Oknullad Ful Korkad

Det är rubriken på Jenny Wennbergs ledare i dag i Arbetarbladet.

Jenny skrev en text i veckan med ett jämställdhetsfokus. Det tåls inte av många män. Män som därefter känner sig manade att inte bemöta det Jenny skriver utan beskriva henne som i rubriken.

Inte någon av oss kvinnor som befinner sig på en position som är tämligen utsatt och offentlig är förvånad alls. Sånt här möts vi av ständigt. Ständigt.

Runt om oss måste ju de här männen promenera på stan. De som läxar upp en kvinna genom att berätta att hon nog inte knullat tillräckligt. Hade det hänt hade hon nog bara varit lugn och sansad. Foglig. Aldrig nämnt något om jämställdhet. Aldrig PROVOCERAT män så hårt. Så hårt att de måste skriva mejl om att kvinnan är ful.

En av kommentarerna på artikeln säger att det här inte har något med jämställdhet att göra. Att det är idioter som skriver och att det inte har nåt med könet att göra. Så oerhört märkligt då, att alla elaka, vansinniga och uppläxande mejl jag någonsin får kommer från en ”manlig” adressat. Vilken slutsats kan vi dra av det?

Att tro att det är en ”slump” och inte ett patriarkalt system där män tar sig makten över kvinnorna är naivt.

En enda gång har en kvinna sagt om mig att jag nog knullat för lite. Det var min brors exflickvän som inte gillade att jag ifrågasatte varför hon inte kunde köpa skor hon önskade sig själv utan ville att min bror skulle handla åt henne. Hon var inne i en gammaldags syn där mannen ska ta ansvar för kvinnan, precis som alla de här männen som tycker sig ansvara för oss mindre vetande kvinnor. Då blir det så, att de undrar om vi knullat för lite som inte fogar oss i systemet.

Kanske blir det 2013 nästa år, kanske fortsätter 1960-talet ett tag till.

 

I morgon vankas pepparkaksbak

Det har alltså blivit min mosterssyssla att baka pepparkakor med tvillingarna. Jag har satt en deg och har goda förhoppningar. Även om jag ser trött ut på bilden.

Jag är också ansvarig för julkakor i Norrala och i kväll gör vi kokostoppar, kolasnittar och mjuk pepparkaka. Den senare har i receptet måttet kaffekoppar. Svårt. Äger ingen.

 

Hängt på Soffe

Haft äran att hänga med före detta kollegor och klasser på Sofiedalskolan. Det är en märklig känsla att höra itll men ändå inte på ett ställe där jag varit så många år.

En sjua redovisade sina tankar kring energi mm förr, nu och i framtiden. Spännande! Duktiga!

En hel del tal om skolpolitik blir det.

I ottan folkdräkter

 

Jag gick upp i ottan för att kika på luciatåget i riksdagen innan jag ersatte på civilutskottet som i dag började klockan 8.30. Inget vet varför.

Det var förmodligen en sån musikklass för de spelade massor av instrument och vad galet bra. Inte ett sånt där annat charmigt högstadietåg som är frnittrigt och man aldrig kan vara säker på om det ska brista i tusen bitar.

Dessutom svimmade ett litet gossebarn. De inledde med en förstrupp av barn i frolkdräkt med fioler. Det var det bästa av allt.

 

En tisdag är snart slut

I dag har den inneboende varit med mig i riksdagen. Bland annat har vi nogsamt följt en av kulturdebatterna från läktaren. Här talar kulturministern och Irene lyssnar noga.

Bortsett från det har vi voterat (fast det är tisdag!!) och haft riksdagsgrupp. De andra drog på julfest, jag valde att träffa en kär vän för middag istället. Och lek med henens barn. Har delat en hel del träfrukt under ett täcke.

Nu är jag på kontoret och ska läsa handlingar inför ett möte i morgon.

Mötesmåndag med en föreläsning

Började dagen med distriktsstyrelsemöte med socialdemokratiska partidistriktet. Gick lite tidigare på förmiddagen för att föreläsa på en facklig utbildning om politik och politikerrollen.

Därifrån till styrelsemöte med arbetarekommunen. Taktiskt att jag just i dag bett Ahmed leda mötet (kul med variation), för jag behövde verkligen vila rösten. Inte helt pigg!

Vi har pratat framtiden på samtliga möten.

Är det verkligen stopp nu?

Troeds ord är min lag.

Jag vill spinna vidare på ytterligare ett område från hans föreläsning (missa inte artikeln om den, jag är SMART på bilden).. Det handlar om huruvida människor förstår att saker rör på sig och att det inte finns ett stopp.

Jag har själv funderat mycket på det i samband med till exempel bygget av Gävle Strand, förändringarna av Stortorget i Gävle, när ”Svanen” var på G och för att inte tala om att bebygga lite av grönområden på Söder i Gävle. Exemplen är flera och varje stad har sina.

Självklart kan man inte säga ”bygg bygg bygg, tänkt ingenting, bara bygg”. Det är lika självklart som det som jag upplever som mycket vanligare nämligen ”det är väl bra nu, bygg inget mer, vi har det som vi har det”.

Människor som givetvis förstår att det har byggts och ändrats genom tiderna för att komma fram till det vi har nu. Men av någon magisk anledning är det perfekt just nu och inget mer behöver hända. Så märkligt. Tänk om alla de som styrde på exempelvis 60-talet i Gävle tänkt just så, kanske lyssnat på de som inte heller då (precis som i dag) ville ändra nåt.

Hela tiden kommer staden att utvecklas, liksom samhället i övrigt. Vi måste hänga med, men inte helt ogenomtänkt vilket jag tidigare klargjorde. Lösningen är aldrig att  sitta stilla. Gävle måste hela tiden utvecklas. Ibland önskar vi dessvärre att vi hade resurser att göra ännu mer, resurser som inte finns. Också en parameter!

Troed hade just detta som ett exempel. Man kan komma till en stad man inte besökt på länge. Inget har hänt. Man kan komma till en stad och den är full av nyheter! Vilken av städerna känns lockande och i framkant?

Den som var först på ett ställe äger inte rätten att ensam bestämma hur det ska vara sedan. Jag tänker på kusten norr om Gävle. Otroligt populärt område. Många vill bo där. Tänk om de bosättare som var där först inte låtit fler och fler flytta dit. Eller det gjorde de kanske inte, folk flyttade dit i alla fall. Men nu, nu ska det vara stopp. Flera hur går absolut inte. Förstör för alla som har turen att bo där i dag.

Så här kan vi inte ha det. Vi måste vara framtidsinriktade. Fler och fler vill bo i Gävle. Det ska vi lösa. Och vi ska fräscha till med jämna mellanrum. Jag är otroligt stolt över vårt Stortorg! Stämningssänkaren är väl den stora ljusskylten, men jag kommer inte att skriva några insändare om den.

En helt okej söndag

Varje söndag som inte är starkt förknippad med tråk och grått är en bra söndag.

I dag skaplig sovmorgon, en tur till Hofors i vackert solsken, en fika och lite inköp på Köpis (för att det ligger på vägen, inte för att jag trivs där) innan landning på det årliga andra advenstminglet i Sätra.

Inte heller i år gick det bra för mig på kulturtipsrundan.

Det är lite lurigt det där när det sitter en miniförkylning och gror lite.

Hoppas ni har haft en fin andra advent!