”Moralpaniken vinner aldrig långsiktligt”

Efter en mycket bra kväll med Helga(S) så spenderade jag en timme i gymmet. Lämpligt nog var det två halvtimmesprogram jag gärna tittar på efter varandra. Allt sånt går på SVT. Det är en grundregel. Reklam-TV ger oss ”Bonder söker fru” och vad jag förstår var kvällens program ingen höjdare ur jämställdhetssynpunkt. Är det än värre än förra gången är jag lite rädd.

Men nåja. Först programmet om Skandaler som handlade om Docklands. Det var ju min ungdom det där. Fast vansinnigt långt borta. Det var ju i Stockholm för tusan. Men de här människorna bakom, som ju också var Frihetsfrontare, hade jag ju lite koll på eftersom de utmanade alkoholmonopolet på sitt eget lilla sätt. Uppläxningen de fick av Björn Eriksson! Precis så tråkig toch fyrkantig som Björn är känner jag mig ofta. Det känns bra.

Notera att Frihetsfronten inte är dött. Trodde jag ända fram till googlingen nyss. Då som nu verkar det vara killar som är drivande. Kanske en slump?

Anders Varveus, grundare av Docklands, är inte en fyrkantig typ. Det framgår i programmet. Jag tror att han och jag kanske personlighetsmässigt är varandras motpoler. Han verkar rolig att hänga med men jag tror vi skulle vara osams om det mesta. Det kokar ner i det han säger att han vill driva nåt där man kan bete sig som om det inte finns en morgondag. Ungefär så. Då ryser det i mig. Eftersom det alltid finns en morgondag. Där tror jag skillnaden ligger.

Och så Gudrun som klockrent säger: Moralpaniken vinner aldrig långsiktligt.

Finns ju massor av exempel på det. Historiska och nutida. Och det är ju ganska tråkigt. Polisen säger också att de i dag förstått att det var fel att stänga ner fester för att hitta knarket. Bra! Jag tycker fest ä rkul men knark är dåligt. Men de hänger inte ihop så det ena ska inte behöva stryka på foten för det andra. Jämför med reggaefestivalen i Furuvik för att hitta lokalt, nutida exempel.

På det Kobra. Skön mix av allt. Då är det lättare att träna.

Så kallat krismöte

I förrgår ringde Arbetarbladet till mig för att fråga om det stämmer att jag ska träffa polisen på fredag. Jag sade att jag bett om ett möte med dem för att diskutera narkotikaläget. Jag betonade noga att det kan finnas mycket som är viktigt att veta och det är inte ett möte som bara är tänkt att fokusera på spice. Givetivs är det en del, med tanke på det otäckta som händer.

Jag vill få en mer nyanserad bild av narktoikaläget än den som media ger. Trender och iakttagelser som polisen gör helt enkelt. Givetvis med fokus på hur olika insatanser tillsammans ska möta problematiken.

Jag fick också då på måndagskvällen frågan om jag skulle ta upp det i justitieutskottet i morgon. Häpen av märklig frågan, eftersom det inte alls fungerar så att man lyfter en fråga på utskottet så där lite snabbt utifrån ett uppblossande lokalt problem. Så jag svarade att det ska jag inte göra.Därför avslutas artikeln med en ofullständigt återgiven fråga och ett svar som kan ge intrycket att jag inte ”agerar”.

Men mest förvånad är jag över den som ägnade sig åt rubriker på webben i går. HIttade på att jag ska ”kräva svar” vilket är ett uttryck som jag aldrig använt och inte har för avsikt att göra. Även om läget är allvarligt, har jag heller aldrig tänkt på eller kallat det här för ett krismöte. Faktum är att jag inte kallat det någonting eftersom det inte är jag som gått till media för att berätta om det här mötet. Det har de fått reda på från annat håll, vilket givetivs är helt okej. Men ja ghar inte satt någon rubrik på det.

Jag skriver om det här för att jag vill ge ett exempel på hur lite det krävs av media när det gäller ordval osv för att vrida lite grann på händelser så att de verkar vara något lite (eller mycket) annorlunda än vad de är. I det här fallet spelar det mindre roll, även om jag hoppas att polisen nu inte tror att jag ska läxa upp dom. Men det finns gånger då det blir bedrövligt.

Här är artikeln som den ser ut nu. Nedan skärmdump från arbetarbladet.se i går.

farsoten2

Stockholmstisdag

Nu har utskottsarbetet börjat rulla på och arbetsdagen väl nere i storstaden inleddes därför med gruppmöte och påföljande utskott.

Bland annat behandlades en proposition från den gamla regeringen, som vi från S var med på redan då. Nu är MP också med! Vi får dessutom en myndighet för integritetsfrågor vad det verkar.

Det andra ärendet handlade om utökade befogenheter för civilanställda inom polisen. Poängen? Frigöra polisresurser för att de ska kunna lösa fler brott! Effektivisering av organisationen.

Lunchade ihop med styrelsen för Alkoholpolitiskt Forum med planering av tiden framöver.

Åkte hem och kommer relativt nyss hem från träningspass. Jag skulle kunna förlora mig i detta med hur jobbigt det är innan men att det i alla fall känns bra nu.

Bredvid mig på köksbordet har jag boken ”Tusen Nyktra. 100 år med riksdagens nykterhetsgrupp”. Fick boken av ena författaren, Hans Lindblad, mitt i brinnande valrörelse. Har därför inte ägnat den någon uppmärksamhet förrän nu. Hans är före detta folkpartistisk riksdagsledamot från Gävle. Snällt!

Nu väntar hamsterträning. När hon behagar vakna. I vanlig ordning.

 

Andlig påfyllnad

Minns inte om jag skrev det där inlägget om hur tom jag kände mig efter valrörelsen. Behovet av själslig påfyllnad känns fortfarande av. Att jag och Markus hade tillfälle att gå på Fotografiskas utställningar i fredags var en guldstjärna i det andliga mörkret. Nu hade de någon slags höstsalong som jag gissar att olika fotografer fått skicka sina bilder till. Kvinnan som bidragit med selfies som hon inte visste att hon tagit pga oteknisk allra bäst. Hur hon fotat utsikt, djur och växter men i själva verket tagit bilder på sig själv. Mycket otillgjorda.

Andra bilder var ungefär så tillgjorda som de kan bli, men det är en del av konsten och alla gillar olika.

För ett tag sedan tog jag hjälp av Vi Läser och andra boktips och skickade efter en skärva av alla de böcker jag vill läsa. I dag kunde jag hämta ut paketet. Ser fram emot bläddrande och läsande. Har du nåt boktips till mig så leverera gärna!

bokarna

 

 

Fort ska det gå!

Helgen bjöd på tid med några av mina bästa vänner. Vi avrundade söndagen med att galoppera fort, fort i regnet på några av de hästar som vi gillar allra mest.

Trattkantarellsoppan var bra, brödet var bra, sömnen var bra, samtalen var bra. Men inget slår ändå den där farten.

Jag försöker ju säga att jag inte gillar varken det eller att hoppa höga hinder längre. Det var en grej för tonåren. Det är inte sant. Tjusningen är stor. Och Queenie är snabb. Och lerig.

Som ni ser är jag ingen som publicerar bilder bara där jag verkar halvsnygg. Jag hymlar inte med verkligheten. Men jag tänker att det osmiknade och ostylade ändå piffas upp i mössan jag fick i present. Vänner som vet vad jag gillar = bäst.

drottning

Hej!

kreativa1kreativa3

kreativa2

När jag köpte en present på Designtorget nyligen köpte jag den här till mig själv. ”Hej! Kreativa hem” av Moa Samuelsson och Christina Breeze. Foton av Alexander Lagergren och Bobo Olsson.

Jag vet inte vilken kategori den här boken hör hemma i men det kvittar väl. Olika familjer, olika platser, olika hem. Bilderna är spännande men varje kaptiel (som bygger på ett hem) är i sig ett spännande reportage som inte enbart handlar om ytliga ting som möblerna, utan dyker lite djupare i kulturen de befinner sig i och deras förhållningssätt.

En blädderbok att läsa lite i i taget. Ungefär så mycket tid man har ibland. Skönt att se olika typer av konstellationer och inte ett fokus på Stockholm. Uppslagen ovan om ”Konstpunk” kommer ifrån samtalen med Åsa Jungnelius och Ludvig Löfgren som flyttat till Småland.

Jag tycker om att titta på bilderna som visar en personlig smak, och mycket färg och prylar. Finemang för mig som inte trivs i det avskalade.

Tyckte också om att läsa om en av de som ritar häftigaste bilderna, Liselotte Watkins Falk, som nu bor i Italien och vad det innebär för henne och hennes familj.

Partiledardebatt

partiledardebatt-4198

Foto: Melker Dahlstrand, riksdagen

I morse klockan nio började mandatperiodens första partiledardebatt. Den inleddes av avgående partiledare Reinfeldt som skojade lite att eftersom han sagt att vi ska jobba till 75 har han ju ändå en del år kvar. Därefter summerade han sin politik mycket kort. Sade förvånande att han tror att alla människor vill vara med och bidra efter sin förmåga. Vi brukar ju få höra annat ibland, att vi måste ha system så folk inte slappar.

Han avslutade också med en vädjan till svenska folkat. Att alltid tänka vi. Det är glädjande och viktigt.

Alla andra partiledare tog sedan tillfället i akt att lämna över diverse presenter. Kaffe, böcker, lustig T-shirt, biljetter, blomster osv.

En hycklande Åkesson som hade satt in pengar till vatten osv till flyktingar. Tror det vände sig i magen på många i salen då. Och nej, det är inte dåligt att ge bort till de som allra mest behöver det. Det tråkiga är att inte vilja hjälpa andra på det sätt de allra bäst behöver det i stunden.

Jonas Sjöstedt tog upp aspketen att det nog inte alltid är så roligt på alla möten man åker på, inte så kul att sitta i bryssel när det egentligen är andra man skulle vilja  träffa. Det räcker nog att vara nämndsordförande i vilken kommun som helst för att ibland bara vilja spy på alla möten som rycker i en. Men man gör det, för att det blir bra i slutänden. Bra lyft aspekt av Sjöstedt.

Därefter Stefan. Prat om jobbpolitiken. Mycket bra. Jag lämnade kammaren efter att Löfven tagit replik på Åkessons anförande som kom därnäst. Löfven fick aldrig något svar på om Åkesson står fast vid sitt uttalande om att muslimer är det största hotet mot Sverige.

Istället gled Åkesson förbi det och låtsades som att han inte förstod, utan förklarade att alla Löfvens partivänner är ett hot mot Sverige.

Missriktad kärleksförklaring till staden

I går publicerades en text av Dilsa Demirbag-Sten med rubriken ”Det är i staden som innovationerna föds”.

En kärleksförklaring till staden vill hon leverera. Gott så! Allt som förtjänas att älskas ska älskas och hon är inte ensam om att gilla att nöta asfalt.

Men texten som följer handlar i mångt och mycket om att på ett mer omständligt sätt säga det som Anna Kinberg Batra sade för länge sedan, att 08:or skulle vara smartare än lantisar.

Utifrån min erfarenhet kan jag ge henne en poäng i det hon lyfter. Det gäller förmodligen på många ställen och kommer tyvärr att gälla länge än. De mindre orternas prat om människorna som bor där, pyttesmå boxar att anpassa sig till. Att inte sticka ut, avvika.

”Staden har alltid varit en liberal tillflyktsplats för människor från landsorten och därför också en magnet för avvikarna.”

Det är dock inte det bärande i texten som är en till synes helt blind fläck om varifrån det som byggt Sverige starkt och bygger Sverige starkt kommer ifrån. Elkraften från älvarna, malmen från gruvorna och träråvara från skogen. Det gäller än i dag. Tillkommer också något som är helt utelämnat, som matproduktion. Detta har inte gjorts och görs inte utan tankekraft.

Urbanisering pågår. Absolut. Men det beror inte uteslutande på att människor inte vill bo på landet. Det handlar om att många inte ser att de har ett annat val än att flytta utifrån service osch så vidare. Att inget utvecklas på landsbygden, det är inte precis en lätt match att till exempel driva ett jordbruk. Då krävs en stor muskelkompetens. Tiden då det var råstyrka och att själv dra plogen som gällde är svunnen tid.

Syftet med texten kan absolut inte ha varit en kärleksförklaring. Det är en fet diss mot landsbygden och alla de människor som bor där. Slutorden ”Men staden kommer ändå alltid att vara den plats där drömmar förverkligas och innovationer föds.” visar på en oinsikt om att detta kan ske i förorten liksom en bra bit ut i skogen. Dilsa får själv berätta varför hon inte förstår det.

Överenskommelse om en välfärd utan vinstintresse

Regeringen och Vänsterpartiet har träffat en överenskommelse om en välfärd utan vinstintresse.

Skattepengar ska gå till just den verksamhet de är avsedda för och överskott ska som huvudregel återinvesteras i verksamheten. Förslag till beslut i riksdagen ska läggas om detta och besluten ska föregås av en utredning.

Regleringarna ska omfatta skola inklusive förskola, äldreomsorg, dvs hemtjänst och äldreboende, vård vad avser sjukhus och primärvård samt HVB-hem. Regeringen lägger proposition om detta under 2016.

En utredning aviseras i budgetpropositionen och tillsätts i januari 2015. Den ska även överväga, bland annat:

  • Införandet av en syftesparagraf i bolagsordningen eller andra styrande urkunder, med innebörden att verksamheten är syftet, inte att dela ut vinst till ägarna. Eventuella överskott ska som huvudregel investeras i den verksamhet där de uppstått.
  • Hur SVB, eller andra nya bolagsformer, bör användas i välfärden.
  • Ett bemanningskrav, som reglerar att privata aktörer inte kan dra ned på personaltäthet eller personalkostnader för att göra vinst.
  • Tillståndsprövning av alla aktörer inom välfärden.

Regeringen och Vänsterpartiet vill ge kommunerna avgörandet över nyetableringen av skolor med vinstsyfte.

Överenskommelsen innebär att tvångs-LOV ska upphävas. Ett nytt regelverk angående valfrihetssystem blir gällande då nya regler för att begränsa vinsterna i välfärden börjar gälla. I avvaktan på ny lagstiftning ska de kommuner och landsting som väljer att tillämpa LOV kunna begränsa antalet utförare och pröva avtalen regelbundet. Kommuner och landsting ska kunna avgöra om upphandlingar och valfrihetssystem ska riktas till enbart icke-kommersiella aktörer.

Överenskommelsen innebär även att skatteplanering begränsas, att det ska vara möjligt att ställa krav på kollektivavtal eller motsvarande vid offentlig upphandling av tjänster, att offentlighetsprincip och meddelarskydd ska gälla även i den privat utförda välfärden, att ekonomin ska redovisas på enhetsnivå, att försäkringspatienter inte ska kunna gå förbi kön i den offentligfinansierade vården samt att universitets- eller regionsjukhus inte ska kunna privatiseras.