Kategoriarkiv: Politik

I dag är det världsmiljödagen!

stekel

Den här gigantiska rackaren fick jag rädda ut i morse. Största jag haft inne. Nu är den ute och lycklig hoppas jag. Obs! Helt normalstort glas. Fatta så stor!

Dagen till ära har jag skrivit detta:

Purrhavre, sydpipistrell, sommargylling, storfjällig skoläst, mulmknäppare, klubbfibbla.

Du kanske inte visste att arterna fanns? Men det gör de, även om de är rödlistade av Naturvårdsverket. Vart femte år görs en inventering och rödlistning av hotade arter i Sverige, senast 2015.

Världsmiljödagen instiftades 1972 efter FN:s miljövårdskonferens i Stocksholm. Det är i dag den 5 juni och det är ett utmärkt datum att uppmärksamma miljöfrågor på.

Klimatet är den fråga som får mest utrymme i debatten, men vi ska inte glömma bort andra problem. Giftiga ämnen i naturen, hur plaster och partiklar påverkar i våra skogar och vatten. Hur avlopp, jordbruk, industrier och vägtrafik leder till övergödning. Hur skogsskövling, eller skogsstyckning (tex genom vägbygge) försvårar livsmiljön för många arter.

Vi är helt beroende av den biologiska mångfalden. Förutom att varje art som utrotas inte längre finns till för sin egen skull, riskerar ekosystem att rubbas. Konsekvenserna av det är svårt att överblicka. Insekter eller svampar som vi knappt ser är sådant vi inte ägnar någon större tankekraft åt, men i naturen spelar de en stor roll. Ekosystem kan rubbas när en art försvunnit, men också när arter införs. Det senare, invasiva arter, ställer till problem för den ursprungliga floran och faunan. Den vackra lupinen till exempel är vi många som uppskattar men den trycker undan andra arter.

Ett exempel på ekosystemtjänst är att vi människor är helt beroende av bin och andra pollinerare för att grödorna ska växa. En tredjedel av alla vilda bi- och humlearter är i dag rödlistade.

Den mat som vi äter, byggnadsmaterial vi vill ha mm produceras av system och komplexa nät av arter som agerar tillsammans uppgraderar grundämnen till näringsämnen. Utan en mångfald av arter fungerar det inte. Just nu pågår en av de största artutrotningarna i planetens historia. Om vi fortsätter i samma takt riskerar vi att mängden vilda ryggradsdjur minskar med två tredjedelar redan till 2020, jämfört med 1970 visar Living Planet Report 2018.

Sverige ska vara ett föregångsland och den socialdemokratiskt ledda regeringen är på. Det här är ett arbete som måste prioriteras för vår överlevnads skull och då duger det inte att skära ner 25% på Naturvårdsverket, som M och KD gjorde i den höstbudget som röstades fram med stöd av Sverigedemokraterna. Visst kan det tyckas hopplöst, men tex Naturvårdsverket visar att mycket kan göras. Investeringar i naturreservat och skyddade skogsområden är exempel på investeringar för biologisk mångfald.

Under förra mandatperioden satsade därför regeringen 4,3 miljarder kronor för att öka skyddet för biologisk mångfald och naturskogar, samt inrätta fler marina reservat. Vi avsätter även resurser för underhåll av naturreservat. I vårt län har till exempel Oranas naturresrvat i Gävle fått 500 000 för skötsel, stängsling, stubbfräsning och översyn av en färja. Ängar har restaurerats och används nu för bete. Mellanljusnans naturreservat i Ljusdal bildades 2015 och omfattar 1 041 hektar. En stor satsning på friluftslivet gjordes året därpå. Och det är viktigt. Enligt senaste rapporten är 800 arter i Gävleborg rödlistade.

Det finns förstås så oerhört mycket mer vi måste göra och en bra sak är att du kan göra något i dag. Bygg ett bihotell, sätt ut en bivattnare, spar delar av gräsmattan blomstrande, köp ekologisk mat som minskar användningen av bekämpningsmedel.

Ha en fin världsmiljödag!

”Extinction is forever. Endangered means we still have time”.

I förmiddags innan jag skulle vidare till Stockholm träffade jag en journalist på en av lokaltidningarna.

Han hade mejlat mig och en moderat riksdagsledamot en artikel om en klimatforskare. ”X har ett reportage med den mycket välmeriterade klimatforskaren Lennart Bengtsson. Han ger en ganska alternativ bild till hur allvarlig situationen är just nu, angående vårt klimat, samt hur Sveriges påverkan ser ut.

Jag skulle vilja att ni läser artikeln här under och så kan jag sedan ringa er och ställa frågor på hur ni dels ser på vad han säger och hur er bild är av situationen kring klimatet.”.

Och jag läste artikeln. Resonerade om den med en vän. Konstaterade översiktligt att den absolut gick emot den absolut största andelen forskare som annars pratar om klimatfrågorna, och att den går på tvärs med en del av de vanliga rubrikerna och till och med internationella överenskommelser.

Googlade sedan Bengtsson. Läste äldre och nyare texter av och om honom. Konstaterade att han är välmeriterad absolut. Konstaterar också att han kallar andra forskare för ”forskare”. För mig är det att ställa sig lite ovan andra, men det kanske inte hör till saken. Såg också att han ifrågasatte varför vi ska vara så duktiga i Sverige när frågan inte uppfattas som så stor i andra länder som han tyckte. Funderade lite på det och satte det i relation till Resumés artikel om Löwengrip och flyg.

”– Den här diskussionen kring miljöfrågan och flyg är en väldigt svensk fråga, den är inte speciellt global, så de bolag vi träffar behöver verkligen få kommunicera och hitta sin nya generation som flyger, säger Isabella Löwengrip till Breakit.”

Hur som helst hade jag skrivit till journalisten att jag inte riktigt förstod nyhetsvärdet men att det fick ju han bedöma. Visste alltså helt enkelt inte riktigt vad som är poängen med den här intervjun och det återstår väl att se om/när det blir en artikel.

Jag började klent, när han helt enkelt ville att jag skulle säga vad i artikeln jag särskilt vände mig emot. Tog hans papper och missade att artikeln började efter hans planerade frågor, och när jag snabbskummade pekade jag på hans kommande fråga om det där med att andra länder inte verkar bry sig, och drog sambandet ovan med Löwengrip. Stackars journalisten som fick påpeka ”det där är mina frågor”. Så kan det gå. Det var mest en rolig bisak. Även om jag kände mig som en korkskalle där och då, men så går det när jag hade läst innan och rört ihop i huvudet olika som var samma så att säga.

Därefter fann jag mig alltså i en situation jag inte riktigt tänk att jag skulle vara i. Upplevde att jag förväntades kunna bemöta de exakta påståendena Bengtsson har och försvara världens rätt samlade forskarkår. Jag kan inte de exakta siffrorna och procenttalen, då jag inte jobbar med frågan dagligen. Så det blev något svamligt om smältande isar och sjunkande Söderhavsöar. Vilka öar då? Kunde jag inte namnet på, men mejlade artikel efteråt som beskrev detta. Fick svaret att det handlade om naturlig havshöjning. Vilket inte var vad de som uttalat sig i frågan trodde.

Jag höll i alla fall linjen om att ingen kan se in i framtiden, att det är sant att många i Sverige kanske inte känner av att man drabbas av detta dagligen, att det rullar på, så det är svårt att veta både exakt vilka konsekvenserna blir och precis när de ska hända. Jag kunde inte svara på varför sådant man förutspått på 70- eller 90-talet ännu inte hade hänt. Jag kände helt enkelt att jag som politiker fick stå till svars för sådant som inte är mitt område att svara på. Jag kunde inte heller exakt redogöra för HUR vi skulle genomföra omställningen. För jag vet inte heller det. Men jag pekade på transporterna och vad vi äter som stora och viktiga delar. Jag fick frågan om det inte kommer att kosta, jo.

Jag fick också frågor om bensinuppror och ungefär om det är rättvist att folk på landet ska behöva betala för en omställning fast vi bor i ett land med växtlighet som också knyter upp väldigt mycket koldioxid så att v liksom på totalen gör vårt.

Jag vidhöll att frågan är global, att Sverige ska göra så mycket vi kan och att jag, i likhet med vad många ledarskribenter skrivit bra om, tänker att bensinupproret handlar om många saker som boende på landsbygden är upprörda över. Men jag kommer ju från landsbygden, jag vet väl hur det kan vara att bo där. Att man behöver och vill ha bil. Precis som många i stan. Kände mig som värsta miljöpartisten när jag fick förklara att bilen inte är problemet, utan drivmedel. Och att omställning kan subventioneras om man vill det.

Jag pratade också om att klimatförändringar gör att arter kan försvinna och att ekosystem kan rubbas, men helt oöverblickbara konsekvenser för oss.

Jag fick också frågan om hur jag egentligen skaffar kunskap om den här frågan. Kanske borde frågan ha kommit till mig som politiker innan, men ingen har frågat det innan. Jag svarade att jag i grunden har en lärarurbildning inom detta område, att jag går på seminarium och läser. Och naturligtvis på specifik fråga läser mycket media.

Jag skriver inte det här för att jag tycker att journalisten ställde konstiga frågor, det vill jag betona. Men jag hade nog bara inte -korkat möjligen- tänkt att jag så ingående skulle sitta där och ensamt ha lösningarna på klimatkrisen rätts å detaljerat helst och att jag skulle göra det i kontexten av en forskare som tycker att vi kan chilla lite i de här frågorna. Även om han själv 2009 (tack google) sade att det inte fanns någon anledning att vänta med att ställa om samhället. Han verkar vara av en något annan åsikt nu.

Jag var också väldigt tydlig med att jag inte vet hur andra länder förhåller sig till frågan jämfört med Sverige. Om det är så att vi överdriver här. Ingen aning faktiskt.

Och jag tycker heller inte det är märkligt att ett barn är den som driver frågan hårdast i världen. Det är väl snarast ett underbetyg till vuxenvärlden om det är något.

Det kändes NÄSTAN som om jag skulle få berätta varför det inte är sant detta med chemtrails. På den nivån.

Nu vet jag ju inte vad vinklingen kommer att bli, men jag ville skriva det här för att säga att det kändes så oerhört märkligt i mig att plötsligt finna mig i en situation där jag förväntades bemöta och komma med en massa lösningar, vilket jag inte uppfattat från början. Då hade jag lagt natten på inläsning, eftersom jag jobbat med frågor om rättsväsendet och nu med bostads- och familjepolitik närmast …

Jag var till och med så tagen (sinne för drama hos mig genom att säga så) att jag kontaktade min forskare (som jag var i utbyte med) och som nu är boss på Kew Gardens och undrade vad han ansåg om detta och delgav min känsla.

Gällande det internationella engagemanget:  ”Vad gäller varför inte andra länder bryr sig så mycket som Sverige är det nonsens. Här i UK pratas bara om det t.ex.”

När jag gick från intervjun var jag lite sådär ”men tänk om allt är en överdrift-känsla”. Blev sedan arg för att jag hamnade där. Min forskare (jag gillar att kalla honom så): ”Problemet är det som ibland beskrivs som ’långsamt våld’ – något som händer gradvist och det är svårt att peka ut en enda konkret händelse av betydelse. Till skillnad från t.ex. ’11e september’-attentatet. Klimatförändringar (och förlusten av biologisk mångfald) sker gradvist. Hans argument håller dock inte. Det är en stor mängd forskare och forskningsresultat som stödjer Greta Thunbergs krav på omedelbara förändringar. Jag håller med dem och det är inte ett politiskt budskap som han skyller på (i t.ex. hans wikipedia-sida) utan ett evidensbaserat resultat.”

Han delade också ett citat han fått höra i dag: ”Extinction is forever. Endangered means we still have time”.”

Det blev en lång och bitvis rörig text som jag halv ett på natten inte har ork att korra eller pilla med.

Bara konstaterar: Jag fick i dag göra något jag aldrig hade trott att jag skulle behöva göra, få gå i försvar för att vidta åtgärder för att försöka hejda klimatförändringar utifrån den ökande växthuseffekten. Vad lustigt.

 

 

Debatt hos Naturskyddsföreningen

I fredags var jag och debatterade EU och miljö och klimat hos Naturskyddsföreningen.

Jag sade inledningsvis att med tanke på vilka partier som hörsammat inbjudan skulle det nog inte bli en sådan hård debatt. Det hade jag rätt i, men det var också kul!

Vi som var där representerade förutom S också Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet, Partiet Vändpunkt och Liberalerna.

debattis

I Naturskyddsföreningens rapport kan du läsa:

Socialdemokraterna Ökad ambition i både ord och handling Socialdemokraterna ställer sig också bakom 17 av 18 miljöpolitiska förslag. Inför valet 2014 ställde sig partiets nu sittande parlamentariker bakom 10 till 11 av 15 förslag. I Naturskyddsföreningens granskning av mandatperioden blev utfallet något bättre och de landade på mellan 78 till 81 procent bra miljöröst. Fyra av fem socialdemokratiska ledamöter fick miljöbetyget bra. Jytte Guteland harstuckit ut som drivande i miljöfrågor, inte minst rörande klimat och miljögifter, och fick därför utmärkt miljöbetyg. Socialdemokraterna har visat att de i hög grad håller sina miljölöften på EU-nivå och deras höjda ambitionsnivå är därför lovande. I Socialdemokraternas valplattform ligger fokus främst på en skarpare och rättvisare klimatpolitik, och åtgärder för en cirkulär ekonomi. Exempelvis vill de ställa hårdare krav på stora utsläppare och sätta högre klimatmål.

En text om kvinnor i samhället

I dag den 24 maj är det hundra år sedan riksdagen klubbade allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.

Vi vet att de som gick före oss och tog striden för detta fick kämpa riktigt hårt. Jag letade i gamla artiklar och fann bland annat de här argumenten i Nya Dagligt Allehanda 28/5 1913.

”Kvinnornas impulsivitet och benägenhet att följa med strömmen –lägg märke till deras slafviska lydnad under klädedräktsmoderna!- medför faran, att de under inflytande av en tillfällig stark tidsinriktning kunna kasta en öfverväldigande röststyrka åt en sida, hvarigenom statslifvets jämnvikt och dess lugna utveckling äventyras.”

”Flera kvinnor kommer ständigt att sätta sina känslor af personlig tillgivenhet öfver hänsyn till den opersonliga staten och den abstrakta tanken på det allmänna bästa. Gällde det t. ex. valet mellan ett krig, som skulle sätta deras käras lif i fara, och en fred, som skulle sätta förödmjukelse för nationen och måhända rent af dess fria tillvara illusorisk, så är det anledning att frukta, att flertalet röstberättigade skulle rösta för freden”.

När man läser ovan citat kanske man lite förhastat drar på mungipan och tänker att tankegångarna hör till det förflutna. Det gör det inte. Jag ser hur det fortfarande lever kvar. Kvinnors utseende bedöms och kritiseras hårdare än mäns. Kvinnor förlöjligas för att de antingen bryr sig om sitt utseende – eller för att de inte gör det. Klassisk dubbelbestraffning.

Kvinnor anklagas också i dag för att vara för känslosamma. Det blev tydligt i flyktingströmmen 2015 då vi fick höra att kvinnor som engagerade sig för flyktingarna gjorde ”lite för mycket” och var blödiga. Hur det nu någonsin kan vara något fel i att vilja hjälpa andra människor, men liksom 1913 är hårdhet att föredra framför mjukhet. Krig framför fred.

För två år sedan sa den högerkonservativa politikern Janusz Korwin-Mikke i parlamentet

– Kvinnor måste tjäna mindre än män. De är svagare, mindre och inte lika intelligenta

Korwin-Mikke har i parlamentet också förolämpat flyktingar och gjort en nazisthälsning.

Jag lyfter det som ett exempel för att visa att de som tror att vi alla har förflyttat oss till ett mer modernt förhållningssätt har fel.

Rättigheter som vi vunnit och därefter tagit för självklara ifrågasätts allt oftare när högerextrema partier nu mobiliserar i Europa: rätten till våra kroppar, till inflytande, till fri media och att som kvinna vara aktiv på den politiska arenan.

Att begränsa kvinnors rättigheter är inte den politik de högerkonservativa partierna predikar i valrörelser, men det är den politik som de driver.

Det gör mig förbannad att vi kvinnor än i dag behöver utkämpa samma strider som vi sedan länge borde ha vunnit. Det gör mig ännu mer förbannad att det finns de som motarbetar det redan vunna.

Kvinnors rättigheter ska stärkas, inte inskränkas. Använd din röst till en röst för allas rättigheter. På söndag och alltid.

Elin Lundgren, Ordförande, Socialdemokraterna i Gävle

Var inte rädd för politiken

För några dagar sedan när senaste numret av Daisy Beauty kom i lådan blev jag jätteglad. Det är jag fortfarande. Skitsnygg framsida också med 80-talsvibbar.

Läste förstås reportaget om den highlightade profilen noga, Lina Hedlund. Hon är ju hälsing och hälsingar är alltid intressanta. Jag vill veta vad det blir av oss.

Men slutet på artiklen har gnagt i mig sedan dess. Lina säger något som inte är nåt ovanligt att säga. ”Jag vill inte bli politisk men”.

Denna gång sammankopplat med en mycket politisk åsikt.

IMG_3916

Jag är jätteglad över att hon tycker så, världens klyftor är förstås helt skruvade.

Men varför vill hon inte bli politisk?

Jag känner massor av bra folk som har åsikter av den här karaktären. Dvs klart politiska åsikter där man vill fördela rättvisare. Men som är livrädda för att det ska låta politiskt.

Vad är problemet? Fördelning är politiskt.

Och ni behövs oerhört som debattörer, opinionsbildare och faktiskt också som politiker.

Summerar vecka 12

Hela måndagen var jag i Stockholm på fördjupningsdag med polisens nyvalda insynsråd. Jag sitter nu förutom i det nationella också i regionpolisrådet för hemregionen, Mitt. Vi pratade om olika saker, bland annat gränspolis, polisutbildningen och polisens satsningar framåt.

Har lite svårt att skaka av mig hur SD-representant framhärdade i att polisen kvoterar in människor med utländsk bakgrund på utbildningen trots att ansvariga berättar att det inte är så. Men hon visste bättre för hon hade hört … Sist jag kollade hade andelen med utländsk bakgrund sjunkit.

Den här veckan var det sk plenifri vecka, dvs inga vanliga möten i Stockholm. Så jag har förrättat två vigslar i Gävle, träffade Företagarna som jag skrev om, blivit intervjuad av en skolelev, åkt till Söderhamn för att utföra en revision och hållit i en träff för ordföranden i Gävles socialdemokratiska föreningar till exempel. Förutom det vanliga mejlandet och läsandet.

Detta har ju också gjort att jag kunnat promenera hemma på kvällarna.

gävlesnyggt

På fredagen åkte jag först till Uppsala. Tillsammans med Sanne träffade jag Barnombudet i Uppsala. Roligt var att där jobbar bland annat Lisa som jag känt i många år via nykterhetsrörelsen! Till exempel har hon också varit generalsekreterare på UNF! Vi talade om olika situationer där barn blir väldigt utsatta.

Så vidare till Stockholm och första mötet gällande utredningen för Strängare regler om utländska månggiften. Uppdraget är ska redovisas i början på nästa år.

Så till kongressen i Örebro! Jag kom på fredagskvällen när allt redan varit igång ett gäng timmar och sent på natten fick delegationen gå att lägga sig. Visst är det fantastiskt att de digitala systemen aldrig funkar på såna där tillställningar. Oklart hur de som planerar aldrig lyckas pricka rätt i tidsåtgång. HÄR kan du läsa allt viktigt om kongressen. Jag rekommenderar särskilt Stefan Löfvens tal. Det innehåller bland annat ett stycke om sk hedersförtryck av kvinnor.

Döm om min förvåning när jag inför Agenda på söndagskvällen hörde SVTs säga att Stefan skulle utfrågas om varför hedersproblematik var känsligt för Socialdemokraterna. Jag har nu varit medlem i drygt 15 år i det här partiet. Jag har ALDRIG upplevt att hederproblematik är något som är känsligt eller att diskussionerna på något sätt trycks tillbaka. Tvärtom är de ytterst levande, och har också resulterat i åtgärder. Varsågod att googla. Mer att göra finns, absolut! Och det vet alla politiker. Men vi vet också att sådant som sker mellan människor är det allra svåraste att både reglera och bevisa. Om någon nu undrat varför man inte får slut på skit över en natt …

kongressen

Det var kongressfest också. Det bästa med den, förutom sällskapet, var att det var allsång på Vi bygger landet. Denna fantastiska låt som vi också sjunger i nykterhetsrörelsen och som jag därför sjunger säkrare än Internationalen.

Jubileumskören har nämligen sjungit in en hoper folkrörelse/arbetarrörelselåtar och de finns på Spotify. Given humörhöjare! Fab! Läs om det HÄR och se fina bilder.

låtar

Innan helgen var över hann jag också fira ett par syskonbarn som fyllde tolv år. Vad önskade sig dagens ungdom? Eltandborstar. Det finns hopp om folkhälsan!

 

 

Oron för förändring

I helgen hade S-kvinnor Gävle träff och gäst var Sinikka Bohlin. Sinikka har hållit på med politik vääääldigt länge och var riksdagsledamot fram till 2010, när man kan säga att jag tog över från Gävle. Hon jobbade mycket med miljöfrågor och nordiska frågor. Duktig!

En av de viktiga saker som hon sa och som jag tänkt på ett par dagar är vår inbyggda rädsla för nyordning. Också i det lilla.

Lokalpolitiker brottas ständigt med att hitta bra lösningar, de bästa strukturerna. Inte sällan möts det av motstånd, nästan egentligen vad man än ska göra för omstrukturering. Minns när vi lade om missbruksvården i Gävle under min tid i socialnämnden. Kanske det första stora och svåra jag gjorde, också rätt oerfaren. Men, som jag förstått det har det blivit bra. Ingen har som jag sett bett om att få tillbaka den gamla organisationen.

Hur som. Sinikka berättade om 80-talet och när de drev omorganisation och ombyggnad på äldreboenden. Hur anhöriga hävdade att ingenting behövde göras, allt var bra.

Sedan fick man nya, enskilda rum med pentry, toaletterna byggdes om så folk faktiskt kunde komma in på dem med sina hjälpmedel osv. Det blev bra! Jättebra!

Vi kan väl aldrig stilla oss och tro att det vi har nu alltid är det ultimata. Om de hade trott det förut skulle vi ha haft en sjukvård som på 50-talet. Eller förstås vilken tid som helst som skulle vara exemplet. Det vill man ju inte!

250px-Bohlin

Bekämpa dödsolyckor på jobbet

kraftttag

Hittills i år har tolv personer omkommit på jobbet. Att förhindra dödsolyckor är en viktig prioritering för regeringen. Därför tar nu sex ministrar ett gemensamt initiativ för att tydligt markera att dödsfall i arbetet är helt oacceptabelt.

Läs pressmeddelandet HÄR.

”Svenska folket har således röstat fram en riksdag som inte med enkelhet kunde bilda en regering”

Den här jättebra texten skrev centerpartisten Fredrik Jarl på sin Facebook den 18 januari:

”Jag är faktiskt riktigt trött på ”förståsigpåare” och andra politiska kommentatorer som menar att ”politikerna” har skött regeringsbildandet dåligt. Jag har inte hört någon av dem förklara hur man skulle ha agerat i stället. Jag har hört flera önsketänkanden, men önsketänkanden om hur ett eller ett annat parti borde agera resulterar inte i att en regering kan bildas. Problemet har ju varit att alldeles för många har varit låsta i sina positioner, och om inte C och L tagit initiativ för att lösa upp knutarna hade vi fortfarande stått utan regering.

Hörde nu senast Lotta Gröning lägga ut texten i TV4. Det var ingen hejd på hur dåligt politikerna hade agerat. Hennes lösning? Jo, att S skulle ha släppt fram Alliansen. Det tycker jag också hade varit en klok lösning, för Socialdemokraterna skulle verkligen behöva fundera över vilken roll som partiet ska spela i svensk politik framöver. Men vi vet vad Löfven svarade på uppmaningen att släppa fram Alliansen – ”Glöm det!”.
Det skulle ha kunnat bli ett alliansstyre tillsammans med Miljöpartiet. Det var en absolut framkomlig väg. Men hos M och KD fanns det inte någon egentlig vilja att få till ett sådant styre. Så viktigt var det alltså inte att hålla ihop Alliansen och ta över makten. Hellre ville man alltså förlita sig på stöd högerut.

Man kan naturligtvis säga att politikerna inte borde ha blivit överraskade över att det skulle bli så här mot bakgrund av opinionsundersökningarna före valet. Lika relevant är det då att säga att svenska folket knappast heller ska vara särskilt överraskade över svårigheten att bilda regering. Partierna var relativt tydliga med sina positioner före valet – möjligen att M och framför allt KD var mer avståndstagande till SD före valet än efter. Men även före valet placerade Ebba B-T KD som partiet närmat SD.
Svenska folket har således röstat fram en riksdag som inte med enkelhet kunde bilda en regering. Om en majoritet egentligen vill ha en Alliansregering så borde de som så önskar ha låtit bli att rösta på Sverigedemokraterna. Den som har röstat på SD kan inte gnälla över att det inte blev en Alliansregering, för den bär till stor del skulden för att så inte blev fallet. Hade Allianspartierna samlat 144 mandat i stället för 143 hade vi för flera månader sedan haft en Alliansregering. Så är det.

De allra flesta av de här förståsigpåarna som har uttalat sig, om hur dåligt politikerna har hanterat den parlamentariska situation som väljarna har röstat fram, har aldrig suttit och förhandlat politik med andra partier och samtidigt ha ansvar för att stå upp för den politik som medlemmarna har beslutat och som man har gått till val på. Jag är väldigt glad över att jag har sluppit att sitta med det ansvaret.
Min uppfattning är dock att den som vill bilda majoritet, eller vill styra en politisk församling i minoritet, bär ansvaret för att samla ett tillräckligt stöd för att kunna förverkliga detta. För Stefan Löfven var viljan att få fortsätta att sitta som statsminister så pass stark att han accepterade att genomföra en kraftig liberal reformagenda. Jag kan konstatera att Ulf Kristerssons vilja att bli statsminister inte var lika stark, för då hade han satt sig och förhandlat fram en sådan möjlighet med S eller MP.”

Varför tycker jag att den är så bra? Därför att den bland annat svarar på frågan som jag fick i radio i fredags –Men vaaarför har det tagit så lång tid? Tja, har någon missat hur valresultatet blev? Vilka låsningar som finns inbyggt i det? Verkligen?

Och jag gillar att han också säger det här mot slutet: De allra flesta av de här förståsigpåarna som har uttalat sig, om hur dåligt politikerna har hanterat den parlamentariska situation som väljarna har röstat fram, har aldrig suttit och förhandlat politik med andra partier och samtidigt ha ansvar för att stå upp för den politik som medlemmarna har beslutat och som man har gått till val på.

Det är helt tydligt för mig att fler behöver prova politiken framför att mest tycka. Det är skitsvårt och det finns plats för fler.

”Eftersom det är vuxna det handlar om”

Jag vet att det inte helt populärt att kritisera egna, sittande ministrars uttalanden. Så jag passar på nu när personen i fråga inte längre är minister.

Det handlar om DEN HÄR artikeln i Expressen från den 18 januari. Problembilden är alla unga ensamkommande som fått uppehållstillstånd för studier, men inte har någonstans att bo.

Självklart är de inte ensamma om det allvarliga problemet. Det är därför vi måste bygga mer!

I alla fall. Det finns mycket att säga om det. Mycket man kan ha ett hjärta med i, bry sig.

Men man kan förstås också säga så här:

text1

Det lämnar mig med så många frågor. De har verkligen inte samma förutsättningar som andra unga i Sverige. De har tillexempel inte föräldrar och i en del fall saknas också andra nätverk. En del har ju haft tur och bor hos svenska familjer som öppnat sin dörr för dem. Som ställer upp utan någon som helst betalning från samhället.

Men det där att säga att man har det egna ansvaret för sin boendesituation eftersom det är vuxna. Säger vi generellt så när människor inte ha någonstans att bo? Vi brukar väl inte göra det, utan tycka att samhället ska byggas så att det är tryggt för alla.

Otäckt att uttrycka sig sådär om unga ensamkommande som bor ute och sliter med skolgång.

Brukar anamma mormors ”alla får skämmas för sig själv” då det är bra och spar mycket tid och energi, men ibland skäms jag ändå för det andra säger och gör.

I bästa fall föreligger någon slags feltolkning.