Så funkar det!

Så här skriver DN om gårdagens debatt i riksdagen: ”Alla talar om Metoo men när riksdagen debatterade rörelsen var det glest i bänkraderna. Antalet ledamöter är 349 men bara 18 personer deltog eller lyssnade, inklusive jämställdhetsminister Åsa Regnér (S).”
Liksom ”Mycket till debatt blev det inte heller, snarare ett antal framföranden som inte följdes av några skarpare replikskiften.”
1. Det här är en sk ”Aktuell debatt” som partier kan begära. Den följer en särskild form, så inga replikskiften tillåts. Dessutom får bara en från varje parti delta.
2. Den här debatten lades med kort varsel på en måndag. På en måndag har ledamöterna sedan länge saker inplanerade i sina valkretsar, då måndag inte är en dag då riksdagen vanligen har verksamhet i kammaren.
3. Oftast är det de ledamöter i det utskott som debatterar som är på plats i kammaren. I aktuella debatter och i andra debatter. Ledamöterna skulle inte hinna med uppdraget om det vore så att man tittade på alla debatter i kammaren som vissa dagar kan vara 9-23.
4. Allt spelas in och kan ses i efterhand. Så gör jag ofta med debatter som jag är intresserad av.
5. I dag har jag kommunfullmäktigemöte och kan inte klona mig för att också lyssna på en, om än viktig, debatt i kammaren.

Ungefär den här texten uppdaterade jag i går Facebook med. I ilska mot de journalister som borde veta bättre. Också SVT hade en trist vinkling. Jag begär inte att alla ska veta hur riksdagen arbetar, verkligen inte. Men när jag och andra försöker förklara skulle jag ändå uppskatta om fler ville lyssna.

Den 16 november hade vi en likadan aktuell debatt på torsdagen efter voteringen om brottslighet. Då var jag där. Och de flesta från utskottet. Ingen annan om jag är rätt ute. Det blev inga skriverier om det. Helt okej, av samma skäl som ovan, eftersom de flesta åkte hem till sina hem och valkretsar då.

Men tro inte att en ledamots arbete består av att främst sitta i kammaren. Att dennes insats enkelt kan mätas enbart i det kvantifierbara. Deltagande i voteringar eller antalet skrivna motioner till exempel som också är populärt i media.

Riksdagsuppdraget är komplext, oerhört komplext och en enkel mätning eller vägning säger mycket litet om hur det utförs.

Fick just den här kommentaren på Facebook från Troed Troedsson som jag mött och uppskattar: ”Jag hoppas innerligt att kloka människor inser att det inte går att dra några som helst slutsatser om riksdagsledamöters engagemang utifrån närvarolistor i kammaren?”.

Jag hoppas samma. Fråga gärna här eller på annat sätt om ni undrar hur det fungerar.

”Jag skulle göra allt för mina barn”

Meningen med det här inlägget är inte att skuldbelägga, utan att resonera.

Men många föräldrar säger just så, att de skulle göra allt för sina barn. Det är jättebra. Men att göra sådana val som nu genast och på sikt skapar bättre livsförutsättningar för alla räknas inte dit.

Vi vet att det finns så väldigt mycket vi måste göra, oavsett om vi har barn eller inte förstås, men gör vi det?

Vi vet att mindre konsumtion av prylar, mindre resande av det som släpper ut mycket växthusgaser, vad vi äter osv är något som krävs.

Trots det är stora boenden, egen bil, köttätande, många julklappar, hög klädkonsumtion och resor till en sol långt borta prioriterat för många som har de ekonomiska möjligheterna.

Faktum är att det är de som har pengar som förstör miljön mest eftersom de har pengar att göra det med. Det är aldrig de som kommer att bli klimatflyktingar. Världens orättvisor i det där nötskalet.

Människor som gör de aktiva valen att inte snurra i detta hjul fast de skulle kunna ses som präktiga kufar. Inte av alla kanske, men jag hör det snacket ofta. Vi ska vara svenskt lagom också här. Källsortera javisst, men inte helt nitiskt va?

Jag vet inte jag, hur det ska bli med allt.

Natt med Gävlepolisen

 

I natt var jag ute med polisen i Gävle. Jag var med på passet 17-03. Vi snurrade i Gävle, Hofors, Älvkarleby, Sandviken och Älvkarleby.

Vi gick krogrunda i Gävle kring stängning, vi leta efter en bil i ett större skogsparti i Bomhus. Vi hjälpte människor som av olika skäl inte mådde så bra. Jag skriver vi, även om jag mest var åskådare.

Vi pratade om olika förslag på lagförbättringar som skulle underlätta i polisens jobb och göra samhället lite tryggare.

Precis som annars när jag tagit del av polisens arbete imponeras jag över hur de bemöter människor i de mest utsatta situationer.

Tack Gävlepolisen för att ni generöst tog emot mig.

 

Kandiderar vidare

I mars ska arbetarekommunen i Gävle välja en ny ordförande. Lokal partiledare för Socialdemokraterna alltså. Jag kandiderar för omval.
Årsmötet valde mig till ordförande 2012 första gången.
Tillsammans med mina styrelser har jag jobbat på att arbetarekommunen ska vara välkomnande. Jag vill att alla ska mötas lika positivt som jag gjorde när jag blev medlem. Att alla ska kunna hitta en bra form f…ör sitt engagemang.

Tillsammans med alla hårt arbetande förtroendevalda som lägger sin fritid på saken jobbar vi för att forma en kommun där alla ska må bra. Det låter enkelt men handlar om strategiskt, progressivt jämlikhetsarbete, vilket inte är intressant för alla partier.

Ett överskuggande mål är att få förtroende att återuppta det arbetet efter valet 2018.
Oavsett om jag får förnyat förtroende eller inte, häng gärna på!

 

Vem som helst!

festhleg

Det har varit en helg fylld med festligheter.

Mozartmusik och middag på konserthuset med mormor, moster och kusin i fredags. Mormors 85 årspresent var det. Gillar verkligen när musiken går rakt in i kroppen, inte bara genom öronen.

Julgröt med IOGT-NTO-föreningen och vigsel i går.

Länsmiddag på slottet i dag. Visste inte vad länsmiddag var, men har nu förstått att det hålls av landshövdingar nu och då och det bjuds in gäster som gör olika saker i länet. Vi var några politiker, skådespelare, konstnärer, människor som jobbar i civilsamhället, personer från företag och en rektor vars skola gjort bra resultat till exempel. Kände en del, men långtifrån alla.

Hade dräkten som ni ser! Försöker tänka att vem som helst kan spilla ut andras glas på mingel hos landshövdingen. Vem som helst! Det där med mingel alltså, det är väldigt få som är bekväma med det. Jag har blivit lite bättre, men det är en klen tröst. Tänker att jag har andra styrkor.

Sedan adventsfika hos vänner. Roligt att avrunda helgen med vänner och med knäck i magen. Knäck är det bästa med juletiden. I ätväg då.

Triss i kurser

kurskurs kurskurs1

De tre senaste helgerna har varit fulla av kurser. Eller folkbildning som man kan kalla det. Jag har hållit i två och gått en. Två i partiets utbildningssystem och en som är specialgjord för medlemmar i Gävle AK som är sugna på att axla ansvar.

Socialdemokratiska partiets utbildningssystem börjar nu sätta sig ordentligt. Det är en stor förmån att få mötas i samtal om vad det egentligen är vi håller på med och varför. Det ger mig så mycket att få höra kamraters syn på engagemanget och våra mål. Folkbildning när den är som bäst. För att partiet ska bli starkare måste ännu fler gå de här utbildningarna. Så ni som har uppdrag, vill ha uppdrag eller bara är intresserade av att bli ännu klokare för er egen skull.

#Metoo har fått det i gungning

Me too är mer än bara en dussinkampanj. Jag säger nu att vi lever i Me too-tiden. Det kommer att vara ett före och ett efter.

Kvinnor har rivit ifrån tidigare. Kämpat hårt. Bland annat skaffat oss rösträtt och sett till att vi inte räknas som ett bihang till mannen. Tack för det. Jag tror att internet var förutsättningen för det vi ser nu.

Grunden skakas om. En grund som trots allt bygger på gruppen mäns överordning över alla som inte är män. Så vi andra har lärt oss att akta oss för män. Levt hela liv där vi passat oss. För män i mörka gränder, kladdiga killar och fulla konferensgubbar. Hur ska män kunna förstå? De flesta delar inte den upplevelsen. Så precis som många sagt före mig, män ska bara lyssna. Lyssna och fundera.

Det män ska låta bli att göra är att likt Heimerson bekräfta allt detta OCH PÅSTÅ ATT DET ÄR I SIN ORDNING. Han förklarade sig så dåligt i Resumé att han förlorade jobbet. Så kan det gå i dessa tider. Det synd om honom. För han och alla andra har ett val. Fortsätta med dinosaurietänket eller låta tanken evolutioneras. Vi vet var dinosaurierna är i dag.

Utdrag ur Resuméintervjun som är rätt talande: ”Om vi inte kan acceptera vad som ingår i normala personalfester där dyngraka grabbar vill sätta på växeltelefonisten är vi inte en tillräckligt hårdhudad nation. Personalfester har aldrig funnits till för att vara några etiska föredömen.”

För egen del vänds tanken upp och ner på många sätt. Vilken del har jag haft i detta? Inte orkat riva ifrån, sett mellan fingrarna, sagt till vänner att det väl inte var så farligt, i ungdomen arrangerat lekar med poängen att vara lättklädd. Men jag vet också att det är framåt som är vägen, det är den chans vi har. Till skillnad från Heimerson tänker jag att det är viktigt att göra bättre, inte bita mig fast i skiten. Påminna mig om att jag är en del av strukturerna. De är förklaringen till att jag svepts in den här grunden, där det inte är meningen att jag ska säga till. Jag och alla andra ska bara acceptera att det är männens värld.

Vi är alla här tillsammans. Vi ska alla respekteras och erbjudas samma möjligheter. Inte bara på papper, utan på riktigt. Vilket jävla hästjobb det krävs innan vi är där.

Jag ser och hör massor av kvinnor resonera om detta. Men ärligt talat inte en bråkdel så många män. Det är en del av strukturen det med. Fy fan för den.

Riksdagsonsdag

Ett oinspirerande inlägg om en vanlig riksdagsonsdag i slutet av november. ”Så här ser verkligheten ut” skulle det också kunna heta.

Gick upp 07.00. Alltid förbannad när klockan ringer. Alltid.

Klockan 08.00 började mötet på justitiedepartementet. I dag var både minister och statssekreterare frånvarande vilket är ovanligt, men vi hade samtal med de politiskt sakkunniga och duktigt folk på departementet när vi resonerade i ärenden som är på väg fram. Bland annat den nya sexualbrottslagstiftningen.

Därefter ärendet till Nycklar & kort eftersom jag har haft problem med mitt kort. Stötte på en person på vägen som jag blev pratandes med en stund i en aktuell fråga.

Mellan 10-12 betade jag igenom mina tre olika mejlboxar och gjorde tillhörande kalenderarbete. Nu vet jag bland annat när jag ska ta emot klasser här nere och när PRO kommer i vår. Och har svarat på frågor om det mesta.

Slängde ihop en mix av tomater och brieost till lunch enligt principen vad som råkade finnas i kylen. Rester från i går då vänner var över och vi åt ost och kex. Samtidigt missade jag en 35-årsfest. Livet krockar.

Åkte tunnelbana till Kriminalvården insynsråd som ägde rum mellan 13 och 15. Generaldirektör Nils Öberg guidade oss genom diskussioner om sexuella trakasserier och övergrepp inom myndigheten, budgetarbete och information om särskilda händelser bland annat.

Klockan fyra voterade vi. Text från riksdagen.se: ”Besluten handlar bland annat om hur mycket pengar som nästa år ska gå till investeringsstöd för studentbostäder. Dessutom har riksdagen bestämt hur mycket pengar Regeringskansliet, Skatteverket och Tullverket med flera ska få för nästa år. ”

Gick hem för att hämta en del av det som behövdes för kvällens julsittning med Helgas som jag hade delat ansvar för. På vägen pratade jag en bra stund med de som demonstrerar utanför våra kontor mot avvisningarna till ett land i krig, Afghanistan.

Sedan värmdes gröt och strösslades julkulor så att ett antal riksdagskvinnor kunde äta julgottis och resonera om Metoo tillsammans med Elin Sundin, ordförande i Fatta!. Vi sjöng julsånger också.

Vid nio var det undanplockat och jag bytte om och gick ner i gymmet. Kollade Vår tid är nu när jag gick en timme på löpbandet och sedan tog jag revansch på en boll som nästan slog ut mina tänder och in min näsa härom veckan.

Nu är klockan lite över elva och jag ska kolla mejlen en gång till innan jag ska sova. Är inte väldigt ledsen över att morgondagens seminarium med start 08 var inställt.

Många frågor kvarstår om de ensamkommande och utvisningarna

I går kring lunch kom nyhetsflasharna och uppgifter om att regeringen hade en överenskommelse att presentera gällande de ensamkommande. Vi fick via tidningsrubrikerna veta att ”de flesta skulle få stanna”.

Som riksdagsledamot har jag inte fått information om att de är samtalen pågår eller därmed givetvis inte något om innehållet i dem. Vad som skulle komma ut i går hade jag förstås ingen aning om och valde att inte jubla och det gör jag inte nu heller. Jag har varken sett förslaget i sin helhet eller att det går genom riksdagen.

Läget i Afghanistan fortsätter att vara ett land där många, många civila årligen dör/skadas i konflikterna och där antalet i incidenter ökar. Läs det här nyhetsbrevet från ett FN organ för att se lite staplar och annat.

Alla frågor jag har kring åldersuppskrivningar, återvändandeprogram, säkerhetsläget, omflyttningar, brist på utvärderingar, rättssäkerheten i asylprocessen och en hel del annat kvarstår. Utan svar från mitt parti.

Av vad jag kunde se på gårdagens presskonferens och av artiklar så vet ingen egentligen hur många som omfattas av de förslag som nu ligger. Kanske 9000? Hur står det sig i förhållande till antalet som kom? Den stora frågan är, när lapptäcket är lagt av olika regleringar: Hur många faller fortsatt igenom och ska utvisas till ett land i krig?

Att utöka gymnasielagstiftningen är en åtgärd som jag lyft som förslag tidigare. Här sätts dock flera olika begränsningar. Man ska ha kommit innan ett visst datum. Det gjorde många men registrerades först efter det datumet pga långa väntetider.

Man ska ha väntat minst femton månader innan man fick sitt första besked. Alla tusentals som skrevs upp i ålder hösten 2016 omfattas därmed knappast av detta om de inte kom tidigt 2015. Det vill säga, de unga som nu kommit längst i processen med överklaganden osv får inte den här chansen. Djupt orättvist förstås.

Hur är det tänkt att hantera dessa människor som ändå skulle kunna omfattas fram till att lagen eventuellt träder i kraft?

För de enskilda handlar det därmed verkligen om slumpar som gör om man omfattas eller inte.

Trots mina invändningar är det förstår mycket bra om regeringen hittar lösningar som gör att fler får stanna, möjligheten att studera och sedan komma ut på arbetsmarknaden för att kunna bygga Sverige vidare. Uppenbarligen har regeringen också förstått problematiken som påtalats av många. Det är bra.

Men för alla de som det gäller och alla de som engagerat sig i frågan är förslaget som det hittills går att förstås något av en besvikelse. Också.

Jag är ledsen för det. Samtidigt som jag försöker glädja mig åt den framgång det också är. Det är svårt. Väldigt svårt.

Veronica Palm skriver om det här i ETC.