Arbetarekommunordförandekonferens

Lunch till Lunch över helgen på Arlanda. 250 av landets ordföranden i arbetarekommuner, dvs socialdemokratiska ordföranden för respektive kommun. Tillkommer ledamöter ur partistyrelsen och några statsråd.

Alltså, inte kommunalråd eller så, utan den som är ordförande för organisationen Socialdemokraterna. Som jag är i Gävle sedan 2011.

Vi har ju hela förmiddagen kvar, där Margot Wallström just nu orienterar oss om läget i världen och om FN:s säkerhetsråd.

Lena Rådström Baastad valdes i går till ny partisekreterare på partistyrelsens möte, så hon har fått en bra möjlighet att visa vem hon är nu.

Konferensen har överträffat mina förväntningar. Den har känts meningsfull och aktiverande och jag tror det håller fram till lunch. Löfven har talat liksom Rådström Baastad så klart. Och nu Wallström då. Bra grupparbeten och hela grejen smart upplagd och inkluderande. Min grupp/mitt bord är en bra blandning av människor och alla är engagerade. Underhållning med stråkar. Välordnad middag, bra och smidig location.

Det är skönt att veta att vi alla sliter med ungefär samma saker. Men att det också går.

Från Gävle är också Daniel Olsson med, eftersom han sitter i partistyrelsen.

ako

Studiebesök i Grekland

Delar av justitieutskottet har varit i Grekland. Fokuset var flyktingsituationen i Grekland som är ett vanligt förstaland i EU att komma till. I dag har vi besökt Asylmyndigheten (som är en ny grej i Grekland), statssekreteraren på Justitiedepartementet, Doctors of the world och UNHCR.

På asylmyndigheten:

Grek1
Vi har uppdaterats på både det ena och det andra. EU behöver verkligen hitta ett bättre system för mottagning med fördelning av människorna osv. Inga nyheter.
Vi har ställt många frågor kring situationen för kvinnor och barn. Sexuella övergrepp inte alls ovanliga. Inga nyheter det heller dessvärre.
Precis som i Sverige har flyktingarna långa, långa väntetider hos myndigheterna.
Vi hade också möten med gränsbevakningen och justitieutskottet innan vi flög till Thessaloniki.

Där besökte jag besökte Lagkadikia camp.  Väl medveten om att regeringen valt den pga finns värre camper. Cirka 850 personer. Ca hälften barn. Boende i rätt stora ordentliga tält. Moduler på ingång. Ingen möjlighet att laga egen mat. Finns bra vattentappar, tvätt, toa, duschar samt tillgång till sjukvård via Doctors of the world. De försöker själva organisera undervisning, vilket går okej men kan ej ersätta riktig skola för barn. Om tre veckor startar grekiska skolor och då ska de asylsökande barnen komma med. Totalt bor nu 60000 asylsökande i Grekland. Som förstaland har massor av människor strömmat genom landet. Min tolkning av allt jag lyssnat in från NGOs, myndigheter, politiker och asylsökande är att människor vill längre norrut och det vill Grekland också att de ska.
Spontant, Sverige tog emot 163 000 personer förra året. Många kommer att få stanna. Grekland har långt färre än den siffran just nu.
Människorna i campen är trötta på att vänta, att livet står stilla. De har tråkigt och har ingen aning om vad som ska hända. Drivna personer har tagit tag i möbelsnickeri, bio, tidningsproduktion, barnverksamhet och mycket annat. Men att aldrig få veta när besked kommer tär hårt. Eller om de plötsligt bara blir förflyttade. Lekplatser och basketplan är på väg dit. Människor kan komma och gå som de vill.
Just den här campen är ganska lugn men bevakning/polis finns förstås. Sjuk grej är att de får betala 100 euro bara för att få göra en polisanmälan om det skulle behövas. Hur många har råd med det? Jag pratade mycket med jämnåriga kvinnor i lägret och förhörde mig om deras säkerhet. De tyckte den var okej, iaf de som hade sina män med. Uttryckte sig lite svävande om det var så att man var ensam kvinna.
Vet från andra håll att kvinnor utnyttjas och blir gravida i lägren. Särskilt kvinnor med afrikanskt ursprung ses som tillgängliga.
EU:S omfördelningssystem måste komma igång. De här människorna behöver få tillbaka sina liv.
Och krigen måste få ett slut.
Det här är lite fakta. Att fånga känslor i text går inte riktigt.

grek3

Vanlig blandad måndag

Jag har i dag haft ärenden till Arkiv Gävleborg och Biblioteket. Jag har haft planeringsmöten med personerna på bilden samt min valkretsombudsman. Jag har skrivit en debattartikel, svarat på och skickat en hel del mejl. Bestämt olika datum. Promenerat i det fina vädret. Gjort ett grovt utkast på den verksamhetsplan. Pratat med en journalist.

Nu ska jag strax stänga datorn och ta itu med andra projekt.

kam

Vanlig blandad söndag

Sovmorgon. Bakade sockerkaka. Fick besök och vi sorterade gamla protokoll. Legat i sängen och läst. Lagat mat. Skrivit utkast till motioner och interpellationer till kommmunfullmäktige, ringt överenskomna samtal och till mormor och en vän utöver det, promenerat två timmar och handlat lite. Det är det som blev. Nu ska jag äta kvällsmat och läsa lite mer.

Det är en söndag. En vanlig söndag.

Kakan och Hanna, I love U

kakis

Bilden är som ni ser från Kakans insta. Snyggaste tjejerna!

I dag arrangerade Gävle teater Balkongfesten i Gävle. Det är ett väldigt roligt arrangemang med blandade aktiviteter och artister som passar alla åldrar.

Jag såg Monica Törnell, Frida Scar och Linda Pira. Alla riktigt, riktigt bra. Hiphopen får mitt hjärta att svänga av glädje.

Något annat som gör det är kvinnor som bara äger och levererar och som jag inspireras av. Och som av världens lyckligaste slump var de konferencierer i kväll.

När de tog lite paus för att kolla in Pira från gatan (som vi andra) så samlade jag ihop mig för att berätta för dom att jag tycker de är cirka bäst. Så jag gjorde det. Hasplade ut mig det och framstod möjligen som lite obalanserad, men de blev i alla fall glada och kramade mig!

Detta och när jag träffade Elin Ek är stora ögonblick i mitt liv! Verkar ske med tio års mellanrum.

Det var helt enkelt gott om duktiga kvinns som fick utrymme i kväll. Härliga tider!

Dag om kampanjarbete

Partidistriktet bjöd in till en dag om kampanjarbete. Massor av val framför oss. Kyrkoval, allmänna val, EU-val.

Välarrangerat och många trevliga kamrater jag inte sett på ett tag. Dessutom, som alltid på matstället på Konstcentrum, riktigt god lunch. Har en del punkter att gå vidare med. Som vanligt.

Jag och Linneá, en riktig stöttepelare.

idag

Två dagar i Gävle

Torsdag och fredag har Gävle arbetarekommun stått värd för den första av flera konferenser om folkrörelsearbete som vi gör tillsammans med arbetarekommunerna Borlänge, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.

Alla vi är de största arbetarekommunerna i våra partidistrikt och många frågor är av organisatorisk karaktär är det lättare att prata med arbetarekommuner som har ungefär samma förutsättningar som.

Fokus på första träffen var medlemmar och valberedningsarbete. Ser redan fram emot nästa träff. Vi har några saker vi ska ta tag i direkt, av allt som vi har att göra. Alltid.

Vad gäller den tiggerifråga som blev så het plötsligt och olyckligt tycker jag Philip sade det bra i går.

botström

Nystart

Jag är lite avundsjuk på men självklart mest glad för de personer jag känner som verkligen vänt upp och ner på sin tillvaro för att göra helt nya saker den här hösten. Som fattat modiga beslut, som insett att tiden är redo, som flyttar, som slutar, som börjar, som ska bygga upp en ny tillvaro.

Lika delar kittlande, lika delar skrämmande.

Hjulspår brukar man prata om, och att rulla på i samma går väl utmärkt om man är helt nöjd. Om man inte är det är det ens eget ansvar att hitta på nytt.

Jag är relativt nöjd, men tycker om när saker förändras lite. Därför ska jag fundera på hur jag ska göra en variant som passar mig.

Det ska bli så spännande att följa mina vänner. Övertygad om att det kommer att bli klockrent.

Pride-minnen

Jag har förstått att arrangörerna av Gävle Pride känner sig lite överväldigade över allt. Det förstår jag och jag gläds med dem. Kommer att bära minnet med mig varje dag som den finaste av sommarpärlor.

Jag kan heller inte låta bli att undra. Vad händer med ett barn som tillsammans med sina föräldrar invigs i tanken i Pride, och som får delta i festen men också lära sig om varför den finns jämfört med ett barn som får höra föräldrar muttra något hemmavid där Pride flashar förbi på TV, nåt negativt om bögar som spökar ut sig?

Markus bilder.

pridis pridis2 pridis3

 

 

Det ljusa.

Mig gör den ingenting att flottig sol och kväljande värme försvinner till förmån för friska vindar och dagar då det är lätt att andas.

Däremot tycker jag illa om när ljuset försvinner. Maj och junis underbara ljusa sommarnätter som aldrig tar slut, det är det finaste som finns.

Nu börjar dunklet lägga sig relativt tidigt igen (men jag vet att det blir MYCKET VÄRRE). Den här bilden tog jag runt 21:30 i måndags, då jag precis avrundat ett telefonmöte som jag tog utomhus i Norrala. Klappade Anton samtidigt.

antonis