Tillsammans med några andra ledamöter i justitieutskottet befinner jag mig i Oslo.

Utifrån de ansvarsområden vi har träffar vi människor som berättar hur de jobbar. Vår ambassadör Axel Wernhoff briefade oss om läget i Norge i går, innan han följde med oss på besök. Vi avrundade gårdagen på hans residens med gäster som motsvarande Säpos tidigare chef och en kvinna som jobbar med kvinnojouren i Oslo.

Annars har vi haft fokus på våldtäktslagstiftning, terrorism, radikalisering och olika domstolar.

Vi har träffat representanter för Oslo kommun, polisen, åklagare, Civilombudsmannen, justitiedepartementet och domare vid Oslo tingsrätt.

Allt det där är lärorikt och nyttigt. Men inget kan konkurrera med besöket på 22. juli-sentret som är lokaliserat i regeringskvarteren där bomben detonerade. Även om jag långt ifrån var personligen berörd så är overklighetskänslan stor. Jag tänker mig att skapandet av en sådan här utställning som ska skildra något så horribelt är svårt. Men de har lyckats. Avskalat med fokus på det viktigaste. Och med en värdighet för offren.

Efter dagens avslutade besök gick jag och Sanne till vår partikamrater i valstugan. I Norge har de kommunalval och valrörelsen är i full gång. Vi uppdaterade oss lite på frågorna och sände med lyckönskningar.

Oslos nya operahus är speciellt. Vackert och ett bygge som man med fördel promenerar upp och ner på. Så det hade jag och Sanne som kvällsaktivitet.

Så här är jag, lätt kisande i den norska solen.

Ett Sverige där vi ”unnar oss” långa extranaglar i plast och har fina amerikanska bilar som hobby. Ett sånt Sverige har möjlighet att göra mycket mer för människor. Både de som redan bor här och flyktingar som behöver en fristad.

Eller i politiken och politiken. Det är inte så mycket politik över mycket av det som skrivs om politiken i Gävle just nu dessvärre.

Jörgens Edsvik har i kväll beskrivit på sin Facebook den bild han har. Sånt här är alltid svårt för alla som inte är direkt inblandade.  Mig också.

Min erfarenhet är att man aldrig ska lyssna på en sida. Och att Gefle Dagblads ledarsida har en förkärlek för just det.

Näväl, här är Jörgens Edsviks  ord.

”Ledaren i GD och ledande folkpartist beskriver ett arbetsklimat i politiken i Gävle som är maktfullkomligt och går i gamla hjulspår sedan några decennier. Rätt märkligt med tanke på alla de steg jag och Åsa Wiklund Låångh tillsammans med rödgröna kamrater tagit kring detta på de 8 månader vi varit på våra uppdrag. Några exempel:
Idag är alliansen med i alla kommunens beredningar och får handlingar på samma villkor som alla andra. SD tackade nej till motsvarande lösning. I mån…ga Nämndfrågor ( inkl KS) har också majoritet och opposition kunnat enas i sakfrågor genom olika former av korrigeringar eller tillägg till beslutsförslagen. Vi har dIskuterat oss fram till en samsyn vad gäller beredande utskott till kommunstyrelsen och till alla nya konstellationer som ex gemensam nämnd, ostkustbanebolag, inköp gävleborg, Gästrikeråd mm har idag majoritet och opposition en plats var. Idag samråder vi mellan blocken i ett stort antal strategiska frågor inför beslut och försöker ge och ta för att föra Gävlepolitiken framåt. Några exempel på sådana frågor är Samkraft, bosociala satsningar, situationen för EU migranterna, kommunens arbete tillsammans med Gävle moskén, regelverket kring skolskjutsar för barn med särskilda behov, det mesta inom bostadspolitiken och satsningar på ytterområdena i kommunen. Ganska ofta kan man dock se att just Folkpartiet väljer att inte söka samsyn i frågorna utan driver en helt egen linje. Vi diskuterar prestigelöst arbetsformerna för budgetarbetet och kommunplanen vilket ex. har lett till att vi medgivit extra tid för alliansen att lägga sin budget eller som 2014 för alliansen att ställa sig bakom vår rödgröna budget. Vi från majoriteten har gjort stora ansträngningar för att skynda på hanteringen av liggande motioner och interpellationer och vi har enats om en viktig principhållning kring svar på äldre motioner. Vi åker med båda blocken på mässor, konferenser och studieresor för att visa upp Gävle samt internationella besök och vi skickar frågor med varandra ex. till statliga kontakter eller SKL i frågor som är viktiga för Gävle. Vad gäller samrådsmöten mellan politik och medborgare är som regel politiker från fler eller alla block närvarande. Vi har till och med föreslagit gemensamma presskonferenser i flera nämnder, något vissa vill ha och andra tackat nej till. Allt detta bygger ju på att politiker från olika läger vill ta ansvar för Gävles utveckling och föra upp politiken från sandlådenivån. Så summa summarum…”It takes two to tango”.”

När det handlar om bolagsstyrelser och liknande och vi påtalar problemet med kvinnlig underrepresentation är det många som säger att ”kvinnor får väl lära sig att ta sig fram”.
När vi talar om pojkars bristfälliga resultat i skolan är det ingen som förordar motsvarande, utan då ska systemet anpassa sig efter pojkarna.
Min spaning är alltså (också den här gången) en stor skillnad synen. Kvinnor ska anpassa sig efter omgivningen. Omgivningen ska anpassa sig efter männens behov.

I sakfrågan tycker jag att allt ska anpassas för att passa alla.

Det här är i förmiddags när jag satt och läste och Markus provade ett nytt objektiv.

Sedan dess har jag varit på ett vackert dop och gått milspåret. Nu är det TV och jobb resten av kvällen.