre år, trots det avsevärt längre.

 3, Enligt folk som är verksamma i säkerhetsbranschen (Björn Eriksson och Ronny Fredriksson), samt experten Bo Wennström, så hävdar de att lagstiftningen gällande väktare och ordningsvakter bör ses över. De menar att lagstiftningen utformades på en tid när den här yrkesgruppens uppgifter var att hålla ordning vid dansbanor och liknande. Eftersom att det uppenbarligen inte är så i dag så tvingas ordningsvakter och väktare att jobba utanför lagen för att kunna sköta sitt uppdrag. Är en lagändring något som ni diskuterar i ditt parti?  

 Vi diskuterar frågorna löpande. Diskussionen är aktuell och inte på något sätt okänd.

 4, Utbildningen är som jag nämnde innan ganska kort. Många som jobbar som väktare och ordningsvakter ser på utbildningen som ”ett skämt” som inte förbereder dem nog för hur arbetet ser ut i verkligheten. Tycker du att utbildningen bör förändras? Och är det något som ni från politiken vill gå in och ändra på?  

 Det finns en del saker att titta på, men just nu har vi inget skarpt sådant förslag.

 5, Det pratas mycket inom alla partier om fler poliser och att lösningen med ordningsvakter och väktare inte ska vara permanent. Men att få fram fler poliser är väl en process som tar flera år? Är lösningen med ordningsvakter och väktare som den ser ut nu bra nog tills fler poliser är på plats enligt dig? Kan en viss privatisering av lag och ordning till och med vara bra? (Om ja varför?, om nej varför inte?).

 Det viktigaste är alltid att förebygga kriminalitet. Att se till att alla unga får en bra skolgång är en av de viktigaste sakerna vi kan göra. Så är det också med brottsbekämpande arbete, om man bedömer att det varit eftersatt så är det svårt att vända. Det regeringen nu har gjort är ju att utöka antalet platser, och ska öppna två nya polisskolor.

 På vissa ställen, i vissa sammanhang är olika former av vakter en lösning, och kommer att vara det oavsett antalet poliser då arbetsuppgifterna är olika.

 Polisen har långtgående befogenheter, bland annat när det gäller våldsmonopolet och många av polisens arbetsuppgifter utgör dessutom myndighetsutövning. I en rättsstat är befogenheter som ska vara förbehållna Polismyndigheten.

Vänligen

Elin Lundgren, Socialdemokraterna

GD gör alltså en viktig granskning men har inte kontaktat mig inför artikeln om Linda utan har helt enkelt lagt in:

”Regeringen utlovar 10 000 nya poliser till 2024. Gävleborgspolitikern Elin Lundgren, S, sitter i justitieutskottet och ser inga problem med hur ordningsvakter och väktare används i dag.

– Deras huvuduppgift är inte att upprätthålla lag och ordning, det är polisens uppgift. Allt annat är komplettering, säger Elin Lundgren.”

Utifrån sammanhanget och den fråga jag i grunden svarade på kan jag förstå om de som läser den texten tror att jag är empatilös när jag ”svarar” att jag inte ser några problem med hur ordningsvakter och väktare ”används.” Så har jag aldrig sagt.

Jag vill alltså förtydliga att det jag säger är ryckt från sitt sammanhang gällande artikeln om Linda och kommer från en annan frågeställning, ett annat sammanhang. Jag har heller inte blivit kontaktad av GD för att säga något i samband med den här artikeln/granskningen som de gör.

Ser jag problem med att människor inte är trygga på jobbet? Givetvis. Arbetsgivaren har ett enormt ansvar för sina anställda, vilket artikeln också speglar.

Hälsingland brinner och de billiga poängerna

hälsingevind

Det kanske kan verka i mina texter och uppdateringar nu att jag är helt politiskt off. Det är jag  inte. Jag är en intresserad människa, en politiskt förtroendevald. Båda parametrarna gör att jag aldrig stänger av.

När jag är i Paris, när jag är i Kiruna, eller som i går när jag var i Hälsingland håller jag koll och kontakt. Läser och funderar.

Det brinner det på flera platser i mitt hemlän och i andra län. Det är en förfärlig situation och alla som uttalat sig om att många människor just nu gör fantastiska insatser har helt rätt. Politiker och tjänstemän som tar ansvar för situationen. Volontärer av olika slag som står beredda. Det enda rätta. Jag högaktar er alla.

Så finns det också en blandad sörja i sociala medier, ibland också på krönikeplats här och där. De vill plocka (politiska) billiga poänger, ger historielösa redogörelser, vet vad som borde ha gjorts förut (fast det vet dom inte) men som själva inte lyfter ett finger. Någon ställer en budgetsatsning på elcyklar mot räddningsinsatser, andra hävdar förstås att dåligt med helt egna brandflyg i landet beror på att människor sökt asyl här. Kan jag tänka att folks huvud stekts i värmeböljan? Ursäkta uttrycket.

Vidare har vi ett haveri kring de ensamkommande ungas situation. Det finns mycket att säga om lagen och där vi är med den nu. Men det allra viktigaste, det skakar (igen) om livet och rädslan för allt hos många, många unga medmänniskor. Det är ovärdig hantering av dem. Kanske är det som Örnebjär (L) säger, att även om amnesti inte är ett sätt att föredra vore det utifrån vad vi gjort mot dem nu det enda rätta?

Som för övrigt, om jag känner många av dom rätt, gärna skulle ställa sig i främsta ledet och bekämpa svenska bränder. I fall någon undrar.

Jag tänker som sagt mycket på politiken, och det senaste året har jag uppehållit mig mycket vid hur vi ser på varandra på olika sätt. Hur vi följer unga pojkars öde i en grotta och hoppas att de ska hålla sig vid liv (förstås!) medan vi samtidigt utvisar unga, människor (som lärt sig svenska och står på tröskeln till att börja jobba) till Afghanistan, ett land som rapporterar ökade civila offer igen. Det är mycket jag inte får ihop.

De inhumana, rasistiska, nazistiska krafterna som i grunden är helt obegripliga för mig. Okunnigt fabulerande om ariska rasen, om nedärvda kulturer, om vikten av etnicitet. Våld under Almedalsveckan. Svårt att förstå samhällets avvägningar med att ge antidemokratiska krafter utrymme.

Vi har mer kvar att göra för att anhöriga till människor med olika behov av stöd för att få vardagen att fungera.

Vädret vi har nu. Jag tycker det är vidrigt. Vi ser vad det gör med matproduktionen. Vi ser vad det gör med skogsbränder. Fortfarande finns människor som tror att värmebölja är ett välkommet semestertillbehör. Det görs upp eldar och grillas. Om det här beror på något tillfälligt eller är ett resultat av klimatförändringar kan ingen säga. Men det jag kan säga är att jag gärna tar det säkra för det osäkra. Därför skulle jag uppskatta om miljön och klimatet och våra livsstilar på riktigt kunde vara föremål för en seriös diskussion och agerande. Inte för att det är valår i år, utan för att framtiden är lång.

Så ja, jag vilar kroppen och lite hjärnan. Som alla ska och bör för att orka hålla sig i trim. Men jäklar vad det maler. Stundtals mer än jag önskade.

Bilden är från gårdagskvällen och Östra berget i Söderhamn. Såg Hälsingevind, och att avsluta dagen med den solnedgången (åt Norrala till) och till tonerna av Engmans Kapell önskar jag alla.

 

 

 

Marknadshyror vill vi inte ha

Vi som bor i hyresrätt vill inte ha de så kallade marknadshyrorna som Moderaterna förespråkar. Så här skriver jag i GD om Moderaternas #HYRESCHOCK som Hyresgästföreningen (stolt medlem är jag) har undersökt.

”Vi socialdemokrater vill värna om allas rätt till en bostad, oavsett storlek på den egna eller föräldrarnas plånbok. Vi vill se ett starkare samhälle med en trygg bostadspolitik. Alla ska kunna bo!”

Läs allt här: https://www.gd.se/artikel/opinion/debatt/vi-vill-varna-om-allas-ratt-till-en-bostad

hyreschock

I går polisdebatt

debatt debatt1

Sanne tog några bilder. I går förmiddag hade vårt utskott debatter hela förmiddagen och en av dem var om motionsbetänkandet över polisfrågor. Det är bredare än så, det ingår också internationellt samarbete, passfrågor och vapenfrågor exempelvis.

Högst upp ser ni mig i ett replikskifte med moderaten. För sådana blev det, tre stycken. Om allehanda.

Jag försökte vara tydlig med:

Vi behöver fler poliser och polisanställda och det finns i budgeten från regeringen och Vänsterpartiet.

Vi har gjort en satsning på polisutbildningen och kommer att öppna två nya polisskolor liksom arbeta upp möjligheterna för distansstudier.

Löner sätts mellan parterna. Inte av politiker.

Antalet poliser är inte hela lösningen. Arbetsmetoderna måste också vara bra och moderna.

Vilka förutsättningarna polisen får för sitt arbete beror också på hur vård, skola och socialtjänst klarar sina uppdrag. Vi gör satsningar också där. Indirekt vinner polisverksamheten på det.

Miljösmart

calm

I dag kom ett pressmeddelande. Läs hela HÄR.

”Genom att handla begagnat på Blocket i stället för att köpa nytt kunde produktionen av cirka 22 000 ton plast undvikas under 2017. Det visar en studie gjord av Blocket i samarbete med IVL Svenska Miljöinstitutet.”

”Redan 2013 lanserade Blocket och IVL Svenska Miljöinstitutet en unik beräkning som visar hur mycket växthusgaser som kan undvikas årligen genom begagnathandeln. Nu har beräkningarna kompletterats med hur mycket nyproduktion av plast, stål och aluminium som kan undvikas.

För privathandeln på Blocket under 2017 är resultatet:

  • 22 000 ton plast, vilket motsvarar den samlade vikten av två Kaknästorn.
  • 122 000 ton stål, vilket motsvarar mängden stål som behövs för att lägga tågräls mellan Sveriges nordligaste och sydligaste spets.
  • 13 000 ton aluminium, vilket motsvarar samma mängd som 80 procent av de pantburkar som årligen återvinns i Sverige.
  • Minskat utsläpp av 0,8 miljoner ton växthusgaser, vilket motsvarar ingen biltrafik i Sverige under cirka 1 månad.”