I fredags hjälpte jag och Markus till med att kolla av stängslet på kornas nya bete samt flytta dem och hästen. Två bröt sig gärna ur och fick vallas lite extra. Markus bilder.
Det är viktigt att ha en bra keps när man arbetar hårt i den stekande solen. Inte för att det hjälpte för på kvällen fick jag en sprängande, pulserande huvudvärk.
Texten nedan är publicerad i Folkbladet i dag. Blev ombedd att skriva något på temat arbetslöshet.
”Varför ska vi kunna det här?” Jag är lärare i matte och NO-ämnen och på de lektionerna ställs den frågan ofta. I vardagen löser man sällan ett problem genom att ställa upp en ekvation eller genom att kunna rita rätt antal elektroner i elektronskalen.
Mitt svar var alltid detsamma: ”Du vet inte vad du ska göra i framtiden så du behöver vara rustad för allt.”
För fyra år sedan blev jag uppsagd från mitt lärarjobb på grund av arbetsbrist. Trots att jag var förvarnad så var det ett slag i magen när beskedet kom. Jag vandrade planlöst; hamnade i ett mörkt hörn på ett fik. Tårarna rann.
Jag tänkte igenom värstascenariot, att jag inte skulle få ett jobb och därför ingen inkomst efter den inarbetade semestern var slut. Byta till mindre lägenhet, äta mer gröt, ägna mig mest åt läsning som är gratis tack vare biblioteket, funderade ut ursäkter för att inte följa med och fika ute.
Min bakgrund är arbetarklassens. Var och en ska göra rätt för sig, att ha en inkomst är att vara fri. Att inte ha en inkomst är att vara beroende. Boende, mat och telefonräkning. Allt annat är bonus, men låt mig i alla fall få det.
En stor del av rädslan jag kände, paniken, handlade om det. Att bli beroende av andra. Trots att jag inte tycker att andra som hamnar i samma situation är tärande på något sätt. Jag utgår från att de, liksom jag själv, drivs av samma frihetsönskan och därför gör det bästa efter sina förutsättningar att få ett arbete.
Jag skämdes över att ha blivit av med jobbet och höll uppe en fasad om att det kommer att fixa sig.
Det gjorde det. Paniken gled undan för den gången men den finns alltid latent hos mig. Rädslan att bli utan pengar och inte kunna vara trygg.
Många arbetare som förlorar jobbet saknar utbildning utöver grundskolan. Arbetsgivare efterfrågar mer och det är klart det känns tungt att börja med att läsa gymnasiet för att sedan komma vidare.
De barn som går i skolan i dag behöver alla laddas med så mycket kunskaper som möjligt, för att klara gymnasiet.
Kanske pluggar de inte mer direkt efter gymnasiet. Några går ut i jobb. Men en dag kan varslet komma, och för att hålla tillbaka paniken kommer det att kännas bättre om de är laddade med kunskaper om X och elektroner. Vägen framåt blir kortare då.
Jag och Markus styrde dit i torsdags. Gjort så lite som möjligt egentligen. Nu har jag börjat vittja mejlboxar osv för att jobba hårt en vecka, innan jag tar sista ledighetsveckan. Kommande vecka bjuder bland annat på möte med Rikspolisstyrelsens styrelse samt SSU-kongress.
Jag har träffat två systrar, varav den ena är så här gullig när vi delar madrass i björkens skugga i dag:
Jag har också klappat på Liz tills hon tröttnar. Då kanske hon sätter igång att rusa runt istället. Älskade hund!
Hej Elin! Det är viktiga frågor du tar upp i ditt inlägg. Vi är medvetna om att leksaker sänder signaler till både barn och vuxna och ser att vi har ett ansvar här.
Bilderna du visar är från förra numret av Lundby Magazine (2011/2012). Vi har diskuterat vilka könsroller de förmedlar och när vi gjorde det nya numret i år försökte vi därför visa andra bilder av vem som gör vad hos familjerna. Det finns fortfarande mer att göra och vi försöker jobba kontinuerligt med dessa frågor. Det nya numret kan du ladda ner på www.lundby.com.
Frågor om hur våra dockfamiljer ser ut och förpackas är ständigt aktuella för oss. Vi har ögon och öron öppna för vad våra konsumenter och omvärlden efterfrågar. Våra produktutvecklare arbetar till exempel just nu med hur vi kan få mer etnisk mångfald bland dockorna. Vi tar till oss av din kritik och kommer att se över vad vi kan göra för att fler ska kunna känna igen sig i våra dockfamiljer. Vi tar gärna emot förslag och idéer!
Med vänlig hälsning Jonas Aronsson, VD, Micki Leksaker AB (varumärkesägare Lundby)
Jag skickade det här kortet till Elin som grattis på vår dag. Fotar sällan kort innan jag skickar iväg så det var väl tur att Elin själv gjorde det.
Puss på alla Elinar!
Den här veckan är en vecka då vi i Sverige sätter fingret på normer. Kanske specifikt vad gäller könsroller och hur en familj kan se ut. Det tycker jag är viktigt eftersom alla måste vara medvetna om att möjligheterna att forma och leva sitt liv på är oändliga.
För en månad sedan var jag in på en stor leksaksbutik och tog med den här katalogen om era dockskåp. Jag ser att det kanske inte är er allra nyaste eftersom det står 2011/2012 men det var den som erbjöds.
När jag läste den blev jag mycket undrande. Lite rädd också. Det första jag skulle vilja veta är hur ni ser på vilka roller ni som leksakstillverkare tillskriver mamman och pappan? Och om ni tror att det påverkar något att ni framställer könen på följande sätt:
Kvinna sköter brödbak och unge. Pappan ligger och glor ut genom fönstret med bildtexten: ”Vissa tycker att det är skönare att ligga på kökssoffan och titta ut genom det öppna fönstret”.
Kvinna byter blöja på barn. Tycker det är kul också! Vad mannen gör samtidigt vet vi inte!
Mamma dukar upp till en festmåltid för hela familjen. Och hon har fixat, fixat, fixat för att de andra ska få det bra och mysigt.
Köket fortsätter sannerligen att vara kvinnans domäner
Förutom bilderna jag visar nedan finns en stor bild på pappan där han faktiskt gör något, dvs vattnar blommor i trädgården. Det finns också en stor bild där han och mamman ser på TV. Han håller beskyddande om henne.
Dröm eller verklighet? Ja, Lundby. Vad är ert svar på det?
Jag tog hem mitt dockskåp från föräldrahemmet förra året och tänkte göra nåt kul av det. Saknade någon som kunde bo i det och har spanat. Men förutom att dockorna ser ganska mycket läskigare ut än jag minns det från barndomen så har jag inte varit sugen på att köpa den klassiska uppsättningen ”mamma, pappa, killbarn, tjejbarn”. Därför tog jag den här katalogen, för att se vad som finns. Resultat:
Ni ser säkert samma sak som jag. Det är någon slags ideal som gäller för hur en familj ser ut. En mamma, en pappa och två barn av olika kön.
Badföräldrar är en mamma och en pappa. Mor- och farföräldrarna kommer i par.
Alla har ljus hy.
Ensamstående mamma med ett barn, inte så ovanligt utanför dockskåpsvärlden.
Jag förstår givetvis att om jag ville plocka ihop en konstellation till ett barn som ska leka, som hen kunde känna igen, kan jag köpa lösa figurer (om jag inte vill köpa en mormor som överlevt morfar). Det är inte konsumtionsproblemet som är mitt främsta problem här.
Det är med vilken tanke ni satt samman figurkonstellationerna och deras utseende som långt ifrån alla barn kan känna igen sig i.
Jag väntar på ert svar Lundby och kommer givetvis att lägga upp det på bloggen. Varför är både familjerna och könsrollerna så förutsägbara och stela? Vilka signaler tror ni att ni skickar ut? Är ni nöjda med det? Hoppas ni tar er tid att svara i Pride-firandet!
Elin Lundgren, dockskåpsinnehavare
Satt på balkongen och läste i måndagsförmiddag. Kollar på telefonen. Flera samtal och meddelanden från Radio Gävleborg. Lät nog surare än jag egentligen var när jag lovade att dyka upp klockan 15 för att debattera gårdsförsäljning av alkohol. Denna fråga som borde vara död för länge sedan.
Men eftersom landsbygdens riddare (ska läsas ironiskt) tänker att alkoholen ska rädda oss så hyllar de en sådan möjlighet då och då.
HÄR kan du höra diskussionen mellan mig och Magnus Svensson (C).
Min motdebattör har efteråt låtit meddela att han: 1) var ledig med barnen 2) gjorde en av sina mest ödjuka debatter ”men argumenten för gårdsförsäljning är så pass starka ändå”. Jag kan givetvis bara spekulera i varför han kände sig nödd och tvungen att uttrycka detta, så det ska jag inte göra …
Jag skulle vilja sammanfatta det med ”MYS!”
Gårdagen: Fika och shopping i Sandviken. Träffa två kompisar. I hård konkurrens vinner besöket på Kybacka Älgpark. Där träffade vi t ex Elvira och Dennis på som är på bilderna. Rekommenderar verkligen ett besök. Trevlig personal. Ligger i Valbo, nära Rörbergs flygplats. Makalösa djur.
I dag: Fokus Falun. Det absolut största är givetvis att gå ner i gruvan. Gjorde det senast på klassresa i sexan. En uppfräschning av de kunskaperna satt helt rätt. Mäktigt det där berget. Och lite, lite läskigt. Det är mkt berg som vilar på axlarna när man får gå ner 67 meter i berget. Inte tänka så mycket på det utan njuta av den kyliga temperaturen!
Först en konstighet. Läste till halv två i natt. Ställde klockan på tio, hoppades i vanlig ordning att jag inte skulle vara för trött när klockan ringde.
Vaknade av mig själv klockan åtta. Pigg! Sånt händer inte. Men uppenbart är att under kan ske.
Klockan tolv var det vigseldags på Stadshuset. Två av mina vänner vittnade eftersom brudparet inte hade avslöjat något för sina vänner. Åt med kompis efteråt. Avhandlade många viktigheter.
Därefter det ångestskapande i att fixa det jag skulle till kvälles knytkalas. En melonsallad och så citronmarinerad halloumi. Blandade melon och gurka och jobbade på bra, men stor portion gör att det tar lite tid. Som vanligt är det mkt problem innan men blev skitgott som resultat.
En vän hade 40-årsfest i Sandviken och efterrätten kom fram vid halv tolv. Mycket skoj tillställning. Och knytis är verkligen toppen. Bra för alla.
Under skjutsen hem passade jag på att debattera utbildningen till polis på Twitter.
Och nu. Nu är klockan halv två igen. Ska bädda ner mig med en bok! För jag och böcker är true love. Passion till och med.
Av det som hör till försöken* till sommarledighet har jag gjort just semestriga saker.
Jag har spenderat nästan all tid med Markus. Han fotar ganska mycket så jag får liksom försöka hänga på. Som på den här bilden. Det har varit vackert där vi har varit. Varmt också. Det tycker jag är halvkul. Har gjort slut på två tuber med hög solskyddsfaktor. Men haft bra lässtunder i skuggan med hatten.
En kväll hängde vi inne i Sundsvall. Kollade drakarna och var på nedlagda industriområden. Massa häftig grafitti. Ny och nött. Tycker om allt.
Jag har varit med en syster och två syskonbarn på Furuvik. Vi gjorde allt man ska där. Jag åkte en snabb och farlig karusell med dem. Som fd attraktionsförare på Gröna Lund vet jag ju att säkerheten är stor. Superstor. Supersäker. Absolut.
I dag har jag hunnit fika med det här mindre syskonbarnet och hans mamma och också varit i familjens stuga. Med familjen. Badat, grillat … grillningen skulle ske just under de 30 minuter ett stilla åskregn faller. Det ingår i svensk sommar. Det vet alla!
Avrundar med en bild på Liz som äter näckros. Min Azorernasyster som är hemma på semester tog den.
*) Försök till sommarledighet = En rikdsdagsledamot är alltid i tjänst. Man ansöker inte om semesterveckor osv. Under riksdagens sommaruppehåll försöker alla lägga ut sin ledighet. Resten av tiden jobbar vi som vanligt med besök, väljarkontakter, texter, inläsning osv.
I år ska jag försöka ta fem veckor. Det har redan misslyckats. Har delar av de veckorna lagt mycket tid på media samt en del skrivande. Förra sommaren var jag helt ledig från uppdrag totalt 19 dagar. Kollade dockmejl och hade telefonen igång varje dag av dessa. Det var helt fel. Jag var långt ifrån återhämtad när allt drog igång igen. Nu är jag i slutet av tänt ledighetsvecka tre. Ska vara ledig fyra, jobba en, ledig den femte. Som det ser ut nu tar jag ev. fler lediga dagar av jobbveckan eftersom jag uppskattar att ca fyra dagar gått till jobb på ledigheten. Det är meningen att varje liten människa ska hålla ihop. Så också jag.
Bilder på mig har Markus tagit.