Det var meningen att jag skulle hålla den här helgen ledig. Det skulle då bli min första helt lediga helg sedan årsskiftet. Det sprack och i dag har jag varit i Storvik och pratat mötesmetodik med en ledarskapsutbildning.
Nästa lediga helg är nu påskhelgen och då avser jag att vara utrikes så ingen kommer att kunna boka mig! Det blir då årets första!
Min poäng är inte att jag jobbar mycket för det är bekant för alla runt mig, utan snarare att den här innebrunna lediga helgen så att säga inte gör något. Tvärtom gjorde det mig väldigt glad att träffa och prata med deltagarna en knapp timme. För att inte tala om bussresan till Storvik. Det är kul att spana på landskapet.
Lite tungt innan men så fort det rullar superkul!
Kom hem och satte mig med datorn. Tack vare mejlsvar och telefonsamtal så har många saker fallit på plats under dagen. Samtligt relaterat till föreningsliv på olika håll och nivåer. Jag konstaterar nöjt att det är så kul! Det är så kul med styrelsearbete och med träffar och med politik och med hela tjocka röran av allt. Ibland känns det som att allt är möjligt.
Men jag medger gärna att somliga dagar vill jag dunka huvudet i väggen och tänka att nu skiter jag i ALLT. Nu börjar jag odla morötter istället. Efter en stunds total desperation och handlingsförlamning ringer det ändå i huvudet ”Varför ska just jag ge upp?”. En mening jag fick av en partivän på Twitter. Då samlar jag ihop mig. Betar av småsakerna en efter en. Tills helheten börjar sätta sig. Som i dag.
