Jag kan inte se det på annat sätt än att de som jobbat på de medier som historiskt dominerat (tidningar men också radio och TV) de senaste åren har förlorat sin ställning som enväldiga uttolkare av omvärlden.
Vi vet att det lett till problem av ekonomisk karaktär där många grupper helt litar till gratisnyheter från nätet (konsekvenserna av det förtjänar ett eget inlägg) och att många väljer bort etablerade papperstidningar. Kris i tidningsbranschen med rationaliseringar och nya samarbeten av olika slag. Många som jobbat som får avgångsvederlag när färre tjänster behövs för att rapportera. Robotar ska göra ett arbete som tidigare krävde en hjärna.
Arbetarbladets kultursida (Bodil Juggas) skrev nyligen så här:
”Redaktioner bantas. Mediekoncerner rationaliserar. Med den förändrade konsumtionen av nyheter varnas för en demokratisk katastrof. Mediepolitisk utredning pågår. Under tiden värvar kommunerna de arbetslösa journalisterna. Gävle annonserade för en tid sedan efter en ”multireporter” till sin kommunikationsavdelning (lika stor som en lokaltidningsredaktion).”
I grunden i en artikel där hon dels ifrågasätter den utveckling som tidningarna ”råkat” in i, dels att offentlig verksamhet nu själva kan välja att kommunicera med medborgarna genom de kanaler som står till buds.
Gävle uppmärksammas för detta av Björn Häger för en vecka sedan. Han liksom Juggas sätter ett samband mellan det offentliga och granskarna: ”Till exempel har Polisens centrala kommunikationsavdelning mer än tredubblats på tio år. De som ska granskas rustar upp. Och de som ska granska rustar ner.”
Att de här kopplingarna görs gör mig orolig över att människor som med rätta är djupt engagerade i den så viktiga, granskande journalismen tar ut sin ilska över de strukturomvandlingar de inte gillar i gammelmedia på något helt annat, det jag ser som samhällsinformation. Låter vagt påskina att kommuner liksom stått och väntat på att journalister ska bli friställda och kan rekryteras till den egna verksamheten. Så är det givetvis inte.
Även om media likt en svamp hade sugit upp journalister hade det offentliga tack vare alla nya möjligheter (relativt billiga, god spridning och rätt enkla) till informationsspridning tagit den möjligheten. Jag ser ingen annan väg framåt. Vi kan nog ana att granskningen annars istället skulle ha handlat om värdelösa hemsidor (vilket den också gjort) eller att kommunen inte finns där medborgarna vill ställa frågor och interagera på annat sätt, dvs olika sociala medier. Tänk er rubriken ”Varför tar inte kommunen chansen att marknadsföra Gävle bättre?” Inte helt orimlig, om man nu inte valt en annan väg. Slumpen avgör? ibland är det svårt att som läsare se annat än just det.
Självklart gör gammelmedia ovärderliga granskningar av olika saker som vi aldrig vill vara utan. Mer än viktigt för demokratin. Det går inte att nog understryka.
Men nog får jag säga att en hel del rapportering kan ses som slentrianmässig, ointressant och kanske inte alltid helt genomtänkt. Och visst har vi 2015 lärt oss att allt som står i tidningen inte är ”sant”?
Min egen tilltro till GD:s ledarsida är för evigt bortblåst sedan den här texten från 2013:
”Det har pratats om missnöje internt, om stor press från partimedlemmarna att förnya partiet. Något sådant ska det inte handla om, bedyrade kommunalråden och Elin Lundgren, s-ordförande i Gävle förstås på presskonferensen. Vem vet vad som försiggått i det där partiet, där allt – inkluvsive osämja – sköts internt med dörrarna stängda innan de dyker upp och bedyrar sin enighet och sämja om allt. Det är välkänt S-manér. Det är mer än troligt att de har pressats att ställa sina platser till förfogande.”
Kanske särskilt när man själv har god insyn i händelser är det lätt att lära sig att ord i media inte alltid hanteras särskilt varsamt och att det glids på sanningen för att stärka sin egen tes. Det här handlade om när Blank/Johansson och jag hade pressträff och berättade att de inte hade för avsikt att fortsätta sina kommunalrådsuppdrag. Vi var väldigt eniga och hade god sämja, men det passade en ledarskribent bättre att skriva nåt annat och där försvann precis allt mitt förtroende när de tillåter sig själva att fabulera helt fritt. Då var det rätt skönt att kunna ge min bild på min blogg. Liksom andra bloggare runt om i världen gör. Som ett alternativ till de gamla vägarna.
Jag vet att det är skillnad på ledarsidan och på redaktionellt material och att man kanske kan ställa olika krav på saklighet, men bör detta utnyttjas av skribenterna?
Ett annat mycket fräschare exempel. Arbetarbladet skriver om personalen på regionen ska få ett jättekalas. I likhet med tidigare, inget nytt alltså. När den här nyheten statusuppdateras väljs formuleringen som syns på bilden. För mig väldigt provocerande.
Andra gånger har det varit nyheter om hur otroligt dåliga julgåvor som anställda får. Vinkeln hade lika gärna kunnat vara att regionen gör en vettig personalsatsning. Men jag antar att det här sättet att skriva är mer ”granskande”. Jag blev skitförbannad, liksom många andra som kommenterade att personalen var mer än väl värda detta. Jag kikade nu efter fler kommentarer men då hittar jag inte inlägget alls. Kanske har tidningen valt att ta bort det? I så fall, varför?
Tidningar och annan media tenderar ibland att bli den där skvallrige klasskompisen som väljer lite vad den berättar vidare. Överdriver lite, undanhåller lite och väljer bort ganska mycket för att det ska passa den egna agendan. Det vill säga att göra sig mer intressant och poppis lite på bekostnad av andra.
Med tanke på att jag tidigare tryckt på medias viktiga roll haltar jämförelsen lite, men poängen bör vara tydlig.
I just Gävle kommuns fall har viss information också haltat, jag tänker på taben kring bockens resa till Kina. Klumpigt och dumt men knappast ett argument för att kommuner (regioner, landsting, polisen osv) inte själva ska ta den möjlighet som finns att sprida information. Som en schyst klasskompis givetvis. Jag förstår risken att den kan tendera att bli den där överpositivt klämkäcka, men rollerna är olika.
De som jobbar med kommunal information har en helt annan roll än de som jobbar på granskande media. Jag har svårt att se vad som är förvånande eller ens särskilt upprörande med detta?
Är det så enkelt att gammelmedia vill ha monopol på all rapportering? Leverera högklassiga grejer så läser vi!
