Nej Alliansen, ni är inte störst
Under den rubriken skriver Norling ledare i Arbetarbladet i dag.
Vad som avses är det lokala läget i Gävle.
Slutklämmen: De rödgröna har sträckt ut sin hand, långt mycket mer än vad valresultatet motsvarar. Nu är det dags att ta denna hand.
Om någon timme ska SD meddela hur de tänker rösta, och utifrån det vet vi sedan om Alliansen kommer att låta sig väljas till ledande poster med stöd av dem.
Längtat efter Cindy
I går kväll kom jag äntligen hem och fick träffa Cindy igen. Jag längtar verkligen efter henne när vi inte kan ses och den här veckan blev extra lång.
Vi passade på att hänga på golvet i garderoben. Men jag hade saker att göra och satt med datorn. Hon älskade datorn. Åh vad kul det var att gå över tangenterna, råka ändra ljuset (omedvetet givetvis) och det uppenbara för en hamster: åka kana över skärmen.
Så himla söt är hon. Men förutom när hon sover så är hon nästan aldrig stilla. Det betyder att 99 av 100 bilder på henne (och mig) blir helt tokiga. Suddiga, röriga, fel.
Tidholm på Söder
I går kväll tog jag med en kompis och vi lyssnade på Po Tidholm som pratade om sin nyutgåva av hans bok Norrland. Som är en mix av hans olika krönikor och texter med fokus på landets norra delar.
Den kom ut 2012 men har nu kompletterats med ytterligare delar och blekare färgsättning.
Samtalet handlade givetvis om innehållet. Landsbygdens förutsättningar, vill någon bo där?, att bortom en geografisk gräns får du klara dig själv, Norrland som koloni och så vidare.
Har du inte läst är det nog dags nu.
Po Tidholm är uppvuxen i Arbrå, och bor nu i Söderhamn. Trönö faktiskt. I boken finns en bra text när han sitter på föräldramöte på grundskolan där jag gick, och funderar vilka av de som sitter där som röstade på SD. Och varför. Det undrar man ju alltid.
Work shop med Integritetskommittén
Hela eftermiddagen har ägnats åt diskussioner med företagsrepresentanter, säkerhetsansvariga, folk från PTS och andra på temat integritet och konsumenter. Kaiors Future var värd som synes på profilmaterialet. Skönt med promenad dit fram och tillbaka.
Vad det här arbetet ska resultera i vid 2016 års utgång kan du se HÄR.
Den här veckan
Det som hänt den här veckan är historiskt sägs det.
Min förra mandatperiod i riksdagen var också historisk.
Jag är på det sättet lite matt på historiskt, för min upplevelse är att historiskt är väldigt påfrestande. Men sådant är uppdraget och det är bara att bita ihop. Är fortfarande trött efter senaste valörörelsen med tre val på tre år (ni minns väl kyrkovalet hösten -13?). Så jävla sliten faktiskt. Men sådant tar inte extraval hänsyn till.
När Stefan hade pressträff och annonserade detta var jag ute på språng. Radio Gävleborg ringde, ”vill prata lite med dig efter presskonferensen”. Förklarade att jag inte såg den och att jag inte var på nåt bra ställe för att prata just då.
Men eftersom de frågade så snällt och bara ville ”prata lite med mig”! lovade jag att de fick ringa 17:03. Tio minuter senare ringer de och säger glatt ”förutom du är det också representanter från MP och SD”. Förklarade tydligt att det INTE var det jag tackat ja till, men ”det hade ändrats i sista stund” och så kopplades jag ut i direktsändning. Ångrar lite nu att jag inte lade på ”i sista stund”.
Alltså. I detta omtumtlade läge, lite osäker på exakt vad som sagts och också rätt ledsen och på ett olämpligt pratställe slungades jag in i en siutation jag inte var beredd på.
Ja, folk tror att politiker är stenmänniskor som ”klarar allt”, men för mig krävs det i alla fall en viss ställtid för att ställa in mig på olika uppgifter. Lite mer än 20 sekunder ibland.
Nåja. Männen pratar och brer ut sig, jag svarar kort och koncist. Hedlund (SD) drar värsta drapan om invandring och jag får frågan om vad jag tycker om det. Jag är vid det laget förbannad. Av många orsaker och river ifrån mot Hedlund. Och blir avbruten av programledaren som säger att det börjar bli politiskt …
Eh jo.
Så när SD berättar om sin politik och jag besvarar detta så avbryts jag. Trots att Hedlund pratat säkert dubbelt så mycket som mig.
Ja, jag är fortfarande irriterad över det bemötandet.
Nåja, nu ska jag svara bekanta på Facebook som undrar varför inte S vill ”prata med SD”. Varför? För att de står för en människosyn vi aldrig kan dela. Så enkelt.
Leo ska vara lucia
På nyheterna nyss visades ett härligt inslag.
På en skola har eleverna själva bestämt att alla som så önskar får vara med i lottningen om vem som ska bli lucia på skolan. Lotten föll på en kille, Leo.
Leo intervjuades, hans klasskamrater intervjuades. De var överens, Leo skulle bli en utmärkt lucia. Han provsjöng till och med lite för att bevisa det.
Givetvis är det konservativa föräldrar som tror att världen som vi känner den nu ska gå under. Väx upp!
Söndag kväll
Den stolta bocken
Det var verkligen skönt att komma hem i kväll. Kolla så att bocken är helt okej.
Nu kokar jag fudge.
Tankar under spöktimmen
Ni som tror att en random riksdagsledamot som jag har förhandsinfo om att Löfven kommer att verka för ett extra val har fel.
Det blir en nyhet för mig som för de allra flesta andra. Som jag ombeds kommentera i radion på en för mig inte så passande tid och framförallt inte i en form som de berättade om innan. Jag blev jävligt arg över att Sverigedemokraten fick breda ut sig med sin människofientliga politik medan jag avbröts när jag sade emot. Måste lära mig att lämna längre svar i radion också, eftersom andra pratar och pratar medan jag vänligt tror att korta och kärnfulla svar är att föredra (som till exempel ”Inget SD gör chockar mig”)
Under kvällen har jag mejlat, pratat med folk och försökt skaffa mig en bild av vägen fram till den 22 mars. I Gävle och Gävleborg ska vi leverera argumenten för varför rött är rätt. Som vi alltid gjort. Medlemmar och sympatisörer verkar taggade!
Jag hoppas att vi inte kommer att göra allt det här för inget. Påtaglig risk att vi står i samma läge efter mars. Och som jag skrev i går, det är blockpolitikens fel.
”Vi har lovat våra väljare …” Det är en skam att fyra partier ger upp den egna identiteten så hårt att de inte står upp för sin egen politik, för sig själva. I Gävle kunde de tre minsta Allianspartierna inte ens prata för sig själva vill en början. Starkt jobbat …
Vidare mår jag riktigt dåligt över att SD börjar printa in i oss att det här är ett val som handlar om invandring. Det är det inte. Det är ett val som handlar om hur vi ska ha det i Sverige. Med allt.
Med trygghetsförsäkringar, med jobbpolitik, med utrikespolitiska ställningstaganden, med kulturupplevelsemöjlihgeter, med satsningar på skola, med skatter. Med varandra.
Det är inte en fråga om vi och dom. Och det är det inte för sju av åtta partier. Därför borde vi ha kunnat hitta en lösning.
Men nu är vi här. Vägen går bara framåt.
Jag säger som jag sagt på andra ställen. Vill du vara med i valarbetet för ett Sverige som håller ihop. Hör av dig.