Det där med morgonträning

Det här är jag igår kväll.

gymmet

Strax efter bilden togs satte jag igång att lyfta de här vikterna du kan se i framkant. Eller inte. Däremot hoppade jag ganska mycket hopprep. Det tycker jag är skoj. Inte så tung, men sen får jag ont i vaderna och i flåset. Vilket är poängen. Eller. Poängen är att vara frisk.

Sedan tänkte jag att jag i morse skulle träna några andra delar av kroppen. Det här kan vara tjugonde gången jag går och lägger mig helt säker på att jag kommer att stå i gymmet 8,5 timmar senare. Nittionde gången som jag på morgonkvisten vägrar. Hur blir jag en morgontränare? Eller ska jag bara ge upp det och tänka att det är okej med kvällarna?

Djävulsdansen, bra men inte nytt

I går kväll gick första avsnittet av Djävulsdansen på SVT. Sanna Lundell och Ann Söderlund skildrar anhörigperspektivet när någon har problem med alkohol och/eller andra droger.

djäv

Foto: SVT

Det är JÄTTEBRA och JÄTTEVIKTIGT. Ur många olika aspekter. Att de som råkat ut för det inte ska känna sig ensamma, se att det finns hjälp att få, att den som är sjuk kan få förståelse hur den också skadar människor omkring sig, en opinion för ökat stöd och hjälp för drabbade och så vidare.

Jag har sett både Lundell och Söderlund i deverse intervjusoffor om detta. Har bara gott att säga.

Däremot är det inte sant det som Söderlund sade i morgonsoffan i morse, att ingen har pratat om det här förut.

Problematiken med att växa upp som barn till föräldrar med missbruksproblem är välkänd och till exempel IOGT-NTO:s juniorförbund har för elfte året i rad släppt en rapport om vilket stöd kommuner erbjuder till barn som behöver stöd.

djävls

I Gävle har vi verksamhet på Grinden, som vi kan vara mycket stolta över.

Här kan du läsa tidningen Accents intervju med Sanna Lundell.

Första gruppmötet för mandatperioden

113 socialdemokratiska riksdagsledamöter samlades. Ungefär 40 var helt nya.

Stefan Löfven, själv nyvald, talade. Mikael Damberg, gruppledare, talade. Magdalena Andersson, också nyvald, talade.

Om framtiden och utmaningar. Löfven lovade oss både highs and lows kan man säga. Jag tror mig vara förberedd.

Så lite kurser om dataprogram, lite käk i matsalen (präktigaste lunchen jag ätit sedan jag var där senast), hämta upp mejlande, förbereda saker inför i morgon och så en mycket viktig bit:

ARBETSRUMSFÖRDELNING!

Jag sitter tryggt kvar i mitt rum men en del andra är ute på jakt efter större och bättre och andra flyttar in.

Jag tog med lite krukväxter. Svarade ”ja” på frågan om jag menade riktiga, levande krukväxter! Jag trodde allt annat var förbjudet sedan 2002.

Nu ska vi mingeläta lite.

 

För oss som inte gillar träning

Eller jag vet inte.

Jag såg Kalle Zackari Wahlströms TV-program med stor fröjd och skrev om det i somras. I det inlägget skrev jag också lite om hur jag ogillar träning.

Nu har han gjort en bok Stark som en björn, snabb som en örn.  Rätt mycket av innehållet är relaterat till TV-serien. Så i princip hade jag redan ”läst” halva boken innan. Utan att veta om det.

örn

Men Kalle är charmig typ, och han verkar veta om det. Så det han gjorde i TV gör han också i skriftlig form. Det klassiska ”bjuder på sig själv” och så humor. Mycket humor.

Det som jag gillar är det opräktiga. Inte en massa träningsupplägg och hej och hå. Utan bara en uppmaning att träna. Träna det som är kul, håll ut. Det finns inget annat sätt. Ät vettigt men inte petigt. Och tränar man kan man ju äta mer som man vill, om man inte av naturen är den slanka typen.

Det här är ett sånt citat som jag går igång på. En insikt hos honom om att vi är en hel drös som saknar det naturliga drivet att hoppa, skutta, springa och hänga. Det känns bra.

örn1

Ett annat typiskt uppslag är det här.

örn2

Kalle tar i. Kalle lyfter, Kalle springer, Kalle spänner. Inte så konstigt. Det är ju en bok om kropp det här.

För den som äääälskar träning och tänker på det som en vetenskap är den här boken inte så mycket värd kanske. För sådana som mig, som väntar på att det ska bli kul att springa eller annat känns det kanska bra.

Det är ändå konstigt att jag mår illa vid tanken på springning men inte har några problem med att till exempel jobba i ett stall. Mocka, bära hö, lyfta hästhovar, rida … Motion är inte same same.

 

För oss som gillar eller behöver ordning

Jag har ramlat över en alldeles fantastisk liten bok. ”Rensa ut & lev lättare” -en smart gudie till ordning hemma. Skriven av Eva Maria Karlander.

röra

Eva Maria var en rätt rörig typ. Det var saker överallt och städningen var svår eftersom det krävdes så mycket förberedelser för att till exempel dammsuga. Måttet var rågat när en bekant på besök sade att det var skönt att hälsa på henne för då behövde man själv inte känna sig så rörig, typ. Jag känner hennes smärta.

Jag har inte väldigt rörigt hemma hos mig, jag älskar olika sorteringsprojekt och jag blir bättre och bättre på att inte ha prylar i onödan. Däremot tycker jag det är fett tråkigt att städa, men den här boken handlar nu inte om det. Utan om ordning.

Och det finns en hel del bra tips. Upplägget är sådant att du får en ny uppgift varje vecka på olika delar av hemmet. Alla fattar ju att är det eftersatt blir det lätt övermäktigt att göra allt på en gång. Det kan vara strumplådan, fotografier eller skrivbordet. Praktiska, handfasta tips och förslag på belöning när du är färdig. Inte belöningar som kommer att ta plats i ditt hem dock.

Som vanligt gäller det att göra. Inte bara läsa och tänka att det där vore bra. Bara gör. I vilken ordning du vill. Lättnaden efteråt är som bekant stor. Som med träning. Man ångrar inte en träning. Man ångrar inte ett fix i en röra! Men kraften att fundera innan kan ta väldigt stor energi, om inte större än själva utförandet. Så GÖR!

Kanske krukväxterna först?

röra2

 

Sätt huvudet på Stockholmsläge

Nu börjar det bli dags igen, att hänga i Stockholm ibland. Jag förbereder genom att köpa ny tandkrämstub och packa sängkläder och kläder.

Utmaningen att hitta bra kombo av jobb och träning. Gillar att träningsmöjligheterna är så bra där nere. I höst jobbar jag på att hitta många goda och bra mellisalternativ.

Allt för att orka!

 

”Njuter”

Ser ordet förekomma alltmer frekvent på sociala medier i samband med de här uppdateringarna som handlar om att man gör något som man är riktigt nöjd med.

Också i kommentarer av stilen ”Njut nu!”.

Jag vet att jag hakar upp mig på ord. Var och en får skriva precis som den känner. Givetvis. Men ändå (som det brukar sägas)!

Jag vill jämföra med ett uttrycks om jag också har väldigt svårt för slash inte förstår. Nämligen ”tar det lugnt”. Som i ”Jag är hemma och tar det lugnt”. Varför svårt för? För att jag inte förstår vad det innebär. Jag kan förstå att det betyder att man inte anstränger sig till max, men jag är inte intresserad av vad man inte gör, utan vad man gör. Kan det betyda att man läser eller lyssnar på musik eller småplockar? Då kan man väl bara säga det? Varför behövs omskrivningen? Låter det liksom lite lyxigare att ”ta det lugnt”.

Det är så jag tänker med ”njuter”. När någon berättar om en fin middag eller naturupplevelse eller annat roligt och avslutar med ”jag njuter”, så vet jag inte vad jag ska se framför mig. En person som sitter stilla och tar in omvärlden? Har rysningar av njutet?

Är det inte egentligen en omskrivning för har väldigt roligt/tycker det var väldigt vackert/smakade väldigt gott?

Men jag förstår att modeanvädningen av ordet (som jag uppfattar att det är, i likhet med för nåt år sedan då man inte bara träffade Frida, utan träffade ”fina och bästa Frida”) handlar om att positionera på nåt sätt.

Jag gillar det bara inte.

Mötessöndag

Distriktsstyrelsen för Socialdemokraterna i Gävleborg sammanträder. Jag är adjungerad från riksdagsgruppen.

Vi talar om sånt man bör tala om efter ett val.

Dessutom är det ju dags för stor partikongress i Västerås i slutet av maj. För det krävs också förberedelser. Ser fram emot det!

Vanlig vy från sånt här möte:

mackan

Fyra dagar på högstadiet

Att vara vikarie är klurigt. En av de viktigare bitarna med att undervisa är att ha en relation till eleverna och den bygger en svårligen på ett fåtal lektioner. När jag inte ens har kläm på elevernas namn är jag i ett underläge som jag måste jobba med på ett annat sätt.

Påminns om att när högstadiekids själva sätter ljudnivån är den ganska hög. Och så det här med att många inte äter skolmaten. Fastän det är riktigt bra mat, jag kollade noga. Tyvärr är det fler tjejer än killar som nöjer sig med en halv knäckemacka. Jag vet inte bestämt vad det står för.

Tiden går också väldigt, väldigt fort vissa lektioner. Knappt har man börjat skopa upp kemikalier för labb innan det är över. Planeringen viktigt.

Dansade lite av glädje över att de hade elbrännare, istället för att behöva använda gasolbrännare vid värmning av vatten. Så oerhört mycket säkrare. Å andra sidan, när gasollågan behövdes, så fungerade ingen behållare …

Läraryrket. Ofta smutskastat och trampat på. För den som gillar eget ansvar, är social, önskar omväxling, tycker om ledarskap och folk är det perfekt! Rekommenderas varmt till alla.

Är så glad för min kärestas skull som börjat plugga till lärare i höst. Notera: kom också som en överraskning för mig så jag har inte påverkat.

 

 

 

En lördag i Sandviken

I går nappade jag på ett fint erbjudande. Att åka med min syster och hennes familj till Parkbadet i Sandviken. Tre vuxna på fyra barn. Det låter ju stabilt. Jag tror dock att i ett badhus bör man vara ungefär fem vuxna på varje barn. Min syster och hennes kille, som tillsammans roddar sex barn i allehanda storlekar, är hjältar. Jag åkte direkt hem och sov ett par timmar. De åkte vidare till ett stort möbelvaruhus … Sade jag hjältar?

Glad i hjärtat efter nästminstingens stora leende över vattnet!

badet