En sväng till Ljusdal i dag. 20 forcerade minuter på en scen. Jag framhöll att klimatutmaningen plus gröna näringarna ger jobb på landsbygden med rätt stöd. Kraften finns, men möjlihgeterna måste ges.

Moderatern har plötsligt svängt, vill nu ha ett livsmedelsstrategi. Det är bra. De vill tyvärr fortfarande inte ha en blocköverskridande energiöverenskommelse.

Hann kramas lite med mamma och Liz (som också skulle gå på mässa) innan jag drog till Radio Ljusdal för kort intervju och nu på tåget tillbaka till Gävle.

Tågsträckan Ljusdal-Bollnäs är mycket vacker.

Om en månad har vi chans att byta regering.

Jag låter mig inte lugnas av att till och med de mest moderata väljare vi träffar under dörrknackningar redan har gett upp. Allt kan hända och vi måste få tillräckligt stort regeringsunderlag på alla nivåer för att kunna bedriva en jämlik och hållbar samhällsutveckling.

Jag är väldigt taggad på det här, chansen kommer så att säga inte varje år. Vart fjärde år. Det är alltså nu. Därför försöker jag vara på tå (nästan) dygnet runt på olika sätt där jag kan vara behjälplig i mina olika roller. Det handlar mycket om att priortiera för det finns 100 ställen att var på samtidigt och det är inte så lätt, men jag hoppas jag i slutänden kan tänka att jag gjorde rätt val.

I övrigt är det lite sorgligt när diskussionerna handlar om sådant som är lite meta (som valaffischer) än själva innehållet i politiken. Men ja, jag vet att de enklare, ytliga frågorna ofta känns lite poppigare, än de med lite tyngd i. Finner det själv lättare att fundera kring t ex fult skyltade bilar (tilltalas verkligen inte av personvalskampanjer) än hur en budget ska vridas, men fösöker välja det senare. Och ha blicken högt upp, långt fram.

All cred till alla valarbetare där ute. Alla som jobbar för nåt ni tror på. Det är inte så lätt alla gånger. Sömn, mat, umgänge och sånt får stå tillbaka. Men som sagt, bara en månad kvar.