Kungamiddag, nej tack!

För fyra år sedan gick jag på middagen som kungen bjuder in riksdagsledamöter till i början på varje mandatperiod. Fick veta att ”det är klart du ska!, ”det hör till”. Jag led väl inte sönder under kvällen men kan inte säga att jag heller tyckte det var kul att stå på led och skaka hand med en uttråkad konung efter att en personal berättat hur jag bäst hälsar. Eller hur personalen vid hovet som satt vid vårt bord lätt föraktfullt sade -Träffa väljare, varför då?! (citat) när vi berättade vad vi gjorde på hemmaplan.

I kväll var det dags för den här begivenheten igen. Jag valde att avstå. I mitt svar på inbjudan skrev jag att jag tackade så mycket för inbjudan men inte hade för avsikt att närvara. Fick tillbaka att de skulle notera att jag inte hade möjlighet att närvara. En fin omskrivning.

Mina tankar om monarkin finns att läsa här. Några av dem i alla fall.

Hjälplös på tåg

Det är få tillfällen i vardagen då jag känner mig helt hjälplös.

Ett av dom är när SJ har sina små breakdowns. I höst har verkligen inte varit någon bra tåghöst hittills för mig. I dag är inget undantag. Inget utskott på fm så kunde åka med tiotåget söderut. Men tiotåget söderut blev halvelva-tåget över AvestaKryblo mot Stockholm.

Detta stod klart efter en stunds förvirring där stackars personalen inte vet, och informationen på nätet ist säger 45 minuters försening.

Inga detaljer behövs egentligen för det är som det är. Jag får åka tåg dubbelt så länge som planerat, och det som var planerat går lite i stöpet.

Föga tröst att jag inte sitter ensam i sitsen.

Jag lät inte heller min inneboende ilska blommg aut i överjävliga svordomar, vägra gå på tåget och gå hem igen. Jag måste ju fram liksom. Och därav hjälplösheten.

Och ja, rätt många resenärer blev riktigt förbannade över att den olycksaliga informationen kvittrades fram i högtalarsystemet i samma tonläge som om alla skulle få gratis glass.

Kanske finns det några siffror på att avbrott på sträckan Uppsala-Gävle är det vanligaste som finns?

Är det värt det?

Ibland blir det så skevt när ”media” ska göra saker. I gårdagens Arbetarbladet listades alla nya kommunfullmäktigeledamöter i Sandviken. Om varje ledamot får vi veta namn, ålder, yrke, inkomst och var de bor i kommunen. Föredömligt har tidningen också tittat på fördelningen män/kvinnor.

Inget av det där är några konstigheter. Men så kommer någon på redaktionen på att artikeln ska upp på Facebook. Inget konstigt det heller. Att några som arbetar med text inte kan skilja på de och dem är kanske lite konstigt dock. Så här såg det ut:

arb

Av det här får vi det vanliga intrycket att alla ”politiker” tjänar så väldigt, väldigt mycket och nu ska var och en av oss ta ställning till om de är värda sin inkomst.

Problemet är ju uppenbart. De (dem?) som sitter i kommunfullmäktige är till allra största delen fritidspolitiker, som gör detta mot ett litet mötesarvode och i övrigt har arbeten som servitör, brandman eller habiliterare.

Så är det då meningen att jag ska avgöra om småföretagaren Per-Ola tjänar 352 300 kronor per år? Eller frisören som tjänar 420 600, är det rimligt?

Ett litet antal har hade mer arvoderade uppdrag förra året. Om det var intressant hur mycket som kom från politiska uppdrag skulle det i så fall ha markerats särskilt.

En 38-årig miljöpartiskt tjänade 500 kronor 2012. Tycker Arbetarbladet hon är värd det?

Det här var så slentriangjort. Och ett exempel på när jag tappar lite i förtroende för rapporteringen. Då avser jag alltså inte själva uppslaget i tidningen som var helt okej, utan vinklingen när artikeln skulle marknadsföras. Både oinsatt och oseriöst.

Vi var flera som påpekade det orimliga i det, och en liten stund senare hade tidningen ändrat. Utan att kommentera varför det blev så där.

 

Det har varit roligt!

Helgen hittills har levererat!

I fredags gick jag och Markus till Kulturkiosen och tittade på Emelie Söderströms Finissage, dvs lite konst.

En skaplig sovmorgon på lördagen innan jag slängde ihop scones tills mamma och Sara kom. Vi åkte till Stall Islandica och red en tvåtimmarstur. En riktigt bra sådan. Rekommenderar varmt det stallet för alla som är intresserade av ridning på islandshästar. Alltid väl omhändertagen och hästarna mår bra. Mycket tölt genom höstskog.

ridningenmamma

I går kväll hade vi förmånen att ha vänner på besök som kul nog stannade länge.

Söndagen har inte inletts med seg söndagskänsla, utan ett möte. Det är nu över och istället ser jag repriser av TV-program och mejlar.

 

Gävlemoderat om demokratiske Åkesson.

Nu om en debattartikel av Björn Frankson, Moderaterna. Han har reagerat på Jenny Wennbergs ledare där hon med rätta skriver kring problematiken att Alliansen i Gävle kan tänka sig att styra kommunen i minoritet MED SD SOM VÅGMÄSTARE.

Detta upprörde Frankson som rycker ut till SD:s försvar. Jag repeterar, till SD:s försvar. Detta genom att jämföra SD med V.

”Läser man SD:s partiprogram så är det enligt min mening nästan så att det partiet i mångt och mycket har samma politik som Socialdemokraterna och Alliansen. Det som de är ensamma om att säga är att Sverige måste begränsa invandringen. Ska det vara så fruktansvärt fel att de ska pestförklaras för det? Jag känner faktiskt både Socialdemokrater och Vänsterpartister som också tycker att invandringen ska minska.”

”Jag är ingen som speciellt gillar SD och jag tycker V i dag är ett demokratiskt parti. Båda partierna ska bedömas utifrån vad de säger och gör, inte efter vad de möjligen gjort tidigare. Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt är lika goda demokrater som alla andra partiledare och kan man samarbeta med den ena så kan man också samarbeta med den andra. Det är demokrati!” 
 

Björn Frankson har suttit i Gävle kommunfullmäktige ett tag. Efter en snabb koll på deras valsedel kandiderar han inte vidare där, kanske ska han lämna politiken helt? I alla fall har han ansett sig vara lämplig att vara en moderat som ”kommer ut”, som supportar tanken på att förlita sig på SD eftersom Jimmie Åkesson är en god demokrat. Att SD är ett parti man kan samarbeta med om man kan samarbeta med andra partier.

Vad betyder ”jag är ingen som speciellt gillar SD”? Knappast är det ett avståndtagande från de rasistiska åsikter som svävar fritt hos SD-anhängarna. De som bygger SD.

Det är som om Frankson aldrig mött SD:s väljare. Det är som att han aldrig träffat männen som låtsas vara ”kritiska till invandringspolitiken” men sekunden efter berättar ”sanningar” om människor som kommer från andra länder. På ett väldigt otäckt sätt. På ett rasistiskt sätt kan man också säga. Det är som om Frankson inte noterat hur förtroendevalda sverigedemokrater runt om i landet gång på gång ertappas med att säga rasistiska saker. Det är som om Frankson inte noterat att SD har uteslutningsärenden på löpande band, baserat på att medlemmarna säger rasistiska saker. Om de inte hör till en tightaste kretsen förstås, men det är en annan historia.

Jag har inte för avsikt att förbjupa mig i varför SD inte kan ses som ”vilket parti som helst” eftersom det, enligt mig, är helt uppenbart.

Poängen med det här är att genom att skriva den här texten till Frankson legitimera en situation där Alliansen/Moderaterna i Gävle gör sig beroende av SD. Säger att man är beredd på det.

Det är horriblet. Den tvivelaktiva trösten är väl då när Daniel Kvarnlöf från Moderaterna twittrar att Frankson inte talar för Moderaterna. Jag tolkar alltså det som att Kvarnlöf har insyn i eventuella diskussioner som partiet haft om artikeln och därför vet att det är på det sättet. Men något större avståndstagande kan jag inte se. Ska ingen riva ifrån? Har ni ingen hygienfaktor?

Gävlemoderater! Visa att ni är bättre!

”Moralpaniken vinner aldrig långsiktligt”

Efter en mycket bra kväll med Helga(S) så spenderade jag en timme i gymmet. Lämpligt nog var det två halvtimmesprogram jag gärna tittar på efter varandra. Allt sånt går på SVT. Det är en grundregel. Reklam-TV ger oss ”Bonder söker fru” och vad jag förstår var kvällens program ingen höjdare ur jämställdhetssynpunkt. Är det än värre än förra gången är jag lite rädd.

Men nåja. Först programmet om Skandaler som handlade om Docklands. Det var ju min ungdom det där. Fast vansinnigt långt borta. Det var ju i Stockholm för tusan. Men de här människorna bakom, som ju också var Frihetsfrontare, hade jag ju lite koll på eftersom de utmanade alkoholmonopolet på sitt eget lilla sätt. Uppläxningen de fick av Björn Eriksson! Precis så tråkig toch fyrkantig som Björn är känner jag mig ofta. Det känns bra.

Notera att Frihetsfronten inte är dött. Trodde jag ända fram till googlingen nyss. Då som nu verkar det vara killar som är drivande. Kanske en slump?

Anders Varveus, grundare av Docklands, är inte en fyrkantig typ. Det framgår i programmet. Jag tror att han och jag kanske personlighetsmässigt är varandras motpoler. Han verkar rolig att hänga med men jag tror vi skulle vara osams om det mesta. Det kokar ner i det han säger att han vill driva nåt där man kan bete sig som om det inte finns en morgondag. Ungefär så. Då ryser det i mig. Eftersom det alltid finns en morgondag. Där tror jag skillnaden ligger.

Och så Gudrun som klockrent säger: Moralpaniken vinner aldrig långsiktligt.

Finns ju massor av exempel på det. Historiska och nutida. Och det är ju ganska tråkigt. Polisen säger också att de i dag förstått att det var fel att stänga ner fester för att hitta knarket. Bra! Jag tycker fest ä rkul men knark är dåligt. Men de hänger inte ihop så det ena ska inte behöva stryka på foten för det andra. Jämför med reggaefestivalen i Furuvik för att hitta lokalt, nutida exempel.

På det Kobra. Skön mix av allt. Då är det lättare att träna.

Så kallat krismöte

I förrgår ringde Arbetarbladet till mig för att fråga om det stämmer att jag ska träffa polisen på fredag. Jag sade att jag bett om ett möte med dem för att diskutera narkotikaläget. Jag betonade noga att det kan finnas mycket som är viktigt att veta och det är inte ett möte som bara är tänkt att fokusera på spice. Givetivs är det en del, med tanke på det otäckta som händer.

Jag vill få en mer nyanserad bild av narktoikaläget än den som media ger. Trender och iakttagelser som polisen gör helt enkelt. Givetvis med fokus på hur olika insatanser tillsammans ska möta problematiken.

Jag fick också då på måndagskvällen frågan om jag skulle ta upp det i justitieutskottet i morgon. Häpen av märklig frågan, eftersom det inte alls fungerar så att man lyfter en fråga på utskottet så där lite snabbt utifrån ett uppblossande lokalt problem. Så jag svarade att det ska jag inte göra.Därför avslutas artikeln med en ofullständigt återgiven fråga och ett svar som kan ge intrycket att jag inte ”agerar”.

Men mest förvånad är jag över den som ägnade sig åt rubriker på webben i går. HIttade på att jag ska ”kräva svar” vilket är ett uttryck som jag aldrig använt och inte har för avsikt att göra. Även om läget är allvarligt, har jag heller aldrig tänkt på eller kallat det här för ett krismöte. Faktum är att jag inte kallat det någonting eftersom det inte är jag som gått till media för att berätta om det här mötet. Det har de fått reda på från annat håll, vilket givetivs är helt okej. Men ja ghar inte satt någon rubrik på det.

Jag skriver om det här för att jag vill ge ett exempel på hur lite det krävs av media när det gäller ordval osv för att vrida lite grann på händelser så att de verkar vara något lite (eller mycket) annorlunda än vad de är. I det här fallet spelar det mindre roll, även om jag hoppas att polisen nu inte tror att jag ska läxa upp dom. Men det finns gånger då det blir bedrövligt.

Här är artikeln som den ser ut nu. Nedan skärmdump från arbetarbladet.se i går.

farsoten2

Stockholmstisdag

Nu har utskottsarbetet börjat rulla på och arbetsdagen väl nere i storstaden inleddes därför med gruppmöte och påföljande utskott.

Bland annat behandlades en proposition från den gamla regeringen, som vi från S var med på redan då. Nu är MP också med! Vi får dessutom en myndighet för integritetsfrågor vad det verkar.

Det andra ärendet handlade om utökade befogenheter för civilanställda inom polisen. Poängen? Frigöra polisresurser för att de ska kunna lösa fler brott! Effektivisering av organisationen.

Lunchade ihop med styrelsen för Alkoholpolitiskt Forum med planering av tiden framöver.

Åkte hem och kommer relativt nyss hem från träningspass. Jag skulle kunna förlora mig i detta med hur jobbigt det är innan men att det i alla fall känns bra nu.

Bredvid mig på köksbordet har jag boken ”Tusen Nyktra. 100 år med riksdagens nykterhetsgrupp”. Fick boken av ena författaren, Hans Lindblad, mitt i brinnande valrörelse. Har därför inte ägnat den någon uppmärksamhet förrän nu. Hans är före detta folkpartistisk riksdagsledamot från Gävle. Snällt!

Nu väntar hamsterträning. När hon behagar vakna. I vanlig ordning.